Tankar inför söndagen efter nyår, 3 januari
Denna söndag får vi tanka den trygghet och styrka vi behöver för att ge oss ut och finnas med i alla hus där vi behövs, där Gud behöver oss, där omvärlden behöver oss.
Jag är en sten i Guds hus. Det är du också. Denna söndag stannar kyrkoåret upp i kyrkan, det hus där alla vi är inbjudna att vara byggstenar.
Det kan vara skönt att få landa där, en sten bland andra stenar, i tryggheten, bland det första vi gör i det nya året. Att få tillhöra ett milt och vänligt hus mitt i allt kaos, mitt i allt mörker, mitt i det som är vår omvärld, denna vinter som är så kall i så många andra avseenden än vädret.
Guds hus ger oss vila, plats för eftertanke, ett möte mellan det välkända och det utmanande: En plats att besöka och ta avstamp ifrån in i den nya veckan som kommer, en plats som möter oss vid livets vändpunkter: dop, konfirmation, vigsel och begravning. En plats som välkomnar oss och finns där för oss när vi behöver tända ljus eller stanna upp inför livet och döden.
Men mina kära stenvänner, kanske vi borde fundera lite, nu, den här tiden på året när allt börjar om på nytt, om vi ska sitta här i väggarna och se om vårt eget hus? Eller finns det andra saker en sten kan göra för Vår Herre?
Kom med mig ut på en liten rulltur – a rolling stone gathers no moss – kanske kan även en byggsten vara i rörelse ibland?
Kanske kan vi rulla förbi ett upplyst hus i byn där vänner samlas för en fest för att fira det nya året. Kanske kan vi se att även där finns vänskap, värme, ljus och frid. Kanske kan vi stanna upp och tänka att det huset kan vara Guds hus. Kanske kan vi våga oss på att vila lite där mot väggen, samla lite värme och sprida lite av vår stabilitet och vår styrka, den styrka som är stenarnas hemliga kraft.
Kanske kommer det huset att beröras som av en ängels hand, kanske kommer en särskild trygghet att bli kvar i människornas minne av den festen. Kanske. Men vi märker inte det, för du och jag, kära medsten, rullar vidare.
Ett nytt hus, idrottshuset, dyker upp. Här lyser det också, och fönstren lockar oss närmare. Här finns triumfer och nederlag, hopp och besvikelse, avund och glädje, gemenskap och ensamhet. Här finns ju allt detta som det innebär att vara människa – vi känner oss som hemma, du och jag, och även här blir vi en stund en del av väggarna, samlar lite av den goda glädjen som går och lämnar vårt avtryck, vår bön, för dem som är därinne.
Och när vi sedan (ovanligt spänstigt) rullar vidare kommer vi fram till sjukhuset. Människor igen, människor som är trötta, rädda, nära döden och nära livet, nära ytterligheterna i tillvaron. Vårdpersonal som ger sitt yttersta, i vars ögon kallelsens budskap lyser men även trötthetens glans. Patienter och anhöriga som kastas mellan hopp och förtvivlan. Du och jag, kära sten, utbyter en blick och blir en stund en del av väggen. Vi lär oss av sjukhuset och lämnar kvar en bön, en vilja att bidra till styrkan i huset.
Från hus till hus rullar vi och ser att där människor samlas, där är Guds hus. Shoppingcenter, förskolor, äldreboenden, restauranger, flyktingförläggningar, sommarstugor och skyddade boenden. Överallt behövs vi, stenarna från Guds hus, våra böner och vår tro, våra änglar och våra tankar.
Men medan vi har varit på rullning, vad har hänt hemma? Har kyrkan vält, krackelerat, spruckit? Nej, Guds hus håller för detta, att stenarna vandrar. Vi får ta oss dit och vi får ta oss därifrån, fria stenar med ett heligt uppdrag, för Guds hus är överallt där människor behöver oss.
Men denna söndag, i kyrkans ursprungliga lokal, är många av oss byggstenar på plats. Vi tankar den trygghet och den styrka vi behöver, att ge oss ut och finnas med i alla andra hus där vi behövs, där Gud behöver oss, där omvärlden behöver oss.
Och i våra innersta stenkärnor kan vi vara stensäkra på detta: 2016 blir ett år för oss byggstenar att vara Guds hus där vi som mest behövs, ett mobilt Guds hus med ädla stenar, slipade av omvärlden, med vila i Guds famn och med uppdrag att vara vägg och grund och tak för alla de människor som behöver oss.
Charlotte Frycklund, präst och samordnare för jourhavande präst på www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast
Lämna ett svar