Tankar inför Fastlagssöndagen, 7 februari
En vardaglig mänsklig erfarenhet är hur det brustna inom oss ständigt söker sig mot helheten. När lärjungarna stod vid Jesus sida kunde de se hur Gud lät denna längtan till helhet bli synlig mitt ibland dem – i en människa, Jesus från Nasaret.
Kärlekens Ande sveper fram genom kosmos.
Jag har alltid tyckt om den formuleringen. Men vad säger den egentligen? Vad berättar den om mitt och ditt liv, om livet på jorden?
Svaret tror jag vilar i ett litet, kort och fylligt ord, längtan.
Bortom kosmos och universums yttersta gräns finns en riktning som kallas Södra korset. Det är en enorm ström som rör sig genom rymden och sveper med sig allt mot en och samma punkt. Punkten kallas ibland den Stora infångaren. Här kan allt som existerar förenas.
Denna längtan till förening tycks finnas i allt som existerar, universum såväl som jordens kretslopp av årstider, liv och död. I kärleken mellan oss människor och i kärleken mellan Gud och människa.
Kanske kommer all denna längtan från Guds egen längtan till sin skapelse? En längtan så stor, en kärlek så enorm, att den leder allt i denna korsets riktning, fram till samma mål, Jesus, den stora infångaren.
Uttryckt på annat sätt: det handlar om hur den svepande Anden uppfyller hela kosmos. Lika lite som vi kan greppa hur detta kosmos hänger ihop, lika lite kan vi greppa Guds starka längtan till oss.
En högst vardaglig mänsklig erfarenhet är hur det brustna inom oss ständigt söker sig mot helhetens marker igen. För vi hör ihop, allt skapat, allt levande. Hisnande tankar! Lärjungarna förstod inte. Men när de stod vid Jesus sida kunde de se hur Gud lät denna längtan till helhet för mänskligheten bli synlig mitt ibland dem.
Den blev synlig i en människa, Jesus från Nasaret.
Idag står han framför våra hjärtan och undrar: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”
Jag tänker på en berömd man som sade, ”Tänk inte på vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land.”
Mitt hjärta manar mig till att släppa taget om mitt eget. Det manar mig till att låta mig fångas upp av Honom. Att låta mig bli till ett levande redskap i korsets riktning, denna kärlekens svepande väg och svara: ”Gud, låt mig vara ett redskap för din kärlek, om jag är brusten låt just det vara mitt redskap.”
”Så länge brödet är helt, obrutet, blir ingen människa styrkt, ingen mättad” skriver Origenes. Brödet måste brytas för att kunna delas. Kärleken måste göra likadant. Vi måste låta oss brytas för att ge liv åt andra. Det är så Gud gör. Jesus går upp till Jerusalem och låter sig brytas sönder på korset för att uppståndelse och helhet ska bli verklighet för dig och mig.
Kärlekens Ande sveper fram över kosmos.
Låt oss inte tvivla på dess existens.
Låt oss bejaka hur den verkligen omsluter oss.
Låt oss följa den hela vägen förbi Jeriko, Stockholm, Luleå och Helsingborg.
Låt oss följa den förbi vår egen längtan och självcentrering.
Låt oss följa denna kärlekens väg upp till Jerusalem och bortom.
Vad händer då?
Fredrik Beverhjelm, stiftsadjunkt Lunds stift
Lämna ett svar