Tankar inför tredje söndagen i påsktiden 10 april
Jesus står mitt i våra liv med ett budskap i skarp kontrast till allt och alla som hotar, kontrollerar, sätter gränser och krymper. För han är den Gode herden.
En av de tidigaste framställningarna av Jesus är bilden av den gode herden som bär ett lamm på sina axlar. Det finns en sådan bild i Roms katakomber skapad av första generationens kristna.
I dag är det svårt för många människor i vårt land att relatera till en bild från jordbruk och fårskötsel. Det finns många bilder i bibeln, som är helt främmande för oss och våra förhållanden. Det är inget konstigt i det. Evangeliet är ju skrivet för nästan två tusen år sedan i en miljö där människorna levde nära det som jorden gav. Idag ser det annorlunda ut. De flesta i vår tid har aldrig träffat en herde.
Hur många här inne har mött en herde livs levande? – handuppräckning.
Jag undrar om inte vi som kyrka måste arbeta mycket mer med att bryta loss evangeliet från det agrara landskap som det riskerar att fastna i. Alla dessa liknelser som bara bönder förstår: om sådd och skörd, om herdar och stängsel – vad ska de säga asfaltens och betongens människor? När nästan ingen längre lever på att bruka jorden är det naturligtvis en väldig utmaning att vi hittar andra bilder. Bilder som kan förstås av dagens människor.
Den gode herden – kan man istället tala om den Goda förskolepersonalen, den Gode ungdomsledaren?
Vi kristna är alla kallade till att vara översättare. Det är inte bara de språkbegåvande bland oss som ska översätta. Utan du och jag. Vi ska översätta från Palestina på Jesu tid till Sverige idag. Från då och där – till nu och här. Och det översättningsarbetet ska vi arbeta med i våra liv. Så att Jesu förhållningsätt och lära blir uppenbarad för människor.
För mycket fokusering vid Herden med stort H kan leda fel. I människornas värld blir det ibland för mycket strålkastarljus på ledaren. Den som leder kan då få för sig att i religionens eller Guds namn sätta upp gärdsgårdar, stänga grindar, hålla andra ute – och dela upp i vi och dom, svarta och vita får.
Risk för hierarkier och starka patriarkala mönster är alltid på lut i religionens värld. Människor kan få för sig att de agerar med gudomlig sanktion. Att markera revir gentemot andra – och ha det nästan som huvudbudskap – är inte ovanligt för många ”andliga ledare” i vår tid.
Kanske ska vår betoning idag inte ligga på ”Herden” – eftersom det finns en risk att människor hör revirbevakare – utan istället på ”den Gode”.
I texten idag öppnar Jesus upp vår religiösa värld. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda …
Här finns ingen plats för slutenhet. Han talar inte om en liten begränsad skara av troende. Inte om de som finns i vår egen tradition eller ens i vår egen religion. Troligen talar han om mänskligheten. Jesus är den Gode herden i förhållande till allt levande, för hela mänskligheten. Inte bara för oss i Svenska kyrkan, inte bara för oss lutheraner, inte bara för kristna, inte bara för oss som kallar oss religiösa eller troende.
Jesus står mitt i våra liv med ett budskap i skarp kontrast till allt och alla som hotar, kontrollerar, sätter gränser och krymper. För han är den Gode herden.
Mats Hermansson, domprost i Visby
Lämna ett svar