Värdskap
För ett tag sedan läste jag boken på bilden ovan ”Det goda värdskapet, konsten att få människor att känna sig välkomna” av Jan Gunnarsson och Olle Blohm. Det är helt klart en bok som riktar sig till näringslivet så det var lite spännande att se vad man kan ta med sig från den som kyrklig företrädare.
Författarna menar att det händer något fantastiskt när någon (i bokens fall ofta en företagsanställd) vågar ta steget till att se sig själv som en värd gentemot de han eller hon möter i tjänsten.
”Värdskap” förutsätter att den som är värd själv ser sig som det och anser sig ha befogenheter att agera på eget initiativ som företrädare för hela sitt sammanhang. Att vara värd kan man också bara vara på ett personligt sätt, utifrån sin egen personlighet, annars blir det inget riktigt värdskap. Likaså är generositet viktigt. Utan generositet inget riktigt värdskap.
Värdskap i kyrkan
Jag blir alltid glad när jag för upp ögonen för och får ord för något viktigt område på det här sättet. Det här med ”värdskap” är förstås oerhört viktigt i kyrkans sammanhang. Det finns också risk att det goda värdskapet är hotat när enheterna blir större och kraven på likadana rutiner för alla ökar. Det bästa vore förstår om alla kristna såg sig som värdar för andra som söker sig till kyrkan (eller ambassadörer ute i samhället för den delen). Vi tror ju på en Gud som är generositeten själv och värnar om det personliga.
I boken finns det ett citat som jag återger lite ungefärligt här
”Vi byter inte flygbolag för att flyget var försenat eller maten inte var bra. Vi gör det när vi blir nekade en extra påse jordnötter på planet”
Det är småskurenhet vi inte tål. Och där tror jag Gud är med oss. Tänk bara på liknelsen om mannen som fått mycket efterskänkt men ändå insisterade på att kräva in en skuld på 14:50 av sin broder. Värdskapet består mycket av små gester som vittnar om att man är mån om den andres välbefinnande.
Rollen kan förstöra mycket
De roller vi hamnar i kan förstöra mycket, eller bidra med mycket gott till värdskapet. Tänk dig till exempel en kyrkvärd som fått för sig att hans främsta uppgift är att hålla upp nivån av värdighet i kyrkan och en annan som fått klart för sig att hans främsta uppgift är att få folk att känna sig så välkomna och hemmastadda som möjligt. Båda delar ut psalmböcker men hur gör de det?
Som präst är jag ofta väldigt glad över att ha min roll som präst att utgå ifrån men det gäller att den inte hindrar mig från att framträda som en person under alla skrudar.
Du och jag får fundera vidare på hur vi är goda värdar i kyrkliga och andra sammanhang. Hur tänker du? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar