Prop. 2012/13:72

OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 28 februari 2013

Jan Björklund

Peter Norman

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den 16 augusti 2012 trädde Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister i kraft. Genom ikraftträdandet är förordningen till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Enligt förordningen ska medlemsstaterna senast den 17 februari 2013 underrätta EU-kommissionen om vilka sanktioner som har införts för överträdelser av bestämmelserna om bl.a. clearing- och rapporteringsskyldighet.

Förordningen syftar till att minska riskerna i handeln med derivatkontrakt som handlas utanför reglerade marknader (OTC-derivat). Förordningen innehåller bl.a. regler om obligatorisk clearing via central motpart av OTC-derivat som förklarats lämpliga för clearing, krav på rapportering av derivatkontrakt till transaktionsregister samt auktorisation av centrala motparter och registrering av transaktionsregister. Vidare ger förordningen de nationella behöriga myndigheterna och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) vissa befogenheter att vidta åtgärder. De behöriga myndigheterna ska ansvara för tillsynen över centrala motparter och för övervakningen av att clearing- och rapporteringsskyldigheten fullgörs. Esma ansvarar för tillsynen över transaktionsregister.

I denna proposition föreslås en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Lagförslaget syftar till att anpassa svensk rätt till förordningen. I lagförslaget anges att Finansinspektionen är behörig myndighet i Sverige enligt förordningen. Det föreslås dessutom bestämmelser om Finansinspektionens övervaknings- och utredningsbefogen-

heter, samt möjligheter att besluta om sanktionsavgifter vid överträdelser av förordningen. Därutöver föreslås bestämmelser om Finansinspektionens samarbete med Esma och behöriga myndigheter i andra medlemsstater.

I propositionen föreslås även att de bestämmelser i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden som reglerar verksamhet som bedrivs av centrala motparter upphävs i de delar som regleras i EU-förordningen men att bestämmelserna i den lagen fortfarande ska gälla i fråga om Finansinspektionens tillsyn och möjligheter att ingripa mot centrala motparter som överträder regler som gäller för deras verksamhet.

I propositionen föreslås vidare en ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) för att sekretesskydda uppgifter om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som Finansinspektionen får i sin övervakning och kontroll enligt den nya lagen.

Den nya lagen och ändringarna i lagen om värdepappersmarknaden och offentlighets- och sekretesslagen föreslås träda i kraft den 1 juni 2013.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister,

2. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

3. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTCderivat, centrala motparter och transaktionsregister

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister1.

Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i förordning (EU) nr 648/2012.

Behörig myndighet

2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordning (EU) nr 648/2012.

2 kap. Clearingskyldighet, rapporteringsskyldighet och riskbegränsning för OTC-derivat

Särskild avgift

1 § Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordning (EU) nr 648/2012 genom att

1. inte överlämna OTC-derivat för clearing hos central motpart (artikel 4),

2. inte se till att uppgifter om derivatkontrakt rapporteras till transaktionsregister (artikel 9),

3. inte underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Finansinspektionen om positioner i OTC-derivat när dessa positioner överskrider relevanta tröskelvärden (artikel 10), eller

4. inte införa lämpliga förfaranden och system för att mäta, övervaka och begränsa operativa risker och kreditrisker (artikel 11).

Den särskilda avgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.

Särskild avgift tillfaller staten.

1 EUT L 201, 27.7.2012, s. 1 (Celex 32012R0648).

2 § En särskild avgift får bara tas ut om den som avgiften gäller, inom två år från det att överträdelsen ägde rum, har delgetts en upplysning om att frågan om särskild avgift har tagits upp av Finansinspektionen.

3 § Om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller det annars finns särskilda skäl, får en särskild avgift efterges helt eller delvis.

4 § En särskild avgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om att ta ut avgiften har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

5 § Om den särskilda avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 4 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

6 § Ett beslut om särskild avgift får verkställas enligt utsökningsbalken, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 4 §.

7 § En särskild avgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet att ta ut avgiften vann laga kraft.

3 kap. Transaktionsregister

Handräckning

1 § Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en kontroll på plats enligt artikel 63 i förordning (EU) nr 648/2012 ska kunna genomföras.

Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras.

Verkställighet

2 § Kronofogdemyndigheten är ansvarig myndighet för äkthetskontroll enligt artikel 68 i förordning (EU) nr 648/2012.

Beslut om avgifter eller viten enligt förordningen får verkställas enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har vunnit laga kraft, om inte något annat följer av förordningen.

4 kap. Gemensamma bestämmelser

Tillsyn

1 § För tillsynen över att förordning (EU) nr 648/2012 följs får Finansinspektionen förelägga

1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar, eller annat, och

2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.

Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

2 § Finansinspektionen får också förelägga den som har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordning (EU) nr 648/2012 att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller upphöra med ett visst agerande.

3 § Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite.

Avgifter till Finansinspektionen

4 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt förordning (EU) nr 648/2012.

För Finansinspektionens övervakning enligt denna lag ska institut som står under inspektionens tillsyn betala en årlig avgift.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt första och andra styckena.

Överklagande

5 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag och enligt förordning (EU) nr 648/2012 får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

6 § Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart, om annat inte följer av förordning (EU) nr 648/2012.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

2. Särskild avgift får tas ut endast för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

dels att 20 kap. 5 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1 och 5 §§, 20 kap. 3 § samt rubriken närmast före 20 kap. 3 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

I denna lag finns bestämmelser om värdepappersmarknaden. I 2–11 kap. finns särskilda bestämmelser om värdepappersrörelse, i 12–18 kap. om börsverksamhet m.m. och i 19–21 kap. om clearingverksamhet. I 22–26 kap. finns vissa gemensamma bestämmelser.

För sådan clearingverksamhet som avses i 5 § 6 b gäller endast följande bestämmelser i denna lag:

– 1 kap. 11 och 12–14 §§ om tystnadsplikt, uppgiftsskyldighet, meddelandeförbud och ansvar,

– 23 kap. 1 § första och andra styckena, 2 §, 4 § första stycket samt 7, 11, 12 och 14 §§ om tillsyn,

– 25 kap. 1, 2, 6, 8–11, 17 samt 25–29 §§ om ingripanden, och

– 26 kap. 1 § om överklagande. Ytterligare bestämmelser om sådan clearingverksamhet som avses i 5 § 6 b finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTCderivat, centrala motparter och transaktionsregister 1 och lagen ( 2013:000 ) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

5 §2

I denna lag betyder

1. anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värdepap-

1 EUT L 201, 27.7.2012, s. 1 (Celex 32012R0648). 2 Senaste lydelse 2012:197.

persföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts eller företags räkning

a) marknadsföra investerings- eller sidotjänster,

b) ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende investeringstjänster eller finansiella instrument,

c) placera finansiella instrument, eller

d) tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende dessa instrument eller tjänster,

2. behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,

3. börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade marknader,

4. clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en clearingorganisation,

5. clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap. att driva clearingverksamhet,

5. clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap. eller förordning (EU) nr 648/2012 att driva clearingverksamhet,

6. clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i att

a) på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk eller utländsk valuta,

b) genom att träda in som part eller som garant ta över ansvaret för att förpliktelserna fullgörs, eller

b) träda in som motpart till både köpare och säljare av finansiella instrument, eller

c) på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas genom överförande av likvid eller instrument,

7. direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG3, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU4,

8. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

9. emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,

10. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt värdepappersföretags etablering av flera driftställen i Sverige ska anses som en enda filial,

3 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039). 4 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

11. genomförandeförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller dokumenteringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktionsrapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet5,

12. handelsplattform: ett multilateralt handelssystem (Multilateral Trading Facility, MTF) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut eller en börs och som sammanför ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

13. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i denna lag,

14. investeringstjänster och investeringsverksamheter: de tjänster och verksamheter som anges i 2 kap. 1 §,

15. kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

16. koncern: detsamma som i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag,

17. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bank- eller kreditföretag som driver bank- eller finansieringsrörelse från filial i Sverige,

18. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

19. professionell kund: en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 §, 20. reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

21. sidotjänster: de tjänster som anges i 2 kap. 2 §, 22. sidoverksamheter:

a) för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och 4 §§,

b) för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §, och

c) för en clearingorganisation de verksamheter som anges i 20 kap. 7 §, 23. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

24. systematisk internhandlare: värdepappersinstitut som på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform,

25. utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse,

5 EUT L 241, 2.9.2006, s. 1 (Celex 32006R1287).

26. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse,

27. värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska kreditinstitut som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige,

28. värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet, och

29. öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG6, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU7.

20 kap.

Krav på säkerhet m.m. Krav på säkerhet

3 §

En clearingorganisation som inträder som part i handeln eller garanterar förpliktelser skall se till att det vid clearingverksamheten ställs betryggande säkerhet för gjorda åtaganden och att sådan säkerhet vidmakthålls så länge åtagandet består. Vid annan clearingverksamhet skall clearingorganisationen se till att det ställs säkerhet för gjorda åtaganden i den utsträckning det behövs.

En säkerhet skall anses betryggande, om det kan antas att åtagandet kan avvecklas utan att ytterligare kapital behöver skjutas till.

En clearingorganisation ska se till att parterna ställer säkerhet för gjorda åtaganden i den utsträckning det behövs.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

2. En clearingorganisation som vid ikraftträdandet har tillstånd att driva sådan clearingverksamhet som avses i 1 kap. 5 § 6 b får, om en ansökan om auktorisation enligt artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 har getts in i enlighet med artikel 89.3 i samma förordning, fortsätta att driva denna verksamhet enligt äldre bestämmelser till dess att ansökan har prövats slutligt. Om auktorisation vägras, ska clearingorganisationen upphöra med verksamheten.

6 EUT L 390, 31.12.2004, s. 38 (Celex 32004L0109). 7 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

2.3. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 30 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 kap.

6 §1

Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i övervakning eller kontroll för sådan uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten, om övervakningen eller kontrollen sker enligt

1. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

2. lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet,

3. lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument,

4. lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

5. lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument,

6. lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden, eller

6. lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden,

7. lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning.

7. lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning, eller

8. lagen ( 2013:000 ) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

Om en uppgift som avses i första stycket rör den uppgiftsskyldige, gäller sekretessen endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretessen inte motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

1 Senaste lydelse 2012:736.

3. Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet antog den 4 juli 2012 förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Förordningen finns i bilaga 1. Förordningen trädde i kraft den 16 augusti 2012.

En faktapromemoria om förslaget överlämnades till riksdagen i oktober 2010 (2010/11:FPM6).

I promemorian OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (Ds 2012:39) föreslås en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. I promemorian föreslås också ändringar i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2012/3270). I denna proposition behandlas promemorians förslag.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 31 januari 2013 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets synpunkter. Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren. Dessutom har det i förhållande till lagrådsremissen gjorts några redaktionella ändringar i lagtexten.

4. EU-förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister

Hänvisningar till S4

  • Prop. 2012/13:72: Avsnitt 5.1

4.1. Bakgrund

OTC-derivat är derivatkontrakt som handlas bilateralt mellan köpare och säljare vid sidan av reglerade marknader eller andra handelsplatser, vilket innebär att information om deras villkor och innehåll vanligtvis endast är tillgänglig för avtalsparterna. Bristande insyn i handeln med OTC-derivat och förekomsten av stora motpartsrisker som inte hade åtgärdats genom tillräckliga säkerheter, i kombination med en påtaglig koncentration av risker, anses ha bidragit till att förstärka finanskrisen och dess förlopp under hösten 2008. Europeiska kommissionen inledde därför under hösten 2008 ett arbete för att åtgärda de identifierade bristerna, i första skedet avseende handeln med kreditderivat. Detta arbete har sedan utsträckts till att omfatta all handel med derivatkontrakt. Kommissionen har rapporterat resultatet av sitt arbete i form av meddelanden den 3 juli och den 20 oktober 2009.

Europeiska rådet begärde den 19 juni 2009 åtgärder bl.a. för att förbättra säkerheten i handeln med OTC-derivat. Ekofinrådet gjorde motsvarande uttalanden den 20 oktober och 2 december 2009. Vid toppmötet i Pittsburgh den 26 september 2009 enades G20 om att alla standardiserade OTC-derivat bör handlas på reglerade marknader eller, i tillämpliga fall, elektroniska handelsplattformar och clearas via centrala motparter senast i slutet av 2012 samt att uppgifter om handeln med alla OTC-derivat bör rapporteras till transaktionsregister.

Efter samråd med branschen och medlemsstaterna, bl.a. genom två offentliga konsultationer somrarna 2009 och 2010, lade kommissionen fram ett förslag till förordning den 15 september 2010. Förslaget har sedan varit föremål för förhandlingar i rådet och Europaparlamentet och har delvis ändrats i förhållande till kommissionens ursprungliga förslag. Europaparlamentet och rådet kom i mars 2012 överens om ett kompromissförslag. Förordningen utfärdades den 4 juli och trädde i kraft den 16 augusti 2012.

4.2. EU-förordningens innehåll

4.2.1. Sammanfattning

Det regelverk som den nya EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister innehåller syftar till att öka transparensen på derivatmarknaden i syfte att identifiera och motverka motpartsriskerna på marknaden och därigenom säkerställa finansiell stabilitet. Förordningen innehåller krav på parterna vid handel med OTCderivat samt regler om centrala motparter och transaktionsregister. Förordningen innebär ett krav på central clearing för alla standardiserade OTC-derivat. För OTC-derivat som inte clearas av central motpart ställs krav på ställande av säkerheter och effektiva processer för bekräftelser av

gjorda affärer och förlikning mellan parterna i händelse av oenighet. I syfte att öka transparensen införs krav på rapportering av genomförda transaktioner i OTC-derivat till transaktionsregister. Ett transaktionsregister ska offentliggöra viss aggregerad information samt göra den information som bl.a. tillsynsmyndigheter och centralbanker behöver tillgänglig för dem. Tillsynen över transaktionsregistret ska utövas av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma).

Förordningen innehåller även regler om auktorisation och tillsyn av centrala motparter. Auktorisation och tillsyn av centrala motparter utförs av nationella behöriga myndigheter med inflytande av tillsynskollegier, i vilka ingår Esma och behöriga myndigheter i andra medlemsstater som bl.a. utövar tillsyn över de största clearingmedlemmarna.

4.2.2. Innehåll, tillämpningsområde och definitioner

Förordningen ska tillämpas på centrala motparter och deras clearingmedlemmar, finansiella motparter, icke-finansiella motparter i vissa angivna fall och transaktionsregister samt handelsplatser i vissa angivna fall.

Förordningen omfattar OTC-derivat som utgör finansiella instrument enligt direktivet om marknader för finansiella instrument1 (MiFID) (artikel 2.7 i förordningen). Kraven angående clearingskyldighet och rapportering till transaktionsregister gäller bl.a. för värdepappersbolag, kreditinstitut, försäkringsföretag, tjänstepensionsinstitut, fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder. Icke-finansiella företag omfattas av kravet på clearingskyldighet i den utsträckning som deras handel med OTC-derivat överskrider vissa tröskelvärden.

Förordningen innehåller regler om överenskommelser om samverkande system mellan centrala motparter. Dessa regler gäller dock inte derivatkontrakt utan endast överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som de definieras i MiFID.

4.2.3. Clearing, rapportering och riskbegränsning av OTC-derivat

Överenskommelsen i G20 i september 2009 innebär att alla standardiserade OTC-derivat ska bli föremål för central clearing. Uttrycket standardiserade har sedermera kommit att avse OTC-derivat tillhörande en särskild kategori av OTC-derivat som förklarats vara lämpade för central clearing.

Esma ska upprätta och föra ett register över de kategorier av OTCderivat som är föremål för clearingskyldighet (artikel 6). Finansiella företag ska cleara samtliga OTC-derivat tillhörande en kategori OTCderivat som av Esma förklarats vara föremål för clearingskyldighet via en central motpart (artikel 4).

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1, Celex 32004L0039).

Icke-finansiella företag som handlar med OTC-derivat ska – om företagets positioner överskrider ett tröskelvärde för clearingskyldighet – underrätta Esma och den behöriga myndigheten. Om genomsnittspositionen överskrider den fastställda tröskeln under 30 arbetsdagar, ska företaget också cleara alla relevanta framtida OTC-kontrakt inom fyra månader från det att företaget började omfattas av clearingkravet (artikel 10).

Vid beräkning av huruvida ett icke-finansiellt företag innehar derivatpositioner som överstiger tröskelvärdet för clearingskyldighet undantas derivatpositioner som företaget har ingått i syfte att minska risker som är direkt hänförliga till bolagets kommersiella verksamhet eller till verksamhet som avser finansförvaltning i företaget eller inom den företagsgrupp i vilken företaget ingår.

För OTC-derivat som inte clearas av en central motpart ställs krav på bl.a. ställande av säkerheter och på effektiva processer för bekräftelser av gjorda affärer och förlikning mellan parterna i händelse av oenighet (artikel 11).

Motparter och centrala motparter ska rapportera in uppgifter om derivatkontrakt som de har ingått och alla ändringar eller avslut till ett transaktionsregister (artikel 9). Rapporteringsskyldigheten kan delegeras vilket bl.a. innebär att icke-finansiella företag kan överlämna rapporteringen till ett finansiellt företag som utgör motpart i en viss derivattransaktion.

En central motpart som auktoriserats för clearing av OTC-derivat av ett visst slag ska acceptera clearing av sådana derivatkontrakt utan diskriminering och oberoende av handelsplats (artikel 7). En handelsplats ska i sin tur på begäran av en central motpart bistå med transaktionsuppgifter på ett icke-diskriminerande och öppet sätt till alla centrala motparter som blivit auktoriserade att cleara OTC-derivat som handlas på dessa handelsplatser (artikel 8).

Medlemsstaterna är skyldiga att fastställa regler om sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna om clearing- och rapporteringsskyldighet och riskbegränsande åtgärder beträffande OTC-derivat (artikel 12). Sanktionerna ska åtminstone innebära administrativa avgifter.

Hänvisningar till S4-2-3

  • Prop. 2012/13:72: Avsnitt 5.5.2

4.2.4. Centrala motparter

Ansvaret för auktorisation och tillsyn av centrala motparter ska åligga den behöriga myndigheten i den medlemsstat där en central motpart är etablerad. Även ett tillsynskollegium ska ha inflytande i auktorisationsprocessen. I tillsynskollegiet ingår Esma, behöriga myndigheter i andra medlemsstater som utövar tillsyn över bl.a. de största clearingmedlemmarna hos den centrala motparten samt berörda centralbanker. Om samtliga medlemmar i tillsynskollegiet är eniga om att auktorisation inte bör beviljas, ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den centrala motparten är etablerad inte bevilja auktorisation (artikel 17.4). Om ett gemensamt yttrande inte kan uppnås genom överenskommelse och om en majoritet bestående av två tredjedelar av medlemmarna i tillsynskollegiet motsätter sig att auktorisation meddelas, får den behöriga myndigheten hänskjuta frågan till Esma för avgörande. I sådana

fall ska den behöriga myndigheten meddela beslut i enlighet med Emas beslut.

Auktorisationen ska gälla inom hela EU (artikel 14.2). I auktorisationen ska det anges vilka tjänster och verksamheter som den centrala motparten är auktoriserad för samt vilka klasser av finansiella instrument som omfattas av auktorisationen.

Kraven på en central motpart avser bl.a. organisation, uppföranderegler och finansiella resurser.

De organisatoriska kraven utgörs av bl.a. krav på styrelsens sammansättning (minst två tredjedelar, och inte färre än två, av ledamöterna ska vara oberoende), krav på en separat riskkommitté som ska rapportera direkt till styrelsen, krav beträffande ägare med kvalificerade innehav, arrangemang för att hantera intressekonflikter och krav som säkerställer att en central motpart kan fullgöra sina åtaganden även i en krissituation.

Uppförandereglerna innebär bl.a. att en central motpart ska verka i clearingmedlemmarnas och deras kunders intressen. Det ställs villkor för deltagande i clearing som clearingmedlem och separata krav på separation av positioner och tillgångar på ett sådant sätt att kundernas tillgångar skyddas i händelse av clearingmedlemmens obestånd.

Kraven på finansiella resurser utöver startkapital syftar till att säkerställa att verksamheten under alla omständigheter kan avvecklas på ett ordnat sätt. De tillkommande finansiella resurserna avser s.k. marginalsäkerheter som syftar till att begränsa motpartsrisker, en obeståndsfond som begränsar motpartsriskerna ytterligare och tillräckliga finansiella resurser som tillsammans med obeståndsfonden säkerställer att en central motpart under alla omständigheter kan motstå samtidiga fallissemang för de två största clearingmedlemmarna (i termer av ackumulerade positioner).

En central motpart ska säkerställa att den, i händelse av en clearingmedlems obestånd, har rätt att likvidera medlemmens egna positioner och att överföra eller likvidera positioner som tillhör medlemmens kunder.

Modeller och parametrar som en central motpart utnyttjar för att bestämma marginalkrav och andra krav som rör riskhantering ska regelbundet utsättas för stresstester och verifieras mot historiska data.

En central motpart ska informera den behöriga myndigheten och Esma och ha fått tillstånd innan modeller och parametrar ändras.

Centrala motparter i tredjeland kan godkännas att tillhandahålla clearingtjänster inom EU under vissa förutsättningar, bl.a. att kommissionen har fattat ett beslut om likvärdighet angående landets reglering och tillsyn och att Esma har upprättat ett ramverk för samarbete gällande utbyte av information och koordinerad tillsyn (artikel 25). Ett sådant godkännande av centrala motparter i tredjeland ges av Esma.

Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet som ska svara för att uppgifterna enligt förordningen utförs när det gäller auktorisation och tillsyn av centrala motparter som är etablerade på deras territorium (artikel 22.1). Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har tillräckliga tillsyns- och utredningsbefogenheter för att fullgöra sina uppdrag samt att lämpliga administrativa åtgärder, i enlighet med nationell lagstiftning, kan vidtas eller införas mot ansvariga fysiska eller juridiska personer, om förordningens bestämmelser inte efterlevs (arti-

kel 22.2 och 22.3). Dessa åtgärder ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

4.2.5. Överenskommelser om samverkande system

En central motpart får ingå en överenskommelse med en annan central motpart om att deras system ska samverka (artikel 51). En central motpart får neka till eller begränsa sådan samverkan enbart med hänvisning till behovet av att hantera de risker som en samverkansöverenskommelse kan innebära. Överenskommelser om samverkan ska godkännas enligt samma förfarande som gäller vid auktorisation som central motpart. Som villkor för godkännande gäller särskilda krav på riskhantering som bl.a. har till syfte att en central motpart ska stå emot konsekvenserna av om en annan central motpart som är sammanlänkad genom en överenskommelse om samverkande system är på obestånd.

Kommissionen ska årligen ta fram en rapport som innehåller en utvärdering av potentiella systemrisker och ökade kostnader till följd av överenskommelser om samverkande system.

4.2.6. Transaktionsregister

Enligt förordningen ska parterna och den centrala motparten rapportera ingångna derivatkontrakt till ett transaktionsregister (se artikel 9). Ett transaktionsregister ska vara en i EU etablerad juridisk person som uppfyller förordningens krav. Esma ska registrera och utöva tillsyn över transaktionsregister i samråd med behöriga myndigheter (jfr artikel 55.1 och artikel 71.2). Esma har befogenhet att – efter hörande av berörda parter (artikel 67) – besluta om avgifter och viten (artiklarna 65 och 66). Sådana beslut kan överprövas av EU-domstolen (artikel 69). Esma får för fullgörande av sitt uppdrag kräva in information, göra allmänna utredningar och inspektioner.

Ett transaktionsregister i tredjeland får godkännas av Esma under förutsättning att (1) EU har ingått en internationell överenskommelse med landet i fråga gällande ömsesidig tillgång till och utbyte av information, (2) kommissionen har fattat beslut om att regelverket och tillsynen i landet är likvärdiga med regelverket och tillsynen i EU samt (3) det finns arrangemang mellan Esma och relevanta behöriga myndigheter i det tredjelandet som minst omfattar utbyte av information och koordination av tillsynen (artikel 77).

Kraven på transaktionsregister gäller bl.a. verksamhetens tillförlitlighet samt informationens tillgänglighet och kvalitet. Informationen ska göras tillgänglig för bl.a. Esma, behöriga myndigheter och centralbanker. Information i aggregerad form ska offentliggöras. Ett transaktionsregister ska offentliggöra totala positioner per klass av derivat i de kontrakt som inrapporterats (artikel 81).

Till dess att ett beslut om registrering eller godkännande av ett transaktionsregister enligt förordningen har fattats ska nationella regler om auktorisation, registrering och godkännande av transaktionsregister fortsätta att gälla och den behöriga myndigheten i den medlemsstat där

transaktionsregistret är etablerat fortsätta att utöva tillsynen över detta (artikel 89.7).

4.3. Det fortsatta arbetet inom EU

Medlemsstaterna ska senast den 17 februari 2013 underrätta kommissionen om de bestämmelser om sanktioner som gäller vid överträdelser av förordningen i enlighet med artikel 12.

Kommissionen ska senast den 17 augusti 2015 göra en allmän utvärdering av förordningen (artikel 85.1). En rapport ska läggas fram till Europaparlamentet och rådet, eventuellt åtföljd av lämpliga förslag. Kommissionen ska exempelvis i samordning med Esma och relevanta sektorsmyndigheter bedöma vilken systemvikt icke-finansiella företags transaktioner med OTC-derivat har och i synnerhet vilken effekt förordningen får på icke-finansiella företags användning av OTC-derivat.

Kommissionen ska också senast den 17 augusti 2014, efter samråd med Esma och den Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (European Insurance and Occupational Pension Authority, Eiopa), göra en utvärdering av de åtgärder som vidtagits av de centrala motparterna i syfte att ta fram tekniska lösningar för pensionsförvaltares ställande av tilläggssäkerheter (artikel 85.2).

Esma ska, senast den 30 september 2014, överlämna rapporter till kommissionen i flera frågor som rör tillämpningen av förordningen.

Esma ska ta fram en årlig sammanställning till Europaparlamentet, rådet och kommissionen över de sanktioner som meddelats av behöriga myndigheter.

5. Kompletteringar till EU-förordningen

5.1. En ny lag

Regeringens förslag: En ny lag med de bestämmelser som är nödvändiga till följd av EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister införs.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får inkorporeras i eller transformeras till nationell rätt. Några särskilda åtgärder för att införliva EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister i svensk rätt får Sverige därför inte vidta. Som redogjorts för i avsnitt 4 förutsätter förordningen dock att vissa nationella regler införs. Det krävs att varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet som ska svara för att uppgifterna enligt förordningen utförs.

Vidare fordras att denna myndighet ges de befogenheter som den enligt förordningen ska ha, samt att medlemsstaterna inför sanktioner mot överträdelser av reglerna i förordningen.

Mot bakgrund härav föreslås att en ny lag med de bestämmelser som är nödvändiga till följd av EU-förordningen införs.

I lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden finns regler om clearingorganisationer som agerar central motpart. De bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden som reglerar den behöriga myndighetens befogenheter vid fullgörandet av sina uppgifter samt den behöriga myndighetens möjligheter att påföra sanktioner gentemot clearingorganisationer som agerar central motpart, ska kvarstå. Se avsnitt 5.7.

Hänvisningar till S5-1

    5.2. Behörig myndighet

    Regeringens förslag: Finansinspektionen ska vara behörig myndighet enligt EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

    Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det.

    Finansinspektionen har efterfrågat att inspektionen utses till behörig myndighet genom en förordning för det fall de tekniska standarder som avses i EU-förordningen skulle träda i kraft före den förslagna lagen.

    Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 10.5 i förordningen ska varje medlemsstat utse en behörig myndighet som ska utöva tillsyn över att icke-finansiella företag följer reglerna i förordningen.

    Enligt artikel 22 i förordningen ska varje medlemsstat även utse en behörig myndighet som ska utföra uppgifterna enligt förordningen när det gäller auktorisation och tillsyn av centrala motparter.

    Enligt förordningen ska Esma ansvara för tillsynen och registreringen av transaktionsregister men även de behöriga myndigheterna ska ha vissa befogenheter när det gäller tillsynen över transaktionsregister.

    Förordningen riktar sig till såväl finansiella företag som ickefinansiella företag under vissa i förordningen givna förutsättningar. Finansiella företag står under tillsyn av Finansinspektionen enligt flera olika lagar, bl.a. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

    I Sverige ansvarar Finansinspektionen för tillsynen över företagen på finansmarknaden och ska enligt förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen arbeta bl.a. för ett stabilt och väl fungerande finansiellt system och följa och analysera utvecklingen inom sitt ansvarsområde. Finansinspektionen har kunnig personal med god insyn i finansmarknaden. Finansinspektionen har också ett internationellt kontaktnät med andra tillsynsmyndigheter. Finansinspektionen har även utsetts till behörig myndighet enligt flera tidigare EU-rättsakter på det finansiella området.

    Clearingorganisationer som bedriver clearingverksamhet som består i att agera central motpart står enligt gällande rätt under Finansinspektionens tillsyn enligt lagen om värdepappersmarknaden.

    Mot bakgrund av det anförda görs bedömningen att Finansinspektionen är den lämpligaste myndigheten att hantera tillämpning och övervakningen även avseende övriga regler i förordningen.

    Regeringen har genom en ändring i förordningen med instruktion för Finansinspektionen tills vidare utsett inspektionen till behörig myndighet enligt förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (SFS 2012:739). Detta var nödvändigt eftersom EUförordningen trädde i kraft redan under 2012. Regeringen föreslår dock, för att hålla samman de bestämmelser som gäller Finansinspektionens befogenheter enligt förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, att det i den föreslagna nya lagen anges att Finansinspektionen är behörig myndighet.

    Genom att Finansinspektionen utses som behörig myndighet får inspektionen de befogenheter som den behöriga myndigheten har direkt på grund av förordningen. Detta följer av att förordningen är direkt tillämplig i alla medlemsstater. Därmed fordras inga lagstiftningsåtgärder från svensk sida i dessa delar. Däremot krävs enligt förordningen att den behöriga myndigheten genom nationella lagstiftningsåtgärder ges vissa befogenheter för att kunna fullgöra efterlevnaden av förordningens bestämmelser. Dessa lagstiftningsåtgärder behandlas i avsnitten 5.3 och 5.4.

    5.3.1. Förordningens krav

    Förordningen saknar bestämmelser om de befogenheter de nationella behöriga myndigheterna ska ha vid tillsynen över att bestämmelserna om clearing- och rapporteringsskyldighet samt riskbegränsande åtgärder följs. Enligt artikel 12 i förordningen ställs enbart krav på att det ska finnas sanktioner vid överträdelser av dessa bestämmelser.

    Enligt artikel 22.2 i förordningen ska varje medlemsstat se till att den behöriga myndigheten har tillräckliga tillsyns- och utredningsbefogenheter för att fullgöra sitt uppdrag när det gäller auktorisation och tillsyn över centrala motparter som är etablerade på deras territorium.

    5.3.2. Överväganden

    Regeringens förslag: För tillsynen över att EU-förordningen om

    OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister följs får Finansinspektionen förelägga ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och att den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken ska inställa sig till förhör. Föreläggandet får dock inte strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

    Finansinspektionen får också förelägga den som har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU-förordningen att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller upphöra med ett visst agerande.

    Ett föreläggande får förenas med vite.

    Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

    I promemorians förslag fanns det inte någon möjlighet för Finansinspektionen att förelägga den som åsidosatt sina skyldigheter enligt förordningen att vidta rättelse eller att förena ett föreläggande med vite.

    Remissinstanserna: Finansinspektionen och Sveriges riksbank anser att ett företag eller någon annan som inte följer en begäran om att tillhandahålla uppgifter eller handlingar ska kunna föreläggas vid vite att vidta rättelse. Riksbanken förutsätter att uppgiftsskyldigheten inte omfattar Riksbanken. FAR anser att även revisorer uttryckligen bör undantas från uppgiftsskyldigheten när uppgiftslämnandet skulle strida mot den lagstadgade tystnadsplikten för revisorer.

    Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande rätt följer Finansinspektionens befogenheter av de olika lagar som reglerar den berörda verksamheten, t.ex. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och lagen (2004:46) om investeringsfonder. Utgångspunkten för Finansinspektionens befogenheter för tillsyn avseende bestämmelserna i EU-förordningen bör vara att de ska ligga i linje med det som sedan tidigare gäller i jämförbar lagstiftning, under förutsättning att detta är förenligt med förordningen och särskilda skäl inte talar emot det. I syfte att utöva tillsyn över såväl finansiella företag som icke-finansiella företag enligt bestämmelserna i förordningen om clearingskyldighet, rapporteringsskyldighet, riskbegränsande åtgärder och centrala motparter bör möjligheten att förelägga företag eller annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och att den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken ska ställa in sig till förhör utgöra tillräckliga befogenheter för Finansinspektionen.

    Finansinspektionen och Riksbanken efterfrågar en möjlighet för inspektionen att förelägga den som inte följer en begäran om att tillhandahålla uppgifter eller annat eller att inställa sig till förhör att göra rättelse och att ett sådant föreläggande ska kunna förenas med vite. Detta

    är en möjlighet som Finansinspektionen har enligt flera lagar på värdepappersmarknadsområdet (se t.ex. 6 kap. 1 a och 3 §§ lagen om handel med finansiella instrument samt 23 kap. 3 § och 25 kap. 29 § lagen om värdepappersmarknaden). Regeringen instämmer i synpunkterna från Finansinspektionen och Riksbanken att inspektionen bör få möjlighet att även förena en begäran enligt den föreslagna nya lagen med vite.

    Enligt 4 och 5 §§ lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning har Finansinspektionen möjlighet att förelägga den som har åsidosatt sina skyldigheter enligt den EUförordningen att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller upphöra med ett visst agerande. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. Regeringen anser att Finansinspektionen bör ha motsvarande möjlighet även enligt den föreslagna nya lagen.

    Finansinspektionens tillsynsbefogenheter bör framgå direkt av den nya lagen. I likhet med vad som anges i bl.a. 23 kap. 3 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden bör det anges att ett föreläggande inte får strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Advokater som avkrävs uppgifter kan alltså underlåta att lämna sådana, om det skulle kunna medföra straffrättsligt ansvar för brott mot tystnadsplikt.

    FAR anser att även revisorer uttryckligen bör undantas från uppgiftsskyldighet när uppgiftslämnande skulle strida mot den lagstadgade tystnadsplikten för revisorer. Bestämmelsen, som har sin motsvarighet i ett antal lagar på bl.a. det finansiella området, är inte avsedd att tolkas motsatsvis, dvs. den utesluter inte att även andra tystnadsplikter kan upprätthållas (jfr prop. 2011/12:175 s. 19 f.). Mot bakgrund av det anser regeringen att det inte finns tillräckliga skäl för att införa ett uttryckligt undantag även för revisorer.

    Det bör också i detta sammanhang påpekas att skyldigheten att inställa sig till förhör inte innebär någon skyldighet att yttra sig vid förhöret, oavsett tystnadsplikt (prop. 2004/05:142 s. 117 f.).

    Det faller sig naturligt att Riksbanken som är en myndighet under riksdageninte bör omfattas av en uppgiftsskyldighet gentemot Finansinspektionen vid dess tillsyn över att bestämmelserna i EU-förordningen följs. Regeringen instämmer därför i Riksbankens synpunkt rörande uppgiftsskyldigheten. I sammanhanget kan noteras att Riksbanken har en skyldighet enligt 4 kap. 3 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank att i viktigare frågor som har samband med betalningssystemets stabilitet eller berör Finansinspektionens tillsynsverksamhet samråda med inspektionen samt vid ett sådant samråd lämna Finansinspektionen de uppgifter som behövs. Därtill kommer den skyldighet som följer för relevanta myndigheter av artikel 84 i EU-förordningen att utan onödigt dröjsmål förse varandra med den information som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt förordningen (se avsnitt 5.6.1).

    5.4. Transaktionsregister

    5.4.1. Medverkan av den behöriga myndigheten

    Regeringens bedömning: Finansinspektionen får, direkt på grund av artikel 63.5 och 63.6 i EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, vidta de åtgärder som föreskrivs där avseende transaktionsregister. Förordningen föranleder inte några lagstiftningsåtgärder i denna del.

    Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den.

    Skälen för regeringens bedömning: Enligt förordningen svarar Esma för övervakning och tillsyn över transaktionsregister. Om Esma delegerar en utredningsuppgift eller utförandet av en platsundersökning till en behörig myndighet, så följer det av artikel 74 jämförd med artikel 63.6 i förordningen att den behöriga myndigheten har samma befogenheter som

    Esma i detta avseende. Av artikel 63.5 i förordningen följer även att om Esma begär bistånd av en behörig myndighet vid en platsundersökning har också de tjänstemän som är anställda vid, bemyndigade eller utsedda av den behöriga myndigheten de befogenheter som tillkommer Esma.

    En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat och varken ska eller får inkorporeras i eller transformeras till nationell rätt. Esmas eller de nationella myndigheternas befogenheter kan således inte begränsas i svensk lag utöver vad som följer av förordningen. Det innebär att artikel 63.5 och 63.6 i här berörda delar inte föranleder några lagstiftningsåtgärder.

    5.4.2. Tillstånd vid inhämtande av uppgifter

    Regeringens bedömning: Det bör inte införas något krav på att Esma ska inhämta tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan Esma begär in uppgifter av vissa juridiska personer.

    Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen erinran mot den.

    Skälen för regeringens bedömning: För att Esma ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt artikel 62 i förordningen får myndigheten begära information av vissa juridiska personer som anges i artikel 61.1 i förordningen, dvs. transaktionsregister, anknutna tredje parter och de tredje parter till vilka transaktionsregister gett i uppdrag att utföra operativa uppgifter eller verksamhet. Enligt artikel 62.1 i förordningen får Esma även genomföra utredningar av dessa juridiska personer.

    Utredningen kan bl.a. omfatta inhämtande av kopior på handlingar och uppgifter om tele- och datatrafik samt intervjuer med fysiska eller juridiska personer. Om en begäran om inhämtande av uppgifter om tele- och datatrafik kräver tillstånd av en rättslig myndighet enligt nationell

    rätt, ska Esma ansöka om ett sådant tillstånd (artikel 62.5). Esma får också ansöka om ett sådant tillstånd i förebyggande syfte.

    Det finns för närvarande ingen skyldighet för Finansinspektionen att begära tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan Finansinspektionen begär in uppgifter om tele- och datatrafik. Detta gäller även för det fall Finansinspektionen begär in uppgifter från andra än de som står under Finansinspektionens tillsyn. Det finns därför inte skäl att föreskriva en annan ordning avseende Esma, som endast får begära uppgifter från en begränsad personkrets.

    Esmas möjlighet att begära in uppgifter begränsas också av det skydd som föreskrivs i artikel 60 i förordningen för sådan information och sådana handlingar som omfattas av rättsliga privilegier. Information och handlingar som omfattas av rättsliga privilegier torde t.ex. innefatta information eller handlingar som är sekretessbelagda enligt lag eller som åtnjuter skydd enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. I den mån Esma ändå skulle komma att ta del av sådan information eller sådana handlingar får det förutsättas att informationen inte utnyttjas och att handlingarna återlämnas.

    De aktuella reglerna i förordningen motsvarar reglerna om inhämtande av uppgifter om tele- och datatrafik i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 513/2011 av den 11 maj 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut2. Mot bakgrund härav görs samma bedömning avseende reglerna i förordningen som beträffande reglerna om kreditvärderingsinstitut i förordningen om kreditvärderingsinstitut (se prop. 2011/12:40 s. 21 f.).

    5.4.3. Platsundersökningar

    Regeringens förslag: Finansinspektionen får begära handräckning av

    Kronofogdemyndigheten för att en platsundersökning ska kunna genomföras.

    Regeringens bedömning: Det bör inte införas något krav på ett tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan det sker en platsundersökning med eller utan handräckning av Kronofogdemyndigheten.

    Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.

    Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har ingen erinran mot dem. Sveriges advokatsamfund anser att det i förarbetena bör anges att advokatbyråer inte kan bli föremål för platsundersökningar i den mån det skulle innebära röjande av sådan information som omfattas av rättsligt skydd.

    Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 63 i förordningen har Esma möjlighet att genomföra nödvändiga platsundersökningar hos de juridiska personer som anges i artikel 61.1 i

    2 Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 513/2011 av den 11 maj 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 145, 31.5.2011, s. 30, Celex 32011R0513).

    förordningen. Tjänstemän och andra personer som Esma bemyndigat att genomföra en platsundersökning ska därvid få tillträde till alla företagslokaler och mark som tillhör den berörda juridiska personen. De har även befogenhet att försegla företagslokaler, räkenskaper och affärshandlingar så länge och i den omfattning det är nödvändigt för undersökningen. Esma är inte skyldig att i förväg underrätta det berörda företaget om en förestående undersökning, eftersom det kan spoliera syftet med undersökningen.

    De juridiska personer som anges i artikel 61.1 i förordningen är, enligt artikel 66, vid vite skyldiga att underkasta sig sådana undersökningar som Esma beordrat genom ett beslut. Innan Esma fattar ett beslut om att genomföra en platsundersökning, ska myndigheten samråda med den behöriga myndigheten i den medlemsstat där platsundersökningen ska genomföras.

    Den berörda behöriga myndigheten ska på begäran aktivt bistå Esma. För det fall ett företag motsätter sig en platsundersökning som beslutats av Esma ska den behöriga myndigheten enligt artikel 63.7 i förordningen lämna nödvändigt bistånd för att undersökningen ska kunna genomföras och vid behov begära handräckning av en verkställande myndighet. Enligt artikel 63.8 i förordningen ska även, om det enligt nationella bestämmelser krävs ett särskilt tillstånd från en rättslig myndighet för att genomföra en platsundersökning eller lämna sådan handräckning som följer av artikel 63.7 i förordningen, den behöriga myndigheten ansöka om ett sådant tillstånd. Ansökan om ett sådant tillstånd får också göras i förebyggande syfte.

    För att Sverige ska leva upp till sitt åliggande enligt artikel 63 i förordningen är det nödvändigt att införa en bestämmelse om att Finansinspektionen ska kunna begära handräckning av en verkställande myndighet för det fall någon motsätter sig en platsundersökning. Reglerna om platsundersökningar i förordningen motsvarar reglerna om platsundersökningar i artikel 23d i förordningen om kreditvärderingsinstitut. Samma ordning som gäller för kreditvärderingsinstitut bör gälla för transaktionsregister. Kronofogdemyndigheten bör således, i likhet med det som gäller enligt 3 § lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut, utses till den myndighet som ska lämna handräckning för att platsundersökningar ska kunna genomföras.

    Vid handräckning bör bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning gälla. Det innebär att utsökningsbalkens bestämmelser gäller i den mån de är tillämpliga. Kronofogdemyndigheten bör dock inte underrätta den hos vilken undersökningen ska genomföras innan verkställighet sker eftersom Esma, enligt förordningen, ska kunna genomföra platsundersökningar utan att i förväg meddela detta till det berörda företaget. Kronofogdemyndigheten har med stöd av reglerna i utsökningsbalken befogenhet att vidta behövliga tvångsåtgärder och myndigheten kan också vid behov begära biträde av polismyndigheten, 2 kap. 17 § utsökningsbalken och 3 kap. 3 § utsökningsförordningen (1981:981).

    Frågan är om det ska införas krav på ett tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan det genomförs en platsundersökning eller innan handräckning lämnas vid en platsundersökning. Av artikel 63.9 i

    förordningen följer att en domstolsprövning i så fall ska avse äktheten i Esmas beslut samt användningen av tvångsåtgärder och att den inte får avse behovet av platsundersökning. Behovet av platsundersökning kan dock prövas av Europeiska unionens domstol enligt artikel 63.9. Med hänsyn till den begränsade prövning som kan ske i nationell domstol eller annan rättslig myndighet och då ett beslut om platsundersökning kan överklagas i annan ordning framstår det inte som motiverat att införa krav på en nationell prövning i domstol eller vid annan rättslig myndighet.

    Det finns i sammanhanget även skäl att peka på att Esmas möjlighet att begära platsundersökningar och därmed Finansinspektionens utrymme att begära handräckning är begränsad av det skydd som föreskrivs i artikel 60 i förordningen och som innebär att Esma inte får använda sig av några utredningsbefogenheter för att avkräva sådan information och sådana handlingar som omfattas av rättsliga privilegier. Av detta följer att några platsundersökningar inte får göras om detta skulle leda till röjandet av sådan information som omfattas av rättsligt skydd. Det kan t.ex. gälla platsundersökningar hos medieföretag. I dessa situationer gäller det skydd för tryck- och yttrandefriheten som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Som Sveriges advokatsamfund har påpekat innebär detta också att advokatbyråer inte kan bli föremål för platsundersökningar i den mån det skulle innebära röjande av sådan information som omfattas av advokaters tystnadsplikt.

