Maria sitter insvept i stora sjok av tyg i blått och rött som böljar elegant mot golvet. Hon har ljus, perfekt hy och smala bleka händer. Hela hon ligger behagfullt draperad över en stol och ser chockad ut på ett ljuvt sätt när hon lägger en hand på bröstet och halvsvimmar sådär stiligt som de bara gör på film.
Jag har precis googlat ”bebådelsen”, det tillfälle när Maria får veta att hon ska föda Jesus, och beskrivningen här ovan sammanfattar de flesta bilder jag fick fram. Kontentan är att Maria är en lång, smal, ljushyllt kvinna med täckt hår och orimligt mycket tyg i sina opraktiska kläder. Hennes hem ser ut som en teaterkuliss och Maria själv ser inte ut att ha gjort ett vettigt handtag i hela sitt liv.
Man behöver inte vara Einstein för att lista ut att detta troligtvis ligger långt från verkligheten. Maria var antagligen en kort mörk tonårsflicka med valkiga händer och fötter som alltid gått barfota. Hon var nog stark som en liten oxe eftersom hon slet hårt hela dagarna.
Hon hade nog en bästis, eller ingen bästis, eller en hemlig förälskelse, eller tyckte att hennes föräldrar höll henne för hårt, eller undrade vad de skulle äta till kvällsmat, eller om geten skulle få sina killingar idag. Hon satt antagligen inte och svimmade lite ljuvt på en stol hela dagarna utan hade ett huvud fullt med diverse vardagliga tankar och händer fulla med diverse vardagliga göromål.
Att degradera Maria till en passivt svimmande jungfru är något av det dummaste historien gjort. Maria är ju Bibelns största kvinnliga hjälte! När ängeln kommer in till henne reagerar hon som varje vettig människa; hon blir rädd. När ängeln säger att hon ska föda Guds son är hennes reaktion inte att ta sig för bröstet och drapera sig själv över en stol utan att fråga hur i hela friden det ska gå till.
Maria sätter sitt liv och sin trolovning med Josef på spel när hon tackar ja till Gud och går med på att bära Jesus till världen. Hon kommer att få ett liv fullt av motgångar och tragik, men kommer också få vara med om fantastiska saker. Hennes liv blir en komplex väv av största lycka och djupaste tragik, en berättelse om stryka och mod, litenhet och svaghet.
I Marias liv kan både den som upplever den största lycka och den som befinner sig i djupaste tragik känna igen sig, hon finns där med oss alla. Vi kan stämma in i hennes starka lovsång över att ha ett barn som växer i sin mage och att bli använd på det mest fantastiska sätt av Gud. Men vi kan också känna ”ett svärd genom din egen själ” som Bibeln uttrycker det när Maria står under korset och ser sin lille pojke torteras till döds.
Min Maria är tuff och seg, en person som sett och upplevt riktigt svåra saker, men ändå lever vidare. Min Maria går att känna igen sig i eftersom hon är som jag, en människa av kött och blod och inte en stiliserad målning. Min Maria är den största förebilden för alla starka kvinnor (och män) där ute.
Ida Eklund
präst i Höllvikens församling
Lämna ett svar