Marcus Birro
Frågan är då vem som anser sig ha rätten att avgöra allt detta. Får jag slå ner någon som jag tycker förtjänar det? Får jag slå sönder egendom hos folk vars uppfattning jag inte delar? Får jag som kristen jaga en ateist och slå honom i huvudet med en Bibel?
Det goda hatet har blivit ett monster med skabbig svans som tar varje chans att få piska upp lite damm.
Många drivs av detta hat. Många lever av det. På sociala medier flödar ilskan mot de som har modet att stå för vilka de är. Att få vara den man är är ju annars något som många är beredda att slåss för.
Den politiska vänstern skyr nästan inga medel. Ibland blir det pinsamt obegripligt, som när vissa feminister öser ut hat och hot mot Gustav Fridolin för att han i en artikel kommer ut som feminist, och ibland är det mer allvarligt, som när de godtyckligt och ensidigt bestämmer sig för vilka som har fel åsikter och därmed borde hålla käften.
Jag tänker ibland på när jag stod och trampade utanför Systembolaget i Nordstan varje dag strax före klockan 10. Jag stod en bit bort och förfasade mig över alla trasiga fyllon som hängde på låset. Jag tänkte: "Tur att jag inte är en av dem".
Jag var helt blind för att jag redan blivit en av dem.
Jag byggde min lögn högre genom att i hemlighet förakta de som var som jag. Vi och dem. Skrika högst och sedan täppa till truten på dem som har mage att tycka annorlunda. Fiendskap och väderkvarnar som politisk idé.
När jag sedan släntrande hem med fyllda kassar till min sönderslagna enrummare vid Nya Ullevi mötte jag alltid människors blickar med stolthet. Det var allt annat än medlidsamma blickar. Sverige har för länge sedan passerat det stadium där man på allvar respekterar och bemöter människor, oavsett uppfattning i politiska frågor, med värdighet.
När Ulf Lundell (som jag älskar och högaktar) är förbannad på borgare och allians och drar ut på egen liten valturné tycks han ignorera den grogrund av sotigt hat och mörker som kommer från den andra sidan.
Både Jimmie Åkesson och Göran Hägglund har fått tårtor kastade på sig. Harmlöst tycker en del, mer allvarligt tycker andra.
Göran Hägglund blev attackerad i Göteborg av en man som infiltrerat KD och sade sig tillhöra HBTQ-gruppen "Fag Army". På sin Facebook-sida skriver man bland annat att man vill "böga ner allt som kommer i vår väg". De anklagar KD för att vara "religiösa extremister". Möjligen ett illa valt ordval i en tid där riktiga religiösa extremister fördriver och mördar kristna när de inte filmar hur de halshugger journalister.
I Umeå har Kristdemokraternas partikansli vandaliserats. Rutor har krossats och ägg har kastats. I Solna har någon kastat (betald) valinformation i soporna och i Uddevalla misshandlades en ung man, enligt tidningen Bohusläningen, sedan det blivit känd att han sympatiserade med KD. Förövarnas argument: "Du hatar homosexuella".
I toleransens, samkvämets, och toleransens förlovade land får du se till att ha rätt uppfattning och rätta åsikter för att inte bli jagade av alla dem som skryter om att de älskar annorlunda.