Till innehåll på sidan
Magdalena Wernefeldt

Döden och livet – 23 september

308046d1-78f0-4d7d-be68-6b24b6ddbae9

”Jag var på café och kunde inte låta bli att smygtitta. Jag såg hur hon med ena handen bar en bricka och i den andra ledde en man fram till ett bord. Hon drog ut stolen och visade var han skulle sitta.Jag tyckte att hon ordnade alldeles för mycket för honom. Hon plockade bort gurkan ur smörgåsen och torkade upp kaffet som han hade spillt på fatet. När de går såg jag att han har en vit käpp och jag förstår att han är blind.

Jag kom att tänka på det här paret på caféet när jag funderade över söndagens texter och temat döden och livet och jag kom att stanna till inför ordet tro. Därför att tro handlar om att lita på någon oavsett livets alla omständigheter. Den blinde mannen litade på sin vän. Hon var hans ögon. Det här skulle kunna vara en bild av Gud också, där Gud får vara våra ögon som vill hjälpa oss att hitta rätt, hjälpa oss med det som vi bär på i våra liv. Tro är att lita på att det finns någon där, någon som är hos mig i både liv och död.

Men när vi drabbas av döden. Kan vi då tro att Gud finns hos oss?  I Johannesevangelium läser vi om hur Jesus gav liv åt Lasaros, han som hade varit död i fyra dagar. Det finns flera sådana berättelser i bibeln där Gud ger liv åt döda.  Och har vi någon gång stått vid en dödsbädd när en människa dör så är det kanske något vi önskat mest av allt, att livet skulle återkomma. Men vi tvingas stå kvar när döden omfamnar en älskad vän eller anhörig. Vi tvingas genomleva sorg och livslång saknad. Livet förändras men Guds omsorg finns kvar och tron och tilliten behöver inte dö.

Även om Jesus kunde uppväcka döda så var det kanske inte framför allt för att ge livet tillbaka, utan för att visa att ingenting är omöjligt för Gud. Döden är inte en slutdestination, utan början på ett evigt liv.

Även hos oss som är fullt levande kan det ibland kännas som om döden gjort intrång i våra liv och vi önskar att få bli fyllda av liv igen. Kanske har vi drömmar som det aldrig blivit någonting av. Kanske har vi relationer som gått sönder, kanske har vi tappat bort oss själva på vägen, då vi strävat efter att räcka till och leva upp till våra egna och andras krav av föräntningar.

Frågan är vad vi gör med våra liv om det så blir kort eller långt. Lever vi helhjärtat i den vardag som har blivit vår? Vågar vi ta tag i våra drömmar? Vågar vi vara oss själva?
När Jesus ska förklara vem han är använder han ofta bilder. På några ställen i bibeln säger han att han är livet. Genom sitt sätt att vara visar han oss vad livet handlar om. Och det är inga stora och omvälvande saker utan det finns i det lilla, i vardagens tristess och i små ögonblick av lycka. Genom allt går en röd tråd av kärlek. Gud älskar oss och vill att vi ska älska varandra. Vi människor är en brokig skara som bär både gott och ont i oss, liksom död och liv men vår uppgift är att försöka respektera varandra för att kärleken ska kunna bli synlig i ditt och mitt liv och för att livets innersta mening ska få ett innehåll.

Jesus finns hos oss när döden tar ifrån oss de vi älskar eller då det känns dött i våra liv. Han vet hur det är att vara människa med allt vad det innebär. Med honom får vi gå från mörker till ljus. Från död till liv. Vågar vi tro på det?”
Anna Lundgren, präst i Gamla Uppsala församling

Kontakta redaktionen

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.