Jag har inte gröna fingrar. Inte alls. Jag önskar att jag hade det. Det finns en alldeles särskild sorts glädje i att få äta grönsaker som just har tagits upp från jorden eller plockats från plantan. För mig är det en ovanlig upplevelse. När det sker är det oftast när min svärmor tar in tomater som hon odlat. Då har jag tur om jag hinner få i mig några innan barnen har slukat dem. Men att se dem njuta av dem är nästan lika fantastiskt som att äta själv, så det gör mig inte så mycket. Själv lyckas jag inte odla något alls. Jag har försökt några gånger men oavsett om det gäller tomater, kål eller kaktusar så har växterna i min närhet en närmast kuslig tendens att vissna.
Gud har däremot gröna fingrar. Det blir tydligt varje år när våren kommer. Grönska och liv frodas och spirar. Där det bara för någon vecka sedan verkade helt omöjligt att det skulle kunna växa något börjar det plötsligt komma tecken på liv. Tänk att vi får se det varje år. Det är en återkommande påminnelse om förmånen att få leva i ett land som har tydliga årstider. Gud tar den värld som verkar så kall och kal och gör den varm och livlig. Det som verkar så fattigt på liv förvandlar Gud till rika välsignelser. Det gäller vårens intåg men det gäller också så mycket annat i skapelsen.
På midfastosöndagen får vi idag läsa om hur Jesus mättar tusentals människor. Hna gör det inte med ett överflöd av råvaror. Istället får han några bröd och fiskar av en pojke. Det lilla som pojken har med sig och ger till Jesus blir välsignat och blir till ett överflöd som mer än väl räcker åt alla som är församlade.
I varje mässa som den kristna kyrkan firar sker samma sak. Församlingen bär fram sina gåvor i form av bröd och vin. Gåvorna lyfts under nattvarsbönen fram inför Gud och vi ber att Gud ska välsigna dem. När vi sedan tar emot bröd och vin under utdelandet tar vi emot Kristi kropp och blod. Det lilla och ganska ynkliga brödet och vinet som vi bär fram till Gud blir välsignat och Gud gör det till en himmelsk fest där vi får möta och ta emot Gud själv.
I detta finns en påminnelse om ett av skapelsens stora mysterier. Här syns ett mönster som återkommer gång på gång på olika sätt. Vi människor kommer med det lilla vi har och lämnar det åt Gud. Gud välsignar det och ger det tillbaka som ett rikt överflöd. Det sker vid sådd och skörd och vid nattvardsbordet men det kan också ske i våra egna liv.
Gud har gett dig gåvor som är just dina. Det kan vara egenskaper, färdigheter eller förutsättningar. Gåvor som du har fått att förvalta. De kanske inte verkar så storslagna eller världsomvälvande, men lyft upp dem till Gud. Be att Gud ska välsigna dem till att öra gott, att de ska få bli till välsignelse för världen och för Guds rike. Då kan det ske fantastiska saker. Se bara på den lilla pojken. Han gav några bröd och fiskar. Genom Guds nåd blev det mat till tusentals.
Lämna ett svar