”Jesus är stenen som föraktades av er husbyggare men blev till en hörnsten.” Så står det i Bibeln, och det är starka ord för mig! De får mig också att tänka på filmen Dirty Dancing. De ord som sägs när Baby sitter inträngd i ett hörn: ”Nobody puts Baby in the corner.” ”Ingen sätter Baby i ett hörn.”
Att vara den som blir förkastad, utanför, föraktad, hånad och mobbad. Den som inte blir sedd, blir förtryckt eller satt åt sidan. Den som inte är räknad med. Den som känner att det är något fel på mig. Det är känslor och upplevelser som nog egentligen inte går att beskriva fullt ut hur hemska de kan vara. Bara den som varit där kan förstå.
Ett hopp kanske då mitt i allt kan bli att fantisera om att någon kommer och drar mig ut ur hörnet och jag blir sedd som någon fin och viktig. Eller att jag får uppleva något eller göra något som gör att jag får revansch. Att jag är den föraktade stenen som till slut får bli en viktig hörnsten. Men samtidigt kanske hopplösheten kommer: Det kommer aldrig att hända mig. För jag hör inte till dem som blir dragna ut ur ett hörn, som får bli en hörnsten eller något annat för den delen heller.
Men kanske det ändå finns en möjlighet för mig också? Jesus som var så föraktad är faktiskt Gud själv. Om Gud verkligen på riktigt varit där jag är, kanske det finns hopp för mig också? Om det verkligen är sant? Då kanske det som människor sagt och gjort mot mig inte säger någonting om vem och hur jag är? För även om jag har tvingats se mig som dålig, ful och värdelös så är det inte sanningen. Jag har blivit hjärntvättad med en bild som inte är sann! Kanske behöver jag den där revanschen jag fantiserat om – eller så kanske det egentligen handlar om försoning?
Försoning är för mig ett vackert ord. Ett ord som kanske inte låter sig förklaras för det har så många innebörder tänker jag. Men kanske handlar det om att människor ska få må bra, att jag som människa ska få må bra. Att försonas kanske ibland kan vara att läka en relation som blivit trasig? Ibland kanske försoning kan vara att välja att inte ha någon relation med den eller de som skadat mig? Ibland kanske försoning kan handla om att jag förlåter de som gjort mig illa? Ibland kanske försoning handlar om att inte förlåta?
Försoning kanske kan vara att komma till en punkt där jag kan acceptera hur livet varit eller hur livet är? Försoning kanske kan handla om att jag kan öka min respekt och vänlighet mot mig själv trots att andra gjort mig illa? Försoning kanske kan handla om att få uppleva något helt annat, något bra, att jag äntligen kan få chansen att uppleva något gott och att jag är viktig och värdefull? Kanske finns det hopp?
För kom ihåg: ”Nobody puts Baby in a corner” och ”Jesus är stenen som föraktades av er husbyggare men blev till en hörnsten.”
Lämna ett svar