Ryms barnets kärlek till oss i julens traditioner och i den magiska julsagan med knarrande snö, gnistrande stjärnor och tindrande barnaögon?
Verklighetens jular kan vara långt ifrån den magiska julsagan. De kan vara gråslaskiga, stressiga och tröttsamma. När julmaten är uppäten, ljusen nedbrunna och paketen öppnade så är veckor av förväntan över.
Vi kan känna oss trötta och hittar ingen plats där vi kan vila. Inget blev kanske som vi hade tänkt oss och inte heller för Maria och Josef tycktes det bli så. Det fanns ingen plats när undret skulle ske. För under går inte att planera in utan kommer i det som är. Mitt i det brusande livet och vi får be om mod om att vara öppna för den verklighet vi inte alltid kan se.
Änglaröster som sjungande GPS
I nattens mörker med stjärnan som ledljus och änglaröster som en sjungande GPS möter vi Gud själv i barnet på krubbans halm och från den stunden är Gud inte bara skaparen utan också själv engagerad i att vara människa för att leva tillsammans med oss och dela våra livsvillkor. Inget mänskligt är längre främmande för Gud, även om vi ibland försöker göra Gud både omänsklig och ouppnåelig, precis som våra ideal om den perfekta julen. Kanske tänker vi att Gud i sin makt och härlighet bara kommer till det som är perfekt. Men det perfekta är oftast drömmar och efterkonstruktioner och Gud kommer inte i drömmen om något annat och inte heller i det som varit. Gud kommer i nuet, till oss i varje stund och finns i varje andetag vi tar.
Det finns en barnsång av Tomas Boström som jag gång på gång återvänder till och som jag behöver bli påmind om. Den beskriver min bild av julens mysterium då Gud blir människa.
”Jag ville säga Gud en sak, så jag klättra upp husets tak
och jag tänkte det här blir grejer.
Men Gud han sa, kom ner, kom ner.
Kom ner till mig, kom ner, kom ner
så jag kan höra vad du säger,
så jag kan höra vad du säger.”
Ner till oss där vi är kommer Gud. Till vårt julfirande med drömmar och traditioner, till glädjen och till sorgen. Gud kommer till vår verklighet, där det inte alltid blir såsom vi tänkt oss och där vi inte hinner eller förmår allt vi vill. Gud kommer till oss som mitt i livets villervalla glömmer vårt ansvar för varandra och att freden börjar på vägen mellan ditt och mitt hjärta. Till oss föds Gud som människa och änglasången ljuder genom världshistorien.
”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.”
Från den stunden fick världen och våra liv en helt ny innebörd och jag hör rösten som sjunger inom mig. ”kom ner, kom ner så jag kan höra vad du säger”
Anna Lundgren, präst i Gamla Uppsala församling.
Kontakta redaktionen
Lämna ett svar