De dagar du får

Nu har vi kommit några dagar in på det nya året, hur känns det? Uttalade du några löften i nyårsnatten som redan är brutna? Har vardagen kommit i fatt dig? Lever du fortfarande kvar i ledighetens lunk?

Jag tycker att det är meningsfullt att berättelsen som möter oss ur Jesu liv till helgen handlar om fest, nu när julfirandet börjar klinga av i våra kyrkor. Nu när våra egna liv är långt från festen, föreställer jag mig. Vi bjuds med till fest med Maria, Jesus och hans lärjungar, vi bjuds med till Kana i Galileen.

Vi får vara med på bröllopsfest, ett långt firande och en stor fest, och så händer det som inte får hända. Vinet tar slut. Det tror jag att du kan relatera till. Kanske inte just att vinet tar slut, men att inte ha något att bjuda på. Att stå tomhänt. Att inte ha något att ge. Hur kände sig värdarna? Skämdes de? Hade de planerat dåligt? Eller kom de fler än planerat?

Maria berättar för Jesus att de inte har vin. Jesus svarar avvisande. Maria säger till tjänarna: Gör det han säger åt er. Ett ologiskt svar på ett avvisande. Men Maria känner sin son, och hon vet att vara beredd på att allt kan hända.

Jesus uppmanar tjänarna att fylla stenkärl med vatten och senare att gå med vattnet till värdarna. Du vet nog vad som hade hänt med vattnet, det var vin nu.

Det är enkelt tror jag att bara avvisa denna berättelse, att till och med förlöjliga den kristna som tror att Jesus gör vatten till vin. Själv tänker jag att det nog är en enkel uppgift för den som skapat himmel och jord. Att avvisa, det kan vi göra med det mesta, att lyfta på hatten och tänka att det inte handlar om mig. Men tänk om det har något med ditt liv att göra?

Tänk om orden ur Johannesevangeliet säger något in i din iskalla januarivardag också? Om det inte handlar om festen, inte om vattnet, inte om vinet eller ens om undret. Tänk om det handlar om vem Jesus är och vad han kan vara. Där i Galileen presenterar han sig själv för världen.

Tänk om de dagar du får är som tomma stenkärl. Det känns kanske så i början av året när nyårslöftena är brutna och pengarna sinar på konto. Det kan kännas meningslöst, kallt och tungt men tomma stenkärl, det är också en möjlighet. Där finns möjlighet att fylla upp!

Maria kliver fram och ger oss ett alternativt nyårslöfte: Gör det han säger åt er. Lyssna på den som kan göra vin av vatten, på den som räddar festen, på den som presenterar sig för oss. Samla av det som ges, men samla på det som ger liv och lämna det som tar av din energi. Lämna det gamla, fyll på med nytt vatten i dina symboliska stenkärl. Samla på goda möten, sök dig till bönen och det som ger liv.

Det är ett mycket bättre nyårslöfte än många andra, och det är ett sätt att se på livet. Som något att samla och ge vidare av. Som en anledning att vara gästfri och att våga vara glad.

Den som står med ett tomt stenkärl, ja, den har också livets chans och undrets möjlighet. Vad fyller du på med? Vågar du göra som han säger åt dig?