Följa John, följa Jesus

När de kom vandrande på vägen sade en man till honom: »Jag skall följa dig vart du än går.« Jesus svarade: »Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.« Lukasevangeliet 9:57-58

Som barn kunde man ibland leka ”följa John”. Leken består i att någon får gå före och välja en krånglig väg som de andra får försöka följa.
När Jesus talar om att följa honom finns det likheter med att leka följa John. Kanske inte just att den som går före krånglar till vägen med flit men att följa kan vara knepigt ändå. När Jesus kallade sina första lärjungar fick de rent bokstavligt följa efter honom. De fick vandra tillsammans och de lyssnade på hans undervisning. Och de fick iaktta honom i alla situationer som uppstod längs vägen. Det de skulle tillgodogöra sig var en helhetserfarenhet av Jesus sätt att leva.

Jag tänker mig också att det nog fanns något lekfullt och lockande i hela situationen. Kring Jesus gick det att se på livet med nya ögon. Vad som helst kunde hända.

Men som vi ser i bibelverserna jag citerat ovan är frågan om att följa Jesus djupaste allvar. Det går inte an att komma med bortförklaringar om att det inte passar just nu eller att man har andra plikter i livet. I mötet med Jesus ställs vi inför ett helt avgörande vägval. Vill jag bryta upp och följa med?

Om nu Jesus själv inte ”har något ställe att vila sitt huvud” så säger det också något om vad det betyder att följa honom. Det innebär att bryta upp från att leva efter samhällets eller omgivningens förväntningar och ta till sig vad Jesus lär. Det kräver ett aktivt ställningstagande av oss och det är inte alltid en bekväm väg.

Brev i urkyrkan var ofta adresserade till ”de som lever som främlingar” i den eller den staden. Det är något av en paradox för de flesta av dem hade säkert levt i samma stad i hela sitt liv. Men i och med att de blivit kristna förändrades perspektivet. Man kunde vara hemma där man minst anade det och främling där man levt hela sitt liv.

I vår egen tids kyrka använder vi också ofta ordet ”främling”, fast i översättning. Det är nämligen vad ordet ”pilgrim” betyder. En pilgrimsvandrare är en som bryter upp från sin vardag och ger sig ut på en resa mot ett heligt mål. För många som ägnat sig åt längre eller kortare vandringar så har pilgrimsskapet blivit en del av deras identitet. Jag tänker att det är samma paradoxala synsätt som fanns hos de tidiga kristna. Man ser att man är hemma överallt och ingenstans. På väg någon annanstans.

Människosonen Jesus har inget ställe att vila sitt huvud. Han är på ständig vandring och då får det bli så för oss också.

Om vi återvänder till bilden av att leka följa John så är det som om Jesus vill säga till mannen i texten: ”Vet du, den här vandringen med att följa mig tar inte slut. Det är ett långlopp genom hela livet. Det kommer inte bli sig likt mer. Det ska du ta med i beaktande innan du följer med.”

Låter det avskräckande? Eller låter det som början på ett äventyr?

Att följa Jesus är kanske inte alltid den enklaste vägen men vad jag vet är det den bästa. Det innebär att vi får vandra genom livet tillsammans med Gud. Att även mycket små händelser fylls med djup mening. Och att vi får sätta in våra liv i den stora berättelsen om Guds kärlek till världen. Låt oss gå tillsammans.