    5.4.4. Verkställighet av Esmas beslut om avgifter och viten

    Regeringens förslag: Kronofogdemyndigheten anges som ansvarig myndighet för äkthetskontroll enligt artikel 68 i EU-förordningen om

    OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

    Beslut om avgifter eller viten enligt förordningen får verkställas enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har vunnit laga kraft, om inte något annat följer av förordningen.

    Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 68.4 i förordningen är beslut om avgifter och vite verkställbara. Verkställigheten ska följa nationella civilprocessrättsliga bestämmelser. Medlemsstaterna är enligt nämnda artikel skyldiga att utse en myndighet som ska pröva om ett beslut av Esma om avgift eller vite är äkta. Den prövning som ska göras enligt artikeln är mycket begränsad och en domstolsprövning framstår därför inte som befogad. Reglerna i artikel 68.4 i förordningen motsvarar reglerna i artikel 36d i förordningen om kreditvärderingsinstitut. Detta talar för att samma ordning för förordningen bör gälla som för Esmas beslut enligt förordningen om kreditvärderingsinstitut enligt 4 § lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut (se prop. 2011/12:40 s. 24 f.).

    Kronofogdemyndigheten har även i flera andra fall ansetts vara den lämpligaste myndigheten för att ta ställning till om ett utländskt avgörande kan verkställas här i landet, se t.ex. lagen (2009:1427) om erkännande

    och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen och lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område liksom de överväganden som görs i prop. 2010/11:43 om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen. Vid Kronofogdemyndigheten finns således kompetens och viss vana vid likartade frågor. Kronofogdemyndigheten är också den myndighet som kommer att ansvara för den praktiska verkställigheten. Kronofogdemyndigheten bör därför utses till ansvarig myndighet även för äkthetskontroll enligt artikel 68.4 i förordningen.

    Esmas beslut om avgifter eller viten ska anses som en sådan utländsk exekutionstitel som är verkställbar i Sverige enligt 3 kap. 2 § utsökningsbalken. Tillämpningen av bestämmelsen föreslås följa de regler som gäller för verkställighet av en svensk dom som har vunnit laga kraft. Förordningens regler om verkställighet ska ha företräde i förhållande till utsökningsbalken, vilket får betydelse när det gäller uppskjuten verkställighet (jfr artikel 68.4).

    5.5.1. Förordningens krav

    Enligt artikel 12.1 i förordningen ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna om clearingskyldighet för OTC-derivat, rapporteringsskyldighet för derivatkontrakt och riskbegränsande åtgärder beträffande OTC-derivat som inte clearas av en central motpart. Medlemsstaterna ska vidare vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att dessa bestämmelser genomförs. Sanktionerna i fråga ska åtminstone innebära administrativa avgifter samt vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Av artikel 12.2 i förordningen framgår det att behöriga myndigheter som är ansvariga för tillsynen över finansiella företag och icke-finansiella företag ska offentliggöra varje sanktion som har beslutats med anledning av överträdelser av reglerna i artiklarna 4, 5 och 7–11, såvida inte sådant offentliggörande skulle äventyra den finansiella marknaden eller orsaka oproportionerlig skada för de inblandade parterna. Offentliggörandet av en sanktion får enligt förordningen inte heller innebära att personuppgifter offentliggörs. Senast sex månader efter att förordningen har trätt i kraft ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om vilka sanktionsbestämmelser som införts (artikel 12.2).

    5.5.2. Överväganden

    Regeringens förslag: Finansinspektionen ska besluta om att ta ut en särskild avgift av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister när det gäller clearing eller rapportering av derivatkontrakt eller införande av riskbegränsande åtgärder.

    Den särskilda avgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor. Avgiften ska tillfalla staten. Om överträdelsen är

    ringa eller ursäktlig eller om det annars finns särskilda skäl, får avgiften efterges helt eller delvis. En särskild avgift får bara tas ut om den som avgiften gäller, inom två år från det att överträdelsen ägde rum, har delgetts en upplysning om att frågan om särskild avgift har tagits upp av Finansinspektionen. En särskild avgift ska betalas inom 30 dagar efter det att beslutet vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. Om särskild avgift inte betalas inom denna tid, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.

    Verkställighet får ske enligt utsökningsbalken. Särskild avgift ska falla bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet att ta ut avgiften vann laga kraft.

    Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund påpekar att förslaget ger Finansinspektionen vidsträckta möjligheter att diskretionärt fastställa avgiftsnivåerna och förordar att de närmare förutsättningarna för bestämmande av den särskilda avgiften bör framgå av den nya lagen.

    Advokatsamfundet anser att den nya lagen också bör innehålla skälighets- och proportionalitetsrekvisit.

    Skälen för regeringens förslag: Som redogjorts för i avsnitt 4.2.3 innehåller förordningen krav på att medlemsstaterna antar regler om sanktioner vid överträdelser av reglerna om clearingskyldighet, rapporteringsskyldighet och riskbegränsande åtgärder (artikel 12). De sanktioner som Finansinspektionen kan tillgripa mot finansiella företag enligt gällande rätt följer av flera olika lagar, bl.a. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

    Förordningen riktar sig i den del som avser clearing, rapportering och riskbegränsande åtgärder, som tidigare berörts, inte enbart till finansiella företag utan även till icke-finansiella företag under vissa förutsättningar. Icke-finansiella företag omfattas även av viss befintlig lagstiftning på finansmarknadsområdet, t.ex. bestämmelser om prospekt i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och bestämmelser om information som emittenter ska lämna enligt lagen om värdepappersmarknaden. Utgångspunkten för Finansinspektionens befogenheter beträffande såväl finansiella som icke-finansiella företag, som föranleds av förordningen, bör därför vara att de ska ligga i linje med vad som redan gäller enligt lagstiftning på finansmarknadsområdet. En förutsättning är att det är förenligt med förordningen och att särskilda skäl inte talar emot det.

    En administrativ sanktion som blivit allt vanligare på finansmarknadsområdet är sanktionsavgifter som beslutas av Finansinspektionen. I 6 kap. 3 a § lagen om handel med finansiella instrument finns bestämmelser om att en särskild avgift ska tas ut av den som bryter mot vissa angivna bestämmelser i den lagen. Liknande bestämmelser finns i andra lagar som reglerar Finansinspektionens övervakning av de finansiella marknaderna (se 20–24 §§ lagen [2000:1087] om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, 7 kap. 2 § lagen [2006:451] om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden och 25 kap. 19 § lagen om värdepappersmarknaden). Regleringen med en särskild avgift som tas ut av regelöverträdare har ansetts tillgodose unionsrättsliga krav

    på effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner (se prop. 2004/05:158 s. 142 f., prop. 2005/06:140 s. 140 ff. och prop. 2006/07:65 s. 226 ff.).

    Överträdelser i form av att ett finansiellt eller icke-finansiellt företag underlåter att cleara OTC-derivat via en central motpart trots att clearingskyldighet föreligger eller rapportera derivatkontrakt till transaktionsregister förutsätts bli förhållandevis lätta att pröva i flertalet fall. Prövningen av huruvida företagen vidtagit nödvändiga riskbegränsande åtgärder vid handeln med OTC-derivat som inte clearats av central motpart har skett, kan ställa krav på att Finansinspektionen utför en mer omfattande prövning i varje enskilt fall. För samtliga överträdelser gäller dock att de typiskt sett äventyrar stabiliteten på den finansiella marknaden. Inspektionen bör därför ges möjlighet att besluta om en särskild avgift vid alla dessa överträdelser. I ett sanktionssystem som bygger på ett mer eller mindre strikt ansvar bör det emellertid finnas möjlighet till eftergift. Om en överträdelse bedöms som ringa eller ursäktlig, bör avgiften således kunna efterges. Det bör också finnas en möjlighet att helt eller delvis efterge avgiften i andra situationer (se prop. 2004/05:158 s. 142 och där gjorda hänvisningar).

    Genom att lägga fast en vid ram för den särskilda avgiftens storlek ges utrymme för nyanserade bedömningar rörande avgiftens storlek i det enskilda fallet. Samtliga relevanta omständigheter bör vägas in vid bestämmandet av den särskilda avgiften. Med anledning av Advokatsamfundets önskemål om skälighets- och proportionalitetsrekvisit konstaterar regeringen att det följer av allmänna förvaltningsrättsliga principer att en sanktionsavgift måste vara proportionell i förhållande till överträdelsen (se prop. 2011/12:175 s. 25). En proportionalitetsbedömning torde även innefatta en skälighetsprövning.

    Vid prövningen av avgiftens storlek bör särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är i det enskilda fallet. Eftersom såväl finansiella som icke-finansiella företag omfattas av regleringen, kan de företag som omfattas ha varierande storlek. Finansinspektionen bör därför även kunna väga in företagens ekonomiska förhållanden i bedömningen, främst för att undvika att sanktionen drabbar företag oproportionerligt hårt. Om det gäller en försenad rapportering till transaktionsregister, bör t.ex. hur lång tid rapporteringen är försenad kunna beaktas. Det är även rimligt att i mildrande riktning beakta om den som överträtt en bestämmelse själv anmält detta och visat beslutsamhet att komma tillrätta med bristande rutiner som leder till överträdelser. Med tanke på att många fall av överträdelser kan vara av mindre allvarlig karaktär bör det lägsta belopp med vilket särskild avgift kan tas ut bestämmas till 5 000 kronor, vilket stämmer överens med regleringen på närliggande rättsområden.

    Det högsta beloppet för den särskilda avgiften bör bestämmas så att den framstår som avskräckande även vid transaktioner som rör mycket stora värden. Finansinspektionen måste därför ha möjlighet att besluta om kraftfulla avgifter, vilket också fordras för att upprätthålla reglernas trovärdighet på marknaden. I flera av de lagar som rör Finansinspektionens tillsyn på finansmarknaden är den högsta sanktionsavgiften 50 miljoner kronor. Detta gäller t.ex. enligt 25 kap. 9 § lagen om värdepappersmarknaden och enligt 15 kap. 8 § lagen om bank- och finansieringsrörelse. Mot bakgrund av att derivatkontrakt kan röra mycket stora

    belopp och med hänsyn till syftet med förordningen – att begränsa riskerna med derivatkontrakt som handlas utanför reglerade marknader samt att öka transparensen på derivatmarknaden – är 50 miljoner kronor ett lämpligt högsta belopp med vilket särskild avgift kan tas ut. Detta belopp får vidare anses väl tillgodose förordningens krav på att de sanktioner som beslutas av medlemsstaterna ska vara avskräckande, även för de aktörer på de finansiella marknaderna som förfogar över mycket stora ekonomiska resurser (jfr prop. 2006/07:115 s. 508).

    För att skapa tydlighet bör i den nya lagen anges att en särskild avgift ska tas ut vid vissa i lagtexten preciserade överträdelser av förordningens bestämmelser. På så sätt står det klart för både företagen och Finansinspektionen både vari en överträdelse kan bestå och vad som blir följden av den.

    Artiklarna 7 och 8 i förordningen reglerar handelsplatsers tillträde till centrala motparter samt centrala motparters rätt att få tillgång till transaktionsuppgifter från handelsplatser. Bestämmelserna riktar sig således till centrala motparter och handelsplatser. Enligt 25 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden ska Finansinspektionen ingripa mot värdepappersinstitut, börser och clearingorganisationer om de åsidosätter sina skyldigheter enligt den lagen, författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet. Bestämmelsen omfattar därmed även skyldigheter enligt förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. För åsidosättande av skyldigheter enligt artiklarna 7 och 8 i förordningen följer därmed Finansinspektionens befogenheter att utöva tillsyn och meddela sanktioner av lagen om värdepappersmarknaden (25 kap. 1 §).

    Det följer av 17 § förvaltningslagen (1986:223) att Finansinspektionen ska ge den person som inspektionen överväger att ta ut en särskild avgift av tillfälle att yttra sig i ärendet innan beslut meddelas. Enligt 6 kap. 3 b § lagen om handel med finansiella instrument får beslut om att ta ut en särskild avgift bara meddelas om den som berörs har delgetts en upplysning om detta inom viss tid efter det att överträdelsen skett. På samma sätt bör en tidsfrist bestämmas i fråga om överträdelser av förordningens bestämmelser. Den tid som anges för de flesta fall av överträdelser enligt 6 kap. 3 a § lagen om handel med finansiella instrument – två år – framstår som väl avvägd. Beslut om att ta ut en särskild avgift för en överträdelse av förordningens bestämmelser bör således få meddelas endast om Finansinspektionen inom två år från det att överträdelsen ägde rum har delgett den berörda personen en upplysning om att frågan om särskild avgift har tagits upp av inspektionen.

    Beträffande verkställighet av särskild avgift bör motsvarande regler gälla som i fråga om verkställighet av särskild avgift enligt lagen om handel med finansiella instrument (6 kap. 3 d–3 e §§) och lagen om värdepappersmarknaden (25 kap. 25–28 §§). Särskild avgift ska således betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. Finansinspektionens beslut att påföra särskild avgift får då verkställas utan föregående dom eller utslag om avgiften inte har betalats inom denna tid. Om betalning inte sker inom föreskriven tid, ska

    Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Särskild avgift som påförts faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet att ta ut avgiften vann laga kraft. Denna bestämmelse ska förstås som att det är fråga om preskription. Eftersom bestämmelsen är utformad på samma sätt som i lagen om handel med finansiella instrument och i lagen om värdepappersmarknaden bör, för att undvika missförstånd beträffande övriga bestämmelser, någon annan formulering av lagtexten inte användas här. När det gäller beslutets karaktär av exekutionsurkund är avsikten att den föreslagna bestämmelsen, om att verkställighet får ske enligt utsökningsbalken om avgiften inte betalas i tid, ska klargöra just detta (jfr prop. 2006/07:115 s. 645).

    Kravet i artikel 12.2 att sanktioner ska offentliggöras föranleder inte införandet av några särskilda regler i svensk lagstiftning.

    Hänvisningar till S5-5-2

      5.6. Samarbete med andra behöriga myndigheter

      Medlemsstaternas behöriga myndigheter har enligt artikel 23 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister en allmän skyldighet att samarbeta med varandra, Esma och vid behov med Europeiska centralbankssystemet (i det följande benämnt ECBS). Enligt artikel 24 i förordningen ska den centrala motpartens behöriga myndighet eller annan myndighet utan onödigt dröjsmål underrätta Esma, tillsynskollegiet, berörda ECBS-medlemmar och andra berörda myndigheter om krissituationer som berör en central motpart, inklusive utvecklingar på finansmarknader, som kan inverka negativt på marknadens likviditet och det finansiella systemets stabilitet i någon av de medlemsstater där den centrala motparten eller någon av dess clearingmedlemmar är etablerad.

      5.6.1. Utbyte av information

      Regeringens bedömning: Det informationsutbyte som EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister föreskriver kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt.

      Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges riksbank efterfrågar att det klargörs med stöd av vilka bestämmelser som Riksbanken och andra som kan beröras av förordningen får lämna information till svenska och utländska myndigheter och med stöd av vilka bestämmelser som Riksbanken m.fl. kan uppfylla den tystnadsplikt som följer av förordningen.

      Skälen för regeringens bedömning: De behöriga myndigheterna,

      Esma och andra relevanta myndigheter ska utan onödigt dröjsmål förse varandra med den information som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt förordningen (artikel 84.1). Behöriga myndigheter ska vidare lämna information till berörda ECBS-medlemmar om sådan information som är relevant för fullgörande av dessas uppdrag (artikel 84.3).

      Esma ska underrätta och samråda med den behöriga myndigheten före registreringen av transaktionsregister (artikel 57.1). Esma och den behöriga myndigheten ska utbyta all information som är nödvändig för registrering av transaktionsregistret samt för att kunna fullgöra sitt övervakningsuppdrag (artikel 57.2).

      Som huvudregel gäller tystnadsplikt och sekretess avseende information som utbyts mellan Esma, de behöriga myndigheterna och berörda centralbanker (artikel 83). Informationen får dock lämnas ut om det finns ett uttryckligt medgivande eller om så krävs med anledning av ett administrativt eller rättsligt förfarande.

      Av artikel 83 i förordningen följer tystnadsplikt för personer som på olika sätt är knutna till bl.a. den behöriga myndigheten. En motsvarande tystnadsplikt följer av 2 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (i det följande benämnd OSL). Enligt den bestämmelsen gäller ett förbud mot att röja eller utnyttja sekretessbelagd uppgift både för myndigheten där uppgiften är sekretessbelagd och för personer som fått kännedom om uppgiften genom att för det allmännas räkning delta i myndighetens verksamhet på grund av anställning eller uppdrag hos myndigheten, tjänsteplikt eller annan liknande grund.

      Beträffande Finansinspektionens möjlighet att lämna ut uppgifter till utländska myndigheter kan det inledningsvis konstateras att det kan komma att handla om uppgifter som omfattas av sekretess enligt 30 kap. 4 eller 6 § OSL. En svensk myndighets möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en utländsk myndighet regleras i 8 kap. 3 § OSL. Uppgift som är sekretessbelagd enligt OSL får enligt bestämmelsen inte lämnas ut till utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation i andra fall än då utlämnandet sker i enlighet med föreskrift i lag eller förordning eller då uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller mellanfolkliga organisationen. En föreskrift i en EU-förordning är att jämställa med en föreskrift i lag eller förordning (jfr prop. 1998/99:18 s. 41 och prop. 1999/2000:126 s. 160 och 283). Bestämmelsen ger – som regeringen konstaterat i flera tidigare lagstiftningsärenden på finansmarknadsområdet – Finansinspektionen goda möjligheter att i sitt arbete lämna ut handlingar och uppgifter till behöriga utländska myndigheter (se bl.a. prop. 2011/12:40 s. 20, prop. 2009/10:217 s. 27 f. och prop. 2006/07:5 s. 350).

      Beträffande Finansinspektionens möjligheter att hämta in information och bibehålla eventuell sekretess gäller följande. Enligt 30 kap. 7 § första stycket första meningen OSL gäller sekretess hos en statlig myndighet i verksamhet som avser bl.a. tillsyn, övervakning och kontroll på finansmarknadsområdet, i den utsträckning riksdagen har godkänt avtal om detta med en annan stat eller en mellanfolklig organisation, för sådan uppgift om affärs- eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten har fått enligt avtalet. I begreppet avtal anses ingå bl.a. rättsakter som gäller till följd av Sveriges medlemskap i EU, dvs. anslutningsfördragen, förordningar och direktiv som utfärdas av EU:s institutioner (se bl.a. prop. 2006/07:110 s. 38 och 41 och RÅ 2007 ref. 45). Sekretess gäller därmed för information som Finansinspektionen tar emot och som inte får lämnas ut enligt förordningen.

      Riksbanken har efterfrågat att det klargörs med stöd av vilka bestämmelser som bl.a. Riksbanken får lämna information till svenska och utländska myndigheter och med stöd av vilka bestämmelser som

      Riksbanken m.fl. kan uppfylla den tystnadsplikt som följer av förordningen. Regeringen anser härvid att bedömningen ovan när det gäller möjligheten att lämna ut uppgifter samt hämta in uppgifter och bibehålla eventuell sekretess är giltig även beträffande andra myndigheter än Finansinspektionen i den mån de omfattas av kraven i förordningen.

      Sammantaget görs den bedömningen att det informationsutbyte som förordningen föreskriver kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt.

      Vidare görs bedömningen att det inte behövs någon bestämmelse i den nya lagen som reglerar informationsutbytet med andra behöriga eller relevanta myndigheter och med Esma. Att Finansinspektionen har en förpliktelse att samarbeta med dem följer redan av förordningen. För att Finansinspektionens övervakning enligt den nya lagen ska få samma sekretesskydd som annan övervakning på finansmarknadsområdet krävs dock en ändring i 30 kap. 6 § OSL. Denna fråga behandlas i avsnitt 6.

      Hänvisningar till S5-6-1

      • Prop. 2012/13:72: Avsnitt 5.3.2, 6

      5.6.2. Tillsynskollegium

      Regeringens bedömning: Bestämmelserna om inrättande av och samarbete inom tillsynskollegiet i EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister innebär inte att förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning förs över till utländska organ.

      Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att regeringen bör lämna ett bemyndigande i en förordning för inspektionen att ingå internationella överenskommelser om att inrätta ett tillsynskollegium eller avge de yttranden som ges av kollegiet. Även Sveriges riksbank kommer att ingå i olika tillsynskollegier och Riksbanken efterfrågar en beskrivning av under vilka förutsättningar Riksbanken kan träffa sådana överenskommelser som förutsätts i förordningen.

      Skälen för regeringens bedömning

      Inrättande av tillsynskollegium

      Enligt artikel 18 i förordningen ska den centrala motpartens behöriga myndighet inrätta, förvalta och leda ett tillsynskollegium som ska främja fullgörandet av vissa uppgifter avseende centrala motparter. Kollegiet ska bestå av Esma, behöriga myndigheter samt centralbanker (artikel 18.2).

      Kollegiet ska sörja för fyra huvuduppgifter men utan att det påverkar de behöriga myndigheternas befogenheter enligt förordningen (artikel 18.4). Kollegiets huvuduppgifter består i att utarbeta ett yttrande om huruvida auktorisation ska meddelas i enlighet med artikel 19, ansvara för visst informationsutbyte enligt artikel 84, samordna programmen för tillsynsgranskning samt fastställa förfaranden och beredskapsplaner för vissa krissituationer men kan utöver det självmant ta på sig uppgifter om

      det finns en överenskommelse bland medlemmarna om det. Kollegiets inrättande och verksamhet ska baseras på en skriftlig överenskommelse mellan dess samtliga medlemmar (artikel 18.5). För att säkerställa att kollegierna fungerar på ett enhetligt och samstämmigt sätt i hela EU ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn (artikel 18.6).

      Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen är det regeringen som ingår internationella överenskommelser. Av 10 kap. 3 § regeringsformen följer att regeringen inte får ingå en för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna bl.a. om överenskommelsen förutsätter att en lag ändras eller upphävs eller att en ny lag stiftas. Enligt 10 kap. 2 § regeringsformen får regeringen uppdra åt en förvaltningsmyndighet att ingå en internationell överenskommelse i en fråga där överenskommelsen inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan. Mycket talar för att beslutanderätt har överlåtits till EU i sådan grad att en tillämpning av bestämmelserna i 10 kap. regeringsformen över huvud taget inte aktualiseras i detta fall. Under alla omständigheter bedöms de nu aktuella överenskommelserna vara sådana att de inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan.

      I enlighet med Finansinspektionens önskemål om bemyndigande i en förordning har regeringen i förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen gett inspektionen ett bemyndigande när det gäller sådana internationella överenskommelser som följer av EU-förordningen3.

      Riksbanken efterfrågar en beskrivning av under vilka förutsättningar

      Riksbanken kan ingå sådana internationella överenskommelser som förutsätts i förordningen. Regeringen konstaterar härvid att om det blir aktuellt för Riksbanken att ingå en sådan internationell överenskommelse som avses i 10 kap. 1 § regeringsformen får Riksbanken i det enskilda fallet göra en hemställan hos regeringen om att få ingå överenskommelsen.

      Gemensamt yttrande

      Esma ska underlätta för kollegiet att nå ett gemensamt yttrande i enlighet med dess allmänna samordningsfunktion i artikel 31 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/20104 (artikel 19.2).

      Inom fyra månader efter mottagandet av en fullständig ansökan om auktorisation ska den behöriga myndigheten genomföra en riskbedömning av den centrala motparten och lämna en rapport om detta till kollegiet (artikel 19.1 i förordningen). Inom 30 kalenderdagar efter mottagandet och baserat på slutsatserna i den behöriga myndighetens rapport ska kollegiet nå fram till ett gemensamt yttrande i vilket det fastställs huruvida den ansökande centrala motparten uppfyller alla de krav som fastställs i förordningen. Om inget gemensamt yttrande kan nås inom 30 kalenderdagar, ska kollegiet anta ett majoritetsyttrande (artikel 19.1).

      3 Se SFS 2012:739, som trädde i kraft den 1 januari 2013. 4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 133, 15.12.2010, s. 84, Celex 32010R1095).

      Om samtliga medlemmar i kollegiet, med undantag för den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den centrala motparten är etablerad, enas om att den centrala motparten inte bör beviljas auktorisation ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den centrala motparten är etablerad inte bevilja auktorisation (artikel 17.4). Den behöriga myndigheten kan i ett sådant fall hänskjuta frågan till Esma för avgörande.

      Om kollegiet har nått fram till att gemensamt yttrande med innebörd att den centrala motparten ska beviljas auktorisation men den behöriga myndigheten inte instämmer i yttrandet ska dess beslut innehålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från kollegiets yttrande (artikel 17.4).

      För det fall två tredjedelar av medlemmarna i kollegiet motsätter sig att auktorisation beviljas får den behöriga myndigheten hänskjuta frågan till Esma för avgörande. I sådana fall ska den behöriga myndigheten skjuta upp sitt beslut om auktorisation och invänta Esmas beslut och sedan fatta sitt beslut i enlighet med Esmas beslut.

      För det fall en central motpart vill utvidga sin verksamhet till tjänster som inte omfattas av den ursprungliga auktorisationen ska ansökningsprocessen följa ovanstående förfarande och yttrande inhämtas från kollegiet (artikel 15.1).

      Även en samverkansöverenskommelse mellan två centrala motparter ska godkännas av de behöriga myndigheterna genom samma förfarande som tillämpas vid ansökan om auktorisation (artikel 54).

      En central motpart ska regelbundet se över sina modeller och parametrar för att beräkna sina marginalsäkerhetskrav, bidrag till obeståndsfonden, krav på säkerheter och andra mekanismer för riskkontroll och de ska utsätta modellerna för stress- och utfallstester. Kollegiet ska lämna ett yttrande över de antagna modellerna och parametrarna (artikel 49).

      Om samtliga medlemmar i kollegiet – med undantag för myndigheten i den medlemsstat där den centrala motparten är etablerad – enas om ett gemensamt yttrande att den centrala motparten inte bör beviljas auktorisation, är det att betrakta som en internationell överenskommelse. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den centrala motparten är etablerad ska i så fall inte bevilja auktorisation men kan välja att hänskjuta frågan till Esma för avgörande. Vare sig den internationella överenskommelsen eller Esmas beslut är dock direkt bindande för den centrala motparten utan det är först genom det nationella beslutet av den behöriga myndigheten som rättsverkningar för den centrala motparten uppkommer. Om yttrandet avser en central motpart med säte i Sverige, innebär överenskommelsen att Finansinspektionen åtar sig att fatta ett nationellt beslut vars innehåll motsvarar innehållet i överenskommelsen eller i Esmas beslut. Införlivandet av överenskommelsen eller beslutet sker när Finansinspektionen sedan fattar sitt nationella beslut. Den ordning för auktorisation av centrala motparter som gäller enligt förordningen innebär inte att förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning förs över till utländskt organ. Finansinspektionens beslut är på vanligt sätt bindande för dem som det riktar sig till och får överklagas till domstol (jfr prop. 2005/06:45 s. 115 f. och bet. 2005/06:FiU22 s. 12 f.).

      Om en domstol ändrar eller upphäver Finansinspektionens beslut påverkar detta inte utan vidare överenskommelsens eller beslutets innehåll

      eller giltighet utan endast det överklagade beslutet. Eftersom överenskommelsen ska mynna ut i ett överklagbart beslut ligger det alltså i sakens natur att överenskommelsen utformas på ett sådant sätt att en domstols framtida ställningstagande kan beaktas (jfr prop. 2006/07:5 s. 337 f.).

      Om kollegiet har nått fram till ett gemensamt yttrande med innebörd att den centrala motparten bör beviljas auktorisation, är den behöriga myndigheten inte skyldig att följa yttrandet. Den behöriga myndigheten blir således aldrig tvingad att auktorisera en central motpart om myndigheten gör bedömningen att förutsättningarna för auktorisation inte är uppfyllda även om kollegiet gjort bedömningen att de är det (artikel 17.4).

      Om något gemensamt yttrande inte uppnås

      För det fall medlemmarna i kollegiet inte kan enas om ett gemensamt yttrande inom 30 kalenderdagar efter mottagande av ansökan, ska kollegiet anta ett majoritetsyttrande inom samma tidsperiod (artikel 19.1 i förordningen). Om två tredjedelar av kollegiet har avgett ett negativt yttrande får den berörda behöriga myndigheten, med stöd av en majoritet om två tredjedelar av kollegiet, hänskjuta frågan till Esma för avgörande (artikel 17.4 i förordningen).

      Esmas beslut är inte direkt bindande för den centrala motparten. Det är först genom Finansinspektionens nationella beslut som rättsverkningar för den centrala motparten uppkommer.

      5.7. Centrala motparter

      Regeringens förslag: Bestämmelserna om Finansinspektionens befogenheter för tillsyn över centrala motparter kvarstår oförändrade i lagen om värdepappersmarknaden. Bestämmelserna om verksamhet som bedrivs av centrala motparter upphävs i de delar som regleras i

      EU-förordningen.

      Regeringens bedömning: Finansinspektionen får inte upphäva auktorisationen för en central motpart på någon annan grund än någon av dem som anges i artikel 20 i EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

      Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorians förslag innehöll dock en något avvikande definition av clearingverksamhet i 1 kap. 5 § 6 b lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

      Remissinstanserna: Finansinspektionen invänder mot den bedömning som gjordes i promemorian beträffande artikel 20.1 i förordningen och anser att inspektionen kan upphäva en auktorisation för en central motpart på andra grunder än de som anges i den artikeln. Finansinspektionen anser att en annan tolkning av bestämmelsen kraftigt skulle begränsa inspektionens ingripandemöjligheter jämfört med vad som gäller för andra företag som står under inspektionens tillsyn. Nasdaq

      OMX Stockholm AB anser att endast central motpartsclearing av derivatkontrakt enligt definitionen i artikel 2.5 i förordningen omfattas av

      förordningens tillämpningsområde och att det därför bör tydliggöras i lagen om värdepappersmarknaden att kraven i förordningen inte nödvändigtvis måste tillämpas på central motpartsclearing av andra instrument, dvs. instrument som inte omfattas av definitionen i artikel 2.5 i förordningen.

      Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 22 i förordningen ska de behöriga myndigheterna svara för att uppgifterna enligt förordningen utförs när det gäller auktorisation och tillsyn över centrala motparter som är etablerade på deras territorium. Enligt artikel 22.3 i förordningen ska medlemsstaterna se till att lämpliga administrativa sanktioner, i enlighet med nationell lagstiftning, kan vidtas mot ansvariga fysiska eller juridiska personer, om förordningens bestämmelser inte har följts. Dessa åtgärder ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Förordningen reglerar inte vilka befogenheter de behöriga myndigheterna ska ha.

      Av artikel 20.1 i förordningen följer att den behöriga myndigheten ska upphäva en central motparts auktorisation under vissa närmare angivna förutsättningar, t.ex. om den centrala motparten har erhållit auktorisation genom att lämna osanna uppgifter eller på något annat sätt använt otillbörliga metoder. Enligt artikel 20.5 i förordningen får upphävandet begränsas till viss tjänst, verksamhet eller klass av finansiellt instrument.

      Finansinspektionens befogenheter för tillsyn över centrala motparter följer enligt gällande rätt av 23 kap. lagen om värdepappersmarknaden. Finansinspektionens befogenheter att ingripa följer enligt gällande rätt av 25 kap. samma lag.

      Förordningen innebär en uttömmande näringsrättslig reglering av centrala motparter. I förordningen regleras dock inte vilka befogenheter som den behöriga myndigheten ska ha för sin tillsyn över centrala motparter. Något behov av att ändra Finansinspektionens befogenheter för tillsyn över centrala motparter föreligger således inte på grund av förordningen. Det har inte heller framkommit några andra skäl för att göra någon ändring i detta avseende. Bestämmelserna om Finansinspektionens befogenheter för tillsynen över centrala motparter bör därför kvarstå oförändrade i lagen om värdepappersmarknaden.

      Med anledning av Nasdaq OMX Stockholm AB:s påpekande om att det bör klargöras i lagen om värdepappersmarknaden att kraven i förordningen inte måste tillämpas i förhållande till central motpartsclearing av andra finansiella instrument än derivatkontrakt konstaterar regeringen följande. I artikel 1.1 i förordningen anges att det i förordningen föreskrivs krav för clearing och bilateral riskhantering för (OTC)-derivatkontrakt, rapporteringskrav för derivatkontrakt och enhetliga krav för centrala motparters och transaktionsregisters verksamhet. Bestämmelsen kan enligt regeringen inte förstås på annat sätt än att förordningen ska tillämpas på den verksamhet som bedrivs av centrala motparter oavsett om den avser sådana derivatkontrakt som anges i artikel 2.5 i förordningen eller andra slags finansiella instrument. Det anges även i artikel 1.3 i förordningen att reglerna i avdelning V i förordningen ska tillämpas endast på överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument, dvs. inte på derivatkontrakt. I avsnitt V finns regler om samverkansöverenskommelser mellan centrala motparter. Regeringen anser mot bakgrund av det anförda att det står klart att reglerna om

      centrala motparter i förordningen inte är tillämpliga enbart när det gäller central clearing av derivatkontrakt. Något klargörande avseende förordningens tillämpningsområde ska därmed inte föras in i lagen om värdepappersmarknaden.

      Finansinspektionen har invänt mot promemorians bedömning avseende reglerna om återkallelse av auktorisation i artikel 20.1 i förordningen. Motsvarande regler om återkallelse av auktorisation i andra rättsakter på finansmarknadsområdet har tidigare varit föremål för tolkning, bl.a. i förarbetena till lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut (prop. 2009/10:217 s. 21 f.). Regeringen fann i det lagstiftningsärendet att artikel 20 i förordning (EG) 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut5, som motsvarar artikel 20 i förordningen, bör tolkas på så sätt att den behöriga myndigheten endast kan besluta om återkallelse av auktorisation på de grunder som anges i artikel 20 i den förordningen. Mot bakgrund härav konstaterar regeringen att det inte framkommit skäl som föranleder någon annan bedömning när det gäller reglerna om återkallelse av auktorisation i artikel 20 i den nu aktuella förordningen. Finansinspektionen får därmed upphäva auktorisationen för en central motpart enbart om någon av de förutsättningar som anges i artikel 20 i förordningen är uppfyllda och enligt det förfarande som anges i artikel 20.

      I 25 kap. 4 och 5 §§ lagen om värdepappersmarknaden anges de grunder på vilka Finansinspektionen ska återkalla auktorisationen för en clearingorganisation. Eftersom upphävande av auktorisationen för en central motpart regleras uttömmande i förordningen, kan dessa bestämmelser inte gälla i det fallet.

      5.8. Avgifter till Finansinspektionen

      Regeringens förslag: Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar om auktorisation och anmälningar enligt EU-förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

      För Finansinspektionens övervakning enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister ska institut som står under inspektionens tillsyn betala en årlig avgift.

      Regeringen får meddela föreskrifter om avgifterna.

      Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Finansbolagens Förening, Fondbolagens förening och Svenska Fondhandlareföreningen ifrågasätter att kostnaderna för övervakningen ska betalas enbart av de finansiella företagen.

      Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionen kommer att få utökade arbetsuppgifter i och med att inspektionen utses som behörig myndighet enligt förordningen. Med nya arbetsuppgifter följer ökade kostnader, som kräver finansiering.

      Finansinspektionens verksamhet finansieras dels via anslag på statsbudgeten, dels via avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar.

      5 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).

      De företag som står under tillsyn betalar avgifter till inspektionen enligt förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för Finansinspektionens verksamhet. Sistnämnda avgifter ska vara proportionella mot de kostnader som inspektionen haft för tillsynen över respektive företagskategori. Dessa avgifter får inspektionen inte behålla utan de ska redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten. Avgifter som tas ut med stöd av förordning (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen får inspektionen behålla.

      Den verksamhet som Finansinspektionen kommer att bedriva till följd av förordningen kommer att bestå dels i prövning av ansökningar och anmälningar, dels i övervakning och kontroll över att förordningens bestämmelser efterlevs. Ansökningar som ska prövas är sådana som rör beslut om auktorisation av centrala motparter och utvidgning av sådan enligt artiklarna 14 och 15 i förordningen. Anmälningar utgörs bl.a. av centrala motparters rapportering av förändringar avseende ledningen i företaget och fysiska och juridiska personers underrättelser om beslut om att förvärva, minska eller avyttra andelar i en central motpart (artikel 31 i förordningen). Dessa nya arbetsuppgifter är därför av det slaget att de delvis bör finansieras genom uttag av avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar. Övrig finansiering ska ske inom befintliga ramar.

      Som Finansbolagens Förening, Fondbolagens förening och Svenska

      Fondhandlareföreningen har påpekat kommer Finansinspektionens tillsyn enligt lagen med kompletterande bestämmelser till förordningen inte enbart att avse institut som står under Finansinspektionens tillsyn, eftersom förordningen riktar sig till såväl finansiella som icke-finansiella företag. Bestämmelser om att de institut som står under inspektionens tillsyn ska betala årliga avgifter för att bekosta inspektionens övervakning finns exempelvis i 6 kap. 4 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, 26 § lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, 7 kap. 13 § lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden och i 20 § lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument. Alla dessa lagar innehåller skyldigheter som riktar sig även till andra än de institut som står under inspektionens tillsyn. Detta är alltså den finansieringsmodell som sedan många år används beträffande

      Finansinspektionens övervakning. Det finns inte anledning att göra en annan bedömning avseende finansiering av övervakningen enligt förordningen. En bestämmelse med motsvarande innehåll som i nämnda lagar bör därför införas även i den föreslagna lagen. I lagen bör det även anges att Finansinspektionen har rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt förordningen.

      Regeringen bör få meddela föreskrifter om bägge slagen av avgifter.

      5.9. Överklagande

      Regeringens förslag: Finansinspektionens beslut enligt den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid ett överklagande till kammarrätten.

      Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt förordningen ska de behöriga myndigheterna, i enlighet med nationell rätt, kunna fatta beslut om sanktioner för överträdelser av förordningen. De förvaltningsbeslut som främst aktualiseras enligt den föreslagna nya lagen och lagen om värdepappersmarknaden är beslut om utredningsåtgärder och sanktioner vid överträdelse av förordningens bestämmelser. Sådana beslut bör få överklagas.

      Allmänt inom finansmarknadsområdet gäller att de beslut som Finansinspektionen meddelar får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, med krav på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt. Det har inte framkommit skäl att frångå den allmänna principen i detta lagstiftningsärende. De förvaltningsbeslut som Finansinspektionen meddelar med stöd av den föreslagna lagen bör därför få överklagas till allmän förvaltningsdomstol, med krav på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Vidare bör Finansinspektionen få bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart, om inte annat följer av förordningen.

      Enligt gällande rätt får Finansinspektionens sammankalla styrelsen eller kalla till extra bolagsstämma i en clearingorganisation och besluta att någon som bedriver clearingverksamhet utan att ha rätt till det ska upphöra med den verksamheten (23 kap. 11 § och 25 kap. 17 § lagen om värdepappersmarknaden). Sådana beslut får inte överklagas (26 kap. 1 § första stycket lagen om värdepappersmarknaden). Detta bör gälla även beträffande centrala motparter som driver verksamhet enligt förordningen eller dem som driver sådan verksamhet utan att ha rätt till det enligt förordningen.

      5.10. Ändring av direktiv 98/26/EG

      Regeringens bedömning: Den ändring i direktiv 98/26/EG som har gjorts genom förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister bör övervägas i ett annat sammanhang.

      Promemorian behandlade inte frågan. Remissinstanserna: Svenska Fondhandlareföreningen anser att artikel 87 i förordningen ger upphov till vissa tolkningsfrågor som bör föranleda utförlig behandling. Sveriges riksbank anser att det vore värdefullt om det framgår av förarbetena varför artikel 87 i förordningen inte föranleder någon ändring av svensk rätt.

      Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 87.1 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister ska ett nytt stycke läggas till i artikel 9.1 i direktiv 98/26/EG6. Medlemsstaterna ska anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga till följd därav senast den 17 augusti 2014 (artikel 87.2).

      Enligt artikel 12 i förordningen är medlemsstaterna skyldiga att senast den 17 februari 2013 underrätta kommissionen om vilka bestämmelser i nationell rätt som är tillämpliga om finansiella och icke-finansiella företag inte uppfyller kraven i förordningen på att cleara OTC-derivat via en central motpart, rapportera derivatkontrakt till ett transaktionsregister och införa riskbegränsande åtgärder. Mot bakgrund härav finns det inte utrymme att behandla artikel 87 i förordningen i förevarande lagstiftningsärende. Den ändring i direktiv 98/26/EG som har gjorts genom förordningen bör därför övervägas i ett annat sammanhang.

      6 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (EGT L 166, 11.6.1998, s. 45, Celex 31998L0026).

      6. Ändringar i offentlighets- och sekretesslagen

      Regeringens förslag: Sekretess ska gälla för sådana uppgifter om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som på begäran har lämnats i Finansinspektionens övervakning och kontroll enligt den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om

      OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

      Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 83.1 i förordningen om

      OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister ska tystnadsplikt gälla för alla fysiska eller juridiska personer som arbetar eller har arbetat för den behöriga myndigheten. Konfidentiella uppgifter som omfattas av tystnadsplikt får enligt artikeln inte röjas till någon person eller myndighet, utom i fall som omfattas av straff- eller skatterättsliga förfaranden eller förordningen eller i form av sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifiering av enskilda centrala motparter, transaktionsregister eller annan person. Denna artikel har även behandlats i avsnitt 5.6.1.

      Bestämmelser om sekretess i Finansinspektionens verksamhet finns bl.a. i 30 kap.4 och 6 §§offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (härefter benämnd OSL). I 30 kap. 4 § OSL regleras den sekretess som gäller i Finansinspektionens verksamhet som avser tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet. I 30 kap. 6 § OSL regleras den sekretess som gäller för Finansinspektionens övervakning eller kontroll över finansmarknaderna enligt viss angiven lagstiftning, vilket har ansetts vara en från tillståndsgivningen och tillsynen skild verksamhet (se prop. 1984/85:157 s. 73). Bland den lagstiftning som anges i sistnämnda lagrum kan nämnas lagen om handel med finansiella instrument och lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.

      I likhet med bestämmelserna i de lagar som finns angivna i 30 kap. 6 § OSL riktar sig förordningens bestämmelser mot visst agerande på de finansiella marknaderna. Den verksamhet som med stöd av förordningen ska bedrivas av den behöriga myndigheten har karaktär av övervakning och kontroll, t.ex. när det gäller clearingskyldigheten enligt artikel 4 och rapporteringskravet enligt artikel 9.

      I avsnitt 5.3 föreslås att Finansinspektionen ska ha rätt att förelägga ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat. Finansinspektionen ska även ha befogenhet att hålla förhör med den som förväntas kunna lämna uppgifter.

      Den information som lämnas till Finansinspektionen kan innehålla känsliga uppgifter om t.ex. affärsmässiga förhållanden, vars offentliggörande kan leda till avsevärd ekonomisk skada för en enskild. Med hänsyn härtill och till förordningens krav på tystnadsplikt bör sekretess därför gälla i Finansinspektionens övervakande verksamhet. OSL bör kompletteras med en bestämmelse om detta. I likhet med vad som gäller enligt de

      lagar som anges i 30 kap. 6 § första stycket OSL bör uppgifter som har lämnats till Finansinspektionen och som rör den uppgiftsskyldige själv omfattas av sekretess endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretess inte motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten. En hänvisning till den föreslagna nya lagen med kompletterande bestämmelser till förordningen bör tas in i 30 kap. 6 § första stycket OSL.

      När det gäller förhållandet mellan sekretess enligt 30 kap. 6 § första stycket OSL och skyddet för meddelarfriheten görs följande överväganden. I 30 kap. 30 § OSL finns de tystnadsplikter som enligt det aktuella kapitlet har företräde framför principen om meddelarfrihet, dvs. rätten enligt 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen att lämna uppgift i vilket ämne som helst för publicering i de medier som de båda grundlagarna omfattar. Denna frihet är inte begränsad när det gäller uppgifter i ett ärende enligt t.ex. lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden (se prop. 2005/06:140 s. 87 f.). Det saknas anledning att behandla uppgifter i ärenden enligt den föreslagna nya lagen på annat sätt. Den föreslagna sekretessbestämmelsen bör således inte inskränka meddelarfriheten.

