Du är min skatt

Det är en sån där trött kväll. Jag har huvudvärk och känner mig redan stressad inför morgondagens fulla schema. Vill mest dricka en kopp te och gå till sängs. Men först ska barnen nattas. Mitt yngsta barn insisterar på en lång nattning: två sånger, läsa bok och sedan ”Gud som haver”. Det är nära att jag säger ”nej”, men eftersom jag inte hunnit med någon lång nattning på några dagar svarar jag ändå ”ok”.

Vi borstar tänder, ordnar med pyjamas och går till sovrummet. Vi sjunger två sånger och läser en bok om storsjöodjuret. Vi avslutar med aftonbön och en kram, och sedan säger jag utan att egentligen reflektera över det ”God natt, min skatt” och börjar gå mot köket. Jag har knappt hunnit ut ur sovrummet innan mitt barn sätter sig upp i sängen, tittar på mig allvarligt och säger ”Pappa, du är min skatt”. Och tiden stannar.

Jesus sa ”där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara”.

Ibland tänker jag på all den tid vi människor lägger ner på alla ”måsten”. På stress, oro och förväntningar. Allt det vi spenderar vår kraft på, men egentligen inte skattar särskilt högt. Skatter vi ger allt för, men som egentligen inte är bestående. Status, yta, verklighetsflykt, pengar, makt, tillfälliga njutningar.

För mig blev mitt barns ord på en trött kväll vändpunkten. För orden ”pappa, du är min skatt” påminde mig om en sanning som är lätt att glömma. Det återupprättade ett helt omvänt perspektiv som är allt för lätt att tappa bort. Himmelrikets perspektiv.

Att samla skatter i himlen, att ha himmelrikets perspektiv, handlar inte om ”flest grejer vinner” eller ”starkast är bäst”. Det handlar inte om en abstrakt inre inställning till Gud och tillvaron, eller en väntan på ett ”bättre” liv efter detta.

Att samla skatter i himlen handlar om att lyssna till kärnan i Jesu förkunnelse om att älska Gud och sin nästa, om att det är saligare att ge än att få och att vi ska förlåta såsom vi har blivit förlåtna. Det handlar om att den värdefullaste skatten som finns är en annan människa. Att samla skatter i himlen handlar om att ge vidare av kärleken Gud ger oss. Ingen skatt är så värdefull som de vi älskar. För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Allt det här far igenom huvudet på mig på mig när mitt barn markerar hur viktig jag är för honom.

Tiden startar igen, och jag börjar nästan att gråta. Jag vänder mig om och går tillbaka, sätter mig på sängkanten och ger mitt barn ännu en kram och säger ”och du är min skatt”. Vi kommer överens om att vi ska bygga med lego en stund imorgon efter förskolan, säger ”god natt” en gång till, och sedan lämnar jag sovrummet för kvällen.

Jag är fortfarande trött. Jag är fortfarande stressad. Jag har fortfarande huvudvärk. Men något har förändrats. Jag vet att jag är någons skatt, och denne någon är min skatt. Och jag anar att det kanske är så här Gud känner för mig och alla sina barn. Att Gud är vår skatt, och vi är hans.