Jag slår följe med en annan dagismamma på väg för att hämta barn. Barnen på skolan intill förskolan har avslutning idag. Vi pratar om vädret och att det är synd att det regnar idag när skolbarnen har sin avslutning.
Hon är från Turkiet. Hon skrattar och säger: ”Ni svenskar är så roliga, när det är någon viktig dag så tror ni alltid att det skall vara vackert väder. Det är ju aldrig det och då blir ni så besvikna”, säger hon självklart.
Och visst har hon rätt. Oavsett om det gäller vädret eller annat så är våra förväntningar på livet ibland sådana att vi blir besvikna. Vid viktiga högtider, dagar och helger är ibland förväntningarna större än annars. Det är snart midsommarhelg, livets fest. Förväntan finns i luften. På sommaren, vädret, och relationer.
På söndag är det Johannes döparens dag. Johannes hade säkert stora förväntningar på Guds rike. Att det skulle visa sig i eld och kraft. Därför krävde han ordning och konsekvens, belöning efter förtjänst. Lagar vi tänker att livet borde följa. Som en rit för det döpte han människor genom ett omvändelsedop. Johannes döparen kallar vi ju honom. Han hamnade i fängelse när han kritiserat kejsar Herodes kärleksaffär med sin brors fru. Han blev så småningom halshuggen och fick sitt huvud serverat på ett fat. Men det slutar inte där. För med sina förväntningar på Guds rike förberedde Johannes väg för Jesus, befriaren. Omvänd er, himmelriket är nära! ropade Johannes ut. Hans budskap bar hoppet om nåd även för det liv som inte uppfyller kraven eller förväntningarna.
Johannes döparen påminner oss i midsommartid om att vända vår blick, träna våra ögon så vi kan se var himmelriket bor. För den Johannes röjde väg för var inte de infriade förväntningarnas man. Tvärtom. Jesus visade sig ha hjärta för livet när det inte är som det borde vara utan som det är. Han visade sig se den minste som den störste och växtkraften i det minsta frö. Därför är han är vår räddning och himmelriket nära. Gud är oss nära i glädje och sorg, sol och regn.
Jesu liv, död och uppståndelse säger oss att där hoppet är ute, förväntningarna utbytta mot besvikelse, där lever Gud. Det är mönstret i vårt dop, till skillnad från det dop Johannes döpte med.
Så kan vi skratta åt vår förväntan på det fina vädret och glädja oss över att Gud är nära när trots att himmelens skyar öppnar sig för midsommarregnet.
Anna Cöster, präst i Carl Johans församling, Göteborg
Lämna ett svar