      I artikel 83.1 i förordningen preciseras inte vad som avses med ”konfidentiella uppgifter”. Detta måste därför vara något som lämnats till medlemsstaterna att definiera. Bestämmelserna i OSL bör anses tillräckliga för att uppfylla förordningens krav.

      7. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

      Regeringens förslag: Den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister ska träda i kraft den 1 juni 2013.

      Särskild avgift får endast beslutas för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.

      En clearingorganisation som vid ikraftträdandet av den nya lagen har tillstånd att driva clearingverksamhet som central motpart enligt lagen om värdepappersmarknaden får, om en ansökan om auktorisation har getts in inom sex månader från och med dagen för ikraftträdandet av alla tekniska standarder för tillsyn som ska antas enligt förordningen, fortsätta att driva denna verksamhet enligt äldre bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden till dess att ansökan prövats slutligt. Om auktorisation vägras, ska clearingorganisationen upphöra med verksamheten.

      Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Svensk Försäkring och Svenska Fondhandlareföreningen påpekar att det föreligger osäkerhet kring när bestämmelserna i förordningen träder i kraft och att sådan osäkerhet bör undvikas i framtida EU-rättsakter.

      Skälen för regeringens förslag: Förordningen trädde i kraft den 16 augusti 2012 och är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. De skyldigheter som gäller enligt de materiella bestämmelserna i förordningen följer av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna i förordningen (artiklarna 89 och 91).

      Sverige är skyldigt att senast sex månader efter det att förordningen har trätt i kraft underrätta kommissionen om vilka bestämmelser i svensk rätt som är tillämpliga om finansiella och icke-finansiella företag inte uppfyller kraven i förordningen på att cleara OTC-derivat via en central motpart, rapportera derivatkontrakt till ett transaktionsregister och införa riskbegränsande åtgärder (artikel 12). De nya lagbestämmelser som föreslås i denna proposition bör därför träda i kraft snarast. Den tidigaste möjliga dagen för ikraftträdande är den 1 juni 2013.

      Enlig förordningen ska nationella regler om auktorisation och godkännande av en central motpart fortsätta att gälla och den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den centrala motparten är etablerad fortsätta att utöva tillsyn över den centrala motparten, fram till dess att den behöriga myndigheten fattat beslut om auktorisation med stöd av förordningen (artikel 89.4). En övergångsbestämmelse bör därför införas i lagen om värdepappersmarknaden med innebörd att en clearingorganisation som har tillstånd att driva clearingverksamhet som central motpart enligt den lagen (1 kap. 5 § 6 b) får, om en ansökan om auktorisation har getts in inom sex månader från och med dagen för ikraftträdandet av alla tekniska standarder för tillsyn som ska antas enligt förordningen (artikel 14 respektive 89.3), fortsätta att driva denna verksamhet enligt äldre bestämmelser i den lagen till dess att Finansinspektionen prövat

      ansökan slutligt. Om auktorisation vägras, ska clearingorganisationen upphöra med verksamheten.

      Av 2 kap. 10 § regeringsformen följer ett förbud mot retroaktiv strafflagstiftning. Förbudet omfattar formellt inte administrativa sanktioner som är av straffliknande natur men enligt förarbetena skulle det emellertid innebära ett kringgående av förbudet att ge retroaktiv verkan åt administrativa sanktioner av uppenbart repressiv, straffliknande karaktär (prop. 1975/76:209 s. 125). Sanktioner som beslutas med stöd av den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister bör således endast få beslutas för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet, vilket bör framgå av en övergångsbestämmelse.

      När det gäller Svensk Försäkrings och Svenska Fondhandlareföreningens påpekande avseende osäkerheten kring tidpunkten för förordningens ikraftträdande konstaterar regeringen att det saknas möjlighet för den svenska lagstiftaren att förtydliga förordningen i något avseende. Regeringen instämmer emellertid i och för sig med föreningarna att det är viktigt att EU-rättsakter är tydliga bl.a. när det gäller ikraftträdanderegler.

      8. Förslagens konsekvenser

      Förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister innebär konsekvenser för handeln med OTC-derivat för både finansiella och icke-finansiella företag, centrala motparter och transaktionsregister. Europeiska kommissionen har gjort en konsekvensanalys beträffande sitt förslag till förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister7. De förslag som lämnas i denna proposition har till syfte att anpassa svensk lagstiftning till förordningen. I detta avsnitt redogörs för de konsekvenser som förslagen i propositionen kan bedömas medföra.

      8.1. Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

      I gällande svensk rätt regleras clearingorganisationer i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (19–21 kap.). Vissa kompletterande bestämmelser finns i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2007:17) om verksamhet på marknadsplatser. I 20 kap. 3 och 5 §§ lagen om värdepappersmarknaden finns särskilda bestämmelser som reglerar clearingorganisationer som agerar central motpart. I svensk rätt finns i dag inte några regler om obligatorisk clearing av OTC-derivat eller om att transaktioner med derivatkontrakt ska rapporteras till transaktionsregister eller om transaktionsregister.

      Reglerna i förordningen kommer att bli direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Således måste gällande svenska materiella bestämmelser avseende centrala motparter upphävas. Reglerna i förordningen om centrala motparter är betydligt mer omfattande och detaljerade jämfört med reglerna i lagen om värdepappersmarknaden. Därtill kommer förordningen, på flera områden, att kompletteras av ytterligare regler i form av bindande tekniska standarder.

      I dag är det Finansinspektionen som beslutar i frågor som rör tillstånd för clearingverksamhet i Sverige. Enligt förordningen kommer Finansinspektionen att få fatta sådana beslut enligt en särskild process i samverkan med ett tillsynskollegium och Esma (artikel 14). Genom förordningen införs krav på att minst två tredjedelar, och inte färre än två, av ledamöterna i styrelsen för en central motpart ska vara oberoende (artikel 27) och att en central motpart ska ha en riskkommitté som ska utgöras av oberoende styrelseledamöter och representanter för clearingmedlemmarna och kunder (artikel 28). I förordningen införs ett krav på ett minsta startkapital på 7,5 miljoner euro (artikel 16) och även krav på ytterligare kapital, bl.a. en s.k. obeståndsfond som ska finansieras med medel från clearingmedlemmarna (artikel 42). Förordningen kommer således att innebära krav på förändringar både när det gäller hur en

      7 Commission Staff Working Document; Impact Assessment, Accompanying document to the Proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council on OTC derivatives, central counterparties and trade repositories (COM[2010] 484) (SEC[2010] 1059).

      central motpart organiserar sin verksamhet och vilka resurser som den måste ha tillgängliga. Genom kravet på en obeståndsfond kommer även clearingmedlemmarna att bli tvungna att skjuta till medel utöver de marginalsäkerheter som måste ställas för att få delta i clearingen.

      Finansinspektionen, Nasdaq OMX Stockholm AB och Svenska Fondhandlareföreningen påpekar att det saknas ett resonemang i promemorian om svensk rätt, och särskilt svensk insolvensrätt, är förenlig med och erbjuder adekvat stöd för reglerna i förordningen om separering och överförbarhet av kunders positioner och tillgångar.

      Nasdaq OMX Stockholm AB påpekar även att uttryckliga bestämmelser om separering och överföring bör föras in lag i syfte att uppfylla finansmarknadens krav på tydlighet och förutsebarhet. Sveriges riksbank har framfört önskemål om ytterligare klargörande kring hur svensk rätt förhåller sig till förordningens krav, t.ex. hur konkurslagen (1987:672) förhåller sig till artikel 53 i förordningen. Svenska Fondhandlareföreningen har vidare framfört önskemål om att skyddet för s.k. indirekta deltagare förstärks genom en ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, att vissa oklarheter rörande skattekonsekvenserna för icke-finansiella företag när de ställer säkerheter genom äganderättsöverföring utreds, att pant- och återpantsättningsreglerna avseende finansiella instrument förtydligas och att genomförandet av direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet8granskas och att det görs en bedömning av om ytterligare förtydliganden av rättsläget med anledning av det direktivet krävs. Mot bakgrund av att centrala motparter bedöms få en viktig roll i den finansiella infrastrukturen till följd av förordningen anser Fondhandlareföreningen även att en analys av riskerna med en central motpart och vilka åtgärder som kan vidtas för att undvika att en central motpart fallerar bör genomföras. Nasdaq OMX Stockholm AB anser att svensk rätt förhindrar att vissa kategorier av clearingdeltagare tillskjuter medel till en central motparts obeståndsfond och att vissa lagändringar än nödvändiga för att svensk rätt inte ska stå i strid med förordningen. Även Svenska Fondhandlareföreningen anser att det bör analyseras om svensk rätt är förenlig med förordningen i detta avseende. Svensk Försäkring påpekar att ett antal klarlägganden avseende undantaget från clearingskyldighet i artikel 89 i förordningen skulle behöver göras i förarbetena. Mot bakgrund av att förordningen är direkt tillämplig i medlemsstaterna har regeringen inte någon möjlighet att specificera förordningens bestämmelser. Regeringen finner emellertid i likhet med remissinstanserna att det kan finnas skäl för att närmare analysera hur svensk insolvensrätt förhåller sig till vissa regler i förordningen. I förevarande lagstiftningsärende finns dock inte det utrymme som skulle krävas för en sådan analys utan det bör därför ske i ett annat sammanhang.

      8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet, (EGT L 168, 27.6.2002, s. 43, Celex 32002L0047).

      8.2. Förslagens syfte och alternativa lösningar

      Syftet med de förslag som lämnas i denna proposition är att anpassa svensk lagstiftning till förordningen. Förslagen innebär att en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister införs samt att vissa ändringar görs i lagen om värdepappersmarknaden och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL). Finansinspektionens övervakning av efterlevnaden av bestämmelserna i förordningen ska finansieras av de företag som i huvudsak berörs av bestämmelserna och inte belasta statsfinanserna.

      Förordningen förutsätter att vissa nationella regler införs t.ex. om utseende av behörig myndighet och om sanktioner. Vidare förutsätter förordningen att medlemsstaterna kompletterar förordningen genom att ge den behöriga myndigheten erforderliga utrednings- och tillsynsbefogenheter. För att ge förordningen genomslag i svensk rätt krävs därför att Sverige inför regler i de relevanta avseendena. Eftersom den nya reglering som krävs har inslag av skyldigheter för enskilda och av ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden behövs lagstöd för sådana föreskrifter (jfr 8 kap. 2 § första stycket 2 och 3 § första stycket regeringsformen). Genom den föreslagna nya lagen och ändringarna i lagen om värdepappersmarknaden tillgodoses förordningens krav avseende kompletterande reglering i nationell rätt.

      För att samma sekretesskydd ska gälla på det område som omfattas av förordningen och den föreslagna nya lagen, som gäller beträffande Finansinspektionens övervakning av de finansiella marknaderna i dag, behöver en ändring göras i OSL.

      När det gäller alternativa lösningar begränsar sig förslaget i huvudsak till det som är nödvändigt med hänsyn till förordningen. Enligt bedömningen i denna proposition finns det inte några alternativa lösningar som skulle vara lämpliga när det gäller de åtgärder som är nödvändiga för att anpassa den svenska lagstiftningen till förordningen. Om Sverige inte gör nödvändiga anpassningar av svensk lagstiftning till förordningen är det sannolikt att Europeiska kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. När det gäller kostnader för övervakning är förslaget i enlighet med de principer som sedan länge gäller för finansiering av Finansinspektionens verksamhet och eventuella alternativa finansieringsmodeller bör inte övervägas i detta sammanhang.

      8.3. Kostnader och andra konsekvenser

      Förslagen i denna proposition bedöms inte ge några omedelbara effekter på samhällsekonomin men förväntas bidra till ökad finansiell stabilitet genom krav på genomlysning och reducering av motpartsrisker vid handel med OTC-derivat. De potentiella vinsterna för samhället av ökad finansiell stabilitet är mycket stora. Förslaget innebär att Finansinspektionens tillsyn kommer att omfatta efterlevnaden av kraven i förordningen. Detta kommer att innebära en ökad arbetsbörda för Finansinspektionen och ett därtill kopplat behov av resurser. I sin tur

      innebär detta budgetära konsekvenser för Finansinspektionen. Hur stora resurser som Finansinspektionens verksamhet enligt den föreslagna nya lagen kommer att kräva är svårt att bedöma i nuläget.

      Regeringen har i budgetpropositionen för 2012 föreslagit och beräknat att Finansinspektionen under åren 2012 t.o.m. 2014 successivt ska tillföras ökade resurser via statens budget (prop. 2010/11:1 utg.omr. 02). Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag (bet. 2010/11:FiU2, rskr. 2010/11:139).

      För sin övervakning enligt den nya lagen föreslås att Finansinspektionen ska ta ut en årlig avgift av företag under tillsyn. Avgiften redovisas mot inkomsttitel på statens budget. Finansinspektionens kostnader för denna verksamhet ska täckas av beslutade och beräknade resurstillskott. För att täcka kostnader som uppkommer för Finansinspektionens prövning av ansökningar och anmälningar enligt förordningen föreslås också att inspektionen, enligt de föreskrifter som regeringen meddelar, ska ges rätt att ta ut och disponera avgifter för prövningen av de ansökningarna.

      Av förordningen följer att Finansinspektionen ska samarbeta med andra tillsynsmyndigheter och med Esma. Eventuella ökade kostnader för Finansinspektionen med anledning härav ska rymmas inom befintliga budgetramar.

      Eftersom Finansinspektionens olika beslut kan komma att överklagas kan de nya lagregler som föreslås medföra en ökning av antalet mål hos allmän förvaltningsdomstol. Det bedöms dock endast bli fråga om ett fåtal beslut som kommer under prövning i domstol. Domstolsverket har påpekat att även om antalet mål inte kan förväntas öka i någon större omfattning med anledningen av förslaget kan ett flertal mindre resurskrävande reformer av aktuellt slag sammantaget medföra att ett resurstillskott till Sveriges Domstolar är nödvändigt. Regeringen anser att bedömningen i förevarande lagstiftningsärende bör avse enbart de eventuella ökade kostnader som kan uppkomma med anledning av de förslag som lämnas i denna proposition och att de budgetära konsekvenser som de kan medföra för domstolarna ska hanteras inom de befintliga budgetramarna.

      Förslaget innebär också att Kronofogdemyndigheten ges vissa nya arbetsuppgifter. Dessa får antas bli av begränsad omfattning och eventuella ökade kostnader för Kronofogdemyndigheten med anledning härav ska rymmas inom befintliga och beräknade budgetramar.

      I nuläget kan det inte förutses att de förslag som lämnas i propositionen medför några ytterligare konsekvenser för stat, kommuner, landsting, företag eller enskilda.

      9. Författningskommentar

      9.1. Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTCderivat, centrala motparter och transaktionsregister

      1 kap. Inledande bestämmelser

      1 §

      I paragrafen anges den EU-rättsakt som lagen kompletterar. Bestämmelsen klargör att termer och uttryck som används i lagen har samma betydelse som i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

      Behörig myndighet

      2 §

      Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.

      Paragrafen innebär att Finansinspektionen, för svenskt vidkommande, är den behöriga myndighet som avses i förordningen.

      2 kap. Clearingskyldighet, rapporteringsskyldighet och riskbegränsning för OTC-derivat

      Särskild avgift

      1 §

      Förslaget behandlas i avsnitt 5.5.

      Genom paragrafen införs regler om särskild avgift. Härigenom tillgodoses det krav som ställs i artikel 12 i förordningen på att medlemsstaterna ska fastställa effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner för överträdelser av förordningens bestämmelser om clearing av OTC-derivat, rapportering av derivatkontrakt och riskbegränsning av OTC-derivat. I syfte att skapa tydlighet anges i paragrafen de olika situationer där uttag av särskild avgift kan aktualiseras. Avsikten är att alla typer av överträdelser som kan komma i fråga ska omfattas av uppräkningen. Paragrafen har utformats med förebild i bl.a. 20 och 21 §§ lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.

      Av artikel 10.1 b och 1 c i förordningen följer clearingskyldighet för icke-finansiella företag som har tagit positioner i OTC-derivat som överskrider clearingtröskeln enligt artikel 10.3 i förordningen. Om ett sådant icke-finansiellt företag inte har uppfyllt clearingkravet i artikel 4 i förordningen har det således gjort sig skyldigt till en överträdelse av den artikeln. Särskild avgift ska då tas ut av företaget enligt första stycket 1.

      För att den särskilda avgiften ska kunna vara en effektiv, proportionerlig och avskräckande sanktion anges en vid ram inom vilken Finansinspektionen efter omständigheterna i det enskilda fallet kan göra en nyanserad bedömning i fråga om den särskilda avgiftens storlek. Vissa överträdelser kan vara av relativt sett mindre allvarlig art, varför den lägsta avgiften som får tas ut inte är högre än 5 000 kronor. De överträdelser som innebär ett åsidosättande av rapporteringsskyldigheten vid ett enstaka tillfälle och avseende ett derivatkontrakt med ett lågt värde bör föranleda en låg avgift. Andra slag av överträdelser kan vara av allvarlig art, varför Finansinspektionen bör ha möjlighet att besluta om att ta ut mycket stora särskilda avgifter. Åsidosättande av skyldigheten att överlämna OTC-derivat för clearing via en central motpart är en överträdelse av allvarlig art som bör kunna föranleda en högre särskild avgift. För att den särskilda avgiften ska framstå som avskräckande även för dem som förfogar över mycket stora ekonomiska resurser får avgiften högst bestämmas till 50 miljoner kronor. Detta vida intervall förekommer redan i dag bl.a. för straffavgifter enligt 25 kap. 9 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och enligt 15 kap. 8 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

      Advokatsamfundet har förordat att de närmare förutsättningarna för bestämmande av särskild avgift bör framgå av förevarande lag. Som konstaterats ovan ska den särskilda avgiften bestämmas efter en nyanserad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet – både sådana omständigheter som hänför sig till överträdelsen i sig och till den som har gjort sig skyldig till överträdelsen. Enligt regeringens uppfattning innebär detta att det bör finnas en vid ram inom vilken den särskilda avgiften kan bestämmas. Härvid kan även konstateras att bestämmelserna om särskild avgift i förevarande lag är utformade på motsvarande sätt som i andra lagar på finansmarknadsområdet. Regeringen anser således inte att det finns skäl för att i förevarande lag ange de närmare förutsättningar för hur den särskilda avgiften ska bestämmas.

      Riksbanken har framfört att det framstår som oklart om huruvida det enbart är de förhållanden som är uppräknade i paragrafen som sanktioneras eller om även de preciseringar som finns i förordningen ska beaktas. Regeringen konstaterar härvid att de skyldigheter som gäller följer direkt av förordningen – inte av förevarande lag – och att de preciseringar som anges i förordningen därför ska beaktas vid bedömningen av om en särskild avgift ska tas ut. Riksbanken har även framfört att det bör framgå i förevarande lag att de åtgärder som

      Finansinspektionen har till sitt förfogande enligt t.ex. lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden även kan tillämpas gentemot institut och andra företag som omfattas av bestämmelserna i de lagarna om de åsidosätter sina skyldigheter enligt förordningen. Enligt paragrafen ska en särskild avgift tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordningen. Möjligheten att ingripa med stöd av förevarande bestämmelser har inte någon inverkan på möjligheterna att ingripa med stöd av bestämmelser i andra lagar som är tillämpliga för ett institut eller annat företag. Mot bakgrund härav anser regeringen att det inte finns skäl för att i förevarande lag erinra om de övriga lagar som innehåller bestämmelser om ingripanden mot institut och övriga företag som omfattas av förordningen.

      2 §

      Förslaget behandlas i avsnitt 5.5.

      I paragrafen anges en tidsfrist inom vilken den som Finansinspektionen överväger att ta ut en särskild avgift av måste få en upplysning om att inspektionen har tagit upp frågan. Om någon sådan upplysning inte delges, får särskild avgift inte tas ut. Genom denna bestämmelse ges den enskilde samma möjligheter att ta tillvara sin rätt innan ett beslut meddelas om att ta ut en särskild avgift som enligt 6 kap. 3 b § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och enligt 22 § lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.

      3 §

      Förslaget behandlas i avsnitt 5.5.

      I paragrafen ges utrymme för Finansinspektionen att i fall som bedöms som ringa eller ursäktliga eller om det annars finns särskilda skäl, efterge en särskild avgift. Bestämmelsen motsvarar 6 kap. 3 c § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och 23 § lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Bedömningen bör utgå från omfattningen av överträdelsen i det enskilda fallet. Om t.ex. rapportering av ett derivatkontrakt inte sker i rätt tid och detta beror på omständigheter som den rapporteringsskyldige inte rimligen kunnat råda över eller förutse kan överträdelsen anses vara ursäktlig. Det bör också beaktas om den som har gjort sig skyldig till en överträdelse har försökt att vidta rättelse och om detta varit möjligt. Med särskilda skäl avses främst förmildrande omständigheter i det enskilda fallet.

      4 §

      Förslaget behandlas i avsnitt 5.5.

      I paragrafen anges inom vilken tid en särskild avgift ska betalas. Utebliven betalning medför de konsekvenser som anges i 5–7 §§.

      5–7 §

      Förslaget behandlas i avsnitt 5.5.

      I paragraferna finns bestämmelser som avser verkställighet av särskild avgift. De motsvarar vad som gäller beträffande verkställighet av särskild avgift enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Av 3 kap. 1 § första stycket 6 utsökningsbalken följer att en förvaltningsmyndighets beslut får verkställas om det finns en särskild föreskrift om detta. För att Finansinspektionens beslut om särskild avgift ska kunna verkställas utan domstolsförfarande har en bestämmelse om detta införts (6 §). Enligt 4 § ska en särskild avgift betalas inom 30 dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. Om avgiften inte betalas i tid ska Finansinspektionen lämna den för indrivning (5 §). Om inte verkställighet har skett inom fem år från det att beslutet vunnit

      laga kraft faller den särskilda avgiften bort – dvs. fordran på särskild avgift preskriberas (7 §).

      3 kap. Transaktionsregister

      Handräckning

      1 §

      Förslaget behandlas i avsnitt 5.4.3.

      I paragrafen finns bestämmelser om handräckning vid genomförande av platsundersökningar. Av artikel 63.1 i förordningen framgår att det endast är i de fall som Esma beslutat om en platsundersökning som olika företag är skyldiga att underkasta sig en sådan undersökning, i vilken handräckning kan komma i fråga. Även de platsundersökningar som Finansinspektionen utför på uppdrag av Esma omfattas av handräckningsreglerna i denna paragraf, vilket framgår av artikel 63.7 i förordningen.

      I andra stycket första meningen föreskrivs att bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning gäller vid handräckning. Av 2 kap. 17 § utsökningsbalken följer t.ex. vilka befogenheter förrättningsmannen har och av 3 kap. 3 § utsökningsförordningen (1981:981) framgår att Kronofogdemyndigheten också kan begära biträde av polismyndigheten under vissa förutsättningar.

      Enligt förordningen ska Esma kunna genomföra platsundersökningar utan att i förväg underrätta det berörda företaget. I andra stycket andra meningen har därför föreskrivits att Kronofogdemyndigheten, om Finansinspektionen begär det, inte ska underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras innan verkställighet sker. Bestämmelsen, avser att ge utrymme för att avvika från 16 kap. 11 § utsökningsbalken, där det anges att underrättelse ska ske om inte saken är brådskande. Bestämmelsen har dock utformats på ett sätt som möjliggör underrättelse i de fall det har bedömts att det saknas skäl att underlåta detta.

      Verkställighet

      2 §

      Förslaget behandlas i avsnitt 5.4.4.

      I paragrafens första stycke utses Kronofogdemyndigheten till ansvarig myndighet för äkthetskontroll av beslut om avgifter eller vite enligt artikel 68 i förordningen. Kronofogdemyndigheten ska pröva om beslutet är äkta. Efter ansökan av den som vill få verkställighet ska därefter Kronofogdemyndigheten kunna fatta beslut om verkställighet.

      I andra stycket anges att utsökningsbalkens regler ska gälla för verkställigheten. Bestämmelsen innebär att Esmas beslut om avgifter eller viten är en sådan utländsk exekutionstitel som är verkställbar i Sverige enligt 3 kap. 2 § utsökningsbalken. Esmas beslut om avgifter eller viten ska därvid likställas med en svensk lagakraftvunnen dom, om inte något annat följer av förordningen. När det gäller sådana undantag i förord-

      ningen bör särskilt noteras att denna innehåller regler om uppskjuten verkställighet (artikel 68.4 i förordningen).

      4 kap. Gemensamma bestämmelser

      Tillsyn

      1 §

      Förslaget behandlas i avsnitt 5.3.

      Genom paragrafens första stycke får Finansinspektionen möjlighet att förelägga såväl finansiella företag som andra företag och fysiska personer att tillhandahålla t.ex. olika handlingar.

      I andra stycket tydliggörs att ett föreläggande inte får beslutas om uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Med uttrycket ”uppgiftslämnande” avses samtliga upplysningar som Finansinspektionen får begära att någon lämnar, dvs. såväl uppgifter och handlingar som annat. Bestämmelsen är inte avsedd att tolkas motsatsvis, dvs. den utesluter inte att även andra tystnadsplikter kan upprätthållas.

      Paragrafen har utformats efter förebild av 3 § lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning.

      2 §

      Förslaget behandlas i avsnitt 5.3.2.

      Enligt paragrafen får Finansinspektionen, utöver vad som följer av 1 §, meddela de förelägganden som behövs för att se till att förordningen följs. Detta innebär att inspektionen kan ingripa genom att förelägga den som brutit mot förordningens bestämmelser att inom viss tid göra rättelse, antingen genom att vidta vissa åtgärder eller genom att upphöra med ett visst agerande.

      Paragrafen har utformats efter förebild av 4 § lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning.

      3 §

      Förslaget behandlas i avsnitt 5.3.2.

      Enligt paragrafen har Finansinspektionen möjlighet att förena ett föreläggande med vite. Finansinspektionen har dock inte rätt att besluta om utdömande av vite, utan får enligt allmänna bestämmelser ansöka hos allmän förvaltningsdomstol om att vitet ska dömas ut. Allmänna bestämmelser om vite finns i lagen (1985:206) om viten.

      Paragrafen har utformats efter förebild av 5 § lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning.

      Avgifter till Finansinspektionen

      4 §

      Förslaget behandlas i avsnitt 5.8.

      Paragrafen innehåller bestämmelser om sådana avgifter som Finansinspektionen får ta ut med anledning av förordningen. Bestämmelsen omfattar såväl avgifter av engångskaraktär som årliga avgifter.

      I första stycket ges Finansinspektionen rätt att ta ut avgifter för prövning av sådana ansökningar och anmälningar som ett företag eller någon annan ska göra enligt förordningen. Det kan t.ex. röra sig om ansökan om auktorisation som central motpart enligt artikel 17 i förordningen.

      I andra stycket regleras skyldigheten att betala årliga avgifter till Finansinspektionen. Den krets av företag som ska betala avgifterna är de företag som står under Finansinspektionens tillsyn. Fondbolagens förening har framfört att det i bestämmelsen bör anges att det är fråga om avgifter för inspektionens övervakning enligt EU-förordningen och inte enligt förevarande lag. Regeringen konstaterar härvid att Finansinspektionens övervakning, som ska bekostas genom uttag av årliga avgifter från de institut som står under inspektionens tillsyn, grundas på den behörighet och de befogenheter som framgår av lagen. Det finns därför inte skäl att införa en hänvisning till förordningen i bestämmelsen.

      I tredje stycket bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om avgifterna enligt första och andra styckena. Föreskrifter om sådant avgiftsuttag kommer att finnas i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen samt i förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet.

      Överklagande

      5 §

      Förslaget behandlas i avsnitt 5.9.

      Enligt första stycket får Finansinspektionens beslut enligt lagen och enligt förordningen överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

      Enligt andra stycket krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.

      6 §

      Av paragrafen följer att Finansinspektionen får, i den mån inte annat följer av förordningen, bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart. Detta kan främst komma i fråga när det är av vikt att ett agerande stoppas eller att rättelse görs med omedelbar verkan.

      Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

      Förslaget behandlas i avsnitt 7.

      9.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

      1 kap.

      1 §

      Förslaget behandlas i avsnitt 5.7.

      Paragrafen innehåller en beskrivning av lagens tillämpningsområde. Enligt tredje stycket, som är nytt, ska de där angivna bestämmelserna i lagen tillämpas i fråga om clearingorganisationer som bedriver clearingverksamhet som central motpart. Beträffande centrala motparter ska således bestämmelserna i lagen som rör tystnadsplikt för anställd och uppdragstagare hos en central motpart, uppgiftsskyldighet vid en förundersökning eller i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål och meddelandeförbud vid sådana förfaranden och därtill hörande ansvarsbestämmelse, Finansinspektionens tillsyns- och ingripandebefogenheter, avgifter till och bemyndiganden för inspektionen, verkställighet av straff- och förseningsavgifter samt överklagande gälla. Finansinspektionen har påpekat att 23 kap. 13 § enbart rör emittenter och därför inte bör tillämpas på centrala motparter samt att det saknas hänvisningar till bestämmelserna i 1 kap. 11–13 §§ i den i promemorian föreslagna lydelsen. Med anledning av Finansinspektionens synpunkter har några av hänvisningarna i tredje stycket justerats.

      Förordningen innehåller materiella bestämmelser avseende centrala motparter. Eftersom förordningen är bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna får de materiella bestämmelserna i förordningen ingen motsvarighet i svensk rätt.

      Det nya fjärde stycket innehåller en upplysning om vilka ytterligare bestämmelser som finns för clearingverksamhet som central motpart. Efter påpekande från Domstolsverket har det införts en hänvisning till EU-förordningen.

      5 §

      Förslaget behandlas i avsnitt 5.7.

      Paragrafen innehåller ett antal definitioner. Definitionen i punkten 5 av clearingorganisation omfattar företag som fått tillstånd att driva clearingverksamhet enligt 19 kap. i denna lag eller enligt förordningen.

      Definitionen i punkten 6 av clearingverksamhet överensstämmer i fråga om led b i sak med definitionen av en central motpart i artikel 2.1 i förordningen. Finansinspektionen har framfört att man anser att den föreslagna definitionen i 1 kap. 5 § 6 b inte är fullständig. Mot bakgrund härav och i syfte att göra bestämmelsen tydligare har det gjorts en mindre justering i definitionen så att det nu uttryckligen anges att det är fråga om verksamhet som innebär att träda in som motpart till både köpare och säljare av finansiella instrument.

      Av 1 § tredje stycket följer vilka bestämmelser i denna lag som ska tillämpas i fråga om clearingorganisationer som är centrala motparter.

      20 kap.

      3 §

      Förslaget behandlas i avsnitt 5.7.

      Reglerna i förordningen är direkt tillämpliga när förordningen har trätt i kraft. Gällande materiella bestämmelser avseende centrala motparter ska upphävas. Bestämmelsen om ställande av säkerhet, som har justerats redaktionellt, kvarstår och är tillämplig enbart för andra clearingorganisationer än centrala motparter. Säkerhet får ställas antingen av parterna själva eller av någon annan för parternas räkning.

      Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

      Förslaget behandlas i avsnitt 7.

      Punkten 1 anger när lagen träder i kraft.

      Enligt punkten 2, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, får en clearingorganisation som vid ikraftträdandet har tillstånd att driva sådan clearingverksamhet som avses i 1 kap. 5 § 6 b fortsätta att driva denna verksamhet enligt äldre bestämmelser till dess att ansökan har prövats slutligt, om en ansökan om auktorisation enligt artikel 14 i förordningen har getts in i enlighet med artikel 89.3. Enligt artikel 89.3 ska ansökan om auktorisation ske inom sex månader från och med dagen för ikraftträdandet av alla tekniska standarder för tillsyn enligt artiklarna 16, 25, 26, 29, 34, 41, 42, 44, 45, 47 och 49 i förordningen. Om auktorisation enligt förordningen vägras, ska clearingorganisationen upphöra med sådan clearingverksamhet. Om tillstånd för en clearingorganisation återkallas får Finansinspektionen enligt 25 kap. 6 § besluta om hur avvecklingen av rörelsen ska ske. På motsvarande sätt bör Finansinspektionen besluta om hur denna verksamhet ska avvecklas om auktorisation enligt förordningen vägras.

      9.3. Förslaget till lag om ändring offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

      30 kap. 6 §

      Förslaget behandlas i avsnitt 6.

      I paragrafen regleras sekretess för uppgifter i bl.a. Finansinspektionens verksamhet. I första stycket har en hänvisning till den nya lagen med kompletterande bestämmelser till förordningen lagts till. Detta innebär att sekretess gäller i Finansinspektionens tillsyn enligt den lagen.

      60

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      I

      (Lagstiftningsakter)

      FÖRORDNINGAR

      EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 648/2012

      av den 4 juli 2012

      om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister

      (Text av betydelse för EES)

      EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

      ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

      med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

      sätt, särskilt artikel 114,

      med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

      efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

      nella parlamenten,

      med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ),

      med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

      téns yttrande ( 2 ),

      i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och

      av följande skäl:

      (1)

      I en rapport som utfördes på begäran av kommissionen

      och som offentliggjordes den 25 februari 2009 av en

      högnivågrupp med Jacques de Larosière som ordförande

      drogs slutsatsen att tillsynsramarna för unionens finans­

      sektor behövde stärkas för att minska risken för och

      mildra effekterna av framtida finanskriser, och rapporten

      rekommenderade långtgående reformer av tillsynsstruk­

      turen för den sektorn, inklusive inrättandet av ett euro­

      peiskt system för finansiell tillsyn, med tre europeiska

      tillsynsmyndigheter, varav en för banksektorn, en för

      försäkrings- och tjänstepensionssektorn och en för vär­

      depappers- och marknadssektorn, samt inrättandet av ett

      europeiskt systemriskråd.

      (2)

      I kommissionens meddelande av den 4 mars 2009 med

      titeln ”Främja återhämtning i Europa”, föreslogs att unio­

      nens regelverk för finansiella tjänster skulle stärkas. I sitt

      meddelande av den 3 juli 2009 med titeln ”Effektiva,

      säkra och solida derivatmarknader” analyserade kommis­

      sionen derivatens roll i samband med finanskrisen och i

      sitt meddelande av den 20 oktober 2009 med titeln

      ”Effektiva, säkra och solida derivatmarknader: förestående

      initiativ” angav den vilka åtgärder den avsåg att vidta för

      att begränsa riskerna med derivat.

      (3)

      Den 23 september 2009 antog kommissionen förslag till

      tre förordningar om inrättande av ett europeiskt system

      för finansiell tillsyn, inklusive inrättandet av tre europe­

      iska tillsynsmyndigheter, för en konsekvent tillämpning

      av unionslagstiftningen och införande av gemensamma

      standarder och praxis av hög kvalitet för tillsyn och över­

      vakning. De europeiska tillsynsmyndigheterna utgörs av

      Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndig­

      heten) (EBA), inrättad genom Europaparlamentets och

      rådets förordning (EU) nr 1093/2010 ( 4 ), Europeiska till­

      synsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjäns­

      tepensionsmyndigheten) (Eiopa), inrättad genom Europa­

      parlamentets och rådets förordning (EU)

      nr 1094/2010 ( 5 ) samt Europeiska tillsynsmyndigheten

      (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten)

      (Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rådets

      förordning (EU) nr 1095/2010 ( 6 ). De europeiska tillsyns­

      myndigheterna spelar en central roll för att säkra finans­

      sektorns stabilitet. Det är därför mycket viktigt att hela

      tiden säkerställa att utvecklingen av deras arbete får hög

      politisk prioritet och att de ges tillräckliga resurser.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/1

      ( 1 ) EUT C 57, 23.2.2011, s. 1.

      ( 2 ) EUT C 54, 19.2.2011, s. 44.

      ( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 29 mars 2012 (ännu ej of­

      fentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 4 juli 2012.

      ( 4 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

      ( 5 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

      ( 6 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      61

      (4) OTC-derivat (”over-the-counter”, OTC-derivatkontrakt) är

      inte transparenta, eftersom de är privata kontrakt och

      alla uppgifter om dem vanligtvis bara är tillgängliga för

      kontraktsparterna. De skapar ett komplicerat nät av öm­

      sesidigt beroende som kan göra det svårt att bedöma

      arten och omfattningen av de risker som de är förenade

      med. Finanskrisen har visat att sådana egenskaper vid

      marknadsoro ökar osäkerheten och därmed innebär ris­

      ker för den finansiella stabiliteten. I denna förordning

      skapas förutsättningar för att begränsa dessa risker och

      förbättra derivatkontrakts transparens.

      (5)

      På toppmötet i Pittsburgh den 26 september 2009 kom

      G20-ledarna överens om att alla standardiserade OTC-

      derivatkontrakt senast från slutet av 2012 ska clearas

      via en central motpart och att OTC-derivatkontrakt ska

      inrapporteras till transaktionsregister. I juni 2010 i To­

      ronto bekräftade G20-ledarna sitt åtagande och åtog sig

      även att påskynda genomförandet av kraftfulla åtgärder

      för att förbättra OTC-derivatkontraktens transparens och

      tillsyn på ett internationellt sett konsekvent och icke-dis­

      kriminerande sätt.

      (6)

      Kommissionen kommer att övervaka och sträva efter att

      säkerställa att dessa åtaganden genomförs på ett liknande

      sätt av unionens internationella partner. Kommissionen

      bör samarbeta med myndigheter i tredjeländer i syfte att

      pröva ömsesidigt stödjande lösningar för att säkerställa

      överensstämmelse mellan denna förordning och tredje­

      ländernas krav och därigenom undvika eventuellt dubbel­

      arbete. Kommissionen bör med Esmas bistånd övervaka

      och utarbeta rapporter till Europaparlamentet och rådet

      om den internationella tillämpningen av de principer

      som fastställs i denna förordning. För att undvika even­

      tuella överlappande eller motstridiga krav får kommissio­

      nen anta beslut om likvärdighet när det gäller rättsliga,

      tillsynsmässiga och verkställighetsmässiga ramar i tredje­

      länder, om ett antal villkor är uppfyllda. Den bedömning

      som ligger till grund för sådana beslut bör inte inkräkta

      på rätten för en central motpart som är etablerad i ett

      tredjeland och som godkänts av Esma att tillhandahålla

      clearingtjänster åt clearingmedlemmar eller handelsplatser

      som är etablerade i unionen, eftersom godkännande­

      beslutet bör vara oberoende av denna bedömning. På

      liknande sätt bör varken ett likvärdighetsbeslut eller

      denna bedömning påverka rätten för ett transaktions­

      register som är etablerat i ett tredjeland och godkänt av

      Esma att tillhandahålla tjänster åt enheter som är etable­

      rade i unionen.

      (7)

      När det gäller godkännande av centrala motparter i tred­

      jeländer, och i överensstämmelse med unionens interna­

      tionella skyldigheter enligt avtalet om upprättande av

      Världshandelsorganisationen, inklusive det allmänna

      tjänstehandelsavtalet, bör beslut som fastställer att tredje­

      länders rättsordningar är likvärdiga med unionens rätts­

      ordning endast antas om dessa tredjeländer har ett effek­

      tivt likvärdigt system för godkännande av centrala mot­

      parter som är auktoriserade i enlighet med utländska

      rättsordningar, i överensstämmelse med de allmänna mål

      och standarder för regleringen som fastställdes vid G20-

      mötet i september 2009, nämligen att förbättra derivat­

      marknadernas transparens, begränsa systemriskerna och

      skydda mot marknadsmissbruk. Ett sådant system bör

      anses vara likvärdigt om det säkerställer att det väsentliga

      resultatet från det tillämpliga regleringssystemet liknar

      unionens krav, och det bör anses vara effektivt om de

      reglerna tillämpas på ett konsekvent sätt.

      (8) Det är lämpligt och nödvändigt i detta sammanhang,

      med beaktande av derivatmarknadernas särdrag och de

      centrala motparternas funktion, att kontrollera att de ut­

      ländska regleringssystemen faktiskt är likvärdiga i fråga

      om att uppfylla G20:s mål och standarder för att för­

      bättra derivatmarknadernas transparens, begränsa system­

      riskerna och skydda mot marknadsmissbruk. De centrala

      motparternas mycket speciella situation kräver att de be­

      stämmelser som avser tredjeländer ordnas och fungerar i

      enlighet med arrangemang som är specifika för dessa

      marknadsstrukturenheter. Detta tillvägagångssätt utgör

      därför inte något prejudikat för annan lagstiftning.

      (9)

      I sina slutsatser av den 2 december 2009 var Europeiska

      rådet ense om att det fanns ett behov av att väsentligt

      begränsa motpartskreditrisker och att det var viktigt att

      förbättra derivattransaktioners transparens, effektivitet

      och tillförlitlighet. I Europaparlamentets resolution ”Deri­

      vatmarknader: förestående initiativ” av den 15 juni 2010

      efterlystes obligatorisk clearing och rapportering av OTC-

      derivatkontrakt.

      (10) Esma bör agera inom denna förordnings tillämpnings­

      område för att värna finansmarknadernas stabilitet i kri­

      tiska situationer, för att säkerställa att nationella tillsyns­

      myndigheter tillämpar unionens regler på ett enhetligt

      sätt, samt för att lösa tvister mellan dessa. Esma har

      också till uppgift att utveckla förslag till tekniska stan­

      darder för tillsyn och genomförande och har en central

      roll vid auktorisation och övervakning av centrala mot­

      parter och transaktionsregister.

      (11) En av Europeiska centralbankssystemets (ECBS) grundläg­

      gande uppgifter är att främja ett välfungerande betal­

      ningssystem. ECBS:s medlemmar utövar därför tillsyn ge­

      nom att säkerställa effektiva och sunda clearing- och

      betalningssystem, inbegripet centrala motparter. ECBS:s

      medlemmar medverkar därför på nära håll vid auktorisa­

      tion och övervakning av centrala motparter, godkän­

      nande av centrala motparter i tredjeländer och godkän­

      nande av samverkansöverenskommelser. Dessutom med­

      verkar de på nära håll när det gäller fastställande av

      tekniska standarder för tillsyn, riktlinjer och rekommen­

      dationer. Denna förordning påverkar inte Europeiska cen­

      tralbankens (ECB) och de nationella centralbankernas

      SV

      L 201/2

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      62

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      ansvar att säkerställa effektiva och sunda clearing- och

      betalningssystem inom unionen och i förbindelser med

      andra länder. Av den anledningen, och för att förhindra

      att parallella regelsystem skapas, bör Esma och ECBS

      samarbeta nära under utarbetandet av relevanta förslag

      till tekniska standarder. ECB:s och de nationella central­

      bankernas tillgång till information är också av största vikt

      när de fullgör sina uppgifter när det gäller tillsyn av

      clearing- och betalningssystemen samt den utfärdande

      centralbankens funktion.

      (12) Enhetliga regler krävs för derivatkontrakt som anges i

      avsnitt C punkterna 4–10 i bilaga I till Europaparlamen­

      tets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april

      2004 om marknader för finansiella instrument ( 1 ).

      (13) Incitament för ökad användning av centrala motparter

      har inte visat sig tillräckligt för att se till att OTC-derivat­

      kontrakt faktiskt clearas centralt. För de OTC-derivat­

      kontrakt som kan clearas centralt krävs därför obligato­

      riska krav på clearing via centrala motparter.

      (14) Det är sannolikt att medlemsstater kommer att vidta

      nationella åtgärder som skiljer sig från varandra och

      som kan skapa hinder för en smidigt fungerande inre

      marknad och vara till nackdel för marknadsaktörer och

      finansiell stabilitet. För att trygga ett starkt investerar­

      skydd och åstadkomma lika spelregler för marknadsaktö­

      rerna krävs det också att clearingkravet tillämpas enhet­

      ligt i unionen.

      (15) För att kunna se till att clearingkravet begränsar system­

      riskerna, krävs det ett förfarande för kartläggning av de

      klasser av derivat som bör omfattas av det kravet. I för­

      farandet bör det beaktas att inte alla OTC-derivatkontrakt

      som clearats via centrala motparter kan anses vara läm­

      pade för obligatorisk central clearing.

      (16)

      I denna förordning anges kriterier för att avgöra huruvida

      olika klasser av OTC-derivatkontrakt bör omfattas av ett

      clearingkrav. Kommissionen bör, på grundval av förslag

      till tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av Es­

      ma, besluta om en klass av OTC-derivatkontrakt ska

      omfattas av ett clearingkrav och från vilken tidpunkt

      clearingkravet får verkan, inbegripet i förekommande

      fall ett successivt genomförande och minimikravet på

      återstående löptid för de kontrakt som ingås eller förnyas

      innan clearingkravet träder i kraft, i enlighet med denna

      förordning. Ett successivt genomförande av clearingkravet

      skulle kunna ske i form av de typer av marknadsaktörer

      som måste uppfylla clearingkravet. Vid bestämmandet av

      vilka klasser av OTC-derivatkontrakt som ska omfattas av

      clearingkravet bör Esma ta hänsyn till de särskilda sär­

      dragen hos OTC-derivatkontrakt som ingås med emitten­

      ter av täckta obligationer eller med pooler för säkring av

      täckta obligationer.

      (17) När Esma fastställer vilka klasser av OTC-derivatkontrakt

      som ska omfattas av clearingkravet bör den också ta

      vederbörlig hänsyn till andra relevanta aspekter, inte

      minst i vilken grad motparter som utnyttjar de relevanta

      klasserna av OTC-derivatkontrakt är sammankopplade

      och vilka effekterna på nivåerna på motpartskreditris­

      kerna blir, samt främja likvärdiga konkurrensvillkor på

      den inre marknaden i enlighet med artikel 1.5 d i för­

      ordning (EU) nr 1095/2010.

      (18) När Esma har fastställt att en OTC-derivatprodukt är

      standardiserad och lämpar sig för clearing, men det inte

      finns någon central motpart som är beredd att cleara

      denna produkt bör Esma undersöka orsaken till detta.

      (19) Vid bestämmandet av vilka klasser av OTC-derivatkon­

      trakt som ska omfattas av clearingkravet måste hänsyn

      tas till särdragen hos de berörda klasserna av OTC-deri­

      vatkontrakt. Den huvudsakliga risken för transaktioner

      kan för vissa klasser av OTC-derivatkontrakt hänga sam­

      man med avvecklingsrisker, som hanteras genom sepa­

      rata infrastrukturarrangemang, och en separering kan gö­

      ras mellan vissa klasser av OTC-derivatkontrakt (t.ex. ut­

      ländsk valuta) och andra klasser. Clearing via central

      motpart hanterar specifikt motpartskreditrisker och är

      kanske inte ett optimalt sätt att hantera avvecklingsrisker.

      Ordningen för sådana kontrakt bör framför allt grundas

      på en framväxande internationell konvergens och ömse­

      sidigt erkännande av relevant infrastruktur.

      (20) För att säkerställa en enhetlig och samstämmig tillämp­

      ning av den här förordningen och likvärdiga förutsätt­

      ningar för marknadsaktörerna när en klass av OTC-deri­

      vatkontrakt förklarats vara föremål för clearingkravet, bör

      detta krav även gälla samtliga kontrakt som avser denna

      klass av OTC-derivatkontrakt som har ingåtts på dagen

      för eller efter en underrättelse till Esma om att en central

      motpart har auktoriserats med avseende på clearingkra­

      vet, men före det datum från vilket clearingkravet får

      verkan, under förutsättning att dessa kontrakts återstå­

      ende löptid överstiger det minimikrav som fastställs av

      kommissionen.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/3

      ( 1 ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      63

      (21) Vid bedömningen av huruvida en klass av OTC-derivat­

      kontrakt ska omfattas av clearingkrav bör Esma ha mål­

      sättningen att minska systemrisken. Bedömningsfakto­

      rerna bör bland annat beakta graden av kontraktens

      kontraktsmässiga och operativa standardisering, volymen

      och likviditeten för den relevanta klassen av OTC-derivat­

      kontrakt, samt tillgängligheten till skälig, pålitlig och all­

      mänt accepterad prisinformation inom den relevanta

      klassen av OTC-derivatkontrakt.

      (22) För att ett OTC-derivatkontrakt ska kunna clearas, måste

      båda kontraktsparterna omfattas av ett clearingkrav eller

      samtycka. Undantag från clearingkravet bör utformas re­

      striktivt, eftersom de kan minska kravets effektivitet och

      fördelarna med clearing via centrala motparter samt leda

      till regelarbitrage mellan vissa grupper av marknadsaktö­

      rer.

      (23) För att främja finansiell stabilitet inom unionen kan det

      bli nödvändigt att också låta transaktioner som ingåtts av

      enheter etablerade i tredjeländer omfattas av clearingkra­

      ven och kraven på riskreduceringstekniker, under för­

      utsättning att de berörda transaktionerna har en direkt,

      väsentlig och förutsebar verkan inom unionen eller när

      sådana krav är nödvändiga eller lämpliga för att förhindra

      varje kringgående av denna förordning.

      (24) OTC-derivatkontrakt som inte anses lämpade för clearing

      via centrala motparter är förenade med motpartskredit­

      risker och operativa risker, varför regler bör införas för

      att hantera dessa risker. För att minska motpartskredit­

      riskerna bör marknadsaktörer som omfattas av clearing­

      kravet ha riskhanteringsförfaranden som kräver en utväx­

      ling av säkerheter som sker i tid, är korrekt och på

      lämpligt vis separerad. Vid utarbetande av förslag till tek­

      niska standarder för tillsyn som specificerar vad dessa

      riskhanteringsförfaranden ska innehålla, bör Esma beakta

      förslagen från internationella standardiseringsorgan om

      marginalsäkerhetskraven för derivat vars clearing inte

      sker centralt. Vid utarbetande av förslag till tekniska stan­

      darder för tillsyn som specificerar de arrangemang som

      krävs för en korrekt och lämplig utväxling av säkerheter

      för att hantera risker som är förknippade med icke clea­

      rade transaktioner, bör Esma vederbörligen beakta de

      svårigheter som emittenter av täckta obligationer eller

      säkerhetspooler har när det gäller att ställa säkerheter i

      flera av unionens jurisdiktioner. Esma bör också beakta

      det faktum att den förmånsrätt till tillgångarna hos emit­

      tenten av de täckta obligationerna som ges till motpar­

      terna till dessa emittenter erbjuder likvärdig säkerhet mot

      motpartskreditrisk.

      (25) Regler om clearing av OTC-derivatkontrakt, rapportering

      av derivattransaktioner respektive regler om riskreduce­

      ringsteknik för OTC-derivatkontrakt som inte clearas via

      en central motpart bör tillämpas på finansiella motparter,

      dvs. investeringsföretag som har auktoriserats i enlighet

      med direktiv 2004/39/EG, kreditinstitut som har aukto­

      riserats i enlighet med Europaparlamentets och rådets

      direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten

      att starta och driva verksamhet i kreditinstitut ( 1 ), försäk­

      ringsföretag som har auktoriserats i enlighet med rådets

      första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om sam­

      ordning av lagar och andra författningar angående rätten

      att etablera och driva verksamhet med annan direkt för­

      säkring än livförsäkring ( 2 ), livförsäkringsföretag som har

      auktoriserats i enlighet med Europaparlamentets och rå­

      dets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om

      livförsäkring ( 3 ), återförsäkringsföretag som har auktorise­

      rats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direk­

      tiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återför­

      säkring ( 4 ), företag för kollektiva investeringar i överlåt­

      bara värdepapper (fondföretag), och i tillämpliga fall de­

      ras förvaltningsbolag som har auktoriserats i enlighet

      med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG

      av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra

      författningar som avser företag för kollektiva investe­

      ringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) ( 5 ), tjäns­

      tepensionsinstitut som definieras i Europaparlamentets

      och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003

      om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinsti­

      tut ( 6 ) samt alternativa investeringsfonder som förvaltas

      av förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förval­

      tare) som är auktoriserade eller registrerade i enlighet

      med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU

      av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investe­

      ringsfonder ( 7 ).

      (26) Enheter som förvaltar pensionssystem vars främsta upp­

      gift är att tillhandahålla en pensionsinkomst, i regel som

      livslånga utbetalningar men också som utbetalningar un­

      der viss tid eller som ett engångsbelopp, minimerar i

      typfallet sitt kontantinnehav för att maximera effektivite­

      ten och avkastningen för sina pensionstagare. Att avkräva

      sådana enheter central clearing av OTC-derivatkontrakt

      skulle därför leda till att de skulle behöva avyttra en

      avsevärd del av sina tillgångar i utbyte mot kontanter

      för att uppfylla centrala motparters gällande marginalsä­

      kerhetskrav. För att undvika en sannolik negativ inverkan

      av ett sådant krav på pensionsinkomsterna för framtida

      pensionärer bör clearingkravet inte gälla för pensions­

      system förrän en lämplig teknisk lösning för överföring

      av en icke-kontant säkerhet som marginalsäkerhet har

      SV

      L 201/4

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      ( 1 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

      ( 2 ) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3.

      ( 3 ) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1.

      ( 4 ) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.

      ( 5 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.

      ( 6 ) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10.

      ( 7 ) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.

      64

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      utvecklats av centrala motparter för att lösa detta pro­

      blem. En sådan teknisk lösning bör ta hänsyn till pen­

      sionssystemens särskilda funktion och inte medföra några

      väsentliga negativa effekter för pensionärerna. Under en

      övergångsperiod bör OTC-derivatkontrakt som ingåtts

      med syftet att minska investeringsrisker med direkt kopp­

      ling till pensionssystemens finansiella solvens vara före­

      mål inte bara för rapporteringskravet utan också för bi­

      laterala krav på ställande av säkerhet. Slutmålet är dock

      central clearing så snart som detta är möjligt.

      (27) Det är viktigt att se till att endast lämpliga enheter och

      arrangemang särbehandlas och att beakta den mångfald

      av pensionssystem som finns inom unionen, men också

      att skapa likvärdiga förutsättningar för alla pensions­

      system. Därför bör det tillfälliga undantaget gälla för

      tjänstepensionsinstitut som registrerats i enlighet med

      direktiv 2003/41/EG, inbegripet auktoriserade enheter

      som ansvarar för driften av sådana institut och som

      agerar för deras räkning enligt artikel 2.1 i det direktivet

      samt rättsliga enheter som har inrättats av sådana institut

      i investeringssyfte och som uteslutande agerar i deras

      intresse, och för tjänstepensionsverksamheten vid institu­

      tioner som avses i artikel 3 i direktiv 2003/41/EG.

      (28) Det tillfälliga undantaget bör också gälla för tjänstepen­

      sionsverksamheten i livförsäkringsföretag, under för­

      utsättning att alla motsvarande tillgångar och skulder

      hålls fullständigt åtskilda och förvaltas och organiseras

      separat, utan möjlighet till överföring. Det bör också gälla

      för alla andra auktoriserade enheter som omfattas av till­

      syn och som enbart verkar nationellt, eller arrangemang

      som inrättats i huvudsak inom en medlemsstats territo­

      rium, under förutsättning att båda är erkända enligt na­

      tionell lagstiftning och att deras främsta syfte är att till­

      handahålla en pensionsinkomst. De enheter och arrange­

      mang som avses i detta skäl bör vara föremål för beslut

      av relevant behörig myndighet och, för att säkerställa

      överensstämmelse och undanröja alla risker för avvikelser

      och överträdelser, Esmas yttrande, efter samråd med Eio­

      pa. Detta skulle kunna inbegripa enheter och arrange­

      mang som inte nödvändigtvis är kopplade till ett pen­

      sionsprogram som tillhandahålls av arbetsgivaren, men

      som fortfarande har som främsta syfte att ge en pen­

      sionsinkomst, antingen på obligatorisk eller på frivillig

      basis. Exempel på detta skulle kunna vara juridiska enhe­

      ter som förvaltar fonderade pensionssystem i enlighet

      med nationell lagstiftning, under förutsättning att de

      gör sina investeringar i enlighet med aktsamhetsprinci­

      pen, och pensionsarrangemang som tecknats direkt av

      enskilda, vilka också kan tillhandahållas av livförsäkrings­

      givare. Undantaget beträffande pensionsarrangemang som

      tecknats direkt av enskilda bör i detta fall inte omfatta

      OTC-derivatkontrakt som avser andra av försäkringsgiva­

      rens livförsäkringsprodukter som inte har som främsta

      syfte att tillhandahålla en pensionsinkomst.

      Ytterligare exempel skulle kunna vara pensionsverksam­

      heter i försäkringsföretag som omfattas av direktiv

      2002/83/EG, förutsatt att alla tillgångar som hänför sig

      till verksamheterna upptas i ett särskilt register i enlighet

      med bilagan till Europaparlamentets och rådets direktiv

      2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion

      och likvidation av försäkringsföretag ( 1 ), liksom arrange­

      mang för tillhandahållande av tjänstepension i försäk­

      ringsföretag som grundar sig på kollektivavtal. Institutio­

      ner som har inrättats i syfte att tillhandahålla ersättning

      till medlemmar i pensionsprogram vid obestånd bör

      också behandlas som ett pensionssystem vid tillämp­

      ningen av denna förordning.

      (29) När så är lämpligt bör regler för finansiella motparter

      också tillämpas på icke-finansiella motparter. Det är

      känt att icke-finansiella motparter använder OTC-derivat­

      kontrakt för att skydda sig mot affärsrisker med direkt

      koppling till deras affärsverksamhet eller likviditetsförvalt­

      ning. Vid bedömningen av om en icke-finansiell motpart

      bör omfattas av clearingkravet, bör det därför beaktas i

      vilket syfte den icke-finansiella motparten använder OTC-

      derivatkontrakt och hur stor dess exponering mot dessa

      instrument är. I syfte att säkerställa att icke-finansiella

      institut har möjlighet att lämna sina synpunkter på clea­

      ringtrösklarna, bör Esma vid utarbetandet av de relevanta

      tekniska standarderna för tillsyn genomföra ett öppet

      offentligt samråd som säkerställer att icke-finansiella in­

      stitut får delta. Esma bör också samråda med alla berörda

      myndigheter, till exempel byrån för samarbete mellan

      energitillsynsmyndigheter, för att se till att särdragen i

      dessa sektorer helt och fullt beaktas. Dessutom bör kom­

      missionen senast den 17 augusti 2015 utvärdera vilken

      systemvikt de icke-finansiella företagens transaktioner

      med OTC-derivatkontrakt har inom olika sektorer, inklu­

      sive energisektorn.

      (30) Vid bedömningen av om ett OTC-derivatkontrakt mins­

      kar de risker som är direkt kopplade till en icke-finansiell

      motparts affärsverksamhet och likviditetsförvaltning, bör

      vederbörlig hänsyn tas till denna icke-finansiella motparts

      övergripande strategier för risksäkring och riskbegräns­

      ning. I synnerhet bör hänsyn tas till om ett OTC-derivat­

      kontrakt är ekonomiskt lämpligt för reducera riskerna i

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/5

      ( 1 ) EGT L 110, 20.4.2001, s. 28.

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      65

      en icke-finansiell motparts uppförande och förvaltning,

      när riskerna hör samman med svängningar i räntor, va­

      lutakurser, inflationstakten eller råvarupriser.

      (31) Clearingtröskeln är en mycket viktig storhet för alla icke-

      finansiella motparter. När clearingtröskeln fastställs bör

      hänsyn tas till vilken systemvikt summan av nettoposi­

      tionerna och nettoexponeringarna har per motpart och

      per klass av OTC-derivatkontrakt. I detta sammanhang

      bör lämpliga insatser göras för att erkänna de risk­

      begränsningsmetoder som icke-finansiella motparter ut­

      nyttjar inom ramen för sin normala affärsverksamhet.

      (32) ECBS-medlemmar och andra nationella organ med lik­

      nande funktioner, andra offentliga unionsorgan med upp­

      drag att förvalta eller delta i förvaltningen av offentlig

      skuld samt Banken för internationell betalningsutjämning

      bör undantas från förordningens tillämpningsområde, i

      syfte att undvika att deras befogenheter begränsas när

      det gäller att fullgöra uppgifter av gemensamt intresse.

      (33) Eftersom inte alla marknadsaktörer som omfattas av clea­

      ringkravet kan bli den centrala motpartens clearingmed­

      lemmar, bör de ha möjlighet att få tillgång till den cen­

      trala motparten som kunder eller indirekta kunder under

      förutsättning att vissa villkor är uppfyllda.

      (34) En oavsiktlig snedvridning av konkurrensen på mark­

      naden för OTC-derivat kan bli följden av att ett clearing­

      krav införs, samtidigt med ett förfarande för att fastställa

      vilka centrala motparter som kan användas för att full­

      göra detta krav. Exempelvis kan en central motpart vägra

      att cleara transaktioner som verkställs på vissa handels­

      platser, eftersom den centrala motparten ägs av en kon­

      kurrerande handelsplats. För att undvika sådan diskrimi­

      nerande praxis bör centrala motparter acceptera att cleara

      transaktioner som genomförs på olika handelsplatser,

      förutsatt att de senare uppfyller den centrala motpartens

      operativa och tekniska krav, och oberoende av den kon­

      traktsdokumentation med stöd av vilken motparterna har

      genomfört den berörda OTC-derivattransaktionen, under

      förutsättning att denna dokumentation motsvarar stan­

      darden på marknaden. Handelsplatserna bör tillhanda­

      hålla de centrala motparterna transaktionsuppgifter

      (”trade feeds”) på transparenta och icke-diskriminerande

      grunder. De centrala motparternas tillträdesrätt till han­

      delsplatser bör få omfattas av arrangemang som innebär

      att flera centrala motparter använder samma handelsplats

      transaktionsuppgifter. Detta får dock inte medföra sam­

      verkansöverenskommelser vid clearing av derivat eller ge

      upphov till fragmentering av likviditeten.

      (35) Denna förordning bör inte hindra rättvist och öppet till­

      träde mellan handelsplatser och centrala motparter på

      den inre marknaden, enligt villkoren i denna förordning

      och i de tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av

      Esma och antagits av kommissionen. Kommissionen bör

      fortsätta att nära övervaka hur OTC-derivatmarknaden

      utvecklas och bör vid behov ingripa för att förhindra

      snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden i

      syfte att säkerställa likvärdiga förutsättningar på finans­

      marknaderna.

      (36) På vissa områden inom sektorn för finansiella tjänster

      och handel med derivatkontrakt kan det också finnas

      kommersiella och immateriella rättigheter. I fall då så­

      dana rättigheter avser produkter eller tjänster som har

      blivit eller påverkar en branschstandard bör det finnas

      licenser tillgängliga på proportionella, rättvisa, rimliga

      och icke-diskriminerande villkor.

      (37)

      Tillförlitliga uppgifter behövs för att kunna identifiera de

      klasser av OTC-derivatkontrakt som bör omfattas av clea­

      ringkravet, tröskelvärden och systemviktiga icke-finansi­

      ella motparter. I regleringssyfte är det därför viktigt att ett

      enhetligt rapporteringskrav för uppgifter om derivat in­

      förs på unionsnivå. Dessutom behövs, i så hög utsträck­

      ning som möjligt, ett retroaktivt rapporteringskrav, för

      både finansiella motparter och icke-finansiella motparter,

      så att bland annat Esma och relevanta behöriga myndig­

      heter får jämförbara uppgifter.

      (38) En transaktion inom en grupp är en transaktion mellan

      två företag som helt och hållet omfattas av samma kon­

      solidering och som är föremål för lämpliga centraliserade

      förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av ris­

      ker. De ingår i samma institutionella skyddssystem som

      avses i artikel 80.8 i direktiv 2006/48/EG eller, när det

      gäller kreditinstitut som är underställda samma centrala

      företagsenhet som avses i artikel 3.1 i det direktivet, båda

      är kreditinstitut eller den ena är ett kreditinstitut och den

      andra en central företagsenhet. OTC-derivatkontrakt kan

      erkännas såväl inom finansgrupper eller andra grupper

      som inom grupper bestående av både finansiella företag

      och andra företag, och om ett sådant kontrakt betraktas

      som en transaktion inom gruppen när det gäller den ena

      parten, bör den också betraktas som en transaktion inom

      gruppen när det gäller den andra parten i kontraktet. Det

      kan konstateras att transaktioner inom gruppen kan vara

      nödvändiga för att aggregera risker inom en gruppstruk­

      tur, och att risker inom gruppen därför är av särskilt slag.

      Eftersom effektiviteten i dessa förfaranden för hantering

      av risker inom gruppen kan komma att begränsas om

      dessa transaktioner omfattas av ett clearingkrav, kan det

      vara en fördel att undanta transaktioner inom gruppen

      från clearingkravet, under förutsättning att detta undan­

      tag inte ökar systemrisken. Följaktligen bör den centrala

      SV

      L 201/6

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      66

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      motpartens clearing av dessa transaktioner ersättas med

      en tillräcklig utväxling av säkerheter, där detta är lämpligt

      för att begränsa motpartsriskerna inom gruppen.

      (39) Undantag från kravet på säkerhet skulle emellertid kunna

      göras för vissa transaktioner inom en grupp, i vissa fall

      på grundval av de behöriga myndigheternas beslut, under

      förutsättning att deras riskhanteringsförfaranden är till­

      räckligt sunda och kraftfulla samt står i överensstäm­

      melse med transaktionens komplexitet och att det inte

      finns några hinder för en snabb överföring av eget kapital

      eller återbetalning av skulder mellan motparterna. Dessa

      kriterier samt de förfaranden som motparterna och de

      berörda behöriga myndigheterna ska följa när undantag

      tillämpas bör anges i tekniska standarder för tillsyn som

      antas i enlighet med de relevanta förordningarna om

      inrättandet av de europeiska tillsynsmyndigheterna. Innan

      förslagen till tekniska standarder för tillsyn utarbetas bör

      de europeiska tillsynsmyndigheterna utarbeta en kon­

      sekvensanalys av deras möjliga konsekvenser för den

      inre marknaden och finansmarknadens aktörer, särskilt

      för berörda gruppers verksamhet och strukturer. Alla de

      tekniska standarder som är tillämpliga på de säkerheter

      som utväxlas vid transaktioner inom gruppen, inbegripet

      kriterierna för undantag, bör beakta dessa transaktioners

      främsta specifika egenskaper och befintliga skillnader

      mellan icke-finansiella och finansiella motparter liksom

      deras syften med och metoder för användning av derivat.

      (40) Motparter bör anses omfattas av samma konsolidering

      åtminstone när de båda ingår i en sammanställd redovis­

      ning enligt rådets direktiv 83/349/EEG ( 1 ) eller de inter­

      nationella redovisningsstandarderna IFRS som antagits i

      enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning

      (EG) nr 1606/2002 ( 2 ), eller, när det gäller en grupp vars

      moderföretag har sitt huvudkontor i ett tredjeland, i en­

      lighet med allmänt accepterade redovisningsstandarder i

      detta tredjeland som i enlighet med kommissionens för­

      ordning (EG) nr 1569/2007 ( 3 ) anses vara likvärdiga med

      IFRS-standarder (eller redovisningsstandarder i ett tredje­

      land vars användning är tillåten i enlighet med artikel 4 i

      förordning (EG) nr 1569/2007), eller när de båda omfat­

      tas av samma gruppbaserade tillsyn i enlighet med direk­

      tiv 2006/48/EG eller Europaparlamentets och rådets di­

      rektiv 2006/49/EG ( 4 ), eller när det gäller en grupp vars

      moderföretag har sitt huvudkontor i ett tredjeland,

      samma gruppbaserade tillsyn från en behörig myndighet

      i ett tredjeland som fastställts vara likvärdig med den som

      styrs av principerna i artikel 143 i direktiv 2006/48/EG

      eller i artikel 2 i direktiv 2006/49/EG.

      (41) Det är viktigt att marknadsaktörerna till transaktions­

      register rapporterar in alla uppgifter om derivatkontrakt

      som de ingått. På detta sätt kommer information om de

      inneboende riskerna på derivatmarknaderna att lagras

      centralt och vara lätt tillgängliga bland annat för Esma,

      berörda behöriga myndigheter, Europeiska systemrisk­

      nämnden (ESRB) och berörda centralbanker inom ECBS.

      (42) Tillhandahållandet av transaktionsregistertjänster präglas

      av stordriftsfördelar, vilket skulle kunna hämma konkur­

      rensen på just detta område. Samtidigt kan införandet av

      ett omfattande rapporteringskrav för marknadsaktörerna

      öka värdet på informationen i transaktionsregistren även

      för tredje parter som tillhandahåller anknutna tjänster,

      bland annat orderavstämning, ordermatchning, kredit­

      händelsetjänster och portföljförliknings- eller portfölj­

      kompressionstjänster. Det är lämpligt att se till att de

      likvärdiga förutsättningarna inom efterhandelssektorn

      inte på ett allmänt plan äventyras av ett eventuellt natur­

      ligt monopol när det gäller tillhandahållandet av trans­

      aktionsregistertjänster. Därför bör transaktionsregistren

      vara skyldiga att tillhandahålla den information som

      finns i registret på rättvisa, överkomliga och icke-diskri­

      minerande villkor, under förutsättning att nödvändiga

      åtgärder för dataskydd har vidtagits.

      (43) För att möjliggöra en mer omfattande överblick över

      marknaden och för att bedöma systemrisken, bör derivat­

      kontrakt inrapporteras till transaktionsregister oavsett om

      de clearats via en central motpart eller inte.

      (44) De europeiska tillsynsmyndigheterna bör ges tillräckliga

      resurser för att effektivt utföra de uppgifter som de till­

      delats genom denna förordning.

      (45) Motparter och centrala motparter som ingår, ändrar eller

      avslutar ett derivatkontrakt bör se till att uppgifterna i

      kontraktet inrapporteras till ett transaktionsregister. De

      bör få delegera inrapporteringen av kontraktet till en

      annan enhet. En enhet eller dess anställda som i enlighet

      med denna förordning och på en motparts vägnar rap­

      porterar in uppgifter i ett derivatkontrakt till ett trans­

      aktionsregister, ska inte anses bryta mot eventuella sek­

      retessåtaganden. Vid utarbetandet av förslag till tekniska

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/7

      ( 1 ) Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 baserat på

      artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning (EGT L 193,

      18.7.1983, s. 1).

      ( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av

      den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisnings­

      standarder (EGT L 243, 11.9.2002, s. 1).

      ( 3 ) Kommissionens förordning (EG) nr 1569/2007 av den 21 december

      2007 om införande av en mekanism för fastställande av likvärdighet

      för redovisningsstandarder som tillämpas av tredjelandsemittenter av

      värdepapper enligt Europaparlamentets och rådets direktiv

      2003/71/EG och 2004/109/EG (EUT L 340, 22.12.2007, s. 66).

      ( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EC av den 14 juni

      2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut

      (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201).

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      67

      standarder för tillsyn bör Esma beakta de framsteg som

      gjorts för att utveckla en unik kontraktsbeteckning och

      förteckningen över de uppgifter som behöver rapporteras

      i tabell 1 i bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr

      1287/2006 ( 1 ) om genomförande av direktiv

      2004/39/EG och samråda med andra behöriga myndig­

      heter såsom byrån för samarbete mellan energitillsyns­

      myndigheter.

      (46) Med beaktande av de principer som fastställs i kommis­

      sionens meddelande om att förstärka sanktionssystemen i

      finanssektorn och de unionsrättsakter som antagits till

      följd av det meddelandet, bör medlemsstaterna införa

      bestämmelser om sanktioner för överträdelser av denna

      förordning. Medlemsstaterna bör tillämpa dessa sanktio­

      ner så att det inte minskar reglernas effektivitet. Dessa

      sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräc­

      kande. De bör grundas på riktlinjer som Esma antar för

      att främja konvergens och enhetlighet över gränserna för

      sanktionssystem i den finansiella sektorn. Medlemssta­

      terna bör se till att de sanktioner som åläggs redovisas

      offentligt, och i förekommande fall, att bedömningsrap­

      porterna om existerande reglers effektivitet regelbundet

      offentliggörs.

      (47) En central motpart får i enlighet med denna förordning

      etableras i vilken som helst av medlemsstaterna. Ingen

      medlemsstat eller grupp av medlemsstater bör diskrimi­

      neras, direkt eller indirekt, som plats för clearingtjänster.

      Ingenting i denna förordning bör begränsa eller hindra

      en central motpart i en jurisdiktion från att cleara en

      produkt som är utställd i en annan medlemsstats valuta

      eller i ett tredjelands valuta.

      (48) Ett minsta startkapital bör vara ett villkor för auktorisa­

      tion av en central motpart. Den centrala motpartens ka­

      pital, inbegripet balanserade vinstmedel och reserver, bör

      alltid stå i proportion till den risk som är kopplad till den

      centrala motpartens verksamhet, för att säkerställa att

      den har tillräckligt stort eget kapital i förhållande till

      kreditrisker, motpartsrisker, marknadsrisker, operativa ris­

      ker, rättsliga risker och affärsrisker som inte redan täcks

      av särskilda finansiella resurser och att den vid behov kan

      genomföra en ordnad avveckling eller omstrukturering av

      rörelsen.

      (49) Eftersom det genom denna förordning införs en rättslig

      skyldighet att i regleringssyfte cleara via särskilda centrala

      motparter, är det viktigt att se till att dessa är säkra och

      sunda och alltid uppfyller denna förordnings strikta krav

      på organisation, uppförande och försiktighet. För att

      säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning

      bör dessa krav avse clearing av alla finansiella instrument

      som centrala motparter hanterar.

      (50) Av reglerings- och harmoniseringsskäl bör det därför sä­

      kerställas att motparter bara anlitar centrala motparter

      som uppfyller kraven i denna förordning. Dessa krav

      bör inte hindra medlemsstater från att anta eller fortsätta

      att tillämpa ytterligare krav när det gäller centrala mot­

      parter som har etablerat sig på deras territorium, inbegri­

      pet vissa auktoriseringskrav enligt direktiv 2006/48/EG.

      Dessa ytterligare krav bör dock inte påverka rätten för

      centrala motparter som har auktoriserats i andra med­

      lemsstater eller godkänts i enlighet med denna förord­

      ning att tillhandahålla clearingtjänster åt clearingmedlem­

      mar och deras kunder som är etablerade i den medlems­

      stat som har infört ytterligare krav, eftersom dessa cen­

      trala motparter inte är föremål för de ytterligare kraven

      och inte behöver rätta sig efter dem. Senast den 30 sep­

      tember 2014 bör Esma upprätta en rapport om effek­

      terna av att medlemsstater tillämpar ytterligare krav.

      (51) Direkta regler för auktorisation av och tillsyn över cen­

      trala motparter är en viktig konsekvens av kravet på

      clearing av OTC-derivatkontrakt. Det är lämpligt att be­

      höriga myndigheter får fortsatt ansvar för alla aspekter på

      auktorisation av och tillsyn över centrala motparter, in­

      klusive ansvaret för att kontrollera att en ansökande cen­

      tral motpart följer denna förordning och Europaparla­

      mentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj

      1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring

      av betalningar och värdepapper ( 2 ), eftersom dessa myn­

      digheter har bäst möjligheter att granska de centrala mot­

      parternas dagliga verksamhet, genomföra regelbundna

      kontroller och vid behov vidta lämpliga åtgärder.

      (52) Om en central motpart riskerar att hamna på obestånd,

      kan det finansiella ansvaret främst ligga på medlemssta­

      ten där den centrala motparten är etablerad. Följaktligen

      bör den behöriga myndigheten i den medlemsstaten an­

      svara för auktorisation av och tillsyn över den centrala

      motparten. Emellertid kan en central motparts clearing­

      medlemmar vara etablerade i olika medlemsstater och de

      kommer att vara de första som påverkas av den centrala

      motpartens obestånd, och det är därför av största vikt att

      alla berörda behöriga myndigheter och Esma involveras i

      auktorisations- och tillsynsprocessen. På detta sätt und­

      viks skiljaktiga nationella åtgärder eller praxis och hinder

      för den inre marknadens korrekta funktion. Vidare bör

      inga förslag eller riktlinjer från någon medlem i ett till­

      synskollegium, direkt eller indirekt, diskriminera någon

      medlemsstat eller grupp av medlemsstater som plats för

      clearingtjänster oavsett valuta. Esma bör delta i varje kol­

      legium för att säkerställa en konsekvent och korrekt

      SV

      L 201/8

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      ( 1 ) EUT L 241, 2.9.2006, s. 1. ( 2 ) EGT L 166, 11.6.1998, s. 45.

      68

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      tillämpning av denna förordning. Esma bör när rekom­

      mendationer och beslut utarbetas involvera andra behö­

      riga myndigheter i de berörda medlemsstaterna.

      (53) Med tanke på kollegiernas roll är det viktigt att alla

      relevanta behöriga myndigheter samt medlemmar av

      ECBS deltar i utförandet av kollegiernas uppgifter. Kolle­

      giet bör bestå inte enbart av de behöriga myndigheter

      som utövar tillsyn över den centrala motparten utan

      också de som utövar tillsyn över de enheter som kan

      påverkas av den centrala motpartens verksamhet, dvs.

      utvalda clearingmedlemmar, handelsplatser, samverkande

      centrala motparter och värdepapperscentraler. De med­

      lemmar av ECBS som ansvarar för tillsynen över den

      centrala motparten och samverkande centrala motparter

      samt de som ansvarar för utgivningen av valutorna för de

      finansiella instrument som clearats av den centrala mot­

      parten bör få delta i kollegiet. Eftersom de enheter som

      omfattas av tillsynen eller övervakningen kommer att

      vara etablerade i ett begränsat antal medlemsstater där

      den centrala motparten verkar, skulle en enda behörig

      myndighet eller medlem av ECBS kunna ansvara för till­

      synen eller övervakningen av ett antal av dessa enheter.

      För att säkerställa ett smidigt samarbete mellan samtliga

      medlemmar av kollegiet bör lämpliga förfaranden och

      mekanismer inrättas.

      (54) Eftersom kollegiets inrättande och verksamhet antas ba­

      sera sig på en skriftlig överenskommelse mellan alla dess

      medlemmar är det, med tanke på frågans känslighet,

      lämpligt att tilldela dem behörighet att fastställa förfaran­

      dena för kollegiets beslutsfattande. Därför bör de närmare

      bestämmelserna för omröstning fastställas i en skriftlig

      överenskommelse som träffas mellan kollegiets medlem­

      mar. För att alla relevanta marknadsaktörers och med­

      lemsstaters intressen ska tillgodoses i samma utsträck­

      ning, bör emellertid kollegiet rösta i enlighet med den

      allmänna principen om att varje medlem har en röst

      oavsett hur många uppgifter den utför i enlighet med

      denna förordning. I kollegier som består av upp till

      och med tolv medlemmar bör högst två kollegiemedlem­

      mar från samma medlemsstat ha rösträtt och varje röst­

      berättigad medlem bör ha en röst. I kollegier som består

      av fler än tolv medlemmar bör högst tre kollegiemed­

      lemmar från samma medlemsstat ha rösträtt, och varje

      röstberättigad medlem bör ha en röst.

      (55) De centrala motparternas mycket speciella situation krä­

      ver att kollegierna organiseras och fungerar i enlighet

      med arrangemang som är specifika för tillsynen över

      centrala motparter.

      (56) De arrangemang som inrättas genom denna förordning

      utgör inte något prejudikat för annan lagstiftning om

      tillsyn och övervakning av finansmarknadens infrastruk­

      turer, särskilt inte när det gäller röstförfarandena för hän­

      skjutanden till Esma.

      (57) En central motpart bör inte auktoriseras om samtliga

      medlemmar i kollegiet, med undantag för de behöriga

      myndigheterna i den medlemsstat där den centrala mot­

      parten är etablerad, genom överenskommelse når fram

      till ett gemensamt yttrande om att den centrala motpar­

      ten inte bör auktoriseras. Om en tillräcklig majoritet av

      kollegiet har avgett ett negativt yttrande och någon av de

      berörda behöriga myndigheterna med stöd av en majori­

      tet på två tredjedelar av kollegiet har hänskjutit frågan till

      Esma, bör emellertid den behöriga myndigheten i den

      medlemsstat där den centrala motparten är etablerad

      skjuta upp sitt beslut om auktorisation och invänta ett

      eventuellt beslut från Esma angående förenligheten med

      unionsrätten. Den behöriga myndigheten i den medlems­

      stat i vilken den centrala motparten är etablerad bör fatta

      sitt beslut i enlighet med ett sådant beslut från Esma. Om

      samtliga medlemmar i kollegiet, med undantag för myn­

      digheterna i den medlemsstat där den centrala motparten

      är etablerad, når fram till ett gemensamt yttrande om att

      kraven inte är uppfyllda och att den centrala motparten

      inte bör beviljas auktorisation, bör den behöriga myndig­

      heten i den medlemsstat där den centrala motparten är

      etablerad kunna hänskjuta frågan till Esma för beslut om

      förenligheten med unionsrätten.

      (58) Det är nödvändigt att stärka reglerna om informations­

      utbyte mellan behöriga myndigheter, Esma och andra

      berörda myndigheter och att öka kraven på dessas sam­

      arbete och bistånd. Med anledning av den ökande gräns­

      överskridande verksamheten bör dessa myndigheter förse

      varandra med den information de behöver för att kunna

      utöva sina befogenheter så att denna förordning genom­

      förs på ett effektivt sätt, även i situationer där överträ­

      delser eller misstänkta överträdelser kan beröra myndig­

      heterna i två eller fler medlemsstater. För informations­

      utbytet krävs strikt tystnadsplikt. OTC-derivatkontraktens

      omfattande påverkan gör det viktigt att andra berörda

      myndigheter, som skattemyndigheter och energitillsyns­

      myndigheter, har tillgång till information som krävs för

      att fullgöra sina uppdrag.

      (59) Finansmarknadernas globala karaktär gör att Esma direkt

      bör ansvara för godkännandet av centrala motparter som

      är etablerade i tredjeland, så att de kan tillhandahålla

      clearingtjänster inom unionen, under förutsättning att

      kommissionen har slagit fast att det tredjelandet har re­

      gelverk och tillsynssystem som är likvärdiga unionens

      och att vissa andra krav är uppfyllda. Därför bör en

      central motpart som är etablerad i ett tredjeland och

      som tillhandahåller clearingtjänster till clearingmedlem­

      mar eller handelsplatser etablerade i unionen godkännas

      av Esma. För inte försvåra en ytterligare utveckling av

      gränsöverskridande kapitalförvaltningsverksamhet i unio­

      nen bör emellertid en central motpart som är etablerad i

      tredjeland och som tillhandahåller tjänster till kunder

      etablerade i unionen genom en clearingmedlem som är

      etablerad i tredjeland inte behöva godkännas av Esma. I

      detta sammanhang kommer överenskommelser med

      unionens viktigaste internationella parter att vara särskilt

      viktiga för att åstadkomma globalt likvärdiga förutsätt­

      ningar och finansiell stabilitet.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/9

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      69

      (60) Den 16 september 2010 enades Europeiska rådet om att

      unionen behöver främja sina intressen och värden mer

      energiskt och i en anda av ömsesidighet och gemensam

      nytta inom ramen för unionens yttre förbindelser och

      vidta åtgärder för att, bland annat, säkra mer omfattande

      marknadstillträde för europeiska företag och fördjupa re­

      gleringssamarbetet med större handelspartner.

      (61) Oberoende av ägarstrukturen bör en central motpart ha

      stabila styrformer, en företagsledning med gott anseende

      och oberoende styrelseledamöter. Åtminstone en tredje­

      del av styrelseledamöterna, men inte färre än två perso­

      ner, bör utgöras av oberoende ledamöter. Emellertid kan

      centrala motparters olika styrformer och ägarstrukturer

      påverka deras villighet eller förmåga att cleara vissa pro­

      dukter. Därför bör de oberoende styrelseledamöterna och

      den riskkommitté den centrala motparten ska inrätta

      hantera eventuella intressekonflikter inom en central

      motpart. Clearingmedlemmar och kunder behöver vara

      företrädda på lämpligt sätt, eftersom de kan påverkas

      av den centrala motpartens beslut.

      (62) En central motpart kan utkontraktera funktioner. Den

      centrala motpartens riskkommitté bör ge råd om sådan

      utkontraktering. Central verksamhet kopplad till riskhan­

      tering bör inte utkontrakteras såvida detta inte godkänns

      av den behöriga myndigheten.

      (63) En central motparts deltagandekrav bör vara transparen­

      ta, proportionella och icke-diskriminerande, och de bör

      möjliggöra fjärråtkomst, i den mån detta inte utsätter

      motparten för ytterligare risker.

      (64) Kunder till clearingmedlemmar som clearar sina OTC-

      derivatkontrakt via centrala motparter bör säkerställas

      en hög skyddsnivå. Den faktiska skyddsnivån är avhängig

      av vilken nivå av separering som dessa kunder väljer.

      Intermediärer bör separera sina tillgångar från kundernas.

      Av detta skäl bör centrala motparter föra uppdaterade

      och lätt identifierbara register, för att underlätta över­

      föringen av positioner och tillgångar som tillhör kunder

      till en clearingmedlem på obestånd till en solvent clea­

      ringmedlem eller, i tillämpliga fall, en ordnad avveckling

      av kundernas positioner och återförandet av överskju­

      tande säkerheter till kunderna. Kraven i denna förordning

      om separering och överförbarhet av kunders positioner

      och tillgångar bör därför ha företräde framför eventuella

      andra konkurrerande lagar och författningar i medlems­

      staterna som hindrar parterna från att följa dem.

      (65) En central motpart bör ha ett sunt riskhanteringssystem

      för hantering av kreditrisker, likviditetsrisker, operativa

      och andra risker, inbegripet risker som det utsätts för

      eller utsätter andra enheter för till följd av beroendeför­

      hållanden. En central motpart bör ha lämpliga förfaran­

      den och mekanismer som klarar en clearingmedlems

      obestånd. För att minimera obeståndets spridningsrisker

      bör den centrala motparten ha strikta deltagandekrav,

      erhålla lämpliga marginalsäkerheter, ha en obeståndsfond

      och andra finansiella medel för att täcka eventuella för­

      luster. För att säkerställa att en central motpart hela tiden

      har tillräckliga resurser bör den centrala motparten fast­

      ställa ett minimibelopp som obeståndsfonden generellt

      inte får underskrida. Detta bör emellertid inte begränsa

      den centrala motpartens möjlighet att utnyttja hela obe­

      ståndsfonden för att täcka de förluster som förorsakats av

      en medlems obestånd.

      (66) När en central motpart definierar ett sunt riskhanterings­

      system bör den beakta dess potentiella risk och ekono­

      miska konsekvenser för clearingmedlemmarna och deras

      kunder. Även om en mycket solid riskhantering bör för­

      bli en central motparts främsta mål får den anpassa sina

      egenskaper till clearingmedlemmarnas kunders specifika

      verksamhet och riskprofiler och, om så anses lämpligt, på

      grundval av kriterier som specificeras i de tekniska stan­

      darder för tillsyn som Esma ska utarbeta, bland de myc­

      ket likvida tillgångar som accepteras som säkerhet ta med

      åtminstone kontanter, statsobligationer, säkerställda obli­

      gationer i enlighet med direktiv 2006/48/EG med lämp­

      liga värderingsavdrag (”haircuts”), inlösningsbara garantier

      – direkt på begäran – som en ECBS-medlem beviljat,

      garantier från affärsbanker på stränga villkor särskilt

      när det gäller garantigivarens kreditvärdighet och dennes

      kapitalkopplingar till den centrala motpartens clearing­

      medlemmar. När så är lämpligt får Esma även betrakta

      guld som en acceptabel säkerhet. De centrala motpar­

      terna bör, i enlighet med strikta villkor för riskhantering,

      kunna godta garantier från affärsbanker från icke-finan­

      siella motparter när dessa fungerar som en clearingmed­

      lem.

      (67) De centrala motparternas riskhanteringsstrategier bör

      vara tillräckligt sunda för att undvika risker för skattebe­

      talarna.

      (68) Marginalsäkerhetskrav och värderingsavdrag på säkerhe­

      ter kan få procykliska effekter. Centrala motparter, behö­

      riga myndigheter och Esma bör därför anta åtgärder för

      att förhindra och kontrollera de eventuella procykliska

      effekter som centrala motparters riskhanteringspraxis

      kan få, förutsatt att dessa centrala motparters sundhet

      och ekonomiska säkerhet inte påverkas negativt.

      (69) Hantering av exponeringar är en väsentlig del av clearing­

      förfarandet. Tillgång till eller användning av relevanta

      källor för prisuppgifter bör tryggas vid tillhandahållande

      SV

      L 201/10

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      70

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      av clearingtjänster i allmänhet. Sådana källor bör inklu­

      dera prisuppgifter i förhållande till index som används

      som referenser till derivat eller andra finansiella instru­

      ment.

