”Skogsbruket är det största miljöhotet”
BRÄNNPUNKT | MILJÖ
Skogsvårdslagens § 6 bör ändras så att krav ställs på att områden som har förutsättningar för blandskogar efter avverkning ska återbeskogas med blandskog.
Naturens grönska, ett barns klätterträd, fågelsången, är viktiga komponenter i människans livsmiljö. Naturen minskar stress, ger fysisk och mental återhämtning, stärker immunförsvaret, påskyndar läkningsprocesser.
Många har kämpat för att bevara dessa värden. År 1962 publicerade till exempel den amerikanska marinbiologen Rachel Carson boken ”Tyst vår”. I boken varnade hon för kemikaliesamhällets förgiftning av naturen. Då dog stora mängder fåglar när de fick i sig kvicksilverbetat utsäde. Örnar, pilgrimsfalkar, uttrar förgiftades av DDT. Carsons ”Tyst vår” blev mycket av den väckarklocka som behövdes för att få till stånd förbud mot användandet av miljögifter. Nu har giftförbudet avgiftat naturen, örnen, pilgrimsfalken och uttern är tillbaka. Denna naturens självläkande förmåga är något mycket positivt.
Det är dock inte gifterna som utgör det största miljöhotet. I stället är enligt den internationella naturvårdsorganisationen IUCN förstörelse av arternas livsmiljöer, så kallade habitatförluster, det största hotet. Det handlar om att skogar huggs ner, våtmarker dikas ut, etc. I Sverige utgör skogsbruket det största miljöhotet. År 2010 var totalt 4 259 svenska organismer hotade enligt den så kallade rödlistan. Den största andelen, 1 798, var skogslevande. Detta kan exempelvis jämföras med endast 278 havslevande rödlistade arter.
Ofta framförs hotet mot Östersjön, övergödningen, bottendöden, överfisket, som ett stort miljöproblem, trots att detta är relativt litet jämfört skogsbrukets effekter. Den klart viktigaste åtgärden för att klara miljön är således att ändra på formerna för skogsbruk. Förutom omfattande miljöpåverkan finns det fler skäl att ändra på skogsbruket. Många människor anser till exempel att stora kalhyggen och barrträdsmonokulturer bort mot horisonten förstör landskapsbilden, det vill säga att en social aspekt tillkommer.
En möjlig lösning på dessa problem skulle kunna vara att justera lagstiftningen på ett sådant sätt att skogsbolagen tvingas sluta omvandla blandskogar till barrträdsmonokulturer. Blandskogar definieras enligt riksskogstaxeringen som skogar där minst 35 procent av träden utgörs av andra trädslag än det dominerande trädslaget. Skogsvårdslagens § 6 bör ändras så att krav ställs på att områden som har förutsättningar för blandskogar efter avverkning ska återbeskogas med blandskog. Detta skulle ge möjligheter till återkolonisation av fler skogslevande arter i den nya uppväxande skogen. Eftersom lövträd ofta har en initialt snabbare tillväxt än barrträd och binder in mer kol i marken skulle även virkesproduktion och återupptaget av koldioxid från atmosfären kunna ske snabbare. Lövträd ger visserligen till skillnad från barrträd kortfibrig pappersmassa, men i många papperssorter fungerar även inblandning av kortfibrig cellulosa. Mer blandskogar ger bättre viltfoder, riskerna för viltbete minskar, därmed ökar potentialen för jakt.
Även energisektorn skulle dra fördel av en sådan lagändring, eftersom blandskog ofta ger hög volymproduktion Dessutom har många lövträd högre energivärde än barrträd, vilket bör bidra till ökad biobränslepotential. Även på sikt skulle markens förmåga att producera såväl energived, sågvirke och massaved gynnas eftersom lövförna ger ett något högre mark-pH-värde, långsiktigt bättre bördighet, jämfört med barrträdsförna.
Ett lagkrav som stoppar en fortsatt utbredning av barrträdsmonokulturer och i stället ger fler ljusa lövträd, bättre förutsättningar för jakt, svampskörd, friluftsliv, ökar skogens sociala värden. Med fler blandskogar minskar dessutom risken för omfattande svamp och insektsskador, samt stormfällningar. Men för att uppnå alla dessa fördelar räcker det inte med Skogsstyrelsens nuvarande policy om frihet för skogsbruket under ansvar.
Nu krävs i stället att lagstiftarna, det vill säga riksdagspolitikerna, tar den viktigaste miljöfrågan på allvar och ändrar skogsvårdslagen. Det föreligger inga tekniska hinder för detta eftersom det som avverkas i dag i stor utsträckning är just äldre blandskogar som en gång tiden huvudsakligen etablerats genom naturlig föryngring.
Stig-Olof Holm
talesperson för föreningen Skydda skogen
