Tänk dig att du i vår egen tid skulle få en plötslig och helt oväntad inbjudan hem till någon kändis. Jag vet inte hur du skulle tänka men själv hade jag nog varit skeptiskt. Är detta ett skämt? Det skulle nog krävas en hel del möda från den där tjänarens sida för att övertyga mig om att jag verkligen var välkommen på riktigt!
”En man bjöd in till en stor fest”. Så börjar Jesus en av sina kändaste liknelser. Mannen bjöd många gäster och de verkar först ha tackat ja till inbjudan. Men när sedan mannens tjänare kommer för att säga att maten står på bordet så kommer de inte. Istället kommer de med så konstiga ursäkter att det framstår som rena förolämpningar.
Redan när Jesus kommit så långt i sin berättelse har han förmodligen chockat sina åhörare rejält. Inte bara för att de inbjudna beter sig så illa utan också för att bilden av den stora festen är välbekant. Redan i Jesaja i Gamla testamentet står festen som en bild för Guds rike och gemenskapen runt Messias. Skulle någon behandla inbjudan till Gud så illa?
Jesus berättelse fortsätter sedan ännu mer oväntat. Den besvikne och arge värden bestämmer sig för att istället bjuda in alla samhällets fattiga och utsatta! Han bjuder in såna som inte har någon som helst möjlighet att kunna bjuda igen. Och när dessa sedan, likt fattighjonen på julkalas i Emil i Lönneberga, kommit och börjat slicka faten får han veta att det fortfarande finns plats på festen. Då skickar han ut sin tjänare ännu längre bort för att bjuda in folk ute på vägarna och stigarna.
De som följt Jesus på hans vandringar kände nog vid det laget igen mer än bara orden hos Jesaja. De tänkte nog minst lika mycket på vad de själva sett hända kring Jesus. I sin tillvaro som vandrande förkunnare talade Jesus mycket just till de fattiga och de utsatta. Han kallade dem saliga och berättade att Guds rike var öppet för dem. Vi har berättelse efter berättelse just om hur Jesus tar sig an de blinda eller lytta. De mäktiga och de rika var ofta betydligt mer skeptiska till honom så det var inte där han lade sitt krut.
Och verkar som att det är vanligt med fester där Jesus drar fram. Så vanligt att hans meningsmotståndare klagar på det. Han festar med tullindrivare och syndare och bjuder in dem till glädjen i att vara förlåtna och välkomna hos Gud.
Och vid det här laget anar vi förstås att det är Jesus själv som är mannen med festen. Jesajas vision av festen kring messias var inriktad på händelser vid tidens slut men Jesus verkar mena att det redan har börjat. Han har själv kommit för att säga att vi är välkomna hos Gud.
Den sista gruppen i liknelsen är värd att stanna upp lite inför. Främlingarna ute på vägarna. De borde ha mycket svårt att ta till sig denna oväntade inbjudan eftersom de inte har någon som helst relation till den rike värden. Kanske har de inte ens hört talas om honom.
Som kristen får jag ta på mig lite samma uppgift som den där tjänaren. Vi är de som måste berätta och berätta så att var och en förstår att inbjudan verkligen gäller dem. I slutet av liknelsen kommer de vackra orden från värden: ”Se till att folk kommer hit så att mitt hus blir fullt”.
Men först och främst (och innan vi alls börjar tänka på vad vi har för uppgift) är vi alla inbjudna. Även fast jag är en sådan som inte kan bjuda igen. Eller som Jesus åhörare sa. ”Saliga de som får vara med om måltiden i Guds rike.”
Lämna ett svar