      (70) Marginalsäkerheter är en central motparts främsta för­

      svarslinje. Även om centrala motparter bör investera er­

      hållna säkerheter på ett säkert och försiktigt sätt, bör de

      anstränga sig särskilt att säkerställa ett tillräckligt skydd

      av marginalsäkerheterna så att de i tid kan återställas till

      de clearingmedlemmar som inte är på obestånd eller till

      en samverkande central motpart, om den centrala mot­

      part som erhållit marginalsäkerheterna skulle hamna på

      obestånd.

      (71) Att ha tillgång till tillräckliga likviditetsresurser är avgö­

      rande för en central motpart. Sådan likviditet kan härröra

      från tillgång till likviditet från en centralbank, från en

      kreditvärdig och tillförlitlig affärsbank, eller en kombina­

      tion av de två. Tillgången till likviditet kan vara relaterad

      till en auktorisation enligt artikel 6 i direktiv 2006/48/EG

      eller till andra lämpliga arrangemang. Vid bedömningen

      av om likviditetsresurserna är tillräckliga, särskilt i stress­

      situationer, bör en central motpart beakta riskerna med

      att erhålla likviditet genom att enbart förlita sig på affärs­

      bankernas krediter.

      (72) Genom den europeiska uppförandekoden för clearing

      och avveckling av den 7 november 2006 inrättades ett

      frivilligt regelverk för upprättandet av samarbete mellan

      centrala motparter. Emellertid förblir clearing- och av­

      vecklingssektorn fragmenterad enligt nationella skiljelin­

      jer, vilket fördyrar gränsöverskridande handel och hindrar

      harmonisering. Därför bör villkor föreskrivas för slutan­

      det av samverkansöverenskommelser mellan centrala

      motparter, under förutsättning att dessa inte utsätter re­

      levanta centrala motparter för risker som inte hanteras på

      lämpligt sätt.

      (73) Samverkansöverenskommelser är viktiga verktyg för att

      öka integreringen av clearing- och avvecklingsmarknaden

      inom unionen, varför en reglering bör ske. Eftersom

      samverkansöverenskommelser kan utsätta centrala mot­

      parter för ytterligare risker bör centrala motparter dock

      under tre år ha varit auktoriserade för clearing eller god­

      kända i enlighet med denna förordning, eller auktorise­

      rade enligt en redan existerande nationell auktoriserings­

      ordning, innan de behöriga myndigheterna godkänner

      sådana samverkansöverenskommelser. Dessutom, med

      beaktande av den ökade komplexitet som följer av sam­

      verkansöverenskommelser mellan centrala motparter som

      clearar OTC-derivatkontrakt, är det lämpligt att i detta

      skede begränsa sådana överenskommelser till överlåtbara

      värdepapper och penningmarknadsinstrument. Esma bör

      dock senast den 30 september 2014 lämna en rapport

      till kommissionen om huruvida detta bör utvidgas till

      andra finansiella instrument.

      (74) I transaktionsregister samlas i regleringssyfte uppgifter in

      som är relevanta för myndigheterna i alla medlemsstater.

      Esma bör få ansvaret för registrering och upphävande av

      registrering av, samt tillsyn över transaktionsregister.

      (75)

      Eftersom regleringsmyndigheter, centrala motparter och

      andra marknadsaktörer är beroende av transaktionsregi­

      strens uppgifter, bör det säkerställas att transaktionsregi­

      stren omfattas av stränga krav när det gäller operativ

      verksamhet, registerhållning och datahantering.

      (76)

      De centrala motparternas, deras medlemmars och trans­

      aktionsregistrens tjänster måste vara förenade med trans­

      parenta priser, avgifter och riskhanteringsmodeller så att

      marknadsaktörerna kan fatta välgrundade beslut.

      (77) För att Esma ska kunna utföra sina uppgifter på ett ef­

      fektivt sätt bör Esma ha möjlighet att, genom en enkel

      begäran eller genom ett beslut, begära in alla nödvändiga

      uppgifter från transaktionsregister, anknutna tredje parter

      och de tredje parter till vilka transaktionsregister utkon­

      trakterar operativa funktioner eller verksamheter. Om

      Esma begär in sådana uppgifter genom en enkel begäran

      är den person som tillfrågas inte skyldig att tillhandahålla

      uppgifterna, men de uppgifter som lämnas frivilligt som

      svar på en begäran bör inte vara oriktiga eller vilseledan­

      de. Sådana uppgifter bör tillhandahållas utan dröjsmål.

      (78) Utan att det påverkar fall som omfattas av straff- eller

      skatterättsliga bestämmelser bör konfidentiella uppgifter

      som mottas av de behöriga myndigheterna, Esma, organ

      eller andra fysiska eller juridiska personer än behöriga

      myndigheter enbart användas för att dessa ska kunna

      utföra sina uppgifter och fullgöra sitt uppdrag. Detta

      bör dock inte förhindra att nationella organ som i enlig­

      het med nationell rätt ansvarar för att förebygga, utreda

      och vidta korrigerande åtgärder mot administrativa miss­

      förhållanden fullgör sina uppgifter.

      (79) För att effektivt kunna utöva sina tillsynsbefogenheter

      bör Esma ha möjlighet att genomföra utredningar och

      kontroller på plats.

      (80) Esma bör kunna delegera särskilda tillsynsuppgifter till

      den behöriga myndigheten i en medlemsstat, exempelvis

      när en tillsynsuppgift kräver kunskap och kännedom om

      lokala förhållanden, vilket är lättare att tillgå på nationell

      nivå. Esma bör kunna delegera genomförandet av sär­

      skilda uppgifter i en utredning och kontroller på plats.

      Esma bör innan uppgifter delegeras rådfråga den berörda

      behöriga myndigheten om de närmare villkoren för detta

      delegerande av uppgifter, bland annat om omfattningen

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/11

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      71

      av den uppgift som ska delegeras, tidsschemat för ut­

      förande av uppgiften och översändandet av nödvändig

      information från och till Esma. Esma bör ersätta de be­

      höriga myndigheterna för utförandet av en delegerad

      uppgift i enlighet med den förordning om avgifter som

      kommissionen ska anta genom en delegerad akt. Esma

      bör inte kunna delegera befogenhet att anta beslut om

      registrering.

      (81) Det måste säkerställas att behöriga myndigheter kan be­

      gära att Esma undersöker om villkoren uppfyllts för att

      återkalla ett transaktionsregisters registrering. Esma bör ta

      ställning till sådana begäranden och vidta adekvata åtgär­

      der.

      (82) Esma bör kunna besluta om att ålägga vite för att tvinga

      transaktionsregister att se till att en överträdelse upphör,

      lämna fullständig och korrekt information som Esma

      begärt eller underkasta sig en utredning eller en kontroll

      på plats.

      (83) Esma bör även kunna ålägga transaktionsregister avgifter

      när den konstaterar att de uppsåtligen eller av oaktsam­

      het har gjort sig skyldiga till en överträdelse av denna

      förordning. Avgifter bör åläggas på en nivå som stå i

      proportion till hur allvarliga överträdelserna är. Överträ­

      delserna bör delas upp i olika grupper för vilka specifika

      avgifter bör bestämmas. För att beräkna avgifterna för en

      viss överträdelse bör Esma utnyttja en tvåstegsmetod där

      man först fastställer ett basbelopp och sedan vid behov

      justerar detta basbelopp med vissa koefficienter. Bas­

      beloppet bör sättas med beaktande av det berörda trans­

      aktionsregistrets årliga omsättning och justeringarna bör

      göras genom att öka eller minska basbeloppet med hjälp

      av tillämpning av relevanta koefficienter i enlighet med

      denna förordning.

      (84) Koefficienter för försvårande och förmildrande omstän­

      digheter bör fastställas i denna förordning för att ge Esma

      de nödvändiga verktygen för att besluta om avgifter som

      står i proportion till hur allvarlig den överträdelse är som

      ett transaktionsregister begått, med beaktande av omstän­

      digheterna kring överträdelsen.

      (85) Esma bör innan beslut fattas om avgifter eller vite ge de

      personer som förfarandet gäller tillfälle att höras så att

      deras rätt till försvar iakttas.

      (86) Esma bör avhålla sig från att ålägga avgifter eller viten i

      de fall där en tidigare frikännande eller fällande dom som

      bygger på identiska eller väsentligen identiska sakförhål­

      landen har vunnit laga kraft efter straffrättsliga förfaran­

      den enligt nationell lagstiftning.

      (87) Beslut av Esma att ålägga avgifter och viten bör vara

      verkställbara och verkställigheten bör följa de civilpro­

      cessrättsliga regler som gäller i den stat inom vars terri­

      torium den sker. Civilprocessrättsliga regler bör inte in­

      nefatta straffrättsliga procedurregler men skulle kunna

      innefatta förvaltningsrättsliga procedurregler.

      (88) Vid ett transaktionsregisters överträdelser bör Esma ha

      befogenhet att vidta en rad tillsynsåtgärder, bland annat

      att begära att transaktionsregistret upphör med överträ­

      delsen, och som en sista utväg återkalla registreringen när

      transaktionsregistret allvarligt eller upprepade gånger har

      överträtt bestämmelserna i denna förordning. Tillsyns­

      åtgärderna bör tillämpas av Esma med beaktande av

      överträdelsens natur och allvar samt proportionalitets­

      principen. Innan Esma fattar beslut om tillsynsåtgärder

      bör Esma ge de personer som förfarandet gäller tillfälle

      att höras så att deras rätt till försvar iakttas.

      (89) Medlemsstaterna och Esma bör skydda fysiska personers

      rätt till integritet när det gäller behandling av personupp­

      gifter, i enlighet med Europaparlamentets och rådets di­

      rektiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för

      enskilda personer med avseende på behandling av per­

      sonuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgif­

      ter ( 1 ) och Europaparlamentets och rådets förordning

      (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd

      för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemen­

      skapsorganen behandlar personuppgifter och om den

      fria rörligheten för sådana uppgifter ( 2 ).

      (90) Det är viktigt att säkerställa en internationell samsyn om

      kraven på centrala motparter och transaktionsregister.

      Denna förordning följer de befintliga rekommendationer

      som utvecklats av kommittén för clearing- och regle­

      ringssystem (CPSS) och Internationella organisationen

      för värdepapperstillsyn (Iosco), även om det bör noteras

      att CPSS-Ioscos principer för finansmarknadens infra­

      struktur, inbegripet centrala motparter, fastställdes den

      16 april 2012. Den skapar en unionsram inom vilken

      centrala motparter kan fungera säkert. Esma bör beakta

      dessa befintliga standarder och deras framtida utveckling

      när den utarbetar eller lägger fram förslag till en översyn

      av de tekniska standarder för tillsyn, såväl som riktlinjer

      och rekommendationer som föreskrivs i denna förord­

      ning.

      (91)

      Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i

      fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-

      fördraget) bör delegeras till kommissionen när det gäller

      ändringar av förteckningen över enheter som är undan­

      tagna från denna förordning, ytterligare förfaranderegler

      för utdömande av avgifter eller viten, inbegripet bestäm­

      melser om rätten till försvar, tidsfrister, indrivande av

      SV

      L 201/12

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      ( 1 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

      ( 2 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

      72

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      avgifter eller viten och preskriptionstiden för åläggande

      och verkställighet av viten eller avgifter, åtgärder som

      ändrar bilaga II i syfte att beakta utvecklingen på finans­

      marknaderna, närmare uppgifter om vilken typ av avgif­

      ter som ska betalas, för vad avgifter ska betalas, avgifter­

      nas storlek och hur de ska betalas. Det är av särskild

      betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd

      under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå.

      När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade

      akter bör den se till att relevanta handlingar översänds

      samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta

      sker snabbt och på lämpligt sätt.

      (92) För att säkerställa en konsekvent harmonisering bör be­

      fogenhet delegeras till kommissionen att anta de europe­

      iska tillsynsmyndigheternas förslag till tekniska standar­

      der för tillsyn i enlighet med artiklarna 10–14 i förord­

      ningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/10 och (EU)

      nr 1095/2010 för tillämpningen, med avseende på till­

      lämpningen av den här förordningen, av avsnitt C punk­

      terna 4–10 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG med när­

      mare uppgifter om vilka OTC-derivatkontrakt som ska

      anses ha en direkt, väsentlig och förutsebar verkan

      inom unionen eller de fall när det är nödvändigt eller

      lämpligt att förhindra varje kringgående av bestämmel­

      serna i denna förordning, vilka typer av indirekta kon­

      trakt som uppfyller villkoren i denna förordning, de klas­

      ser av OTC-derivatkontrakt som bör omfattas av clea­

      ringkravet, det eller de datum från vilket eller vilka clea­

      ringkravet ska gälla, inbegripet varje successivt införande

      och de kategorier av motparter som omfattas av clearing­

      kravet samt det minimikrav på återstående löptid för de

      kontrakt som ska ingås eller förnyas före det datum

      clearingkravet träder i kraft, de närmare uppgifter som

      ska ingå i en behörig myndighets underrättelse till Esma

      om dess auktorisation av en central motpart för clearing

      av en klass av OTC-derivatkontrakt, särskilda klasser av

      OTC-derivatkontrakt, standardiseringsgraden på kon­

      traktsvillkor och operativa processer, volymen och lik­

      viditeten samt tillgängligheten till skälig, tillförlitlig och

      allmänt accepterad prisinformation, närmare uppgifter

      om vad som ska införas i Esmas register över de klasser

      av OTC-derivatkontrakt som omfattas av clearingkravet,

      närmare uppgifter om och typer av rapporter för de olika

      klasserna av derivat, kriterier för att fastställa vilka OTC-

      derivatkontrakt som på ett objektivt mätbart sätt minskar

      de risker som är direkt kopplade till affärsverksamhet

      eller likviditetsförvaltningsverksamhet och värden på clea­

      ringtrösklarna, förfaranden och arrangemang för risk­

      reduceringsteknik för OTC-derivatkontrakt som inte clea­

      ras genom en central motpart, riskhanteringsförfaranden,

      inbegripet erforderliga nivåer på och typ av säkerheter

      och separeringsarrangemang och erforderliga kapitalnivå­

      er, begreppet fragmentering av likviditeten, krav avseende

      kapital, balanserade vinstmedel och reserver för centrala

      motparter, krav på vad regler och ledningssystem för

      centrala motparter minst ska innehålla, närmare uppgifter

      om de registeruppgifter och den information som cen­

      trala motparter ska bevara, minimiinnehåll och krav för

      centrala motparters riktlinjer för kontinuerlig verksamhet

      och katastrofplaner, lämpliga procenttal och tidshorison­

      ter för avvecklingsperioden och beräkningen av historisk

      volatilitet för olika typer av finansiella instrument med

      beaktande av målet att begränsa procykliska effekter och

      de villkor enligt vilka praxisen för portföljmarginalsäker­

      heter kan genomföras, ramen för att definiera de extrema

      men samtidigt möjliga marknadsförhållanden som ska

      ligga till grund för att fastställa storleken på obestånds­

      fonden och de centrala motparternas resurser, metoden

      för att beräkna och upprätthålla nivån på de centrala

      motparternas egna medel, den typ av säkerhet som skulle

      kunna anses vara mycket likvid, såsom kontanter, guld,

      statsobligationer och företagsobligationer av hög kvalitet,

      täckta obligationer samt värderingsavdragen och villkoren

      för att garantier från affärsbanker ska kunna godtas som

      säkerhet, de finansiella instrument som kan anses vara

      mycket likvida och innebär minimala kredit- och mark­

      nadsrisker, mycket säkra arrangemang och gränser vad

      gäller koncentrationsrisker, den typ av stresstester som

      ska genomföras av de centrala motparterna för olika

      klasser av finansiella instrument och portföljer, clearing­

      medlemmarnas och andra parters deltagande i testerna,

      frekvens och tidpunkter för testerna och nyckeluppgifter

      som den centrala motparter ska rapportera avseende sin

      riskhanteringsmodell och sina antaganden för genom­

      förandet av stresstesterna, närmare uppgifter om trans­

      aktionsregistrens ansökningar om registrering hos Esma,

      frekvensen och specificeringen för de uppgifter som

      transaktionsregister ska rapportera avseende aggregerade

      positioner per klass av OTC-derivatkontrakt, samt de

      operativa standarder som krävs för att aggregera och

      jämföra uppgifter mellan transaktionsregister.

      (93) Alla krav som införs genom denna förordning och som

      ska vidareutvecklas genom delegerade akter eller genom­

      förandeakter som antas enligt artiklarna 290 eller 291 i

      EUF-fördraget bör tolkas som att de endast gäller från det

      datum då dessa akter får verkan.

      (94) Esma bör inom ramen för utarbetandet av tekniska

      riktlinjer och tekniska standarder för tillsyn, särskilt vid

      fastställandet av denna förordnings clearingtröskel för

      icke-finansiella motparter, anordna offentliga utfrågningar

      av marknadsaktörerna.

      (95) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av

      denna förordning bör kommissionen tilldelas genom­

      förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i

      enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning

      (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl­

      lande av allmänna regler och principer för medlemssta­

      ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge­

      nomförandebefogenheter ( 1 ).

      (96) Kommissionen bör kartlägga och utvärdera behovet av

      eventuella lämpliga åtgärder för att säkerställa ett kon­

      sekvent och ändamålsenligt genomförande och utarbe­

      tande av bestämmelser, standarder och praxis som om­

      fattas av denna förordnings tillämpningsområde, med

      beaktande av resultaten av det arbete som utförs i rele­

      vanta internationella fora.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/13

      ( 1 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      73

      (97) Mot bakgrund av reglerna för samverkande system har

      det ansetts lämpligt att ändra direktiv 98/26/EG, för att

      skydda rättigheterna för en systemoperatör som ställer

      kompletterande säkerhet för en mottagande systemope­

      ratör, i fall av insolvensförfaranden mot den mottagande

      systemoperatören.

      (98) I syfte att underlätta effektiv clearing, registrering, avveck­

      ling och betalning bör centrala motparter och trans­

      aktionsregister i sin kommunikation med aktörer och

      den marknadsinfrastruktur som de har ett gränssnitt

      med ta hänsyn till internationella kommunikationsför­

      faranden och standarder för meddelandehantering och

      referensuppgifter.

      (99) Eftersom målen för denna förordning, nämligen att fast­

      ställa enhetliga krav på OTC-derivatkontrakt samt på cen­

      trala motparters och transaktionsregisters verksamhet,

      inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemssta­

      terna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning,

      bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åt­

      gärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i

      fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med pro­

      portionalitetsprincipen i samma artikel går denna förord­

      ning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå

      dessa mål.

      HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

      AVDELNING I

      SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

      Artikel 1

      Syfte och tillämpningsområde

      1. I denna förordning föreskrivs krav för clearing och bila­

      teral riskhantering för over-the-counter (OTC)-derivatkontrakt,

      rapporteringskrav för derivatkontrakt och enhetliga krav för

      centrala motparters och transaktionsregisters verksamhet.

      2. Förordningen ska tillämpas på centrala motparter och de­

      ras clearingmedlemmar, finansiella motparter och transaktions­

      register. Den ska tillämpas på icke-finansiella motparter och

      handelsplatser när så anges.

      3. Avdelning V i denna förordning ska endast tillämpas på

      överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument, som

      definieras i artikel 4.1.18 a och b samt 4.1.19 i direktiv

      2004/39/EG.

      4. Förordning ska inte tillämpas på följande:

      a) Medlemmarna i ECBS och andra organ i medlemsstaterna

      som fyller likartade funktioner och andra offentliga unions­

      organ som har i uppdrag att förvalta eller deltar i förvalt­

      ningen av statsskulden.

      b) Banken för internationell betalningsutjämning.

      5. Med undantag för rapporteringskravet enligt artikel 9, ska

      denna förordning inte tillämpas på följande enheter:

      a) multilaterala utvecklingsbanker som förtecknas i del 1 punkt

      4.2 i bilaga VI till direktiv 2006/48/EG,

      b) offentliga organ i den mening som avses i led 18 i artikel 4 i

      direktiv 2006/48/EG som ägs av nationella regeringar och

      som har uttryckliga garantiordningar från nationella rege­

      ringar,

      c) Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska

      stabilitetsmekanismen.

      6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak­

      ter i enlighet med artikel 82 i syfte att ändra förteckningen i

      punkt 4 i den här artikeln.

      För detta ändamål ska kommissionen senast den 17 november

      2012 förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport, i vil­

      ken man bedömer den internationella behandlingen av offent­

      liga organ med uppdrag att förvalta eller delta i förvaltningen av

      offentlig skuld och centralbanker.

      Rapporten ska inbegripa en jämförande analys av hur dessa

      organ och centralbanker behandlas i det rättsliga regelverket i

      ett betydande antal tredjeländer, inklusive åtminstone de tre

      viktigaste jurisdiktionerna när det gäller den kontraktsvolym

      som är föremål för handel, och de riskhanteringsstandarder

      som tillämpas på derivattransaktioner som dessa organ och

      centralbanker utför i dessa jurisdiktioner. Om rapportens slut­

      satser visar att det är nödvändigt, särskilt på basis av den jäm­

      förande analysen, att göra undantag för dessa centralbanker i

      tredjeland så att deras monetära ansvar inte omfattas av clea­

      ring- och rapporteringskravet, ska kommissionen föra in dem i

      förteckningen i punkt 4.

      Artikel 2

      Definitioner

      I denna förordning avses med

      1. central motpart: en juridisk person som träder emellan mot­

      parterna i kontrakt som är föremål för handel på en eller

      flera finansmarknader och blir köpare till varje säljare och

      säljare till varje köpare,

      SV

      L 201/14

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      74

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      2. transaktionsregister: en juridisk person som centralt samlar in

      och registerför uppgifter om derivat,

      3. clearing: fastställande av positioner, inklusive beräkning av

      nettoskulder samt säkerställande av att finansiella instru­

      ment och/eller kontanter finns tillgängliga för att täcka

      de exponeringar som dessa positioner ger upphov till,

      4. handelsplats: ett system som drivs av ett värdepappersföre­

      tag eller en marknadsplatsoperatör i den mening som avses

      i artikel 4.1.1 och 4.1.13 i direktiv 2004/39/EG, utom

      systematiska internhandlare i den mening som avses i ar­

      tikel 4.1.7 i det direktivet, vilket sammanför köp- och sälj­

      intressen i finansiella instrument inom systemet, så att

      detta leder till avslut i enlighet med avdelning II eller III i

      det direktivet,

      5. derivat eller derivatkontrakt: ett finansiellt instrument enligt

      avsnitt C punkterna 4–10 i bilaga I till direktiv

      2004/39/EG, såsom genomfört genom artiklarna 38 och

      39 i förordning (EG) nr 1287/2006,

      6. klass av derivat: en underkategori derivat som delar gemen­

      samma och väsentliga egenskaper som åtminstone omfat­

      tar förhållandet till den underliggande tillgången, typen av

      underliggande tillgång och det teoretiska beloppets valuta;

      derivat som hör till samma klass kan ha olika löptider,

      7. OTC-derivat eller OTC-derivatkontrakt: derivatkontrakt vars

      handel inte genomförs på en reglerad marknad i den me­

      ning som avses i artikel 4.1.14 i direktiv 2004/39/EG eller

      på en marknad i ett tredjeland som anses vara likvärdig

      med en reglerad marknad i enlighet med artikel 19.6 i

      direktiv 2004/39/EG,

      8. finansiell motpart: ett värdepappersföretag som auktoriserats

      i enlighet med direktiv 2004/39/EG, ett kreditinstitut som

      auktoriserats i enlighet med direktiv 2006/48/EG, ett för­

      säkringsföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv

      73/239/EEG, ett försäkringsföretag som auktoriserats i en­

      lighet med direktiv 2002/83/EG, ett återförsäkringsföretag

      som auktoriserats i enlighet med direktiv 2005/68/EG, ett

      fondföretag och i tillämpliga fall dess förvaltningsbolag

      som auktoriserats i enlighet med direktiv 2009/65/EG, ett

      tjänstepensionsinstitut i den mening som avses i artikel 6a

      i direktiv 2003/41/EG samt en alternativ investeringsfond

      som förvaltas av AIF-förvaltare som auktoriserats eller re­

      gistrerats i enlighet med direktiv 2011/61/EU,

      9. icke-finansiell motpart: ett i unionen etablerat annat företag

      än de som anges i punkterna 1 och 8,

      10. pensionssystem:

      a) tjänstepensionsinstitut i den mening som avses i arti­

      kel 6 a i direktiv 2003/41/EG, inbegripet auktoriserade

      enheter som ansvarar för driften av dessa institut och

      agerar för deras räkning enligt artikel 2.1 i det direk­

      tivet, samt rättsliga enheter som av sådana institut har

      inrättats för investeringsändamål, och som enbart och

      uteslutande agerar i deras intresse,

      b) tillhandahållande av tjänstepensioner i institut som av­

      ses i artikel 3 i direktiv 2003/41/EG,

      c) tillhandahållande av tjänstepensioner genom livförsäk­

      ringsföretag som omfattas av direktiv 2002/83/EG, för­

      utsatt att alla tillgångar och skulder som hänför sig till

      sådan verksamhet hålls fullständigt åtskilda, förvaltas

      och hanteras separat från försäkringsföretagens övriga

      verksamheter, utan någon möjlighet till överföring,

      d) övriga auktoriserade och övervakade enheter, eller ar­

      rangemang, som bedriver verksamhet på nationell nivå,

      förutsatt att

      i) de erkänns enligt nationell lag, och

      ii) deras främsta syfte är att tillhandahålla pensionsför­

      måner,

      11. motpartskreditrisk: risken för att en motpart i en transaktion

      hamnar på obestånd före den slutliga avvecklingen av

      transaktionens kassaflöden,

      12. samverkansöverenskommelse: en överenskommelse mellan två

      eller flera centrala motparter som innebär att transaktioner

      verkställs med hjälp av flera system,

      13. behörig myndighet: den behöriga myndighet som avses i den

      lagstiftning som avses i punkt 8 i denna artikel, den behö­

      riga myndighet som avses i artikel 10.5 eller den myndig­

      het som varje medlemsstat har utsett i enlighet med arti­

      kel 22,

      14. clearingmedlem: ett företag som deltar i en central motpart

      och som ansvarar för att fullgöra de finansiella skyldigheter

      som deltagandet föranleder,

      15. kund: ett företag med en avtalsrelation till en central mot­

      parts clearingmedlem som gör det möjligt för företaget att

      cleara sina transaktioner via den centrala motparten,

      16. grupp: den grupp företag som består av ett moderföretag

      och dess dotterföretag i den mening som avses i artiklarna

      1 och 2 i direktiv 83/349/EEG eller en sådan grupp av

      företag som avses i artiklarna 3.1 samt 80.7 och 80.8 i

      direktiv 2006/48/EG,

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/15

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      75

      17. finansinstitut: ett företag som inte är ett kreditinstitut men

      vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier

      eller andelar eller att utföra en eller flera av de verksam­

      heter som förtecknas i punkterna 2–12 i bilaga I till direk­

      tiv 2006/48/EG,

      18. finansiellt holdingföretag: ett finansinstitut vars dotterföretag

      uteslutande eller huvudsakligen är ett kreditinstitut eller

      finansinstitut, varvid minst ett av dotterföretagen ska vara

      ett kreditinstitut, och som inte är ett blandat finansiellt

      holdingföretag i den mening som avses i artikel 2.15 i

      Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av

      den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut,

      försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt

      konglomerat ( 1 ),

      19. företag som tillhandahåller anknutna tjänster: ett företag vars

      huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast

      egendom, tillhandahålla datatjänster eller bedriva annan

      liknande verksamhet som har samband med ett eller flera

      kreditinstituts huvudsakliga verksamhet,

      20. kvalificerat innehav: varje direkt eller indirekt ägarandel i en

      central motpart eller ett transaktionsregister som motsvarar

      minst 10 % av kapitalet eller av rösträtten enligt artiklarna

      9 och 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv

      2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonise­

      ring av insynskraven angående upplysningar om emittenter

      vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad

      marknad ( 2 ), med beaktande av villkoren för sammanlägg­

      ning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet,

      eller som gör det möjligt att utöva ett väsentligt inflytande

      över ledningen av den centrala motpart eller det trans­

      aktionsregister som innehavet avser,

      21. moderföretag: ett moderföretag i den betydelse som beskrivs

      i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG,

      22. dotterföretag: ett dotterföretag såsom detta beskrivs i artik­

      larna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG, inbegripet varje dot­

      terföretag till ett dotterföretag till det moderföretag som är

      det yttersta moderföretaget till dessa företag,

      23. kontroll: det förhållande mellan ett moderföretag och ett

      dotterföretag som beskrivs i artikel 1 i direktiv

      83/349/EEG,

      24. nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller

      juridiska personer är förenade genom

      a) ägarintresse, genom direkt innehav eller kontroll av

      20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag,

      eller

      b) kontroll, eller en likartad relation mellan en fysisk eller

      juridisk person och ett företag, eller ett dotterföretag till

      ett dotterföretag som också ska anses som dotterföretag

      till det moderföretag som är överordnat dessa företag;

      Som nära förbindelser ska även anses en situation där två

      eller flera fysiska eller juridiska personer upprätthåller en

      varaktig förbindelse med en och samma person genom ett

      kontrollförhållande,

      25. kapital: tecknat kapital i den mening som avses i artikel 22

      i rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om

      årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och

      andra finansiella institut ( 3 ), till den del det är inbetalt, samt

      överkurs vid aktieemission, om det helt absorberar förluster

      i en fortlevnadssituation och vid konkurs eller likvidation

      prioriteras efter alla andra krav,

      26. reserver: reserver i den mening som avses i artikel 9 i rådets

      fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på

      artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av

      bolag ( 4 ) och balanserad vinst och förlust från föregående

      räkenskapsår,

      27. styrelse: administrativ styrelse och/eller tillsynsråd, i enlighet

      med nationell bolagsrätt,

      28. oberoende styrelseledamot: en styrelseledamot som inte har

      någon affärs-, familje- eller annan relation som kan för­

      anleda en intressekonflikt när det gäller den berörda cen­

      trala motparten eller dess majoritetsaktieägare, ledning eller

      clearingmedlemmar, och som inte haft någon sådan rela­

      tion under de närmaste fem åren innan styrelseuppdraget

      inleddes,

      29. företagsledning: den eller de personer som effektivt leder den

      centrala motpartens eller transaktionsregistrets affärsverk­

      samhet samt arbetande styrelseledamot eller styrelseleda­

      möter.

      Artikel 3

      Transaktioner inom grupper

      1. För en icke-finansiell motpart är en transaktion inom en

      grupp ett OTC-derivatkontrakt som ingås med en annan mot­

      part som ingår i samma grupp under förutsättning att båda

      motparterna helt och hållet omfattas av samma konsolidering

      och att de omfattas av lämpliga centraliserade förfaranden för

      bedömning, mätning och kontroll av risker och att denna mot­

      part är etablerad inom unionen eller, om den är etablerad i ett

      tredjeland, att kommissionen har antagit en genomförandeakt

      enligt artikel 13.2 beträffande det tredjelandet.

      SV

      L 201/16

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      ( 1 ) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1.

      ( 2 ) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.

      ( 3 ) EGT L 372, 31.12.1986, s. 1.

      ( 4 ) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

      76

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      2. I förhållande till en finansiell motpart är en transaktion

      inom gruppen

      a) ett OTC-derivatkontrakt som ingås med en annan motpart

      som ingår i samma grupp, under förutsättning att

      i) den finansiella motparten är etablerad inom unionen,

      eller, om den är etablerad i ett tredjeland, kommissionen

      har antagit en genomförandeakt enligt artikel 13.2 be­

      träffande det tredjelandet,

      ii) den andra motparten är en finansiell motpart, ett finan­

      siellt holdingföretag, ett finansinstitut eller ett företag för

      anknutna tjänster som omfattas av tillfredsställande till­

      synskrav,

      iii) båda motparterna till fullo omfattas av samma konsoli­

      dering, och

      iv) båda motparterna omfattas av lämpliga centraliserade

      förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av

      risker,

      b) ett OTC-derivatkontrakt som ingås med en annan motpart,

      där de båda motparterna ingår i samma institutionella

      skyddssystem som avses i artikel 80.8 i direktiv 2006/48/EG,

      under förutsättning att det villkor som anges i led a ii i

      denna punkt är uppfyllt,

      c) ett OTC-derivatkontrakt som ingås mellan kreditinstitut som

      är underställda samma centrala företagsenhet eller mellan ett

      sådant institut och den centrala företagsenhet som avses i

      artikel 3.1 i direktiv 2006/48/EG, eller

      d) ett OTC-derivatkontrakt som ingås med en icke-finansiell

      motpart som ingår i samma grupp under förutsättning att

      båda motparterna helt och hållet omfattas av samma kon­

      solidering och att de omfattas av lämpliga centraliserade

      förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risker

      och att denna motpart är etablerad i unionen eller inom ett

      tredjelands jurisdiktion för vilken kommissionen har antagit

      en genomförandeakt som avses i artikel 13.2 beträffande det

      tredjelandet.

      3. Med avseende på tillämpningen av denna artikel ska mot­

      parter anses omfattas av samma konsolidering om de båda

      a) omfattas av samma koncernredovisning enligt direktiv

      83/349/EEG eller de internationella redovisningsstandarderna

      IFRS som antagits i enlighet med förordning (EG)

      nr 1606/2002 eller, när det gäller en grupp vars moderföre­

      tag har sitt huvudkontor i ett tredjeland, i enlighet med all­

      mänt accepterade redovisningsstandarder i detta tredjeland

      som i enlighet med förordning (EG) nr 1569/2007 har fast­

      ställts vara likvärdiga med IFRS-standarder (eller redovis­

      ningsstandarder i ett tredjeland vars användning är tillåten

      i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1569/2007),

      eller

      b) omfattas av samma gruppbaserade tillsyn i enlighet med

      direktiv 2006/48/EG eller direktiv 2006/49/EG, eller, när

      det gäller en grupp vars moderföretag har sitt huvudkontor

      i ett tredjeland, samma gruppbaserade tillsyn från en behörig

      myndighet i ett tredjeland som fastställts vara likvärdig med

      den som styrs av principerna i artikel 143 i direktiv

      2006/48/EG eller i artikel 2 i direktiv 2006/49/EG.

      AVDELNING II

      CLEARING, RAPPORTERING OCH RISKBEGRÄNSNING AV

      OTC-DERIVAT

      Artikel 4

      Clearingkravet

      1. Motparter ska cleara alla OTC-derivatkontrakt som gäller

      en klass av OTC-derivat som förklarats vara föremål för clea­

      ringkravet i enlighet med artikel 5.2 om dessa kontrakt upp­

      fyller följande båda villkor:

      a) De har ingåtts på ett av följande sätt:

      i) mellan två finansiella motparter,

      ii) mellan en finansiell motpart och en icke-finansiell mot­

      part som uppfyller de villkor som avses i artikel 10.1 b,

      iii) mellan två icke-finansiella motparter som uppfyller de

      villkor som avses i artikel 10.1 b,

      iv) mellan en finansiell motpart eller en icke-finansiell mot­

      part som uppfyller de villkor som avses i artikel 10.1 b

      och en i ett tredjeland etablerad enhet som skulle om­

      fattas av clearingkravet om den var etablerad i unionen,

      eller

      v) mellan två enheter som är etablerade i ett eller fler tredje­

      länder som skulle omfattas av clearingkravet om dessa

      var etablerade i unionen, under förutsättning att kon­

      traktet har en direkt, väsentlig och förutsebar verkan

      inom unionen eller när ett sådant krav är nödvändigt

      eller lämpligt för att förhindra varje kringgående av

      denna förordning, och

      b) De har ingåtts eller förnyats endera

      i) på eller efter dagen då clearingkravet börjar gälla, eller

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/17

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      77

      ii) samtidigt med eller efter den anmälan som avses i arti­

      kel 5.1, men före dagen när clearingkravet börjar gälla

      om kontraktens återstående löptid överstiger det minimi­

      krav på återstående löptid som fastställs av kommissionen

      i enlighet med artikel 5.2 c.

      2. Utan att det påverkar tillämpningen av de riskreducerings­

      tekniker som avses i artikel 11 ska OTC-derivatkontrakt som

      utgör transaktioner inom gruppen enligt artikel 3 inte omfattas

      av clearingkravet.

      Det undantag som anges i första stycket ska endast gälla:

      a) När två motparter som är etablerade i unionen och ingår i

      samma grupp först skriftligen har underrättat sina respektive

      behöriga myndigheter att de har för avsikt att utnyttja un­

      dantaget för OTC-derivatkontrakt som de ingått med varand­

      ra. Underrättelsen ska ske minst 30 kalenderdagar innan

      undantaget utnyttjas. Inom 30 kalenderdagar efter att denna

      underrättelse mottagits får de behöriga myndigheterna in­

      vända mot utnyttjandet av detta undantag om transaktio­

      nerna mellan motparterna inte uppfyller de villkor som fast­

      ställs i artikel 3, utan att detta påverkar de behöriga myn­

      digheternas rätt att invända efter att denna period på 30

      kalenderdagar löpt ut om dessa villkor inte längre är upp­

      fyllda. Om det råder oenighet mellan de behöriga myndig­

      heterna får Esma bistå dessa myndigheter med att nå fram

      till en överenskommelse i enlighet med sina befogenheter

      enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      b) OTC-derivatkontrakt mellan två motparter som ingår i

      samma grupp och som är etablerade i en medlemsstat och

      i ett tredjeland, om den motpart som är etablerad i unionen

      av sin behöriga myndighet auktoriserats att tillämpa undan­

      taget inom 30 kalenderdagar efter det att den motpart som

      är etablerad i unionen lämnat underrättelse, och förutsatt att

      villkoren i artikel 3 är uppfyllda. Den behöriga myndigheten

      ska underrätta Esma om det beslutet.

      3. De OTC-derivatkontrakt som omfattas av clearingkravet

      enligt punkt 1 ska clearas i en central motpart som auktoriserats

      enligt artikel 14 eller som har godkänts enligt artikel 25 för att

      cleara denna klass av OTC-derivat och ingår i registret i enlighet

      med artikel 6.2 b.

      För detta ändamål ska en motpart bli en clearingmedlem eller

      en kund eller upprätta indirekta clearingarrangemang med en

      clearingmedlem, förutsatt att dessa arrangemang inte ökar mot­

      partsrisken och säkerställer att motpartens tillgångar och posi­

      tioner åtnjuter ett skydd som är likvärdigt med det som avses i

      artiklarna 39 och 48.

      4. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

      tillsyn med närmare uppgifter om vilka kontrakt som ska anses

      ha en direkt, väsentlig och förutsebar verkan inom unionen eller

      de fall när det är nödvändigt eller lämpligt att förhindra varje

      kringgående av bestämmelserna i denna förordning enligt punkt

      1 a v, och om vilka typer av indirekta kontraktsarrangemang

      som uppfyller de villkor som avses i punkt 3 andra stycket.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska stan­

      darder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med

      artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      Artikel 5

      Förfarande för clearingkrav

      1. När en behörig myndighet auktoriserar en central motpart

      för clearing av en klass av OTC-derivat enligt artikel 14 eller 15,

      ska den omedelbart anmäla auktorisationen till Esma.

      För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel

      ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med

      närmare uppgifter om den information som ska ingå i de un­

      derrättelser som avses i första stycket.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

      der för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet med artik­

      larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      2. Inom sex månader efter mottagande av en anmälan i

      enlighet med punkt 1 eller efter fullbordande av ett förfarande

      för godkännande enligt artikel 25 ska Esma, efter att ha genom­

      fört ett offentligt samråd och efter att ha hört ESRB och när så

      är lämpligt de behöriga myndigheterna i tredjeländer, utarbeta

      och lägga fram för kommissionens godkännande förslag till

      tekniska standarder för tillsyn som närmare anger följande:

      a) Den klass av OTC-derivat som ska omfattas av det clearing­

      krav som avses i artikel 4,

      b) det eller de datum från vilket eller vilka clearingkravet ska

      gälla, inbegripet varje successivt genomförande och de kate­

      gorier av motparter som kravet ska gälla, och

      c) det minimikrav på återstående löptid för de OTC-derivat­

      kontrakt som avses i artikel 4.1 b ii.

      SV

      L 201/18

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      78

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

      der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­

      larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      3. Esma ska, på eget initiativ, efter att ha genomfört ett

      offentligt samråd och efter att ha hört ESRB, och när så är

      lämpligt behöriga myndigheter i tredjeländer, i enlighet med

      kriterierna i punkt 4 a, b och c fastställa och meddela kom­

      missionen vilka klasser av derivat som omfattas av clearingkra­

      vet enligt artikel 4, men för vilka någon central motpart ännu

      inte har auktoriserats.

      Efter detta meddelande ska Esma offentliggöra en förslagsinfor­

      dran för clearing av dessa klasser av derivat.

      4. I det övergripande syftet att minska systemriskerna ska

      förslagen till tekniska standarder för tillsyn beträffande den del

      som avses i punkt 2 a beakta följande kriterier:

      a) Standardiseringsgraden på kontraktsvillkor och operativa

      processer för den berörda klassen av OTC-derivat.

      b) Volym och likviditet för den berörda klassen av OTC-derivat.

      c) Tillgängligheten till skälig, tillförlitlig och allmänt accepterad

      prisinformation inom den berörda klassen av OTC-derivat.

      Vid utarbetandet av dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn får Esma beakta inbördes samband mellan motparter

      som utnyttjar de berörda klasserna av OTC-derivat, förväntad

      påverkan på motpartskreditrisknivåerna mellan motparter samt

      inverkan på konkurrensen inom unionen.

      För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna artikel

      ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med

      närmare uppgifter om de kriterier som avses i leden a, b och c i

      det första stycket.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

      der för tillsyn som avses i tredje stycket i denna punkt i enlighet

      med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      5. Förslagen till tekniska standarder för tillsyn beträffande

      den del som avses i punkt 2 b ska beakta följande kriterier:

      a) Den förväntade volymen när det gäller den berörda klassen

      av OTC-derivat.

      b) Huruvida fler än en central motpart redan utför clearing av

      samma klass av OTC-derivat.

      c) Den berörda centrala motpartens kapacitet att hantera den

      förväntade volymen och att hantera den risk som följer av

      clearingen av den berörda klassen av OTC-derivat.

      d) Typ av och antal aktiva motparter som förväntas vara aktiva

      på marknaden för den berörda klassen av OTC-derivat.

      e) Den tid som en motpart som omfattas av clearingkravet

      behöver för att införa arrangemang för att cleara sina

      OTC-derivatkontrakt genom en central motpart.

      f) Riskhanteringskapaciteten och den rättsliga och operativa

      kapaciteten hos de olika motparter som är aktiva på mark­

      naden för den berörda klassen av OTC-derivat och som

      skulle omfattas av clearingkravet i artikel 4.1.

      6. Om det för en klass av OTC-derivatkontrakt inte längre

      finns en central motpart som är auktoriserad eller godkänd för

      clearing av dessa kontrakt enligt denna förordning ska den inte

      längre omfattas av clearingkravet enligt artikel 4, och punkt 3 i

      denna artikel ska tillämpas.

      Artikel 6

      Offentligt register

      1. Esma ska upprätta och föra ett offentligt register för att

      korrekt och entydigt identifiera vilka klasser av OTC-derivat

      som omfattas av clearingkravet samt hålla detta register upp­

      daterat. Det offentliga registret ska vara tillgängligt för allmän­

      heten på Esmas webbplats.

      2. Registret ska innehålla följande:

      a) De klasser av OTC-derivat som är föremål för clearingkravet

      enligt artikel 4.

      b) De auktoriserade eller godkända centrala motparter som kan

      utnyttjas för att uppfylla clearingkravet.

      c) De dagar från och med vilka clearingkravet börjar gälla,

      inbegripet ett eventuellt successivt genomförande.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/19

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      79

      d) De klasser av OTC-derivat som identifierats av Esma i enlig­

      het med artikel 5.3.

      e) Det minimikrav på återstående löptid för de derivatkontrakt

      som avses i artikel 4.1 b ii.

      f) De centrala motparter som den behöriga myndigheten har

      underrättat Esma om när det gäller clearingkravet, samt da­

      gen för var och en av dessa underrättelser.

      3. När en central motpart inte längre är auktoriserad eller

      godkänd enligt denna förordning för clearing av en viss klass av

      derivat, ska Esma genast stryka den från det offentliga registret

      avseende denna klass av OTC-derivat.

      4. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel

      får Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för

      att närmare ange de uppgifter som ska tas med i det offentliga

      register som avses i punkt 1.

      Esma ska överlämna sådana förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tek­

      niska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet

      med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      Artikel 7

      Tillträdet till en central motpart

      1. En central motpart som auktoriserats för clearing av OTC-

      derivatkontrakt ska acceptera clearing av sådana kontrakt utan

      diskriminering och på ett transparent sätt, oberoende av han­

      delsplats.

      En central motpart får kräva att en handelsplats uppfyller de

      operativa och tekniska krav som fastställts av den centrala mot­

      parten, inbegripet kraven på riskhantering.

      2. En central motpart ska inom tre månader efter det att en

      handelsplats lämnat in en formell begäran om tillträde till­

      mötesgå eller avslå denna begäran.

      3. Om en central motpart nekar tillträde enligt punkt 2 ska

      den lämna handelsplatsen en fullständig motivering av sitt be­

      slut.

      4. Såvida inte handelsplatsens respektive den centrala mot­

      partens behöriga myndigheter nekar tillträde, ska den centrala

      motparten med förbehåll för andra stycket bevilja tillträde inom

      tre månader efter det att ett beslut fattats om att tillmötesgå

      handelsplatsens formella begäran i enlighet med punkt 2.

      Handelsplatsens och den centrala motpartens behöriga myndig­

      heter får efter en formell begäran om tillträde från handelsplat­

      sen endast neka denna handelsplats tillträde till den centrala

      motparten om sådant tillträde skulle hota en smidig och väl

      fungerande marknad eller ha negativa effekter när det gäller

      systemrisken.

      5. Om oenighet skulle uppstå mellan behöriga myndigheter

      ska Esma lösa alla sådana tvister i enlighet med sina befogen­

      heter enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      Artikel 8

      Tillträde till en handelsplats

      1. En handelsplats ska på begäran av en central motpart som

      har auktoriserats för clearing av OTC-derivatkontrakt som är

      föremål för handel på denna handelsplats tillhandahålla denna

      motpart transaktionsuppgifter på ett transparent och icke-dis­

      kriminerande sätt.

      2. När en central motpart formellt har lämnat in en begäran

      till en handelsplats om att få tillträde till denna, ska den centrala

      motparten inom tre månader erhålla ett svar på sin begäran.

      3. Om tillträde nekas av en handelsplats, ska denna under­

      rätta den centrala motparten om detta och lämna en fullständig

      motivering av sitt beslut.

      4. Utan att det påverkar det beslut som fattats av handels­

      platsens och den centrala motpartens behöriga myndigheter ska

      tillträde möjliggöras av handelsplatsen inom tre månader efter

      ett positivt svar på en begäran om tillträde.

      Den centrala motparten ska beviljas tillträde till handelsplatsen

      endast om detta inte förutsätter samverkansöverenskommelse

      eller hotar en smidig och väl fungerande marknad, särskilt på

      grund av fragmentering av likviditeten, och handelsplatsen har

      infört lämpliga mekanismer mot sådan fragmentering.

      5. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

      tillsyn som specificerar begreppet fragmentering av likviditeten.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

      der för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med artik­

      larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      Artikel 9

      Rapporteringskravet

      1. Motparter och centrala motparter ska se till att uppgifter

      om varje derivatkontrakt som de har ingått och varje ändring

      eller avslutande av kontraktet rapporteras in till ett transaktions­

      register som registrerats i enlighet med artikel 55 eller godkänts

      i enlighet med artikel 77. Uppgifterna ska rapporteras in senast

      den första arbetsdagen efter varje ingående, ändring eller avslu­

      tande av kontraktet.

      SV

      L 201/20

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      80

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      Rapporteringskravet ska gälla de derivatkontrakt som

      a) har ingåtts före den 16 augusti 2012 och som fortfarande är

      utestående den dagen.

      b) har ingåtts på eller efter den 16 augusti 2012.

      En motpart eller en central motpart som omfattas av rappor­

      teringskravet får delegera inrapporteringen av uppgifterna i de­

      rivatkontraktet.

      Motparter och centrala motparter ska se till att uppgifterna i

      deras derivatkontrakt inte rapporteras dubbelt.

      2. Motparter ska föra ett register över alla derivatkontrakt

      som de har ingått och varje ändring under minst fem år efter

      avslutande av kontraktet.

      3. Om ett transaktionsregister inte är tillgängligt för att re­

      gistrera uppgifterna i ett derivatkontrakt, ska motparter och

      centrala motparter se till att sådana uppgifter rapporteras in

      till Esma.

      I detta fall ska Esma säkerställa att alla berörda enheter som

      avses i artikel 81.3 har tillträde till alla de uppgifter i derivat­

      kontrakten som de behöver för att kunna fullgöra sina respek­

      tive skyldigheter och uppdrag.

      4. En motpart eller central motpart som rapporterar in upp­

      gifter om ett derivatkontrakt till ett transaktionsregister eller till

      Esma, eller en enhet som på en motparts eller central motparts

      vägnar rapporterar in sådana uppgifter, ska inte anses bryta mot

      eventuella sekretessförpliktelser som följer av kontraktet eller av

      lag eller andra författningar.

      Den rapporterande enheten, dess ledning eller anställda är be­

      friade från ansvar för detta utlämnande av uppgifter.

      5. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

      tillsyn för att fastställa uppgifter och typer av rapporter enligt

      punkterna 1 och 3 för de olika klasserna av derivat.

      De rapporter som avses i punkterna 1 och 3 ska åtminstone

      ange följande:

      a) Parterna till ett derivatkontrakt och, i förekommande fall,

      förmånstagaren till kontraktets rättigheter och skyldigheter.

      b) Derivatkontraktens väsentliga kännetecken inklusive typ, un­

      derliggande löptid, underliggande belopp, pris och avveck­

      lingsdag.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tek­

      niska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet

      med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      6. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av

      punkterna 1 och 3 ska Esma utarbeta förslag till tekniska stan­

      darder för genomförande för att närmare ange

      a) hur rapporterna enligt punkterna 1 och 3 för de olika klas­

      serna av derivat ska utformas samt deras frekvens, och

      b) det datum då derivatkontrakten ska rapporteras in, inbegri­

      pet varje successivt införande för derivatkontrakt som ingåtts

      före det datum från vilket rapporteringskravet ska gälla.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      genomförande till kommissionen senast den 30 september

      2012.

      Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

      der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

      artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      Artikel 10

      Icke-finansiella motparter

      1. När en icke-finansiell motpart tar positioner i OTC-deri­

      vatkontrakt och dessa positioner överskrider clearingtröskeln

      enligt punkt 3 ska denna icke-finansiella motpart

      a) omedelbart underrätta Esma och den behöriga myndighet

      som avses i punkt 5 om detta,

      b) börja omfattas av clearingkravet för framtida kontrakt i en­

      lighet med artikel 4 om den rullande genomsnittspositionen

      under 30 arbetsdagar överskrider tröskeln, och

      c) cleara alla relevanta framtida kontrakt inom fyra månader

      från det att de börjat omfattas av clearingkravet.

      2. En icke-finansiell motpart som har börjat omfattas av

      clearingkravet i enlighet med punkt 1 b, och som senare visar

      den behöriga myndighet som utsetts i enlighet med punkt 5 att

      den rullande genomsnittspositionen under 30 arbetsdagar inte

      överskrider clearingtröskeln, ska inte längre omfattas av clea­

      ringkravet enligt artikel 4.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/21

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      81

      3. Vid beräkningen av positionerna enligt punkt 1 ska den

      icke-finansiella motparten inkludera alla de OTC-derivatkontrakt

      som den icke-finansiella motparten eller andra icke-finansiella

      motparter inom den grupp som den icke-finansiella motparten

      tillhör har ingått, som inte på ett objektivt mätbart sätt minskar

      de risker som är direkt kopplade till den icke-finansiella mot­

      partens eller denna grupps affärsverksamhet eller likviditetsför­

      valtning.

      4. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska Esma, efter att ha hört ESRB och andra relevanta

      myndigheter, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

      som anger följande:

      a) Kriterier för att fastställa vilka OTC-derivatkontrakt som på

      ett objektivt mätbart sätt minskar de risker som är direkt

      kopplade till den affärsverksamhet eller likviditetsförvalt­

      ningsverksamhet som avses i punkt 3.

      b) Värden för clearingströsklarna, som ska fastställas med ut­

      gångspunkt i vilken systemvikt en motparts samlade netto­

      positioner och nettoexponeringar har per klass av OTC-de­

      rivat.

      Efter att ha genomfört ett öppet offentligt samråd ska Esma

      överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till

      kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska stan­

      darder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med

      artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      Esma ska, efter samråd med ESRB och andra berörda myndig­

      heter, regelbundet se över tröskelvärdena och vid behov föreslå

      tekniska standarder för tillsyn för att ändra dem.

      5. Varje medlemsstat ska utse en myndighet som ansvarar

      för att se till att kravet enligt punkt 1 efterlevs.

      Artikel 11

      Riskbegränsningstekniker för OTC-derivatkontrakt som

      inte clearas via en central motpart

      1. Finansiella motparter och icke-finansiella motparter vilka

      ingår ett OTC-derivatkontrakt som inte clearas via en central

      motpart, ska med tillbörlig aktsamhet se till att det har införts

      lämpliga förfaranden och system för att mäta, övervaka och

      begränsa operativa risker och motpartskreditrisker, och då minst

      följande:

      a) Förfaranden, om möjligt på elektronisk väg, som säkerställer

      att det berörda OTC-derivatkontraktets villkor godkänns i

      tid.

      b) Formaliserade förfaranden som är stabila, motståndskraftiga

      och kontrollerbara för att stämma av portföljer, hantera där­

      med förknippade risker och tidigt upptäcka tvister mellan

      parter och lösa dem samt övervaka värdet av utestående

      kontrakt.

      2. De finansiella motparter och icke-finansiella motparter

      som avses i artikel 10 ska dagligen uppdatera värdet av ute­

      stående kontrakt (”mark-to-market”). Om marknadsförhållan­

      dena hindrar en uppdatering ska en tillförlitlig och försiktig

      ”marking-to-model” användas.

      3. Finansiella motparter ska ha riskhanteringsförfaranden

      som kräver en utväxling av säkerheter som sker i tid, är korrekt

      och på lämpligt vis separerad när det gäller OTC-derivatkontrakt

      som har ingåtts den 16 augusti 2012 eller därefter. De icke-

      finansiella motparter som avses i artikel 10 ska ha riskhante­

      ringsförfaranden som kräver en utväxling av säkerheter som

      sker i tid, är korrekt och på lämpligt vis separerad när det gäller

      OTC-derivatkontrakt som har ingåtts på och efter dagen för

      clearingtröskelns överskridande.

      4. Finansiella motparter ska inneha ett lämpligt och propor­

      tionellt kapital för att hantera den risk som inte täcks av en

      lämplig utväxling av säkerheter.

      5. Kravet i punkt 3 i den här artikeln ska inte tillämpas på

      transaktioner inom grupper som avses i artikel 3 vilka ingås av

      motparter som är etablerade i samma medlemsstat under för­

      utsättning att det inte finns några rådande eller förutsebara

      praktiska eller rättsliga hinder för en snabb överföring av eget

      kapital eller återbetalning av skulder mellan motparterna.

      6. En transaktion inom grupper som avses i artikel 3.2 a, b

      eller c vilken ingås av motparter som är etablerade i olika

      medlemsstater ska helt eller delvis undantas från kravet i punkt

      3 i den här artikeln på grundval av ett positivt beslut från båda

      relevanta behöriga myndigheter under förutsättning att följande

      villkor är uppfyllda:

      a) Motparternas riskhanteringsförfaranden är tillräckligt sunda

      och kraftfulla och står i överstämmelse med komplexiteten

      i derivattransaktionen.

      b) Det finns inga rådande eller förutsebara praktiska eller rätts­

      liga hinder för en snabb överföring av eget kapital eller

      återbetalning av skulder mellan motparterna.

      SV

      L 201/22

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      82

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      Om de behöriga myndigheterna inte kan enas om ett positivt

      beslut inom 30 kalenderdagar från mottagandet av ansökan om

      undantag, får Esma bistå dessa myndigheter med att nå fram till

      en överenskommelse i enlighet med sina befogenheter enligt

      artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      7. En transaktion inom grupper som avses i artikel 3.1 vil­

      ken ingås av icke-finansiella motparter som är etablerade i olika

      medlemsstater ska undantas från kravet i punkt 3 i den här

      artikeln under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

      a) Motparternas riskhanteringsförfaranden är tillräckligt sunda

      och solida och står i överstämmelse med komplexiteten i

      derivattransaktionen.

      b) Det finns inga rådande eller förutsebara praktiska eller rätts­

      liga hinder för en snabb överföring av eget kapital eller

      återbetalning av skulder mellan motparterna.

      De icke-finansiella motparterna ska underrätta de behöriga myn­

      digheter som avses i artikel 10.5 om sin avsikt att tillämpa

      undantaget. Undantaget ska gälla om inte någon av de under­

      rättade behöriga myndigheterna inom tre månader efter under­

      rättelsen meddelar att den inte längre instämmer i att de villkor

      som avses i led a eller b i första stycket är uppfyllda.

      8. En transaktion inom grupper som avses i artikel 3.2 a–d

      vilken ingås mellan en motpart som är etablerad inom unionen

      och en motpart som är etablerad inom ett tredjelands jurisdik­

      tion ska helt eller delvis undantas från kravet i punkt 3 i den

      här artikeln på grundval av ett positivt beslut från den berörda

      behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen av den motpart

      som är etablerad inom unionen under förutsättning att följande

      villkor är uppfyllda:

      a) Motparternas riskhanteringsförfaranden är tillräckligt sunda

      och solida och står i överstämmelse med komplexiteten i

      derivattransaktionen.

      b) Det finns inga rådande eller förutsebara praktiska eller rätts­

      liga hinder för en snabb överföring av eget kapital eller

      återbetalning av skulder mellan motparterna.

      9. En transaktion inom grupper som avses i artikel 3.1 vil­

      ken ingås mellan en icke-finansiell motpart som är etablerad

      inom unionen och en motpart som är etablerad inom ett tredje­

      lands jurisdiktion ska undantas från kravet i punkt 3 i den här

      artikeln under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

      a) Motparternas riskhanteringsförfaranden är tillräckligt sunda

      och solida och står i överstämmelse med komplexiteten i

      derivattransaktionen.

      b) Det finns inga rådande eller förutsebara praktiska eller rätts­

      liga hinder för en snabb överföring av eget kapital eller

      återbetalning av skulder mellan motparterna.

      De icke-finansiella motparterna ska underrätta de behöriga myn­

      digheter som avses i artikel 10.5 om sin avsikt att tillämpa

      undantaget. Undantaget ska gälla om inte någon av de under­

      rättade behöriga myndigheterna inom tre månader efter under­

      rättelsen meddelar att den inte längre instämmer i att de villkor

      som avses i led a eller b i första stycket är uppfyllda.

      10. En transaktion inom grupper som avses i artikel 3.1

      vilken ingås mellan en icke-finansiell motpart och en finansiell

      motpart vilka är etablerade i olika medlemsstater ska helt eller

      delvis undantas från kravet i punkt 3 i den här artikeln på

      grundval av ett positivt beslut från den berörda behöriga myn­

      dighet som ansvarar för tillsynen över den finansiella motparten

      under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

      a) Motparternas riskhanteringsförfaranden är tillräckligt sunda

      och solida och står i överstämmelse med komplexiteten i

      derivattransaktionen.

      b) Det finns inga rådande eller förutsebara praktiska eller rätts­

      liga hinder för en snabb överföring av eget kapital eller

      återbetalning av skulder mellan motparterna.

      Den berörda behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen

      över den finansiella motparten ska underrätta den behöriga

      myndighet som avses i artikel 10.5 om alla sådana beslut. Un­

      dantaget gäller utom i det fall då den underrättade behöriga

      myndigheten inte instämmer i att villkoren som avses i led a

      eller b i första stycket är uppfyllda. Om oenighet råder mellan

      behöriga myndigheter får Esma bistå dessa myndigheter med att

      nå fram till en överenskommelse i enlighet med sina befogen­

      heter enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      11. Den motpart i en transaktion inom grupper som har

      undantagits från kravet i punkt 3 ska offentliggöra information

      om undantaget.

      En behörig myndighet ska underrätta Esma om beslut som

      antagits enligt punkterna 6, 8 eller 10, eller underrättelser

      som mottagits enligt punkterna 7, 9 eller 10, och ska förse

      Esma med uppgifter om den aktuella transaktionen inom grup­

      per.

      12. De krav som anges i punkterna 1–11 ska gälla OTC-

      derivatkontrakt som ingåtts mellan enheter i tredjeland som

      skulle omfattas av dessa krav om de var etablerade i unionen,

      under förutsättning att dessa kontrakt har en direkt, väsentlig

      och förutsebar verkan inom unionen eller när sådana krav är

      nödvändiga eller lämpliga för att förhindra varje kringgående av

      bestämmelserna i denna förordning.

      13. Esma ska regelbundet övervaka aktiviteten beträffande

      derivat som inte är godtagbara för clearing i syfte att fastställa

      fall då en särskild klass av derivat kan ge upphov till systemrisk

      och för att undvika regelarbitrage mellan clearade och ej clea­

      rade derivattransaktioner. Esma ska särskilt, efter samråd med

      ESRB, vidta åtgärder i enlighet med artikel 5.3 eller se över de

      tekniska standarder för tillsyn avseende marginalsäkerheter som

      fastställs i punkt 14 i den här artikeln och i artikel 41.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/23

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      83

      14. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

      tillsyn med närmare uppgifter om följande:

      a) De förfaranden och arrangemang som avses i punkt 1.

      b) De marknadsförhållanden som hindrar en ”marking-to-mar­

      ket”-uppdatering och kriterier för att använda den ”marking-

      to-model” som avses i punkt 2.

      c) De uppgifter om undantagna transaktioner inom grupper

      som ska uppges i den anmälan som avses i punkterna 7,

      9 och 10.

      d) De uppgifter om undantagna transaktioner inom grupper

      som avses i punkt 11.

      e) De kontrakt som ska anses ha en direkt, väsentlig och för­

      utsebar verkan inom unionen eller de fall när det är nöd­

      vändigt eller lämpligt att förhindra varje kringgående av be­

      stämmelserna i denna förordning enligt punkt 12.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska stan­

      darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

      förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      15. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska Esma utarbeta förslag till gemensamma tekniska stan­

      darder för tillsyn med närmare uppgifter om följande:

      a) Riskhanteringsförfaranden, inbegripet de nivåer på och den

      typ av säkerhets- och separeringssystem som krävs för att

      uppfylla kraven i punkt 3.

      b) De kapitalnivåer som krävs för att uppfylla kraven i punkt 4.

      c) De förfaranden som motparterna och de berörda behöriga

      myndigheterna ska följa när undantag tillämpas enligt punk­

      terna 6–10.

      d) De tillämpliga kriterier som avses i punkterna 5–10, inbegri­

      pet framför allt vad som bör betraktas som praktiska och

      rättsliga hinder för en snabb överföring av eget kapital eller

      återbetalning av skulder mellan motparterna.

      De europeiska tillsynsmyndigheterna ska överlämna dessa för­

      slag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast

      den 30 september 2012.

      Beroende på motpartens rättsliga form ska kommissionen ges

      befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses

      i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordningarna

      (EU)

      nr 1093/2010,

      (EU)

      nr 1094/2010

      eller (EU)

      nr 1095/2010.

      Artikel 12

      Sanktioner

      1. Medlemsstaterna ska införa bestämmelser om sanktioner

      vid överträdelser av bestämmelserna i denna avdelning och ska

      vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs.

      Sanktionerna ska åtminstone inkludera administrativa avgifter.

      Sanktionerna i fråga ska vara effektiva, proportionella och av­

      skräckande.

      2. Medlemsstaterna ska se till att de myndigheter som an­

      svarar för tillsynen av finansiella motparter, och i tillämpliga fall

      icke-finansiella motparter, offentliggör alla sanktioner som ut­

      dömts för överträdelser av artiklarna 4, 5 och 7-11, förutsatt att

      detta inte skapar allvarlig oro på finansmarknaderna eller åsam­

      kar de berörda parterna oproportionerligt stora skador. Med­

      lemsstaterna ska regelbundet offentliggöra bedömningsrapporter

      om hur effektiva de tillämpade bestämmelserna om sanktioner

      är. Ett sådant utlämnande av uppgifter eller offentliggörande får

      inte omfatta personuppgifter i den mening som avses i artikel 2

      a i direktiv 95/46/EG.

      Medlemsstaterna ska senast den 17 februari 2013 underrätta

      kommissionen om bestämmelserna som avses i punkt 1. De

      ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om senare änd­

      ringar av dem.

      3. En överträdelse av bestämmelserna i denna avdelning ska

      inte påverka giltigheten av ett OTC-derivatkontrakt eller parter­

      nas möjligheter att verkställa bestämmelserna i ett OTC-derivat­

      kontrakt. En överträdelse av bestämmelserna i denna avdelning

      utgör ingen grund för skadeståndsanspråk mot en part i ett

      OTC-derivatkontrakt.

      Artikel 13

      Mekanism för undvikande av överlappande eller

      motstridiga bestämmelser

      1. Kommissionen ska med Esmas bistånd övervaka och ut­

      arbeta rapporter till Europaparlamentet och rådet om den in­

      ternationella tillämpningen av de principer som fastställs i ar­

      tiklarna 4, 9, 10 och 11, särskilt när det gäller eventuella över­

      lappande eller motstridiga krav på marknadsaktörerna, och re­

      kommendera möjliga åtgärder.

      2. Kommissionen får anta genomförandeakter i vilka det in­

      tygas att ett tredjelands rättsliga, tillsynsmässiga och verkställig­

      hetsmässiga arrangemang

      a) motsvarar krav som fastställs i denna förordning enligt ar­

      tiklarna 4, 9, 10 och 11,

      b) säkerställer ett skydd av tystnadsplikten som är likvärdigt

      med det som fastställs i denna förordning, och

      SV

      L 201/24

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      84

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      c) tillämpas effektivt och verkställs på ett jämlikt och icke

      snedvridande sätt så att en effektiv tillsyn och verkställighet

      kan upprätthållas.

      Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

      ningsförfarande som avses i artikel 86.2.

      3. En genomförandeakt om likvärdighet enligt punkt 2 ska

      innebära att motparter som ingår en transaktion som omfattas

      av denna förordning ska anses ha fullgjort de skyldigheter som

      ingår i artiklarna 4, 9, 10 och 11 om åtminstone en av mot­

      parterna är etablerad i det tredjelandet.

      4. Kommissionen ska i samarbete med Esma övervaka att de

      krav som motsvarar kraven som fastställs i artiklarna 4, 9, 10

      och 11 genomförs på ett effektivt sätt av de tredjeländer för

      vilka en genomförandeakt om likvärdighet har antagits och

      regelbundet, minst en gång om året, rapportera till Europapar­

      lamentet och rådet. Inom 30 kalenderdagar efter det att rappor­

      ten har lagts fram ska kommissionen, om rapporten visar att

      myndigheterna i tredjelandet har tillämpat de motsvarande kra­

      ven på ett ofullständigt eller inkonsekvent sätt, återkalla erkän­

      nandet om likvärdighet när det gäller det aktuella tredjelandets

      regelverk. Om en genomförandeakt om likvärdighet dras till­

      baka ska motparterna automatiskt på nytt omfattas av alla

      krav som fastställs i denna förordning.

      AVDELNING III

      AUKTORISATION OCH TILLSYN AV CENTRALA MOTPARTER

      KAPITEL 1

      Villkor och förfaranden för auktorisation av centrala

      motparter

      Artikel 14

      Auktorisation av centrala motparter

      1. Om en i unionen etablerad juridisk person avser att till­

      handahålla clearingtjänster som central motpart, ska den ansöka

      om auktorisation hos behörig myndighet i den medlemsstat där

      den är etablerad (den centrala motpartens behöriga myndighet),

      i enlighet med förfarandet i artikel 17.

      2. När auktorisation har beviljats i enlighet med artikel 17

      ska den gälla på unionens hela territorium.

      3. Auktorisation som avses i punkt 1 ska beviljas endast för

      verksamheter relaterade till clearing, och det ska anges vilka

      tjänster och verksamheter som den centrala motparten är auk­

      toriserad för, inklusive vilka klasser av finansiella instrument

      som en sådan auktorisation omfattar.

      4. En central motpart ska alltid uppfylla villkoren för aukto­

      risation.

      En central motpart ska utan dröjsmål underrätta den behöriga

      myndigheten om väsentliga förändringar som påverkar villkoren

      för auktorisation.

      5. Den auktorisation som avses i punkt 1 ska inte hindra

      medlemsstater från att anta eller fortsätta att tillämpa ytterligare

      krav när det gäller centrala motparter som har etablerat sig på

      deras territorium, inbegripet vissa auktoriseringskrav enligt di­

      rektiv 2006/48/EG.

      Artikel 15

      Utvidgning av verksamheter och tjänster

      1. En central motpart ska lämna in en begäran om utvidg­

      ning till den centrala motpartens behöriga myndighet, om den

      vill utvidga sin affärsverksamhet till verksamheter och tjänster

      som inte omfattas av den ursprungliga auktorisationen. Tillhan­

      dahållande av clearingtjänster som den centrala motparten inte

      auktoriserats för ska betraktas som en utvidgning av den auk­

      torisationen.

      Utvidgningen av en auktorisation ska ske i enlighet med det

      förfarande som anges i artikel 17.

      2. Om en central motpart önskar utvidga sin verksamhet till

      en annan medlemsstat än den där den är etablerad, ska den

      centrala motpartens behöriga myndighet utan dröjsmål under­

      rätta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten.

      Artikel 16

      Kapitalkrav

      1. För att auktoriseras enligt artikel 14 ska en central

      motpart ha ständig tillgång till ett startkapital på minst

      7,5 miljoner EUR.

      2. En central motparts kapital ska – inklusive balanserade

      vinstmedel och reserver – stå i proportion till den risk som är

      kopplad till den centrala motpartens verksamhet. Kapitalet ska

      alltid vara tillräckligt för att vid behov och inom rimlig tid

      kunna säkerställa en ordnad avveckling eller omstrukturering

      av verksamheten och erbjuda den centrala motparten tillräckligt

      skydd mot kreditrisker, motpartsrisker, marknadsrisker, opera­

      tiva risker, rättsliga risker och affärsrisker som inte redan täcks

      av särskilda finansiella resurser enligt artiklarna 41–44.

      3. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska EBA, i nära samarbete med ECBS och efter samråd

      med Esma, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

      med närmare uppgifter om kraven när det gäller en central

      motparts kapital, balanserade vinstmedel och reserver som avses

      i punkt 2.

      EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska stan­

      darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

      artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

      Artikel 17

      Förfarande för att bevilja och avslå auktorisation

      1. Den ansökande centrala motparten ska lämna en ansökan

      om auktorisation till den behöriga myndigheten i den medlems­

      stat där den är etablerad.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/25

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      85

      2. Den ansökande centrala motparten ska lämna in alla upp­

      gifter som krävs för att den behöriga myndigheten ska kunna

      fastslå att den sökande uppfyller de krav som fastställs i denna

      förordning. Den behöriga myndigheten ska omgående över­

      lämna alla uppgifter som mottagits från den ansökande centrala

      motparten till Esma och det kollegium som avses i artikel 18.1.

      3. Inom 30 arbetsdagar efter mottagandet av ansökan ska

      den behöriga myndigheten bedöma om ansökan är fullständig.

      Om ansökan inte är fullständig, ska den behöriga myndigheten

      ange en tidsfrist inom vilken den ansökande centrala motparten

      ska lämna ytterligare information. Den behöriga myndigheten

      ska efter att ha bedömt att ansökan är fullständig, underrätta

      den ansökande centrala motparten, medlemmarna i det kolle­

      gium som inrättats i enlighet med artikel 18.1 och Esma om

      detta.

      4. Den behöriga myndigheten ska bevilja auktorisation en­

      dast om den finner att den ansökande centrala motparten upp­

      fyller alla krav i denna förordning och att den centrala motpar­

      ten är anmäld som ett system enligt direktiv 98/26/EG.

      Den behöriga myndigheten ska vederbörligen beakta det ytt­

      rande som kollegiet nått fram till i enlighet med artikel 19.

      Om den behöriga myndigheten inte instämmer med kollegiets

      positiva yttrande, ska dess beslut innehålla en fullständig moti­

      vering och en förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från

      kollegiets positiva yttrande.

      Den centrala motparten ska inte beviljas auktorisation om samt­

      liga medlemmar i kollegiet, med undantag för de behöriga myn­

      digheterna i den medlemsstat där den centrala motparten är

      etablerad, genom överenskommelse når fram till ett gemensamt

      yttrande enligt artikel 19.1 om att den centrala motparten inte

      bör beviljas auktorisation. Det yttrandet ska ange skriftliga, full­

      ständiga och detaljerade skäl till att kollegiet anser att de krav

      som fastställs i denna förordning eller andra delar av unions­

      rätten inte är uppfyllda.

      Om ett gemensamt yttrande som avses i tredje stycket inte har

      uppnåtts genom överenskommelse, och en majoritet bestående

      av två tredjedelar av kollegiet har avgett ett negativt yttrande, får

      varje berörd behörig myndighet med stöd av en majoritet be­

      stående av två tredjedelar av kollegiet inom 30 kalenderdagar

      efter antagandet av det negativa yttrandet hänskjuta frågan till

      Esma för avgörande i enlighet med artikel 19 i förordning (EU)

      nr 1095/2010.

      Beslutet om hänskjutande ska ange skriftliga, fullständiga och

      detaljerade skäl till att de berörda medlemmarna i kollegiet

      anser att de krav som fastställs i denna förordning eller andra

      delar av unionsrätten inte är uppfyllda. I sådana fall ska den

      centrala motpartens behöriga myndighet skjuta upp sitt beslut

      om auktorisation och invänta ett eventuellt beslut om auktori­

      sation från Esma i enlighet med artikel 19.3 i förordning (EU)

      nr 1095/2010. Den behöriga myndigheten ska fatta sitt beslut i

      enlighet med Esmas beslut. Ärendet får inte hänskjutas till Esma

      efter det att den 30-dagarsperiod som avses i fjärde stycket har

      löpt ut.

      Om samtliga medlemmar i kollegiet, med undantag för myn­

      digheterna i den medlemsstat där den centrala motparten är

      etablerad, genom överenskommelse når fram till ett gemensamt

      yttrande enligt artikel 19.1 om att den centrala motparten inte

      bör beviljas auktorisation, får den behöriga myndigheten hän­

      skjuta frågan till Esma för avgörande i enlighet med artikel 19 i

      förordning (EU) nr 1095/2010.

      Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den centrala

      motparten är etablerad ska vidarebefordra beslutet till de övriga

      berörda behöriga myndigheterna.

      5. Esma ska agera i enlighet med artikel 17 i förordning (EU)

      nr 1095/2010 om den centrala motpartens behöriga myndighet

      inte har tillämpat bestämmelserna i denna förordning, eller har

      tillämpat dem på ett sätt som framstår som en överträdelse av

      unionsrätten.

      Esma får utreda påstådda överträdelser eller underlåtelser att till­

      lämpa unionsrätten på begäran av någon medlem i kollegiet

      eller på eget initiativ, efter att ha underrättat den behöriga

      myndigheten.

      6. Inga åtgärder som vidtas i tjänsten av någon av kollegiets

      medlemmar får direkt eller indirekt diskriminera någon med­

      lemsstat eller grupp av medlemsstater som plats för clearing­

      tjänster oavsett valutaslag.

      7. Inom sex månader från inlämnandet av en fullständig

      ansökan ska den behöriga myndigheten skriftligen med fullstän­

      dig motivering underrätta den sökande om huruvida auktorisa­

      tion beviljats eller avslagits.

      Artikel 18

      Kollegium

      1. Inom 30 kalenderdagar efter inlämnandet av en fullständig

      ansökan i enlighet med artikel 17 ska den centrala motpartens

      behöriga myndighet inrätta, förvalta och leda ett kollegium som

      främjar fullgörandet av de uppgifter som anges i artiklarna 15,

      17, 49, 51 och 54.

      2. Kollegiet ska ha följande sammansättning:

      a) Esma.

      b) Den centrala motpartens behöriga myndighet.

      c) De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av den

      centrala motpartens clearingmedlemmar som är etablerade i

      de tre medlemsstaterna med de sammanlagt största bidragen

      under en ettårsperiod till den centrala motpartens obestånds­

      fond som avses i artikel 42.

      d) De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av de

      handelsplatser som den centrala motparten verkar på.

      e) De behöriga myndigheter som övervakar centrala motparter

      med vilka samverkansöverenskommelser ingåtts.

      f) De behöriga myndigheter som övervakar de värdepappers­

      centraler som den centrala motparten är knuten till.

      SV

      L 201/26

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      86

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      g) De berörda ECBS-medlemmar som ansvarar för övervak­

      ningen av den centrala motparten och de berörda ECBS-

      medlemmar som ansvarar för övervakningen av de centrala

      motparter med vilka samverkansöverenskommelser har in­

      gåtts.

      h) De centralbanker som utger de clearade finansiella instru­

      mentens mest relevanta unionsvalutor.

      3. En behörig myndighet i en medlemsstat som inte är med­

      lem i kollegiet får från kollegiet begära all information som är

      relevant för utförandet av dess tillsynsuppgifter.

      4. Kollegiet ska sörja för följande, utan att det påverkar be­

      höriga myndigheters befogenheter enligt denna förordning:

      a) Utarbetande av det yttrande som avses i artikel 19.

      b) Informationsutbyte, inklusive begäran om information enligt

      artikel 84.

      c) Överenskommelser bland medlemmarna om att frivilligt påta

      sig uppgifter.

      d) Samordning av programmen för tillsynsgranskning, baserade

      på en riskbedömning av den centrala motparten.

      e) Fastställande av förfaranden och beredskapsplaner för kris­

      situationer som avses i artikel 24.

      5. Kollegiets inrättande och verksamhet ska baseras på en

      skriftlig överenskommelse mellan dess samtliga medlemmar.

      I överenskommelsen ska de praktiska villkoren för kollegiets

      verksamhet anges, inbegripet närmare bestämmelser för omröst­

      ningsförfaranden som avses i artikel 19.3, och uppgifter kan

      åläggas den centrala motpartens behöriga myndighet eller åläg­

      gas en annan medlem av kollegiet.

      6. För att säkerställa att kollegierna fungerar på ett enhetligt

      och samstämmigt sätt i hela unionen ska Esma utarbeta förslag

      till tekniska standarder för tillsyn som anger de villkor enligt

      vilka de unionsvalutor som avses i punkt 2 h ska anses som de

      mest relevanta och närmare anger de praktiska villkor som

      avses i punkt 5.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska stan­

      darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

      förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      Artikel 19

      Yttrande från kollegiet

      1. Inom fyra månader efter den centrala motpartens inläm­

      nande av en fullständig ansökan enligt artikel 17 ska den cen­

      trala motpartens behöriga myndighet genomföra en riskbedöm­

      ning av den centrala motparten och lämna en rapport till kol­

      legiet.

      Inom 30 kalenderdagar efter mottagandet och baserat på slut­

      satserna i denna rapport ska kollegiet nå fram till ett gemensamt

      yttrande i vilket det fastställs huruvida den ansökande centrala

      motparten uppfyller alla de krav som fastställs i denna förord­

      ning.

      Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17.4 fjärde styc­

      ket ska kollegiet, om inget gemensamt yttrande kan uppnås i

      enlighet med andra stycket, inom samma tidsperiod anta ett

      majoritetsyttrande.

      2. Esma ska underlätta antagandet av det gemensamma ytt­

      randet i enlighet med dess allmänna samordningsfunktion enligt

      artikel 31 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      3. Kollegiets majoritetsyttrande ska antas med enkel majori­

      tet bland dess medlemmar. För kollegier bestående av upp till

      och med tolv medlemmar ska högst två kollegiemedlemmar

      från samma medlemsstat ha rösträtt och varje röstberättigad

      medlem ska ha en röst. För kollegier bestående av fler än tolv

      medlemmar ska högst tre medlemmar från samma medlemsstat

      ha rösträtt och varje röstberättigad medlem ska ha en röst. Esma

      ska inte ha rösträtt i fråga om kollegiets yttranden.

      Artikel 20

      Upphävande av auktorisation

      1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 22.3 ska

      den centrala motpartens behöriga myndighet upphäva auktori­

      sationen om den centrala motparten

      a) inte har utnyttjat sin auktorisation inom tolv månader, ut­

      tryckligen har frånsagt sig auktorisationen eller inte har till­

      handahållit några tjänster eller utövat någon verksamhet un­

      der de föregående sex månaderna,

      b) har erhållit auktorisationen genom att lämna osanna upp­

      gifter eller på något annat otillbörligt sätt,

      c) inte längre uppfyller de villkor som gällde för auktorisatio­

      nen och inte har vidtagit de åtgärder för att avhjälpa situa­

      tionen som den centrala motpartens behöriga myndighet

      begärt inom en fastställd tidsram, eller

      d) allvarligt och systematiskt har åsidosatt något av de krav

      som fastställs i denna förordning.

      2.

      Om den centrala motpartens behöriga myndighet anser att

      en av de omständigheter som avses i punkt 1 föreligger ska den

      inom fem arbetsdagar underrätta Esma och medlemmarna i

      kollegiet om detta.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/27

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      87

      3. Den centrala motpartens behöriga myndighet ska höra

      medlemmarna i kollegiet angående nödvändigheten av att upp­

      häva auktorisationen av den centrala motparten, utom när det

      brådskar med ett sådant beslut.

      4. Varje medlem av kollegiet får när som helst begära att den

      centrala motpartens behöriga myndighet ska kontrollera om

      denna motpart fortfarande uppfyller villkoren som gällde för

      auktorisationen.

      5. Den centrala motpartens behöriga myndighet får begränsa

      upphävandet till viss tjänst, verksamhet eller klass av finansiellt

      instrument.

      6. Den centrala motpartens behöriga myndighet ska över­

      sända sitt beslut med fullständig motivering till Esma och med­

      lemmarna i kollegiet, vilket ska ta hänsyn till reservationer från

      kollegiets medlemmar.

      7. Beslutet om upphävande av auktorisationen ska få verkan

      inom hela unionen.

      Artikel 21

      Översyn och utvärdering

      1. Utan att den roll som innehas av kollegiet påverkas, ska

      de behöriga myndigheter som avses i artikel 22 se över de

      system, strategier, processer och mekanismer som de centrala

      motparterna har inrättat för att följa denna förordning samt

      utvärdera de risker som dessa centrala motparter är eller kan

      vara exponerade mot.

      2. Den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 ska

      omfatta alla de krav på centrala motparter som fastställs i denna

      förordning.

      3. De behöriga myndigheterna ska fastställa hur ofta och hur

      ingående den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 ska

      genomföras med beaktande av verksamhetens storlek, system­

      vikt, art, omfattning och komplexitet när det gäller de berörda

      centrala motparterna. Översynen och utvärderingen ska upp­

      dateras minst en gång årligen.

      De centrala motparterna ska omfattas av kontroller på plats.

      4. De behöriga myndigheterna ska regelbundet och minst

      årligen underrätta kollegiet om resultaten av översynen och

      utvärderingen enligt punkt 1, inbegripet eventuella korrigerande

      åtgärder eller sanktioner.

      5. De behöriga myndigheterna ska kräva att centrala motpar­

      ter som inte uppfyller de krav som fastställs i denna förordning

      på ett tidigt stadium vidtar nödvändiga åtgärder för att komma

      till rätta med denna situation.

      6. Esma ska ha en samordnande roll mellan behöriga myn­

      digheter och kollegier i syfte att skapa en gemensam tillsyns­

      kultur och konsekvent tillsynspraxis, säkerställa enhetliga för­

      faranden och ett enhetligt tillvägagångssätt, och förstärka över­

      ensstämmelsen när det gäller resultatet av tillsynen.

      Med avseende på tillämpningen av första stycket ska Esma åt­

      minstone årligen

      a) genomföra en inbördes utvärdering av den tillsynsverksam­

      het som utförs av samtliga behöriga myndigheter med av­

      seende på centrala motparters auktorisation och tillsyn i

      enlighet med artikel 30 i förordning (EU) nr 1095/2010 och

      b) ta initiativ till och samordna unionsomfattande utvärderingar

      av de centrala motparternas förutsättningar för att stå emot

      en ogynnsam utveckling på marknaden i enlighet med arti­

      kel 32.2 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      Om en sådan utvärdering som avses i andra stycket led b visar

      på brister i en eller fler centrala motparters motståndskraft ska

      Esma utfärda de rekommendationer som behövs i enlighet med

      artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      KAPITEL 2

      Tillsyn och övervakning av centrala motparter

      Artikel 22

      Behörig myndighet

      1. Varje medlemsstat ska utse den behöriga myndighet som

      ska svara för att de uppgifter som följer av denna förordning

      utförs när det gäller auktorisation och tillsyn av centrala mot­

      parter som är etablerade på deras territorium och ska underrätta

      kommissionen och Esma därom.

      Om en medlemsstat utser mer än en behörig myndighet ska

      den klart ange varje myndighets uppdrag och utse en myndighet

      med ensamt ansvar för att samordna samarbetet och infor­

      mationsutbytet med kommissionen, Esma, andra medlemsstaters

      behöriga myndigheter, EBA och berörda ECBS-medlemmar i

      enlighet med artiklarna 23, 24, 83 och 84.

      2. Varje medlemsstat ska se till att den behöriga myndighe­

      ten har tillräckliga tillsyns- och utredningsbefogenheter för att

      fullgöra sitt uppdrag.

      3. Varje medlemsstat ska se till att lämpliga administrativa

      åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning kan vidtas eller

      införas mot ansvariga fysiska eller juridiska personer, om denna

      förordning inte efterlevs.

      Dessa åtgärder ska vara effektiva, proportionella och avskräc­

      kande och får inbegripa krav på korrigerande åtgärder inom en

      fastställd tidsram.

      4. Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning

      över de behöriga myndigheter som utsetts enligt punkt 1.

      KAPITEL 3

      Samarbete

      Artikel 23

      Samarbete mellan myndigheter

      1. Behöriga myndigheter ska ha ett nära samarbete med va­

      randra, med Esma och vid behov med ECBS.

      SV

      L 201/28

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      88

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      2. På grundval av tillgängliga uppgifter vid tidpunkten för

      beslutet ska de behöriga myndigheterna vid utövandet av sina

      allmänna uppgifter vederbörligen beakta sina besluts potentiella

      effekter på det finansiella systemets stabilitet i alla övriga be­

      rörda medlemsstater, särskilt i krissituationer som avses i arti­

      kel 24.

      Artikel 24

      Krissituationer

      Den centrala motpartens behöriga myndighet eller annan myn­

      dighet ska utan onödigt dröjsmål underrätta Esma, kollegiet,

      berörda ECBS-medlemmar och andra berörda myndigheter om

      krissituationer som berör en central motpart, inklusive utveck­

      lingar på finansmarknader, som kan inverka negativt på mark­

      nadens likviditet och det finansiella systemets stabilitet i någon

      av de medlemsstater där den centrala motparten eller någon av

      dess clearingmedlemmar är etablerad.

      KAPITEL 4

      Relationer med tredjeländer

      Artikel 25

      Godkännande av en central motpart från tredjeland

      1. En i ett tredjeland etablerad central motpart får tillhanda­

      hålla clearingtjänster till clearingmedlemmar eller handelsplatser

      som är etablerade i unionen endast om denna centrala motpart

      är godkänd av Esma.

      2. Efter samråd med de myndigheter som avses i punkt 3 får

      Esma godkänna en central motpart som är etablerad i ett tredje­

      land och som har lämnat in en ansökan om godkännande att

      tillhandahålla clearingtjänster eller clearingverksamhet, om:

      a) Kommissionen har antagit en genomförandeakt i enlighet

      med punkt 6.

      b) Den centrala motparten är auktoriserad i det berörda tredje­

      landet och omfattas av effektiv tillsyn och verkställighet som

      säkerställer att den fullt ut följer de försiktighetskrav som

      gäller i det tredjelandet.

      c) Samarbetsavtal har ingåtts i enlighet med punkt 7.

      d) Den centrala motparten är etablerad eller auktoriserad i ett

      tredjeland som anses ha system för bekämpning av penning­

      tvätt och av finansiering av terrorism som är likvärdiga unio­

      nens system i enlighet med de likvärdighetskriterier för tred­

      jeland som medlemsstaterna kommit överens om enligt Eu­

      ropaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den

      26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det fi­

      nansiella systemet används för penningtvätt och finansiering

      av terrorism ( 1 ).

      3. När Esma bedömer om de villkor som avses i punkt 2 är

      uppfyllda ska myndigheten samråda med

      a) den behöriga myndigheten i en medlemsstat där den centrala

      motparten tillhandahåller eller har för avsikt att tillhanda­

      hålla clearingtjänster och som har valts av den centrala mot­

      parten,

      b) de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av den

      centrala motpartens clearingmedlemmar som är etablerade i

      de tre medlemsstater som lämnar eller som den centrala

      motparten förväntar sig ska lämna de sammanlagt största

      bidragen under en ettårsperiod till den centrala motpartens

      obeståndsfond som avses i artikel 42,

      c) de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av han­

      delsplatser belägna inom unionen som den centrala motpar­

      ten verkar eller kommer att verka på,

      d) de behöriga myndigheter som övervakar centrala motparter

      etablerade inom unionen med vilka samverkansöverenskom­

      melser ingåtts,

      e) berörda ECBS-medlemmar i de medlemsstater där den cen­

      trala motparten tillhandahåller eller har för avsikt att tillhan­

      dahålla clearingtjänster och relevanta ECBS-medlemmar som

      ansvarar för övervakningen av centrala motparter med vilka

      samverkansöverenskommelser ingåtts,

      f) de centralbanker som utger de mest relevanta unionsvalu­

      torna för de finansiella instrument som clearats eller som ska

      clearas.

      4. Den centrala motpart som avses i punkt 1 ska lämna in

      sin ansökan till Esma.

      Den ansökande centrala motparten ska förse Esma med all

      information som krävs för ett godkännande. Inom 30 arbets­

      dagar efter mottagandet ska Esma bedöma om ansökan är full­

      ständig. Om ansökan inte är fullständig ska Esma ange en tids­

      frist inom vilken den sökande centrala motparten ska lämna

      ytterligare information.

      Beslutet om godkännande ska grundas på de villkor som fast­

      ställs i punkt 2 och vara oberoende av varje bedömning som

      utgör grund för de likvärdighetsbeslut som avses i artikel 13.3.

      Esma ska samråda med de myndigheter och enheter som avses i

      punkt 3 innan myndigheten fattar sitt beslut.

      Inom 180 arbetsdagar från inlämnandet av en fullständig an­

      sökan ska Esma med fullständig motivering skriftligen under­

      rätta den ansökande centrala motparten om huruvida godkän­

      nande beviljats eller nekats.

      Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de

      centrala motparter som godkänts i enlighet med denna förord­

      ning.

      5. Esma ska efter samråd med de myndigheter och enheter

      som avses i punkt 3 se över godkännandet av en central mot­

      part som är etablerad i ett tredjeland om denna centrala mot­

      part har utvidgat området för sin verksamhet och sina tjänster i

      unionen. Den översynen ska genomföras i enlighet med i punk­

      terna 2, 3 och 4. Esma får återkalla godkännandet av denna

      centrala motpart om villkoren i punkt 2 inte längre är uppfyllda

      och under samma omständigheter som dem som beskrivs i

      artikel 20.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/29

      ( 1 ) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      89

      6. Kommissionen får anta en genomförandeakt i enlighet

      med artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011, som fastställer

      att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett tredjeland säker­

      ställer att de centrala motparter som är auktoriserade i detta

      land följer rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de

      krav som fastställs i avdelning IV i den här förordningen, och

      att dessa centrala motparter löpande är föremål för effektiv

      tillsyn och verkställighet i detta land och att tredjelandets regel­

      verk föreskriver ett effektivt likvärdigt system för godkännande

      av de centrala motparter som är auktoriserade i enlighet med

      tredjeländers rättsordningar.

      7. Esma ska upprätta samarbetsarrangemang med de berörda

      behöriga myndigheter i tredjeländer vars rättsliga och tillsyns­

      mässiga regelverk har godkänts som vara likvärdiga med denna

      förordning i enlighet med punkt 6. I sådana avtal ska minst

      följande anges:

      a) Mekanismen för informationsutbyte mellan Esma och det

      berörda tredjelandets behöriga myndigheter, inbegripet till­

      gång till alla uppgifter som Esma begär över centrala mot­

      parter som är auktoriserade i tredjeländer.

      b) Mekanismen för omedelbar underrättelse till Esma när en

      behörig myndighet i ett tredjeland bedömer att en central

      motpart som den utövar tillsyn av bryter mot villkoren för

      sin auktorisation eller annan lagstiftning som den omfattas

      av.

      c) Mekanismen för omedelbar underrättelse till Esma från en

      behörig myndighet i ett tredjeland när en central motpart

      som den utövar tillsyn av har beviljats rätt att tillhandahålla

      clearingtjänster till clearingmedlemmar eller kunder som är

      etablerade i unionen.

      d) Förfarandena för samordning av tillsynsverksamhet, inbegri­

      pet, när så är lämpligt, kontroller på plats.

      8. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

      tillsyn som närmare anger de uppgifter som den ansökande

      centrala motparten ska tillhandahålla Esma i sin ansökan om

      godkännande.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska stan­

      darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

      artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      AVDELNING IV

      KRAV PÅ CENTRALA MOTPARTER

      KAPITEL 1

      Organisatoriska krav

      Artikel 26

      Allmänna bestämmelser

      1.

      En central motpart ska ha stabila styrformer, som omfattar

      en tydlig organisationsstruktur med en väldefinierad, transparent

      och konsekvent ansvarsfördelning, effektiva metoder för att

      identifiera, hantera, övervaka och rapportera de risker som

      denna motpart är eller kan bli utsatt för samt ha tillfredsstäl­

      lande rutiner för intern kontroll, däribland sunda förfaranden

      för administration och redovisning.

      2. En central motpart ska införa regler och rutiner som är

      tillräckligt effektiva för att säkerställa att denna förordning följs,

      inklusive ledningens och de anställdas efterlevnad av alla be­

      stämmelser i denna förordning.

      3. En central motpart ska upprätthålla en organisationsstruk­

      tur som säkerställer en kontinuerlig och väl fungerande verk­

      samhet och tillhandahållande av tjänster. Det ska använda lämp­

      liga och proportionella system, resurser och förfaranden.

      4. En central motpart ska klart skilja på rapporteringsruti­

      nerna för dess riskhantering och för dess övriga verksamhet.

      5. En central motpart ska införa, tillämpa och upprätthålla

      en lönepolitik som främjar sund och effektiv riskhantering och

      som inte skapar incitament för mildrade riskstandarder.

      6. En central motpart ska ha tillräckliga IT-system som kan

      hantera dess tjänsters och verksamhets komplexitet, mångfald

      och inriktning, så att den tryggar hög säkerhetsstandard och att

      dess uppgifter är säkra och konfidentiella.

      7. En central motpart ska kostnadsfritt offentliggöra sina

      styrformer, regelverket för verksamheten, samt sina inträdeskri­

      terier för clearingmedlemskap.

      8. Den centrala motparten ska vara föremål för ofta före­

      kommande och oberoende revisioner. Resultaten av dessa revi­

      sioner ska meddelas styrelsen och tillhandahållas den behöriga

      myndigheten.

      9. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska Esma, efter samråd med ECBS-medlemmarna, ut­

      arbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare

      uppgifter om vad regler och styrformer enligt punkterna 1–8

      minst ska omfatta.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska stan­

      darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

      artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      Artikel 27

      Företagsledning och styrelsen

      1. En central motparts företagsledning ska ha tillräckligt gott

      anseende och tillräcklig erfarenhet som säkerställer en sund och

      ansvarsfull ledning av den centrala motparten.

      SV

      L 201/30

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      90

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      2. En central motpart ska ha en styrelse, där minst en tred­

      jedel och minst två av ledamöterna av en central motparts

      styrelse ska vara oberoende. Företrädare för clearingmedlemmar­

      nas kunder ska bjudas in till styrelsemöten när det gäller frågor

      som avser artiklarna 38 och 39. Ersättningen till de oberoende

      och andra icke arbetande styrelseledamöterna får inte vara

      kopplad till den centrala motpartens affärsresultat.

      Ledamöterna av en central motparts styrelse, inklusive de obe­

      roende ledamöterna, ska ha tillräckligt gott anseende och ade­

      kvat sakkunskap om finansiella tjänster, riskhantering och clea­

      ringtjänster.

      3. En central motpart ska klart ange styrelsens roll och an­

      svar samt tillhandahålla styrelsemötenas protokoll till den behö­

      riga myndigheten och revisorer.

      Artikel 28

      Riskkommitté

      1. En central motpart ska inrätta en riskkommitté som ska

      bestå av företrädare för dess clearingmedlemmar, oberoende

      styrelseledamöter och företrädare för dess kunder. Riskkommit­

      tén får låta den centrala motpartens anställda och externa obe­

      roende experter delta i mötena men då utan rösträtt. Behöriga

      myndigheter får begära att få delta i riskkommitténs möten utan

      rösträtt och att bli informerade om riskkommitténs aktiviteter

      och beslut. Riskkommitténs råd får inte direkt påverkas av den

      centrala motpartens ledning. Ingen av grupperna av företrädare

      ska ha majoritet i riskkommittén.

      2. En central motpart ska klart ange riskkommitténs mandat,

      styrformer för att trygga dess oberoende, verksamhetsregler,

      valbarhetskriterier och valförfarande för ledamöterna av risk­

      kommittén. Styrformerna ska vara offentliga och ska åtminstone

      fastställa att riskkommitténs ordförande ska vara en oberoende

      styrelseledamot, att riskkommittén rapporterar direkt till styrel­

      sen och att den ska hålla regelbundna möten.

      3. Riskkommittén ska ge råd till styrelsen om omständighe­

      ter som kan påverka den centrala motpartens riskhantering,

      exempelvis en betydande ändring av dess riskmodell, obestånds­

      förfarandena, kriterierna för godkännande av clearingmedlem­

      mar, för clearing av nya typer av instrument eller för utkon­

      traktering av funktioner. Riskkommitténs råd ska inte krävas för

      den centrala motpartens löpande verksamhet. Rimliga ansträng­

      ningar ska göras för att samråda med riskkommittén om ut­

      vecklingar som kan påverka den centrala motpartens riskhante­

      ring i krissituationer.

      4. Utan att det påverkar behöriga myndigheters rätt att bli

      informerade, ska riskkommitténs ledamöter ha tystnadsplikt.

      Om riskkommitténs ordförande konstaterar att det för en med­

      lem föreligger eller kan föreligga en intressekonflikt i ett särskilt

      ärende, får denne inte rösta om ärendet.

      5.

      En central motpart ska skyndsamt underrätta den behöriga

      myndigheten om alla beslut där styrelsen beslutar att inte följa

      riskkommitténs råd.

      Artikel 29

      Registerhållning

      1. En central motpart ska i minst tio år bevara alla register­

      uppgifter om sina tjänster och sin verksamhet, så att den behö­

      riga myndigheten kan kontrollera den centrala motpartens efter­

      levnad av denna förordning.

      2. En central motpart ska i minst tio år efter att avtal löpt ut

      bevara alla uppgifter om alla avtal som den har behandlat.

      Informationen ska åtminstone möjliggöra fastställande av de

      ursprungliga villkoren i en transaktion, innan den clearades av

      den centrala motparten.

      3. På begäran av den behöriga myndigheten, Esma och be­

      rörda ECBS-medlemmar ska en central motpart tillhandahålla

      registeruppgifter och information enligt punkterna 1 och 2

      och all information om clearade avtals positioner, oberoende

      av den handelsplats där transaktionerna verkställdes.

      4. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

      tillsyn med närmare uppgifter om bevarandet av registeruppgif­

      ter och information enligt punkterna 1–3.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

      der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­

      larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      5. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av

      punkterna 1 och 2, ska Esma utarbeta förslag till tekniska stan­

      darder för genomförande för att närmare ange formatet på de

      uppgifter och den information som ska bevaras.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      genomförande till kommissionen senast den 30 september

      2012.

      Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

      der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

      artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      Artikel 30

      Aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav

      1. Den behöriga myndigheten ska endast auktorisera en cen­

      tral motpart om den har fått upplysningar om vilka av dess

      aktieägare eller medlemmar, oavsett om de är fysiska eller juri­

      diska personer, som direkt eller indirekt har kvalificerade inne­

      hav och upplysningar om storleken på sådana innehav.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/31

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      91

      2. Den behöriga myndigheten ska avslå auktorisation av en

      central motpart, om den tvivlar på att dess aktieägare eller

      medlemmar med kvalificerade innehav är lämpliga, med beak­

      tande av behovet att säkerställa att en central motpart har en

      sund och ansvarsfull ledning.

      3. Om det finns nära förbindelser mellan den centrala mot­

      parten och andra fysiska eller juridiska personer, ska den behö­

      riga myndigheten endast bevilja auktorisation om dessa förbin­

      delser inte hindrar myndigheten från att effektivt utöva sin till­

      synsfunktion.

      4. Om de personer som avses i punkt 1 har ett inflytande

      som sannolikt inverkar menligt på en sund och ansvarsfull

      ledning av den centrala motparten, ska den behöriga myndig­

      heten vidta lämpliga åtgärder för att få detta att upphöra, vilket

      kan inbegripa att upphäva den centrala motpartens auktorisa­

      tion.

      5. Den behöriga myndigheten ska avslå auktorisation, om de

      lagar och andra författningar i ett tredjeland som en eller flera

      fysiska eller juridiska personer med vilka den centrala motparten

      har nära förbindelser omfattas av, eller svårigheter vid verkstäl­

      ligheten av dem, förhindrar ett effektivt utövande av myndighe­

      tens tillsynsfunktion.

      Artikel 31

      Information till behöriga myndigheter

      1. En central motpart ska till sin behöriga myndighet anmäla

      alla förändringar av sin ledning och ska också lämna den be­

      höriga myndigheten alla upplysningar som krävs för att denna

      ska kunna bedöma efterlevnaden av artikel 27.1 och 27.2 andra

      stycket.

      Om en styrelseledamots agerande sannolikt inverkar menligt på

      en sund och ansvarsfull ledning av den centrala motparten, ska

      den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder, vilket kan

      inbegripa att utesluta ledamoten ur styrelsen.

      2. Alla fysiska eller juridiska personer eller sådana personer

      som agerar samfällt (tilltänkta förvärvare) som har fattat ett beslut

      om att direkt eller indirekt förvärva ett kvalificerat innehav i en

      central motpart eller om att ytterligare öka, direkt eller indirekt,

      ett sådant kvalificerat innehav i en central motpart, varigenom

      andelen av röstetalet eller kapitalet kommer att uppgå till eller

      överstiga 10 %, 20 %, 30 % eller 50 % eller så att den centrala

      motparten kommer att få ställning av dotterföretag (tilltänkt

      förvärv), ska först skriftligen underrätta den behöriga myndighe­

      ten för den centrala motpart i vilken de avser att förvärva eller

      ytterligare öka ett kvalificerat innehav om storleken på det till­

      tänkta innehavet samt lämna relevanta uppgifter enligt arti­

      kel 32.4.

      Alla fysiska eller juridiska personer som har fattat ett beslut om

      att direkt eller indirekt avyttra ett kvalificerat innehav i ett vär­

      depappersföretag (den tilltänkte säljaren) ska först skriftligen un­

      derrätta den centrala motpartens behöriga myndigheten därom

      och meddela storleken på ett sådant innehav. En sådan person

      ska även underrätta den behöriga myndigheten, om den har

      fattat ett beslut om att minska ett kvalificerat innehav så att

      andelen av röstetalet eller aktiekapitalet kommer att understiga

      10 %, 20 %, 30 % eller 50 % eller så att den centrala motpartens

      ställning som dotterföretag kommer att upphöra.

      Den behöriga myndigheten ska skicka ett skriftligt mottagnings­

      bevis till den tilltänkte förvärvaren eller säljaren, utan dröjsmål

      och senast två arbetsdagar efter mottagandet av underrättelsen

      enligt denna punkt och efter mottagandet av uppgifterna enligt

      punkt 3.

      Den behöriga myndigheten ska genomföra den bedömning som

      föreskrivs i artikel 32.1 (bedömningen) inom 60 arbetsdagar från

      och med den skriftliga bekräftelsen av mottagandet av under­

      rättelsen och av alla de handlingar som ska bifogas den i en­

      lighet med förteckningen i artikel 32.4 (bedömningsperioden).

      Vid tidpunkten för mottagningsbeviset ska den behöriga myn­

      digheten informera den tilltänkte förvärvaren eller säljaren om

      när bedömningsperioden löper ut.

      3. Den behöriga myndigheten får under bedömningsperioden

      vid behov, dock senast den femtionde arbetsdagen i bedöm­

      ningsperioden, begära ytterligare uppgifter om det är nödvän­

      digt för att slutföra bedömningen. Denna begäran ska vara

      skriftlig och ska klart ange vilka ytterligare uppgifter som krävs.

      Bedömningsperioden ska avbrytas för perioden mellan det da­

      tum då den behöriga myndigheten begär in uppgifter och det

      datum då svar tas emot från den tilltänkte förvärvaren. Avbrot­

      tet får inte överstiga 20 arbetsdagar. Den behöriga myndigheten

      får därefter besluta om att begära in ytterligare uppgifter för att

      komplettera eller förtydliga informationen, vilket dock inte får

      leda till att bedömningsperioden avbryts.

      4. Den behöriga myndigheten får förlänga avbrottet enligt

      punkt 3 andra stycket till högst 30 arbetsdagar, om den till­

      tänkte förvärvaren eller säljaren är

      a) etablerad utanför unionen eller omfattas av tillsyn utanför

      unionen,

      b) en fysisk eller juridisk person som inte omfattas av tillsyn

      enligt denna förordning eller direktiv 73/239/EEG, rådets

      direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning

      av lagar och andra författningar som avser annan direkt

      försäkring än livförsäkring ( 1 ) eller direktiv 2002/83/EG,

      2003/41/EG, 2004/39/EG, 2005/68/EG, 2006/48/EG,

      2009/65/EG eller 2011/61/EU.

      5. Om den behöriga myndigheten efter avslutad bedömning

      beslutar att motsätta sig det tilltänkta förvärvet, ska den inom

      två arbetsdagar och inom bedömningsperioden skriftligen

      SV

      L 201/32

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      ( 1 ) EGT L 228, 11.8.1992, s. 1.

      92

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      underrätta förvärvaren och ange skälen för det beslutet. Den

      behöriga myndigheten ska underrätta det kollegium som avses

      i artikel 18 om detta. Om inget annat föreskrivs i nationell

      lagstiftning, får en lämplig motivering av beslutet offentliggöras

      på den tilltänkte förvärvarens begäran. Detta får dock inte

      hindra medlemsstater från att ge en behörig myndighet befo­

      genhet att offentliggöra detta, utan att den tilltänkte förvärvaren

      så begärt.

      6. Om den behöriga myndigheten inte motsätter sig det till­

      tänkta förvärvet inom bedömningsperioden, ska det anses vara

      godkänt.

      7. Den behöriga myndigheten får fastställa en maximiperiod

      inom vilken det tilltänkta förvärvet ska vara genomfört och vid

      behov förlänga denna.

      8. Medlemsstater får inte införa strängare krav än de som

      föreskrivs i denna förordning när det gäller underrättelse till

      den behöriga myndigheten om direkta eller indirekta förvärv

      av rösträtter eller kapital och dennas godkännande av sådana

      förvärv.

      Artikel 32

      Bedömning

      1. Vid bedömningen av den underrättelse som föreskrivs i

      artikel 31.2 och de uppgifter som avses i artikel 31.3 ska den

      behöriga myndigheten, för att säkerställa en sund och ansvars­

      full ledning av den centrala motpart som förvärvet gäller, och

      med beaktande av den tilltänkte förvärvarens sannolika påver­

      kan på denna motpart bedöma om den tilltänkte förvärvaren är

      lämplig och det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt, med

      beaktande av följande:

      a) Den tilltänkta köparens anseende och finansiella sundhet.

      b) Det anseende och de erfarenheter personerna har som kom­

      mer att leda den centrala motpartens verksamhet till följd av

      det tilltänkta förvärvet.

      c) Om den centrala motparten kommer att kunna uppfylla och

      fortsätta uppfylla denna förordning.

      d) Om det finns rimlig anledning att misstänka att det tilltänkta

      förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd pen­

      ningtvätt eller finansiering av terrorism eller försök till detta,

      enligt artikel 1 i direktiv 2005/60/EG, eller att det tilltänkta

      förvärvet kan öka riskerna för sådan verksamhet.

      Vid sin bedömning av den tilltänkte förvärvarens finansiella

      sundhet ska den behöriga myndigheten särskilt uppmärksamma

      vilken typ av verksamhet som bedrivs och ska bedrivas av den

      centrala motpart som det tilltänkta förvärvet gäller.

      Vid sin bedömning av den centrala motpartens förmåga att följa

      denna förordning ska den behöriga myndigheten särskilt upp­

      märksamma om den koncern som den kommer att bli en del av

      har en struktur som möjliggör en effektiv tillsyn, ett effektivt

      informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna samt

      fastställande av ansvarsfördelningen mellan de behöriga myndig­

      heterna.

      2. De behöriga myndigheterna får bara motsätta sig det till­

      tänkta förvärvet om det finns rimlig anledning att göra detta på

      grundval av kriterierna i punkt 1 eller om de uppgifter som

      lämnats av den tilltänkte förvärvaren är ofullständiga.

      3. Medlemsstaterna får varken införa förhandsvillkor beträf­

      fande storleken på förvärvet av aktieandel eller tillåta de behö­

      riga myndigheterna att bedöma det tilltänkta förvärvet utifrån

      marknadens ekonomiska behov.

      4. Medlemsstaterna ska se till att en förteckning görs allmänt

      tillgänglig med de uppgifter som krävs för bedömningen och

      som ska lämnas till de behöriga myndigheterna vid den tid för

      underrättelsen som avses i artikel 31.2. Uppgiftskraven ska vara

      proportionella och anpassade till den tilltänkte förvärvarens och

      det tilltänkta förvärvets karaktär. Medlemsstaterna får inte kräva

      uppgifter som är irrelevanta för en ansvarsfull bedömning.

      5. Utan hinder av artikel 31.2, 31.3 och 31.4 ska en behörig

      myndighet behandla de tilltänkta förvärvarna på ett icke-diskri­

      minerande sätt, om den har fått underrättelser om två eller flera

      tilltänkta förvärv eller ökningar av kvalificerade innehav i en och

      samma centrala motpart.

      6. Berörda behöriga myndigheter ska i nära samarbete med

      varandra bedöma om den tilltänkte förvärvaren tillhör någon av

      följande kategorier:

      a) En annan central motpart, kreditinstitut, försäkringsföretag,

      återförsäkringsföretag, värdepappersföretag, marknadsplats­

      operatörer, operatörer av värdepappersavvecklingssystem,

      fondföretag eller en AIF-förvaltare med auktorisation i annan

      medlemsstat.

      b) Moderföretag till en annan central motpart, kreditinstitut,

      försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföre­

      tag, marknadsplatsoperatörer, operatörer av värdepappers­

      avvecklingssystem, fondföretag eller en AIF-förvaltare med

      auktorisation i annan medlemsstat.

      c) Fysiska eller juridiska personer som har ägarkontroll över en

      annan central motpart, kreditinstitut, försäkringsföretag, åter­

      försäkringsföretag, värdepappersföretag, marknadsplatsopera­

      törer, operatörer av värdepappersavvecklingssystem, fondfö­

      retag eller en AIF-förvaltare med auktorisation i annan med­

      lemsstat.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/33

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      93

      7. De behöriga myndigheterna ska utan onödigt dröjsmål

      förse varandra med alla väsentliga uppgifter eller andra uppgifter

      som är relevanta för bedömningen. Härvid ska de behöriga

      myndigheterna på begäran överlämna alla relevanta uppgifter

      till varandra och på eget initiativ överlämna alla väsentliga upp­

      gifter. Eventuella synpunkter eller reservationer från den behö­

      riga myndighet som ansvarar för den tilltänkte förvärvaren ska

      anges i beslut av den behöriga myndighet som auktoriserat den

      centrala motpart som förvärvet gäller.

      Artikel 33

      Intressekonflikter

      1. En central motpart ska upprätthålla effektiva organisato­

      riska och administrativa skriftliga förfaranden för att påvisa och

      hantera eventuella intressekonflikter mellan den centrala mot­

      parten, inklusive dess ledning, anställda eller personer med di­

      rekt eller indirekt kontroll eller nära förbindelser, och dess clea­

      ringmedlemmar eller kunder som den centrala motparten kän­

      ner till. Den ska upprätthålla och genomföra lämpliga förfaran­

      den för lösande av eventuella intressekonflikter.

      2. Om en central motparts organisatoriska och administra­

      tiva förfaranden för hantering av intressekonflikter inte med

      tillfredsställande säkerhet kan utesluta risken att en clearingmed­

      lems eller kunds intressen skadas, ska motparten klart och tyd­

      ligt underrätta clearingmedlemmen om intressekonfliktens all­

      männa karaktär eller orsaker, innan den accepterar nya trans­

      aktioner från den clearingmedlemmen. Om den centrala mot­

      parten känner till kunden ska denne och den clearingmedlem

      vars kund berörs informeras av den centrala motparten.

      3. Om den centrala motparten är ett moder- eller dotterfö­

      retag, ska de skriftliga förfarandena också beakta sådana om­

      ständigheter som kan skapa intressekonflikter som motparten är

      eller bör vara medveten om och som är en följd av strukturen

      och affärsverksamheten i andra företag som den är moder- eller

      dotterföretag till.

      4. De skriftliga förfarandena som upprättats i enlighet med

      punkt 1 ska innehålla följande:

      a) Omständigheter som kan innebära eller skapa en intres­

      sekonflikt som medför en betydande risk för att en eller flera

      clearingmedlemmars eller kunders intressen skadas.

      b) Vilka förfaranden som ska tillämpas och åtgärder som ska

      vidtas för att hantera sådana konflikter.

      5. En central motpart ska vidta alla rimliga åtgärder för att

      undvika att uppgifter i dess system missbrukas och ska för­

      hindra att sådana uppgifter används för annan affärsverksamhet.

      En fysisk person som har en nära förbindelse med en central

      motpart eller en juridisk person med ställning som moder- eller

      dotterföretag till den centrala motparten får inte använda kon­

      fidentiella uppgifter som registrerats vid den centrala motparten

      i kommersiella syften, såvida inte den kund som de konfiden­

      tiella uppgifterna tillhör har gett sitt skriftliga förhandsgodkän­

      nande.

      Artikel 34

      Kontinuerlig verksamhet

      1. En central motpart ska etablera, genomföra och upprätt­

      hålla lämpliga riktlinjer för kontinuerlig verksamhet och en

      lämplig katastrofplan för att trygga verksamheten, snabbt åter­

      uppta den och fullgöra den centrala motpartens skyldigheter. En

      sådan plan ska åtminstone göra det möjligt att återställa alla

      transaktioner som de var vid tidpunkten för störningen, så att

      den centrala motpartens verksamhet är fortsatt säker och den

      kan fullfölja avvecklingen vid fastställt datum.

      2. En central motpart ska upprätta, genomföra och upprätt­

      hålla ett adekvat förfarande som säkerställer en ordnad avveck­

      ling eller överföring vid rätt tidpunkt och på rätt sätt av kunders

      och clearingmedlemmars tillgångar och positioner om en auk­

      torisation skulle upphävas till följd av ett beslut enligt arti­

      kel 20.

      3. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska Esma, efter samråd med ECBS-medlemmarna, ut­

      arbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare

      uppgifter om minimiinnehåll och krav avseende riktlinjerna för

      kontinuerlig verksamhet och katastrofplanen.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska stan­

      darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

      artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      Artikel 35

      Utkontraktering

      1. Om en central motpart utkontrakterar operativa funktio­

      ner, tjänster eller verksamheter, ska den förbli fullt ansvarig för

      fullgörandet av samtliga skyldigheter enligt denna förordning

      och ska alltid säkerställa följande:

      a) Utkontraktering får inte innebära delegering av ansvar.

      b) Den centrala motpartens förbindelser med och skyldigheter

      gentemot sina clearingmedlemmar eller, när så är tillämpligt,

      gentemot sina kunder får inte ändras.

      c) Villkoren för den centrala motpartens auktorisation får inte

      förändras.

      d) Utkontraktering får inte förhindra utövandet av tillsyns- och

      kontrollfunktioner, inbegripet tillgång på platsen till alla de

      relevanta uppgifter som krävs för att fullgöra dessa uppdrag.

      SV

      L 201/34

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      94

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      e) Utkontraktering får inte innebära att den centrala motparten

      berövas sina nödvändiga riskhanteringssystem och -kontrol­

      ler.

      f) Tjänsteproducenten ska tillämpa krav för kontinuerlig verk­

      samhet som är likvärdiga de krav som den centrala motpar­

      ten måste uppfylla enligt denna förordning.

      g) Den centrala motparten bibehåller den sakkunskap och de

      resurser som krävs för att kunna bedöma tillhandahållna

      tjänsters kvalitet, tjänsteproducentens organisatoriska kom­

      petens och kapitaltäckning och för att effektivt kunna över­

      vaka de utkontrakterade verksamheterna och hantera de ris­

      ker som utkontrakteringen är förenad med samt löpande

      övervaka dessa verksamheter och hantera dessa risker.

      h) Den centrala motparten ska ha direkt tillgång till relevanta

      uppgifter om de utkontrakterade verksamheterna.

      i) Tjänsteproducenten ska samarbeta med den behöriga myn­

      digheten med avseende på utkontrakterad verksamhet.

      j) Tjänsteproducenten ska skydda eventuella konfidentiella upp­

      gifter som avser den centrala motparten och dennes clearing­

      medlemmar och kunder, eller om tjänsteproducenten är eta­

      blerad i ett tredjeland ska dataskyddsstandarderna i detta

      tredjeland, eller de som de berörda parterna kommit överens

      om, vara likvärdiga med dataskyddsstandarderna i unionen.

      En central motpart får inte utkontraktera central verksamhet

      kopplad till riskhantering, såvida inte sådan utkontraktering

      godkänns av den behöriga myndigheten.

      2. Den behöriga myndigheten ska begära att den centrala

      motparten i ett skriftligt avtal klart anger sina respektive tjäns­

      teproducenters rättigheter och skyldigheter.

      3. En central motpart ska på begäran tillhandahålla alla upp­

      gifter som krävs för att den behöriga myndigheten ska kunna

      bedöma om de utkontrakterade verksamheterna uppfyller denna

      förordnings krav.

      KAPITEL 2

      Uppföranderegler

      Artikel 36

      Allmänna bestämmelser

      1. När en central motpart tillhandahåller tjänster till sina

      clearingmedlemmar och i relevanta fall till dess kunder ska

      den agera rättvist och professionellt i sådana clearingmedlem­

      mars och kunders intresse och i enlighet med sund riskhante­

      ring.

      2. En central motpart ska ha tillgängliga, transparenta och

      rättvisa regler för skyndsam hantering av klagomål.

      Artikel 37

      Deltagandekrav

      1. En central motpart ska fastställa kategorier, vid behov per

      clearad produkttyp, av godtagbara clearingmedlemmar och till­

      trädeskraven efter samråd med riskkommittén i enlighet med

      artikel 28.3. Sådana kriterier ska vara icke-diskriminerande,

      transparenta och objektiva, så att rättvist och öppet tillträde

      till den centrala motparten säkerställs, och de ska säkerställa

      att clearingmedlemmarna har tillräckliga ekonomiska medel

      och operativ förmåga för att fullgöra skyldigheterna som följer

      av deltagande i en central motpart. Kriterier för att begränsa

      tillträdet ska endast tillåtas om syftet är att kontrollera riskerna

      för den centrala motparten.

      2. En central motpart ska löpande se till att kraven enligt

      punkt 1 efterlevs och ska i god tid få tillgång till de uppgifter

      som är relevanta för en sådan bedömning. En central motpart

      ska minst årligen göra en omfattande genomgång av om dess

      clearingmedlemmar följer denna artikel.

      3. Clearingmedlemmar som clearar transaktioner för sina

      kunders räkning ska ha de extra finansiella medel och den extra

      operativa förmåga som krävs för denna verksamhet. Den cen­

      trala motpartens regler för clearingmedlemmarna ska göra det

      möjligt att samla in grundläggande information för att identi­

      fiera, övervaka och hantera relevanta riskkoncentrationer i sam­

      band med tillhandahållandet av tjänster till kunderna. På begä­

      ran ska clearingmedlemmar informera den centrala motparten

      om de kriterier och förfaranden de tillämpar för kundernas

      tillgång till den centrala motpartens tjänster. Ansvaret för att

      säkerställa att kunderna iakttar sina förpliktelser ska ligga kvar

      hos clearingmedlemmarna.

      4. En central motpart ska ha objektiva och transparenta för­

      faranden för avstängning och utträde under ordnade former för

      clearingmedlemmar som inte längre uppfyller de kriterier som

      avses i punkt 1.

      5. En central motpart får bara neka clearingmedlemmar som

      uppfyller de kriterier som avses i punkt 1 tillträde om detta

      vederbörligen motiveras skriftligt och är grundat på en omfat­

      tande riskanalys.

      6. En central motpart får ställa ytterligare, särskilda krav på

      clearingmedlemmar, exempelvis att delta i utauktionering av en

      position som tillhör en clearingmedlem på obestånd. Sådana

      ytterligare krav ska vara proportionerliga mot den risk clearing­

      medlemmen utgör och får inte begränsa deltagandet till vissa

      kategorier av clearingmedlemmar.

      Artikel 38

      Transparens

      1. En central motpart och dess clearingmedlemmar ska of­

      fentliggöra priser och avgifter för de tjänster som tillhandahålls.

      Priser och avgifter för varje tjänst som tillhandahålls ska offent­

      liggöras separat, inklusive avdrag och rabatter och villkoren för

      att åtnjuta dessa. En central motpart ska erbjuda sina clearing­

      medlemmar, och i förekommande fall dess kunder, separat till­

      gång till de specifika tjänster som tillhandahålls.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/35

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      95

      En central motpart ska separat redovisa kostnader och intäkter

      för de tjänster som tillhandahålls och lämna ut denna infor­

      mation till den behöriga myndigheten.

      2. En central motpart ska underrätta clearingmedlemmar och

      kunder om de risker som de tjänster som tillhandahålls är för­

      enade med.

      3. En central motpart ska till sina clearingmedlemmar och

      behöriga myndigheter rapportera den prisinformation som den

      använt för att beräkna sina exponeringar vid dagens slut mot

      sina clearingmedlemmar.

      En central motpart ska offentliggöra clearade transaktionsvoly­

      mer per klass av instrument som clearats av den centrala mot­

      parten i aggregerad form.

      4. En central motpart ska offentliggöra de operativa och tek­

      niska kraven med avseende på kommunikationsprotokollen för

      de format för innehåll och meddelanden som den använder för

      att kommunicera med tredje parter, inklusive de operativa och

      tekniska krav som avses i artikel 7.

      5. En central motpart ska offentliggöra clearingmedlemmars

      eventuella överträdelser av de kriterier som avses i artikel 37.1

      samt de krav som fastställs i punkt 1 i den här artikeln, utom i

      de fall då den behöriga myndigheten, efter att ha hört Esma,

      anser att offentliggörandet skulle utgöra ett hot mot den finan­

      siella stabiliteten eller förtroendet för marknaden eller skapa

      allvarlig oro på finansmarknaderna eller orsaka de berörda par­

      terna oproportionerlig skada.

      Artikel 39

      Separering och överförbarhet

      1. En central motpart ska ha separata register och separat

      bokföring som gör att man när som helst och utan dröjsmål

      på den centrala motpartens konton klart och tydligt kan sepa­

      rera tillgångar och positioner som innehas för en clearingmed­

      lems räkning från tillgångar och positioner som innehas för en

      annan clearingmedlems räkning och från den centrala motpar­

      tens egna tillgångar.

      2. En central motpart ska erbjuda sig att ha separata register

      och separat bokföring som gör att varje clearingmedlem på

      konton hos denna motpart klart och tydligt kan separera clea­

      ringmedlemmens tillgångar och positioner från tillgångar och

      positioner som innehas för clearingmedlemmens kunders räk­

      ning (separering av kunders samlingskonton).

      3. En central motpart ska erbjuda sig att ha separata register

      och separat bokföring som gör att varje clearingmedlem på

      konton hos den centrala motparten klart och tydligt kan sepa­

      rera en kunds tillgångar och positioner från dem som innehas

      för andra kunders räkning (enskild kundseparering). Den centrala

      motparten ska på begäran kunna erbjuda clearingmedlemmarna

      möjligheten att öppna fler konton i eget namn för sina kunders

      räkning.

      4. En clearingmedlem ska ha separata register och separat

      bokföring som gör att clearingmedlemmen, både i de konton

      som innehas hos den centrala motparten och i sina egna kon­

      ton, kan separera sina tillgångar och positioner från de till­

      gångar och positioner som innehas för clearingmedlemmens

      kunders räkning hos den centrala motparten.

      5. En clearingmedlem ska åtminstone erbjuda sina kunder

      möjligheten att välja mellan separering av kunders samlingskon­

      ton och enskild kundseparering och informera kunderna om

      kostnaderna och skyddsnivån som avses i punkt 7 för varje

      alternativ. Kunden ska skriftligen bekräfta sitt val.

      6. Om en kund väljer enskild kundseparering ska eventuellt

      överskjutande marginal utöver krav som riktas mot kunden

      även ställas till den centrala motparten och separeras från andra

      kunders eller clearingmedlemmars marginaler, och ska inte ex­

      poneras för förluster kopplade till positioner som redovisats på

      ett annat konto.

      7. Centrala motparter och clearingmedlemmar ska offentlig­

      göra skyddsnivåerna och kostnaderna för de olika separerings­

      nivåer som de tillhandahåller och erbjuda dessa tjänster på skä­

      liga affärsmässiga villkor. Närmare uppgifter om de olika sepa­

      reringsnivåerna ska inbegripa en beskrivning av de viktigaste

      rättsliga konsekvenserna av de olika separeringsnivåer som er­

      bjuds, inbegripet information om de berörda jurisdiktionernas

      tillämpliga insolvenslagstiftning.

      8. En central motpart ska ha nyttjanderätt knuten till de

      marginalsäkerheter eller bidrag till obeståndsfonden som samlas

      in via ett avtal om finansiell säkerhet, i den mening som avses i

      artikel 2.1 c i Europaparlamentets och rådets direktiv

      2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell

      säkerhet ( 1 ), förutsatt att användningen av dessa arrangemang

      föreskrivs i dess verksamhetsbestämmelser. Clearingmedlemmen

      ska skriftligen bekräfta sitt godtagande av verksamhetsbestäm­

      melserna. Den centrala motparten ska offentliggöra denna nytt­

      janderätt, som ska utövas i enlighet med artikel 47.

      9. Kravet på separering av tillgångar och positioner på den

      centrala motpartens konton är uppfyllt om

      a) tillgångar och positioner redovisas på separata konton,

      b) nettning av positioner som redovisas på olika konton för­

      hindras,

      c) de tillgångar som täcker de positioner som redovisas på ett

      konto inte exponeras för förluster kopplade till positioner

      som redovisats på ett annat konto.

      10. Tillgångar avser säkerhet som innehas för att täcka po­

      sitioner och inbegriper rätten till överföring av tillgångar som är

      likvärdiga med denna säkerhet, eller intäkterna från realisering

      av en säkerhet, men däremot inte bidrag till en obeståndsfond.

      SV

      L 201/36

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      ( 1 ) EGT L 168, 27.6.2002, s. 43.

      96

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      KAPITEL 3

      Försiktighetskrav

      Artikel 40

      Exponeringshantering

      En central motpart ska mäta och bedöma sin likviditet och

      kreditexponering mot varje clearingmedlem och i tillämpliga

      fall mot annan central motpart som den ingått samverkansöver­

      enskommelse med, på nära realtidsbasis. För att effektivt kunna

      mäta sin exponering ska en central motpart ha snabb och icke-

      diskriminerande tillgång till relevanta prisuppgifter. Detta ska

      göras till en rimlig kostnad.

      Artikel 41

      Krav på marginalsäkerheter

      1. En central motpart ska, för att begränsa sin kreditexpone­

      ring, tillämpa, kräva och driva in marginalsäkerheter från sina

      clearingmedlemmar och i tillämpliga fall från de centrala mot­

      parter som den har samverkansöverenskommelse med. Sådana

      säkerheter ska vara tillräckliga för att täcka eventuella expone­

      ringar som den centrala motparten beräknar skulle kunna före­

      ligga tills motsvarande positioner avvecklats. De ska även vara

      tillräckliga för att över en lämplig tidshorisont täcka förluster

      från minst 99 % av exponeringsrörelserna och ska trygga att en

      central motpart åtminstone på dagsbasis från alla sina clearing­

      medlemmar har fullständiga säkerheter för alla sina exponering­

      ar, och i tillämpliga fall från de centrala motparter som den har

      samverkansöverenskommelser med. En central motpart ska re­

      gelbundet övervaka och vid behov se över nivån på marginal­

      säkerheterna, så att dessa återspeglar nuvarande marknadsförhål­

      landen, och därvid ta hänsyn till eventuella procykliska effekter

      av sådana översyner.

      2. För fastställandet av sina marginalsäkerheter ska en central

      motpart tillämpa modeller och parametrar som inbegriper de

      clearade produkternas riskegenskaper och tar hänsyn till inter­

      vallet mellan indrivningar av marginalsäkerheter, till mark­

      nadens likviditet och till möjliga förändringar under transaktio­

      nens löptid. Modellerna och parametrarna ska godkännas av

      den behöriga myndigheten, efter ett yttrande i enlighet med

      artikel 19.

      3. En central motpart ska kräva och driva in marginalsäker­

      heter under loppet av dagen, åtminstone när i förväg fastställda

      tröskelvärden överskridits.

      4. En central motpart ska kräva och driva in marginalsäker­

      heter som är tillräckliga för att täcka den risk som härrör från

      de positioner som registrerats på varje konto som förs i enlighet

      med artikel 39 med avseende på särskilda finansiella instrument.

      En central motpart får beräkna marginalsäkerheter med avse­

      ende på en portfölj med finansiella instrument, förutsatt att den

      använda metoden är försiktig och stabil.

      5. I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska Esma, efter samråd med EBA och ECBS, utarbeta

      förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter

      för olika typer av finansiella instrument om lämpliga procenttal

      och tidshorisonter enligt punkt 1 för avvecklingsperioden och

      beräkningen av historisk volatilitet, med beaktande av målet att

      begränsa de procykliska effekterna, och de villkor enligt vilka

      praxisen för portföljmarginalsäkerheter som avses i punkt 4 kan

      genomföras.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

      der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­

      larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      Artikel 42

      Obeståndsfond

      1. För att ytterligare begränsa kreditexponeringen mot sina

      clearingmedlemmar ska en central motpart ha en i förväg fi­

      nansierad obeståndsfond för att täcka förluster som överskrider

      de förluster som ska täckas av sådana marginalsäkerheter som

      fastställs i artikel 41, till följd av att en eller flera clearingmed­

      lemmar hamnar på obestånd, inklusive inledande av ett insol­

      vensförfarande.

      Den centrala motparten ska fastställa ett minimibelopp som

      obeståndsfondens storlek under inga omständigheter får under­

      stiga.

      2. En central motpart ska fastställa lägsta bidrag till obe­

      ståndsfonden och beräkningskriterierna för de enskilda clearing­

      medlemmarnas bidrag. Bidragen ska vara proportionella mot

      respektive clearingmedlems exponering.

      3. Obeståndsfonden ska åtminstone ge den centrala motpar­

      ten möjlighet att vid extrema men samtidigt möjliga marknads­

      förhållanden klara att den clearingmedlem som den har störst

      exponering mot hamnar på obestånd, eller att den näst största

      och tredje största clearingmedlemmen gör det, om deras sam­

      manlagda exponering är större. En central motpart ska utarbeta

      scenarier för extrema men samtidigt möjliga marknadsförhållan­

      den. Scenarierna ska inkludera de mest volatila perioder som

      har förekommit på de marknader där den centrala motparten

      tillhandahåller sina tjänster och en rad potentiella framtidssce­

      narier. De ska ta hänsyn till plötsliga utförsäljningar av finansi­

      ella medel och snabbt minskad marknadslikviditet.

      4. En central motpart får inrätta en särskild obeståndsfond

      för de olika klasser av instrument som den clearar.

