Forskarna kallar henne Eva, efter den Eva som nämns i 1 Mosebok, men vet nästan ingenting om henne. Eva är allas vår urmoder, mänsklighetens matriark. Alla nu levande människor härstammar från henne. Det finns inga fysiska spår efter henne som skelett eller fossil. Trots att ingen vet hennes namn är hon närvarande i allamänniskors liv och trots att det har gått ungefär 150 000 år sedan hon levde och dog på den afrikanska kontinenten är hennes arv i allra högsta grad levande idag. Var och en av oss bär hennes gener i vår kropp och i vår arvsmassa. Det betyder att du och jag är släkt, och att alla världens människor tillhör vår familj. Vi hör ihop, inte bara med dem som ser ut som oss, utan också med människor på andra sidan jorden, och människor som lever mer olikt oss än vad vi kan föreställa oss. Vi är Evas barn.
Jag tror att jag, och många med mig, fascineras så mycket av Eva för att berättelsen om Eva är berättelsen om oss och om mänsklighetens historia. Alla våra vindlande släktgrenar tar oss tillbaka till ett och samma ursprung. På vägen har släktingarna delat på sig, flyttat åt olika håll, utvecklat olika traditioner och kulturer, det har uppstått en mängde föreställningar om universum och stjärnorna på himlen och ändå hör vi ihop.
Ibland tänker jag de liv som många av oss lever i västvärlden idag gör att vi inte ser hur beroende vi som mänsklighet är av varandra. När Eva vandrade runt på den afrikanska kontinenten som den såg ut då var det nog tydligare. Människor levde i större grupper, det fanns inga sjukhus, inga affärer där det gick att köpa mat och inga bönder som odlade åkrar fulla med spannmål. Tillsammans skyddade sig gruppen mot det som var farligt och vårt behov av att tillhöra en grupp sitter djupt rotat i våra hjärnor. Det är därför vi anpassar oss också till orimliga situationer, för vår reptilhjärna vet att vi behöver varandra. Ändå är det så lätt i ett samhälle som vårt att glömma det, särskilt om vi har det ganska bra och om våra
familjer har det ganska bra. När vi har allt vi behöver och det vi inte har kan vi klicka hem med några enkla knapptryck på telefonen. Vi ser inte vårt eget beroende, vi blir självtillräckliga och tror att vi klarar allt på egen hand.
När krisen kommer spelar allt det där ingen roll, när livet verkligen bränner till, då har vi bara varandra. Inget av det andra spelar någon roll. Vi är varandras medmänniskor, vi har ansvar för varandra. Vi är Evas barn, i andlig och i genetisk mening. Vi är syskon, kusiner, farbröder och mormödrar som kommer från samma stam, med grenar som sträcker sig ut över hela världen, och lider en så lider alla.
Lämna ett svar