“Thorn in my side. You know that’s all you ever were.”
Eurythmics
Jag har alltid haft en tagg i sidan till matematik. Ända sedan femteklass har det varit något med ämnet som fått mig att rygga baklänges och känna obehag. Så här i efterhand börjar jag ana att det handlade nog mycket om relevans. Jag hade inget att hänga upp det på. Jag förstod inte poängen. Ekvationer hit och bråk dit var för mig bara obegripliga ord och siffror. Jag hörde, men förstod inte, så då slutade jag att lyssna. Hur lätt är det att förstå och lära då?
Heliga Trefaldighetsdag erbjuder en hisnande teologisk matematik. Det handlar om en fascinerande ekvation, Fader, Son och Ande. Vi talar ibland om treenigheten som om vi faktiskt talar om just en matematisk beräkning. Fader + Son + Ande = ?
I mitt vardagliga möte med ungdomar upplever många treenigheten riktigt knepig. Jag tror att det har att göra med relevans, precis som jag med min matte. Vad är poängen med treenighetens ekvation? Onekligen är det en väldigt bra undran.
Haken är att den undran lätt leder oss mot huvudet när svaret vilar i hjärtat. Återigen, förstår vi inte relevansen, ja då är risken stor att vi ger upp redan innan hjärtat kommit till tals. Svaret på ekvationen är kanske just relevans, treenighetens relevans i mitt eget liv.
Idag känner jag mig lite modig, så jag dryftar mig till att påstå att treenigheten inte är teori. Den handlar om relevans, närhet och tro. Allt detta med Fader, Son och Ande är en andlig ekvation större än alla våra ord och beräkningar.
Därför blir det svårt när vi ska minska ner den och fånga dess innersta med just ord eller formler. Men om vi istället för att förklara låter upplevelsen av dessa tre stå i fokus, så är antagligen ekvationen Fader, Son och Ande inte lika omöjlig.
Allt detta kan vara en bra ingång till Heliga Trefaldighets dag, en dag som också kallas Missionsdagen. En dag då vi sträcker oss ut från kyrkmurarna och ger oss ut på ett uppdrag. Uppdraget handlar om att berätta om att treenigheten inte alls är något omöjligt och långt borta, utan något som handlar om varje människas liv.
Vi får inte glömma att för många människor är Jesus, tro, uppståndelse och treenighet svårare än svårast. Det är okej att det är svårt ibland, men det är inte där vi ska stanna. Uppdraget handlar om nästa steg, att genom och i Jesus uppståndelse finns det befrielse från allt det som bryter ner och förminskar livet. Att det finns en ny chans. Att det finns en Gud som envist söker sig till våra längtande och irrande hjärtan. Att Gud inte är ekvation som ska lösas utan upplevas.
Idag kan jag stolt säga att jag faktiskt förstår matematik, ja skapligt i alla fall. Någonstans på min livsresa drogs den taggen ut. Jag ryggar inte längre tillbaka och jag undrar, kanske var det just så att det var en annan ekvation som drog ut den taggen? En treenig och befriande sådan.
Heliga Trefaldighetsdag 2015, hur är det med dig och dina livsekvationer?
Fredrik Beverhjelm
präst i Lunds domkyrkoförsamling
Lämna ett svar