Johannesevangeliets tionde kapitel ligger uppslagna framför mig. Men vad händer om jag läser dessa verser i ljuset av de händelser som utspelade sig i Oslo och på Utöya den 22 juli 2011?
Jag kommer att tänka på är att just denna evangelietext ofta har använts av kristna fundamentalister som vill hävda kristendom som den enda sanna religionen, som den enda möjliga vägen till Gud. Trots att Jesus här talar om sig själv som en grind som vill öppna vägen till livet, till och med till ett liv i överflöd, har denna text många gånger använts av dem som vill påstå att det bara finns en grind för den som vill leva och dö i gemenskap med Gud, som om det inte fanns någon annan väg till Gud än den genom Jesus Kristus.
Inför läsningen av just den här evangelietexten på söndag stämmer det till eftertanke att massmördaren Anders Behring Breivik har hämtat sina fientliga idéer mot allt vad mångkultur heter bland annat från en auktoritär kristendomstolkning med den här typen av exkluderande anspråk på sanningen. I sin egen redogörelse för varför han utfört terrorhandlingarna talar han om sitt hemland som ett kristet land som han vill bevara från allt vad mångkultur heter. Inifrån hans extremistiska tankevärld meddelar han oss att det var för att rädda Norge från det han uppfattar som en invasion av islam som han såg sig tvungen att döda så många som möjligt av dem som står upp för ett mångkulturellt samhälle.
I ljuset av Norgedåden är de stackars missbrukade verserna från Johannesevangeliet en bra påminnelse om allas vårt ansvar för vilka texter vi lyfter fram bland bibeltexterna och hur vi väljer att tolka dem. Vi lever i en tid då vi alla måste ställa oss frågan om våra tolkningar ger liv, och liv i överflöd eller om de, dragna till sin spets och omsatta i handling, bidrar med bedrövelse och död.
Ewa Lindqvist Hotz
Präst, chef för Seglora smedja
Lämna ett svar