Act Svenska kyrkans historia rymmer tusentals berättelser om engagemang – runt om i världen och i församlingar hemma i Sverige. Resan startade den 3 november 1874. Så här blev vi tillsammans Act Svenska kyrkan.
Ett av Gamla Enskedes äldsta hus är en gul villa från 1908 med gröna detaljer. Varannan tisdagskväll samlas här ett tiotal kvinnor för att sticka, virka och mötas kring livets små och stora frågor.
– Det finns inget vi inte pratar om. Vi berör allt från Bibeln till botox – precis hela spektrat, säger Hazel Lindkvist, som arbetar i Enskede-Årsta församling i södra Stockholm.
Sedan ett par år ägnar hon i stort sett all sin arbetstid åt att lyfta internationella rättvisefrågor – bland annat genom hantverksträffar och bokcirklar. I lokalen i Enskede, som fungerar både som mötesplats och butik, säljs bland annat sjalar och mössor som kommit till under träffarna. Pengarna går till Act Svenska kyrkans arbete.
För Hazel Lindkvist är internationell solidaritet lika självklart som att fira gudstjänst. Att vara kyrka och engagerad i sin omvärld samma sak.
– Det går inte att dela på i min värld. Det är en icke-fråga för mig.
Hundratals söker sig utomlands för att bidra
Sannolikt var det en liknande inställning som fick hundratals svenska missionärer att söka sig till andra länder för att sprida evangelium och bidra till samhällena de mötte. I november 1874 – för 150 år sedan – bildades Svenska kyrkans mission, Act Svenska kyrkans tidigaste föregångare.
Från Sydafrika till Indien – genom åren fanns Svenska kyrkans mission på plats i ett stort antal länder. Arbetet utgick från en ”trebent gryta”: kyrka, skola och sjukhus.
En av många missionärer som gjorde avtryck var Hedvig Posse, som i slutet av 1800-talet använde sina pengar och sin ställning för att göra viktiga sociala insatser i Sydafrika. Trots skeptiska röster hemma i Sverige tog hon på egen hand bland annat initiativ till att bygga ett sjukhus för svarta gruvarbetare i Dundee, en kolbrytarstad i östra Sydafrika.
Missionshistoria är till stor del en historia om just kvinnor, skriver prästen Karin Sarja i Act Svenska kyrkans jubileumsbok som kommer ut hösten 2024. 1875 skänkte syföreningen i Reftele i Småland 100 kronor till Svenska kyrkans mission. Därmed blev de den första av många syföreningar som under det kommande seklet tillsammans bidrog med hundratals miljoner till Svenska kyrkans internationella arbete.
Missionen stod upp för en rad värden vi i dag ser som självklara – kampen mot apartheid, flickors och kvinnors rättigheter samt ansvaret att visa solidaritet med andra länder och människor. Samtidigt var den del av en kolonialism som fortsätter prägla också dagens värld. På vems villkor hjälper vi när vi försöker hjälpa?
Lutherhjälpen bildas – och engagerar tusentals
1947 ligger stora delar av Europa i ruiner efter andra världskriget. En rad kyrkor går samman för att hjälpa flyktingar och bidra till att bygga upp samhällen. Lutherhjälpen bildas och blir en del av Lutherska världsförbundet. 1965 hålls den första nationella insamlingskampanjen. Samtidigt gör den klassiska pappersbössan entré.
Lutherhjälpen blev en folkrörelse som engagerade tusentals. Genom basarer och kollekthåvar, marscher med plakat och pappersbössan hemma på köksbordet – som hos många lever kvar som det enskilt starkaste minnet.
För Pernilla Lundström i Lidköping blev den starten på ett livslångt engagemang.
”Jag minns att vi syskon öppnade bössan flera gånger och lutade oss över köksbordet och räknade hur många slantar som fanns i. Hur mycket pengar var det nu? Hur mycket kunde de räcka till? ’Mamma, berätta!’ Så började min resa som aktiv i kyrkan. Med en lila Lutherhjälpsbössa som jag stolt på palmsöndagen lämnade i kyrkan, tillsammans med mina syskon och kamrater i söndagsskolan.”
Kampen behövs lika mycket i dag
150 år av internationellt engagemang har lämnat mängder av avtryck. Hos tusentals människor i hundratals församlingar i Sverige. Och inneburit att vi som kyrka knutit vänskapsband över hela världen.
Och kampen för allas rätt till ett värdigt liv behövs lika mycket nu som då.
”Också i tider när mycket i världen ser ut att gå i fel riktning så ligger vårt hopp som kyrka i att verka tillsammans. Tillsammans med Gud i Guds mission i världen. Tillsammans med dem som vi med vårt perspektiv på det globala livet har ställt i maktens marginaler. Och tillsammans i gemenskap med andra kyrkor och människor av god vilja, som genom Kyrkornas världsråd eller ACT-alliansen. Och för inte bara människans bästa utan för hela Guds livsväv”, skriver ärkebiskop Martin Modéus i förordet till Act Svenska kyrkans kommande jubileumsbok.
2008 slogs Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen samman. Sedan 2019 är namnet Act Svenska kyrkan. Act står för att agera och att omsätta tro i handling – alltid med människors lika värde och rättigheter i fokus.
Ett arbete som pågår varje dag. På plats i krigets Ukraina, genom projekt för att stärka småskaligt jordbruk i Guatemala – och varannan tisdag i en villa i Gamla Enskede. Här fortsätter kvällens hantverksträff. Kvällssolen blir som en strålkastare i den lilla butikslokalen.
För Hazel Lindkvist är det internationella engagemanget medfött. Hennes mamma var diakon i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och blev senare missionär i Kenya.
– Min mammas hjärta lämnade aldrig Kenya, lämnade aldrig missionen. Det är väl som med vilken miljö som helst man växer upp i – för mig blev engagemanget en självklarhet.
Samma varaktiga status hon hoppas att frågorna ska få här i Enskede.
– Det finns alltid något du kan göra. Även om du inte kan ge pengar eller delta fysiskt kan du alltid prata gott om arbetet för att göra världen bättre.
En historia som visar kraften i att komma samman
I dag – liksom många gånger de senaste 150 åren – oroar sig många för framtiden. Men i Act Svenska kyrkans historia finns lika många exempel på kraften i att komma samman. I vårens fasteaktion med temat ”Dela lika och rädda liv” bidrog tusentals engagerade med 36,9 miljoner kronor. 36,9 miljoner skäl att känna hopp.
I den kommande jubileumsboken beskriver Act Svenska kyrkans medarbetare i Jerusalem, Anna Hjälm, hur en grupp människor samlats i en trädgård i staden. Två veckor har gått sedan kriget mellan Israel och Hamas bröt ut. Företrädare för kristna, judiska och muslimska organisationer, varav flera nyligen förlorat anhöriga i kriget, satt nu i en cirkel.
”Omar tog ett djupt andetag och inledde samtalet:
– Vad gör vi när vi inte vet vad vi ska göra?, frågade han och mötte allas blickar.
– Då samlas vi.”
Text: Gustaf Rosensköld