”För flera år sedan var jag i Ecuador. Det var söndag och vi hade firat mässa utomhus. Efter mässan blev vi inbjudna att vara med och äta. På en stor gräsmatta blev det fest. Där breddes ut en stor plastduk där alla hällde ut den mat man tagit med sig. Det var popcorn, bröd, potatis och sallad i en salig blandning.
Vi som blev inbjudna hade ingenting med oss att hälla ut på duken. Men vi fick vara med, sitta ner runt duken, ta emot och dela maten.
Lite generat försökte vi ta emot av det som dukats upp. Men det blir ibland tydligt hur svårt det kan vara att ta emot. Det fanns ju en massa skäl för oss till att det var svårt just där och då. Risken att vi kunde bli sjuka av att äta av maten, ovanan att äta mat från en plastduk på marken, genansen i att vi inte hade något med oss att bidra med som vi såg det.
Livets bröd är temat
Jag återkommer ofta till den där händelsen på midfastosöndagen, mitt i fastan, som vi firar på söndag när temat är livets bröd. För då hör vi berättelsen om hur Jesus samlats med sina lärjungar.
Det är så mycket folk där att han frågar en av lärjungarna var de skall köpa bröd till så många. Lärjungarna fastnar vid tanken att pengarna inte räcker. Pengarna var tydligen lika lätta att skylla på då som nu. En av lärjungarna kommer med en pojke som har fem kornbröd och två fiskar, och samtidigt undrar han hur det skall räcka till alla. Där stoppar tanken. Hur ska det lilla räcka?
Jesus låter folket slå sig ner, tar brödet och fiskarna, tackar Gud och delar ut det åt folket. När de har blivit mätta säger han åt lärjungarna att samla ihop bitarna som blivit över och lärjungarna fyller tolv korgar med bröd. Gud hjälper folket att kunna ta emot mat, det livsnödvändiga. Lärjungarna kom inte på det själva. De har hört Jesus hela dagen och lyssnat till att det är viktigt att ta emot, dela och tjäna varandra, men de fattar ändå inte vad han sagt. Därför hjälper Gud till. Livet rymmer fler möjligeter än man tänkt. Den lilla pojken är ett otippat kort i sammanhanget.
Träna på att ta emot
Det betonas ofta att fastan säger vad vi ska avstå och göra avkall på. Att det handlar om att avstå mat eller ägodelar. Att vi ska avstå från världens alla intryck genom stänga ute facebookande och twittrande. Men när jag tänker på den där kyrkfesten runt plastduken i Ecuador tänker jag att fastan kanske tvärtom handlar om att ta in och ta emot. För det behöver vi nog träna på.
Författaren Göran Sonnevi skriver:
I varje bit bröd
jag tar i munnen, finns
alla människor
hela jorden, hela himlen
och alla stjärnorna.
Tänk om fastan handlar om att ta emot hela världen istället för att avstå? Att inte koppla ner världen av rädsla för risker, av ovana, eller av genans över att inte ha något att ge. Att istället vara uppkopplad för att ta in och ta emot världen. Jesus delar ut brödet för att vi skall leva. Han delar ut brödet, och i varje bit bröd finns alla människor, hela jorden, hela himlen. Där finns mänskligheten, nöd och drömmar. Du och jag. Och vi får ta emot det brödet.
Men Jesus samlade också ihop brödbitarna. Gud samlar ihop det splittrade för att inte världen och vi själva skall gå till spillo. För att skapelsen skall bli hel. För i varje bit bröd finns alla människor, hela jorden, hela himlen, alla stjärnorna.”
Anna Cöster, präst i Carl Johans församling, Göteborg
Kontakta redaktionen
Lämna ett svar