Tankar vid jul , 18 december
”Jag undrar varje jultid vad Josef tänkte inför allt det obegripliga som mötte honom och de stora utmaningar och uppbrott han ständigt ställdes inför.” Läs Rolf Pearsons tankar inför söndagen efter jul.
Josef måste ha känt djupt in i sitt inre enorma förväntningar på att han skulle hantera det här. Han måste ha genomgått en svår inre kamp där tvivel och kärlek till Maria tvingat honom till ett läge i livet där han utan kontroll över skeendena ändå på något sätt måste ha läget under kontroll.
Jag antar att barnet utmanade hans tillit till Gud och hans kärlek till sin hustru. Barn har en förmåga att göra oss till riktiga människor.
Först får Josef höra att hans trolovade är med barn men att det inte är hans eget!
Sen mitt i all sin sorg och smärta över detta svek och villrådig om vad han ska göra för den kvinna han trots allt älskar, så får han en dröm lik den uppenbarelse Maria fick.
I denna dröm gör Gud sig lika beroende av Josef som av Maria när han ber Josef att ta hand om Guds moder och Guds son och ber Josef att han också ska ge barnet ett namn.
Det är genom Josefs släkttavla och inte Marias som Jesus härstammar från David.
Sen gör Josef inget bra jobb då han bara lyckas att hitta ett kallt stall för Maria att föda i. Men kanske det är en förberedelse för det flyktingliv de snart tvingas in i.
Många flyktingar idag har inget stall att sova i. Inte ens i Sverige kan vi ge tak över huvudet åt alla flyktingar. I varje fall inte för ensamkommande män.
Därefter drar karusellen igång och det dyker upp den ena underliga figuren efter den andra för att gratulera, speciellt de där fina männen från öster som talar ett konstigt språk och har med sig gåvor till ett värde Josef inte kan begripa.
Men det är gåvor som kommer väl till pass och som han kan ”växla in” till mat och bostad, efter nästa omskakande dröm, då de måste ge sig av i all hast för att inte Herodes ska döda deras son.
Och så blir Josef en av många ängsliga flyktingfäder som tvingas leda sin familj in i ovissheten i Afrika. En ovisshet som många miljoner flyktingar lever i idag, inte minst i i Europa.
Och så blir det flera drömmar som får honom att gå än hit och än dit. Och hela tiden kanske han bara längtar efter att få stå där i det lilla för honom välkända och trygga Nasaret, i sin verkstad och snickra och hamra lite, tillverka simpla saker, saker han känner till och har kontroll över och som han vet är bra och dugliga.
Till slut försvinner han ur berättelsen om Jesus. Det sista vi får höra om honom och då utan namns nämnande är när den återfunne tolvårige Jesus svarar sina upprörda och uppskakade föräldrar att hans Fadershus inte är hos hans föräldrar.
Men Josef säger inget när Maria bannar grabben. Han har en namne i Gamla Testamentet, Josef, Jakobs son. Denne Josef har också drömmar. Men likheten stannar där.
Josef, Jesu styvfar, struttar inte omkring i fina mantlar och gör sig märkvärdig inför de sina. Nej han är definitivt i marginalen i den här familjen. Ingen prisar honom salig.
Han är ingen Abraham, Isak eller Jakob. Och jag tror inte att det är det han vill vara heller. Han är inte en superman som styr och ställer och förtrycker kvinnor och barn.
Han väljer sitt faderskap aktivt mot all den tidens moraliska syn. Han råkar inte bara bli pappa till Jesus. Han säger ja till Gud, precis som Maria gjorde.
Han är en motbild till det falska patriarkaliska mansideal många av oss växt upp med och som inte håller längre. Han är ett föredöme inte bara för män.
Han kräver inte uppmärksamhet. Han har inga problem med att vara i marginalen. Han anklagar inte utan tar ett steg tillbaka och väntar på visshet.
Han lyssnar till sitt inre efter Guds röst. Han fattar viktiga beslut när de ska fattas, utan choser. Han kräver inte att få ha kontroll och han inser att det som händer är större än han själv.
Jesus fick nog inte bara lära sig att snickra av sin far utan också att vara en man. Det finns ett eko av Josef i Jesu praktiska liknelser men också i hans möten med utfrusna och dömda människor, inte minst med kvinnor.
Några mil upp i bergen från där jag bor, på Dopplatsen i Jordanien, i en liten by, finns ett kloster med argentinska munkar och nunnor.
I deras kyrka finns en underbar väggmålning av en leende Josef och Jesus där de går på ängen och plockar blommor tillsammans. När jag ser den tänker jag att Josef nog hade ett bra liv ändå.
Rolf Pearson
Präst i Jerusalem
Lämna ett svar