      5. I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska Esma, i nära samarbete med ECBS och efter att ha

      hört EBA, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

      med närmare uppgifter om den ram som ska användas för att

      definiera de extrema men samtidigt möjliga marknadsförhållan­

      den som avses i punkt 3, som ska ligga till grund för att fast­

      ställa storleken på obeståndsfonden och andra finansiella medel

      som avses i artikel 43.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

      der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­

      larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/37

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      97

      Artikel 43

      Andra finansiella medel

      1. En central motpart ska disponera över tillräckliga i förväg

      finansierade finansiella medel för att kunna täcka eventuella

      förluster som överskrider de förluster som ska täckas av de

      marginalsäkerheter som fastställs i artikel 41 och den obe­

      ståndsfond som avses i artikel 42. Sådana i förväg finansierade

      finansiella medel ska inkludera egna medel som avsatts av den

      centrala motparten, vara fritt tillgängliga för den centrala mot­

      parten och får inte användas för att uppfylla kravet på kapital

      enligt artikel 16.

      2. Den beståndsfond som avses i artikel 42 och de andra

      finansiella medel som avses i punkt 1 i den här artikeln ska

      säkerställa att den centrala motparten alltid kan klara av att

      minst de två clearingmedlemmar som den har störst exponering

      mot hamnar på obestånd vid extrema men samtidigt möjliga

      marknadsförhållanden.

      3. En central motpart får begära att clearingmedlemmar som

      inte är på obestånd tillhandahåller ytterligare medel om en

      annan clearingmedlem skulle hamna på obestånd. En central

      motparts clearingmedlemmar ska ha begränsad exponering

      mot den centrala motparten.

      Artikel 44

      Kontroll av likviditetsrisker

      1. En central motpart ska alltid ha tillgång till tillräcklig lik­

      viditet för att kunna utföra sina tjänster och utöva sin verk­

      samhet. Den ska därför säkra nödvändiga krediter eller liknande

      arrangemang för att kunna täcka sina likviditetsbehov om den

      inte omedelbart kan få tillgång till sina finansiella medel. En

      clearingmedlem och denna clearingmedlems moder- eller dot­

      terföretag ska tillsammans inte svara för mer än 25 % av den

      kredit som den centrala motparten behöver.

      En central motpart ska dagligen mäta sitt potentiella likviditets­

      behov. Den ska beakta den likviditetsrisk som skapas om minst

      de två clearingmedlemmar som den har störst exponering mot

      hamnar på obestånd.

      2. I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska Esma, efter samråd med berörda myndigheter och

      ECBS-medlemmarna, utarbeta förslag till tekniska standarder för

      tillsyn med närmare uppgifter om ramen för hantering av den

      likviditetsrisk som centrala motparter ska kunna klara av i en­

      lighet med punkt 1.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tek­

      niska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet

      med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      Artikel 45

      Vattenfallsprincipen vid obestånd

      1. Om en clearingmedlem hamnar på obestånd ska en cen­

      tral motpart innan andra medel tas i anspråk för förlusttäckning

      använda de marginalsäkerheter som denna clearingmedlem

      ställt.

      2. Om marginalsäkerheter ställda av en clearingmedlem som

      är på obestånd inte räcker för att täcka den centrala motpartens

      förluster ska den centrala motparten använda clearingmedlem­

      mens bidrag till obeståndsfonden för att täcka dessa förluster.

      3. En central motpart ska använda bidragen till obestånds­

      fonden från clearingmedlemmar som inte är på obestånd och

      andra sådana finansiella medel som avses i artikel 43.1 först

      sedan bidragen från clearingmedlemmen på obestånd har ut­

      tömts.

      4. En central motpart ska använda avsatta egna medel innan

      den använder bidragen till obeståndsfonden från clearingmed­

      lemmar som inte är på obestånd. En central motpart ska inte

      använda de marginalsäkerheter som ställts av clearingmedlem­

      mar som inte är på obestånd för att täcka förluster som orsakas

      av att en annan clearingmedlem hamnar på obestånd.

      5. I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska Esma, efter samråd med berörda behöriga myndig­

      heter och ECBS-medlemmarna, utarbeta förslag till tekniska

      standarder för tillsyn med närmare uppgifter om metoden för

      att beräkna och upprätthålla den centrala motpartens egna me­

      del som ska användas i enlighet med punkt 4.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

      der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­

      larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      Artikel 46

      Krav på säkerheter

      1. För att täcka sin inledande och fortlöpande exponering

      mot sina clearingmedlemmar ska en central motpart godta myc­

      ket likvida säkerheter med minimala kredit- och marknadsrisker.

      För icke-finansiella motparter får en central motpart godta

      bankgarantier, med beaktande av sådana garantier vid beräkning

      av dess exponering mot en bank som är en clearingmedlem.

      Den ska göra lämpliga värderingsavdrag som återspeglar den

      potentiella värdeminskningen mellan den senaste värderingen

      av tillgångarna och den tidpunkt då de rimligen bör vara rea­

      liserade. Den ska beakta likviditetsriskerna till följd av att en

      marknadsaktör hamnar på obestånd och de koncentrationsrisker

      för vissa tillgångar som kan bli resultatet av fastställandet av

      godtagbara säkerheter och lämpliga värderingsavdrag.

      2. För att tillgodose sitt krav på marginalsäkerheter får en

      central motpart, i lämpliga fall och med tillräcklig försiktighet,

      som säkerhet godta ett derivatkontrakts underliggande tillgång

      eller det finansiella instrument som den centrala motpartens

      exponering utgår från.

      SV

      L 201/38

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      98

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      3. I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska Esma, efter samråd med EBA, ESRB och ECBS, ut­

      arbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare

      uppgifter om

      a) vilken typ av säkerhet som kan anses vara mycket likvid,

      såsom kontanter, guld, statsobligationer och företagsobliga­

      tioner av hög kvalitet och täckta obligationer,

      b) de värderingsavdrag som avses i punkt 1, och

      c) villkoren för att garantier från affärsbanker ska kunna accep­

      teras som säkerhet enligt punkt 1.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

      der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­

      larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      Artikel 47

      Riktlinjer för investeringar

      1. En central motpart ska endast investera sina finansiella

      medel i kontanter eller mycket likvida finansiella instrument

      med minimala marknads- och kreditrisker. En central motparts

      investeringar ska kunna realiseras snabbt och med minimala

      negativa priseffekter.

      2. Kapitalbeloppet, inklusive en central motparts balanserade

      vinstmedel och reserver, som inte har investerats i enlighet med

      punkt 1, ska inte beaktas med avseende på tillämpningen av

      artikel 16.2 eller artikel 45.4.

      3. De finansiella instrument som ställts som marginalsäker­

      heter eller utgör bidrag till obeståndsfonder ska, om sådana

      finns tillgängliga, deponeras hos operatörer av avvecklings­

      system för värdepapper som erbjuder fullständigt skydd av dessa

      finansiella instrument. Som alternativ får andra mycket säkra

      arrangemang med auktoriserade finansinstitut användas.

      4. En central motparts kontantinsättningar ska göras genom

      mycket säkra arrangemang med auktoriserade finansinstitut, el­

      ler, alternativt, genom centralbankers stående insättningsfacilite­

      ter eller med andra jämförbara faciliteter som centralbanker

      ställer till förfogande.

      5. När en central motpart deponerar tillgångar och medel

      hos en tredje part ska den centrala motparten se till att till­

      gångar som tillhör clearingmedlemmarna kan identifieras sepa­

      rat från de tillgångar som tillhör den centrala motparten och

      från tillgångar som tillhör den tredje parten, genom konton

      med olika benämningar i den tredje partens räkenskaper, eller

      genom andra likvärdiga åtgärder som ger samma skyddsnivå. En

      central motpart ska vid behov snabbt kunna få tillgång till de

      finansiella instrumenten.

      6. En central motpart får inte investera sitt kapital, eller me­

      del kopplade till de krav som fastställs i artikel 41, 42, 43 eller

      44, i sina egna eller sitt moder- eller dotterföretags värdepapper.

      7. Vid sina investeringsbeslut ska en central motpart beakta

      sin totala kreditriskexponering mot enskilda gäldenärer och ska

      se till att dess totala kreditriskexponering mot varje enskild

      gäldenär håller sig inom rimliga gränser vad gäller koncent­

      ration.

      8. I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska Esma, efter samråd med EBA och ECBS, utarbeta

      förslag till tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter

      om vilka finansiella instrument som kan anses vara mycket

      likvida och som står för minimala marknads- och kreditrisker

      enligt punkt 1, mycket säkra arrangemang enligt punkterna 3

      och 4 och gränser vad gäller koncentration som avses i punkt 7.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

      der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­

      larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      Artikel 48

      Obeståndsförfaranden

      1. En central motpart ska ha detaljerade förfaranden som ska

      tillämpas när en clearingmedlem inte följer den centrala mot­

      partens deltagandekrav enligt artikel 37 inom tidsfristen och i

      enlighet med de förfaranden som den centrala motparten in­

      rättat. En central motpart ska precisera vilka förfaranden som

      ska tillämpas om det inte är den centrala motparten som för­

      klarar att clearingmedlemmen har hamnat på obestånd. Dessa

      förfaranden ska ses över årligen.

      2. En central motpart ska vid obestånd agera snabbt för att

      begränsa förluster och likviditetspåfrestningar, och ska se till att

      avvecklingen av en clearingmedlems positioner inte stör den

      centrala motpartens verksamhet eller utsätter clearingmedlem­

      mar som inte är på obestånd för förluster som de inte kunde

      förutse eller kontrollera.

      3. När en central motpart anser att clearingmedlemmen inte

      kommer att kunna fullgöra sina framtida skyldigheter, ska den

      omedelbart underrätta den behöriga myndigheten innan obe­

      ståndsförfarandet har tillkännagivits eller utlösts. Den behöriga

      myndigheten ska omedelbart underrätta Esma, de relevanta

      medlemmarna av ECBS och den myndighet som ansvarar för

      tillsynen av den clearingmedlem som är på obestånd.

      4. En central motpart ska kontrollera att dess obeståndsför­

      faranden kan genomföras. Den ska vidta alla rimliga åtgärder

      för att säkerställa att den har rättslig befogenhet att avveckla de

      positioner som den clearingmedlem som har hamnat på obe­

      stånd innehar och att överföra eller realisera kundernas positio­

      ner som tillhör den clearingmedlemmens kunder.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/39

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      99

      5. Om tillgångar och positioner redovisas i en central mot­

      parts register och konton, med hänvisning till att de innehas för

      kunder till en clearingmedlem på obestånd i enlighet med ar­

      tikel 39.2, ska den centrala motparten, åtminstone, i avtal för­

      binda sig att börja tillämpa förfarandena för att överföra till­

      gångar och positioner som innehas av clearingmedlemmen på

      obestånd för kundernas räkning till en annan clearingmedlem,

      som alla dessa kunder ska utse, på deras begäran och utan att

      inhämta samtycke från clearingmedlemmen på obestånd. Den

      andra clearingmedlemmen ska endast vara förpliktigad att godta

      dessa tillgångar och positioner om den tidigare i ett avtal med

      kunderna förbundit sig att göra det. Om överföringen till denna

      andra clearingmedlem inte har ägt rum inom en i förväg fast­

      ställd tid för överföring som anges i den centrala motpartens

      verksamhetsbestämmelser, får den centrala motparten vidta alla

      åtgärder som är tillåtna i dess verksamhetsbestämmelser för att

      aktivt hantera sin risk i förhållande till dessa positioner, inbegri­

      pet realisering av de tillgångar och positioner som innehas av

      clearingmedlemmen på obestånd för dennes kunders räkning.

      6. Om tillgångar och positioner redovisas i en central mot­

      parts register och konton, med hänvisning till att de innehas för

      en kund till en clearingmedlem på obestånd i enlighet med

      artikel 39.3, ska den centrala motparten, åtminstone, i avtal

      förbinda sig att börja tillämpa förfarandena för att överföra

      tillgångar och positioner som innehas av clearingmedlemmen

      på obestånd för kundens räkning till en annan clearingmedlem,

      som kunden ska utse, på kundens begäran och utan att inhämta

      samtycke från clearingmedlemmen på obestånd. Den andra clea­

      ringmedlemmen ska endast vara förpliktigad att godta dessa

      tillgångar och positioner om den tidigare i ett avtal med kunden

      förbundit sig att göra det. Om överföringen till denna andra

      clearingmedlem inte har ägt rum inom en i förväg fastställd tid

      för överföring som anges i den centrala motpartens verksam­

      hetsbestämmelser, får den centrala motparten vidta alla åtgärder

      som är tillåtna i dess verksamhetsbestämmelser för att aktivt

      hantera sin risk i förhållande till dessa positioner, inbegripet

      likvidering av de tillgångar och positioner som innehas av clea­

      ringmedlemmen på obestånd för kundens räkning.

      7. Kunders säkerheter ska, om de är separerade i enlighet

      med artikel 39.2 och 39.3, endast användas för att täcka posi­

      tioner som innehas för deras räkning. Om det återstår ford­

      ringar på den centrala motparten efter slutförandet av clearing­

      medlemmens process för obeståndshantering genom den cen­

      trala motparten, ska de snabbt återlämnas till dessa kunder, om

      den centrala motparten vet vilka de är, eller, om de inte är

      kända, till clearingmedlemmen för deras kunders räkning.

      Artikel 49

      Översyn av modeller, stresstester och utfallstester

      1. En central motpart ska regelbundet se över sina modeller

      och parametrar för att beräkna sina marginalsäkerhetskrav, bi­

      drag till obeståndsfonden, krav på säkerheter och andra meka­

      nismer för riskkontroll. Det ska utsätta modellerna för rigorösa

      och återkommande stresstester för att bedöma motståndskraften

      vid extrema men samtidigt möjliga marknadsförhållanden, och

      ska genomföra utfallstester för bedömning av den använda me­

      todens tillförlitlighet. Den centrala motparten ska erhålla en

      oberoende validering, underrätta sin behöriga myndighet och

      Esma om de genomförda testernas resultat och ska få dess

      validering, innan den genomför någon betydande förändring

      av modellerna eller parametrarna.

      Det kollegium som avses i artikel 19 ska lämna ett yttrande om

      de antagna modellerna och parametrarna och alla betydande

      ändringar av dessa.

      Esma ska se till att informationen om resultaten av stresstes­

      terna vidarebefordras till de europeiska tillsynsmyndigheterna, så

      att dessa kan bedöma finansiella företags exponering mot cen­

      trala motparters obestånd.

      2. En central motpart ska regelbundet testa de viktigaste

      komponenterna i sina förfaranden för obestånd och vidta alla

      rimliga åtgärder för att se till att samtliga clearingmedlemmar

      förstår dem och har etablerat lämpliga förfaranden för att agera

      vid obestånd.

      3. En central motpart ska offentliggöra nyckeluppgifter om

      sin riskhanteringsmodell och sina antaganden för genomföran­

      det av de stresstester som avses i punkt 1.

      4. I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska Esma, efter samråd med EBA, andra berörda behöriga

      myndigheter och ECBS-medlemmarna, utarbeta förslag till tek­

      niska standarder för tillsyn med närmare uppgifter om följande:

      a) Vilken typ av test som ska genomföras för olika typer av

      finansiella instrument och portföljer.

      b) Clearingmedlemmarnas och andra parters deltagande i tes­

      terna.

      c) Testernas frekvens.

      d) Testernas tidshorisonter.

      e) De nyckeluppgifter som avses i punkt 3.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

      der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­

      larna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      Artikel 50

      Avveckling

      1. För avveckling av sina transaktioner ska en central mot­

      part använda centralbanksmedel, om detta är praktiskt genom­

      förbart och sådana är tillgängliga. Om centralbanksmedel inte

      används, ska åtgärder vidtas för att strikt begränsa kontant­

      avvecklingsrisker.

      SV

      L 201/40

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      100

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      2. En central motpart ska klart ange sina skyldigheter i fråga

      om leveranser av finansiella instrument, inklusive om den är

      skyldig att leverera eller motta ett finansiellt instrument eller

      om den ersätter parter vid förluster i samband med leverans.

      3. Om en central motpart är skyldig att leverera eller motta

      finansiella instrument, ska den i möjligaste mån eliminera den

      huvudsakliga risken genom att använda system för leverans mot

      betalning.

      AVDELNING V

      SAMVERKANSÖVERENSKOMMELSER

      Artikel 51

      Samverkansöverenskommelser

      1. En central motpart får ingå en samverkansöverenskom­

      melse med en annan central motpart om de krav som fastställs

      i artiklarna 52, 53 och 54 är uppfyllda.

      2. När en central motpart ingår en samverkansöverenskom­

      melse med en annan central motpart för att tillhandahålla tjäns­

      ter till en viss handelsplats ska den centrala motparten få icke-

      diskriminerande tillgång både till de uppgifter den behöver från

      handelsplatsen för att kunna fullgöra sitt uppdrag, under för­

      utsättning att den centrala motparten uppfyller handelsplatsens

      operativa och tekniska krav, och till det relevanta avvecklings­

      systemet.

      3. Ingåendet av en samverkansöverenskommelse eller tillträ­

      det till en uppgiftskälla eller ett avvecklingssystem enligt punk­

      terna 1 och 2, ska bara direkt eller indirekt avvisas eller be­

      gränsas för att kontrollera eventuella risker med en sådan över­

      enskommelse eller tillträde.

      Artikel 52

      Riskhantering

      1. Centrala motparter som ingår en samverkansöverenskom­

      melse ska göra följande:

      a) Etablera lämpliga riktlinjer, förfaranden och system för att

      effektivt kartlägga, övervaka och hantera de risker som följer

      av överenskommelsen, så att de utan dröjsmål kan fullgöra

      sina förpliktelser.

      b) Avtala om sina respektive rättigheter och skyldigheter, inklu­

      sive beträffande den lagstiftning som ska tillämpas på deras

      förbindelser.

      c) Kartlägga, övervaka och effektivt hantera kredit- och likvidi­

      tetsrisker, så att en central motparts clearingmedlems obe­

      stånd inte påverkar en central motpart som den har samver­

      kansöverenskommelse med.

      d) Kartlägga, övervaka och åtgärda eventuella ömsesidiga bero­

      enden och korrelationer som kan uppkomma genom en

      samverkansöverenskommelse och kan inverka på kredit-

      och likviditetsrisker genom en koncentration av clearingmed­

      lemmar och inverka på sammanförda finansiella medel.

      I tillämpliga fall ska centrala motparter vid tillämpningen av led

      b i första stycket tillämpa de regler för tidpunkten för införande

      av ett överföringsuppdrag i deras respektive system och för

      tidpunkten då den blir oåterkallelig, som anges i direktiv

      98/26/EG.

      För tillämpningen av led c i första stycket ska det i överens­

      kommelsen anges hur konsekvenserna av obestånd ska hanteras,

      när en av de centrala motparter som en samverkansöverens­

      kommelse ingåtts med är på obestånd.

      För tillämpningen av led d i första stycket ska centrala motpar­

      ter ha solida kontroller över återanvändning av clearingmedlem­

      mars säkerhet enligt överenskommelsen, om deras behöriga

      myndigheter tillåter detta. I överenskommelsen ska det anges

      hur dessa risker har hanterats, varvid tillräcklig täckning och

      behovet att begränsa smittoeffekter ska beaktas.

      2. Om de centrala motparterna använder olika riskhante­

      ringsmodeller för att bevaka sin exponering mot sina clearing­

      medlemmar eller sin inbördes exponering ska de centrala mot­

      parterna kartlägga dessa skillnader, bedöma vilka risker de kan

      ge upphov till och vidta åtgärder, inklusive säkrande av ytterli­

      gare finansiella medel, för att begränsa effekterna på samver­

      kansöverenskommelsen, liksom potentiella effekter i termer av

      smittorisker, och säkerställa att dessa skillnader inte påverkar

      respektive central motparts förmåga att hantera effekterna av

      en clearingmedlems obestånd.

      3. Eventuella bikostnader som uppstår till följd av punkterna

      1 och 2 ska belasta den centrala motpart som begär samverkan

      eller tillträde, såvida inte parterna kommit överens om annat.

      Artikel 53

      Tillhandahållande av marginalsäkerheter bland centrala

      motparter

      1. En central motpart ska på kontona klart och tydligt sepa­

      rera tillgångar och positioner som innehas för de centrala mot­

      parters räkning med vilka den har ingått en samverkansöver­

      enskommelse.

      2. Om en central motpart som ingår en samverkansöverens­

      kommelse med en annan central motpart endast tillhandahåller

      denna motpart inledande marginalsäkerheter enligt ett avtal om

      finansiell säkerhet ska den mottagande centrala motparten inte

      ha rätt att använda de marginalsäkerheter som den andra cen­

      trala motparten har tillhandahållit.

      3. Säkerheter i form av finansiella instrument ska deponeras

      hos operatörer av avvecklingssystem för värdepapper som har

      anmälts enligt direktiv 98/26/EG.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/41

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      101

      4. De tillgångar som avses i punkterna 1 och 2 ska bara vara

      tillgängliga för den mottagande centrala motparten i händelse av

      obestånd hos den centrala motpart som tillhandahöll säkerheten

      i samband med en samverkansöverenskommelse.

      5.

      Om den centrala motpart som mottog säkerheterna i sam­

      band med en samverkansöverenskommelse hamnar på obe­

      stånd, ska de säkerheter som avses i punkterna 1 och 2 snarast

      återlämnas till den tillhandahållande centrala motparten.

      Artikel 54

      Godkännande av samverkansöverenskommelser

      1. En samverkansöverenskommelse ska godkännas på för­

      hand av de berörda centrala motparternas behöriga myndighe­

      ter. Förfarandet enligt artikel 17 ska tillämpas.

      2. De behöriga myndigheterna ska bara godkänna en sam­

      verkansöverenskommelse om de berörda centrala motparterna

      varit auktoriserade för clearing enligt artikel 17, godkända enligt

      artikel 25 eller auktoriserade enligt något redan existerande

      nationellt auktoriseringssystem under minst tre år, om de kra­

      ven som fastställs i artikel 52 är uppfyllda och om de tekniska

      clearingvillkoren för transaktioner enligt överenskommelsen

      överensstämmer med smidigt och väl fungerande finansmark­

      nader och överenskommelsen inte undergräver effektiv tillsyn.

      3. Om en behörig myndighet anser att de krav som fastställs

      i punkt 2 inte är uppfyllda, ska den lämna skriftliga förklaringar

      om sina riskbedömningar till övriga behöriga myndigheter och

      berörda centrala motparter. Den ska också underrätta Esma,

      som ska yttra sig om hur vägande riskbedömningarna är som

      grund för avslag på en samverkansöverenskommelse. Esmas ytt­

      rande ska tillhandahållas alla berörda centrala motparter. Om

      Esmas yttrande skiljer sig från den berörda behöriga myndighe­

      tens bedömning, ska den behöriga myndigheten överväga sitt

      ställningstagande med beaktande av Esmas yttrande.

      4. Senast den 31 december 2012 ska Esma utfärda riktlinjer

      eller rekommendationer för konsekventa, effektiva och ända­

      målsenliga bedömningar av samverkansöverenskommelser, i en­

      lighet med det förfarande som anges i artikel 16 i förordning

      (EU) nr 1095/2010.

      Esma ska utarbeta utkast till dessa riktlinjer eller rekommenda­

      tioner efter samråd med ECBS-medlemmarna.

      AVDELNING VI

      REGISTRERING OCH TILLSYN AV TRANSAKTIONSREGISTER

      KAPITEL 1

      Villkor och förfaranden för registrering av ett

      transaktionsregister

      Artikel 55

      Registrering av ett transaktionsregister

      1. För tillämpningen av artikel 9 ska ett transaktionsregister

      registreras hos Esma.

      2. För att få registreras enligt denna artikel ska ett trans­

      aktionsregister vara en i unionen etablerad juridisk person och

      uppfylla de krav som fastställs i avdelning VII.

      3. Registrering av ett transaktionsregister ska gälla inom hela

      unionen.

      4. Ett registrerat transaktionsregister ska alltid uppfylla regi­

      streringsvillkoren. Ett transaktionsregister ska utan onödigt

      dröjsmål underrätta Esma om varje väsentlig ändring i förhål­

      lande till registreringsvillkoren.

      Artikel 56

      Registreringsansökan

      1. Ett transaktionsregister ska lämna registreringsansökan till

      Esma.

      2. Inom 20 arbetsdagar efter mottagandet av ansökan ska

      Esma bedöma om ansökan är fullständig.

      Om ansökan inte är fullständig, ska Esma ange en tidsfrist inom

      vilken transaktionsregistret ska lämna ytterligare information.

      När Esma finner att ansökan är fullständig, ska den underrätta

      transaktionsregistret därom.

      3. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

      tillsyn med närmare uppgifter den om registreringsansökan

      som avses i punkt 1.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tek­

      niska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet

      med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      SV

      L 201/42

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      102

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      4. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av

      punkt 1 ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för

      genomförande för att närmare ange formatet för registrerings­

      ansökan till Esma.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      genomförande till kommissionen senast den 30 september

      2012.

      Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

      der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

      artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      Artikel 57

      Underrättelse av och samråd med behöriga myndigheter

      före registreringen

      1. Om ett transaktionsregister som ansöker om registrering

      är en enhet som auktoriserats eller registrerats av en behörig

      myndighet i den medlemsstat där enheten är etablerad ska Esma

      utan onödigt dröjsmål underrätta och samråda med den behö­

      riga myndigheten före registreringen av transaktionsregistret.

      2. Esma och den berörda behöriga myndigheten ska utbyta

      all information som är nödvändig för registrering av trans­

      aktionsregistret samt för tillsynen av att enheten rättar sig efter

      villkoren för registrering eller auktorisation i den medlemsstat

      där den är etablerad.

      Artikel 58

      Granskning av ansökan

      1.

      Inom 40 arbetsdagar från underrättelsen enligt artikel 56.2

      tredje stycket ska Esma granska registreringsansökan med ut­

      gångspunkt från hur transaktionsregistret uppfyller kraven i ar­

      tiklarna 78–81 och ska anta ett fullständigt motiverat beslut om

      registrering eller om att avslå registrering.

      2. Esmas beslut enligt punkt 1 ska få verkan fem arbetsdagar

      efter att beslutet fattats.

      Artikel 59

      Meddelande av Esmas beslut beträffande registrering

      1. När Esma antar ett beslut om registrering, avslag eller

      upphävande av registrering, ska den inom fem arbetsdagar med­

      dela transaktionsregistret sitt beslut med fullständig motivering.

      Esma ska utan onödigt dröjsmål underrätta den berörda behö­

      riga myndighet som avses i artikel 57.1 om sitt beslut.

      2. Esma ska underrätta kommissionen om alla beslut som

      fattats i enlighet med punkt 1.

      3. Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning

      över transaktionsregister som registrerats i enlighet med denna

      förordning. Denna förteckning ska uppdateras inom fem arbets­

      dagar efter antagandet av ett beslut enligt punkt 1.

      Artikel 60

      Utövande av de befogenheter som avses i artiklarna 61–63

      De befogenheter som enligt artiklarna 61–63 tilldelats Esma

      eller dess tjänstemän eller någon annan person som bemyndi­

      gats av Esma får inte användas för att kräva röjande av infor­

      mation eller handlingar som omfattas av rättsliga privilegier.

      Artikel 61

      Begäran om upplysningar

      1. Esma får genom en enkel begäran eller genom ett beslut

      begära att transaktionsregister och anknutna tredje parter till

      vilka transaktionsregister har gett i uppdrag att utföra operativa

      uppgifter eller verksamheter lämnar alla upplysningar som krävs

      för att Esma ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna

      förordning.

      2. När Esma skickar en enkel begäran om information enligt

      punkt 1 ska Esma

      a) hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran,

      b) ange syftet med begäran,

      c) specificera de uppgifter som krävs,

      d) fastställa en tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas,

      e) underrätta den person av vilken uppgifterna begärs om att

      han inte är skyldig att lämna informationen men att den

      information som lämnas vid ett frivilligt svar på begäran

      inte får vara oriktig eller vilseledande, och

      f) ange de avgifter som föreskrivs i artikel 65 jämförd med

      bilaga I avsnitt IV led a om svaren på frågorna är oriktiga

      eller vilseledande.

      3. När Esma genom ett beslut begär information enligt

      punkt 1 ska Esma

      a) hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran,

      b) ange syftet med begäran,

      c) specificera de uppgifter som krävs,

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/43

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      103

      d) fastställa den tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas,

      e) ange de viten som föreskrivs i artikel 66 när den begärda

      informationen är ofullständig,

      f) ange de avgifter som föreskrivs i artikel 65 jämförd med

      bilaga I avsnitt IV led a om svaren på frågorna är oriktiga

      eller vilseledande, och

      g) informera om rätten att överklaga beslutet inför Esmas över­

      klagandenämnd och att få beslutet prövat av Europeiska

      unionens domstol (domstolen) i enlighet med artiklarna 60

      och 61 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      4. De personer som avses i punkt 1 eller deras företrädare

      och, för juridiska personer eller föreningar som inte är juridiska

      personer, de personer som är utsedda att företräda dem enligt

      lag eller stadgar, ska lämna den begärda informationen. I behö­

      rig ordning befullmäktigade advokater får lämna den begärda

      informationen på sina huvudmäns vägnar. Huvudmännen för­

      blir ansvariga fullt ut om den lämnade informationen är ofull­

      ständig, oriktig eller vilseledande.

      5. Esma ska utan dröjsmål översända en kopia av den enkla

      begäran eller av beslutet till den behöriga myndigheten i den

      medlemsstat där de personer som avses i punkt 1 och som

      berörs av begäran om information är bosatta eller etablerade.

      Artikel 62

      Allmänna utredningar

      1. För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får

      Esma genomföra alla nödvändiga utredningar av personer som

      avses i artikel 61.1. I detta syfte ska tjänstemän och andra

      personer som Esma har bemyndigat ha befogenhet att

      a) granska alla handlingar, uppgifter, förfaranden och allt annat

      material av relevans för utförandet av dess uppgifter obero­

      ende av i vilken form de föreligger,

      b) ta eller erhålla bestyrkta kopior av eller utdrag ur sådana

      handlingar, uppgifter, förfaranden och sådant annat material,

      c) kalla till sig personer som avses i artikel 61.1 eller deras

      företrädare eller personal och be dem om muntliga eller

      skriftliga förklaringar angående sakförhållanden eller doku­

      ment som rör föremålet för och syftet med kontrollen samt

      nedteckna svaren,

      d) höra varje fysisk eller juridisk person som går med på att

      höras i syfte att samla in information om föremålet för

      utredningen,

      e) begära in uppgifter om tele- och datatrafik.

      2. De tjänstemän och andra personer som av Esma har be­

      myndigats att genomföra sådana utredningar som avses i punkt

      1 ska utöva sina befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt

      tillstånd där utredningens föremål och syfte anges. I tillståndet

      ska även anges de viten som föreskrivs i artikel 66, när hand­

      lingar, uppgifter, förfaranden och övrigt material inte tillhanda­

      hålls eller tillhandahålls i ofullständig form eller svaren på de

      frågor som ställs till de personer som avses i artikel 61.1 inte

      lämnas eller är ofullständiga, och de avgifter som föreskrivs i

      artikel 65 jämförd med bilaga I avsnitt IV led b, om svaren på

      de frågor som ställs till personer som avses i artikel 61.1 är

      oriktiga eller vilseledande.

      3. De personer som avses i artikel 61.1 ska underkasta sig

      utredningar som inletts genom beslut av Esma. Beslutet ska

      ange föremålet för och syftet med utredningen, de viten som

      föreskrivs i artikel 66, de rättsmedel som finns tillgängliga enligt

      förordning (EU) nr 1095/2010 samt rätten att få beslutet prövat

      av domstolen.

      4. Esma ska i god tid före utredningen underrätta den behö­

      riga myndigheten i den medlemsstat där utredningen ska ge­

      nomföras om utredningen och namnge de bemyndigade perso­

      nerna. Tjänstemän vid den berörda myndigheten ska, på begä­

      ran av Esma, bistå de bemyndigade personerna vid utredningen.

      Tjänstemän vid den berörda behöriga myndigheten får också på

      begäran närvara vid utredningarna.

      5. Om den begäran om uppgifter över tele- eller datatrafik

      som avses i punkt 1 e kräver tillstånd av en rättslig myndighet

      enligt nationella regler, ska det ansökas om sådant tillstånd. Ett

      sådant tillstånd får också ansökas om i förebyggande syfte.

      6. Vid ansökan om tillstånd som avses i punkt 5 ska den

      nationella rättsliga myndigheten kontrollera Esmas besluts äkt­

      het och att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga

      eller alltför långtgående i förhållande till föremålet för utred­

      ningarna. Vid kontrollen av huruvida tvångsåtgärderna är pro­

      portionella får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om

      närmare förklaringar framför allt om de grunder på vilka Esma

      misstänker att denna förordning har överträtts samt hur allvarlig

      den misstänkta överträdelsen är och på vilket sätt den person

      som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den natio­

      nella rättsliga myndigheten ska dock inte ompröva behovet av

      utredningen eller begära att få tillgång till informationen i Es­

      mas handlingar i ärendet. Prövning av lagenligheten av Esmas

      beslut är förbehållen domstolen, i enlighet med det förfarande

      som föreskrivs i förordning (EU) nr 1095/2010.

      SV

      L 201/44

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      104

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      Artikel 63

      Kontroller på plats

      1. För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får

      Esma genomföra alla nödvändiga kontroller på plats i företags­

      lokaler eller på mark som tillhör de juridiska personer som

      avses i artikel 61.1. Om det krävs för kontrollernas korrekta

      genomförande och effektivitet får Esma genomföra kontrollen

      på plats utan förhandsanmälan.

      2. Tjänstemän och andra personer som Esma bemyndigat att

      genomföra en kontroll på plats ska ha tillträde till alla företags­

      lokaler eller mark som tillhör de juridiska personer som är

      föremål för ett utredningsbeslut som antagits av Esma och ska

      ha alla de befogenheter som föreskrivs i artikel 62.1. De ska

      även ha befogenhet att försegla företagslokaler, räkenskaper eller

      affärshandlingar så länge och i den omfattning det är nödvän­

      digt för kontrollen.

      3. De tjänstemän och andra personer som Esma har bemyn­

      digat att genomföra en kontroll på plats ska utöva sina befo­

      genheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd, som anger

      kontrollens föremål och syfte liksom de viten som föreskrivs i

      artikel 66 om de berörda personerna inte underkastar sig kon­

      trollen. Esma ska i god tid anmäla kontrollen till den behöriga

      myndigheten i den medlemsstat där kontrollen ska genomföras.

      4. De personer som avses i artikel 61.1 ska underkasta sig

      kontroller på plats som beordrats genom ett beslut av Esma.

      Beslutet ska ange föremålet för och syftet med kontrollen, fast­

      ställa den dag då den ska inledas och ange de viten som fö­

      reskrivs i artikel 66, de rättsmedel som finns tillgängliga enligt

      förordning (EU) nr 1095/2010 samt rätten att få beslutet prövat

      av domstolen. Esma ska fatta sådana beslut efter samråd med

      den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen ska

      genomföras.

      5. På begäran av Esma ska tjänstemän som är anställda vid

      den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen ska

      genomföras samt de personer som har bemyndigats eller utsetts

      av denna myndighet, aktivt bistå de tjänstemän och andra per­

      soner som har bemyndigats av Esma. De ska för detta ändamål

      ha de befogenheter som anges i punkt 2. Tjänstemän vid den

      behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten får, på be­

      gäran, också närvara vid kontrollerna på plats.

      6. Esma får också begära att behöriga myndigheter på dess

      vägnar utför särskilda utredningsuppgifter och kontroller på

      plats som föreskrivs i denna artikel och artikel 62.1. För detta

      syfte ska behöriga myndigheter ha samma befogenheter som

      Esma och som föreskrivs i denna artikel och artikel 62.1.

      7. Om de tjänstemän och andra medföljande personer som

      Esma bemyndigat finner att en person motsätter sig en kontroll

      som har beslutats enligt denna artikel, ska den behöriga myn­

      digheten i den berörda medlemsstaten lämna dem nödvändigt

      bistånd och, vid behov, begära bistånd av polis eller annan

      motsvarande verkställande myndighet för att de ska kunna ge­

      nomföra sin kontroll på plats.

      8. Om den kontroll på plats som föreskrivs i punkt 1 eller

      det bistånd som föreskrivs i punkt 7 enligt nationell lagstiftning

      kräver tillstånd av en rättslig myndighet ska ansökan om sådant

      tillstånd göras. Ett sådant tillstånd får också ansökas om i före­

      byggande syfte.

      9. Vid ansökan om tillstånd enligt punkt 8 ska den natio­

      nella rättsliga myndigheten kontrollera Esmas besluts äkthet och

      att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga eller

      alltför långtgående i förhållande till föremålet för kontrollen.

      Vid kontrollen av huruvida tvångsåtgärderna är proportionella

      får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om närmare

      förklaringar. En sådan begäran om närmare förklaringar kan i

      synnerhet gälla Esmas skäl att misstänka att denna förordning

      har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är

      och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgär­

      derna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten får

      dock inte pröva frågan om huruvida kontrollen är nödvändig

      eller begära att få tillgång till informationen i Esmas handlingar

      i ärendet. Prövning av lagenligheten av Esmas beslut är förbe­

      hållen domstolen, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i

      förordning (EU) nr 1095/2010.

      Artikel 64

      Förfaranderegler för tillsynsåtgärder och avgifter

      1. Om Esma vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna

      förordning upptäcker att det finns allvarliga indikationer på att

      det kan föreligga sakförhållanden som kan utgöra en eller flera

      av de överträdelser som förtecknas i bilaga I, ska Esma utse en

      oberoende utredare inom Esma för att utreda saken. Utredaren

      får inte vara inblandad eller ha varit direkt eller indirekt inblan­

      dad i tillsynen av eller registreringsprocessen för det berörda

      transaktionsregistret, och ska utföra sina uppgifter oberoende

      av Esma.

      2. Utredaren ska utreda de påstådda överträdelserna, och där­

      vid ta hänsyn till eventuella kommentarer som lämnas av de

      personer som är föremål för utredningarna samt lämna in en

      fullständig dossier med utredningsresultaten till Esma.

      För att utföra sina uppgifter får utredaren utöva befogenheten

      att begära information som avses i artikel 61 och att genomföra

      utredningar och kontroller på plats enligt artiklarna 62 och 63.

      När utredaren utövar dessa befogenheter ska denne rätta sig

      efter artikel 60.

      När utredaren utför sina uppgifter ska denne ha tillgång till alla

      handlingar och all information som samlats in av Esma i dess

      tillsynsverksamhet.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/45

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      105

      3. När utredningen är avslutad ska utredaren, innan dossiern

      med utredningsresultaten lämnas till Esma, ge de personer som

      är föremål för utredningarna möjlighet att höras i de frågor som

      utreds. Utredaren ska grunda sina utredningsresultat uteslutande

      på fakta som de berörda personerna har fått möjlighet att yttra

      sig över.

      Rätten till försvar för de berörda personerna ska iakttas fullt ut

      under utredningar enligt denna artikel.

      4. När utredaren lämnar dossiern med resultaten till Esma

      ska denne underrätta de personer som är föremål för utredning­

      arna om detta. De personer som är föremål för utredningarna

      ska ha rätt att få tillgång till dossiern, med förbehåll för andra

      personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter

      skyddas. Rätten att få tillgång till dossiern ska inte omfatta

      konfidentiella uppgifter som påverkar tredje parters intressen.

      5. Esma ska, på grundval av dossiern med de resultat utre­

      daren kommit fram till och om de berörda personerna begär

      det, efter att ha hört de personer som är föremål för utredning­

      arna enligt artikel 67, avgöra om en eller flera av de överträ­

      delser som förtecknas i bilaga I har begåtts av de personer som

      varit föremål för utredningarna och ska i sådana fall vidta en

      tillsynsåtgärd enligt artikel 73 och ålägga avgifter enligt arti­

      kel 65.

      6. Utredaren ska inte delta i Esmas överläggningar eller på

      något annat sätt ingripa i Esmas beslutsprocess.

      7. Kommissionen ska anta ytterligare förfaranderegler för ut­

      övande av befogenheten att ålägga avgifter eller viten, inbegripet

      bestämmelser om rätten till försvar, tidsfrister och indrivande av

      avgifter eller viten, och ska anta detaljerade regler om preskrip­

      tionstiden när det gäller åläggande och verkställighet av sank­

      tioner.

      De bestämmelser som avses i första stycket ska antas genom

      delegerade akter i enlighet med artikel 82.

      8. Esma ska överlämna ärenden till de relevanta nationella

      myndigheterna för lagföring om den vid fullgörandet av sina

      uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns all­

      varliga indikationer på att det skulle kunna föreligga sakförhål­

      landen som utgör brott. Dessutom ska Esma inte ålägga avgifter

      eller viten i de fall där ett tidigare frikännande eller en tidigare

      fällande dom som bygger på identiska eller väsentligen samma

      sakförhållanden redan har vunnit laga kraft som ett resultat av

      straffrättsliga förfaranden enligt nationell lagstiftning.

      Artikel 65

      Avgifter

      1. Om Esma i enlighet med artikel 64.5 anser att ett trans­

      aktionsregister uppsåtligen eller av oaktsamhet har begått någon

      av de överträdelser som förtecknas i bilaga I ska den fatta ett

      beslut om att ålägga avgifter i enlighet med punkt 2 i den här

      artikeln.

      Ett transaktionsregister ska anses ha begått en uppsåtlig över­

      trädelse om Esma upptäcker objektiva omständigheter som visar

      att transaktionsregistret eller dess företagsledning har handlat

      med avsikt att begå överträdelsen.

      2. Basbeloppen för de avgifter som avses i punkt 1 ska till­

      lämpas inom nedanstående gränser:

      a) För de överträdelser som avses i bilaga I avsnitt I led c, i

      bilaga I avsnitt II leden c–g samt i bilaga I avsnitt III leden a

      och b ska avgiftsbeloppen uppgå till minst 10 000 EUR och

      högst 20 000 EUR.

      b) För de överträdelser som avses i bilaga I avsnitt I leden a, b

      och d–h och i bilaga I avsnitt II leden a, b och h, ska

      avgiftsbeloppen uppgå till minst 5 000 EUR och högst

      10 000 EUR.

      Vid bestämmande av huruvida basbeloppet för avgifterna ska

      fastställas till den undre, mellersta eller övre delen av den skala

      som anges i första stycket ska Esma beakta det berörda trans­

      aktionsregistrets årsomsättning under det föregående verksam­

      hetsåret. Basbeloppet ska ligga i skalans undre del för trans­

      aktionsregister vars årsomsättning understiger 1 miljon EUR,

      i skalans mellersta del för transaktionsregister vars årsomsätt­

      ning uppgår till mellan 1 och 5 miljoner EUR och i skalans övre

      del för transaktionsregister vars årsomsättning överstiger

      5 miljoner EUR.

      3. De basbelopp som fastställs i punkt 2 ska vid behov

      justeras med hänsyn till försvårande eller förmildrande omstän­

      digheter på grundval av de relevanta koefficienter som fastställs

      i bilaga II.

      De relevanta försvårande koefficienterna ska tillämpas var för

      sig på basbeloppet. Om mer än en försvårande koefficient är

      tillämplig ska skillnaden mellan basbeloppet och det belopp

      som följer av tillämpningen av varje enskild försvårande koeffi­

      cient adderas till basbeloppet.

      De relevanta förmildrande koefficienterna ska tillämpas var för

      sig på basbeloppet. Om mer än en förmildrande koefficient är

      tillämplig ska skillnaden mellan basbeloppet och det belopp

      som följer av tillämpningen av varje enskild förmildrande koef­

      ficient subtraheras från basbeloppet.

      SV

      L 201/46

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      106

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      4. Utan hinder av punkterna 2 och 3 ska avgiftsbeloppet inte

      uppgå till mer än 20 % av det berörda transaktionsregistrets

      årsomsättning under det föregående verksamhetsåret, och i de

      fall transaktionsregistret direkt eller indirekt har dragit ekono­

      miska fördelar av överträdelsen ska bötesbeloppet minst mot­

      svara dessa fördelar.

      Om en handling eller underlåtenhet som ett transaktionsregister

      har gjort sig skyldig till utgör mer än en av de överträdelser som

      förtecknas i bilaga I ska endast det högre bötesbelopp som har

      beräknats i enlighet med punkterna 2 och 3 och som är hän­

      förligt till en av överträdelserna tillämpas.

      Artikel 66

      Viten

      1. Esma ska fatta beslut om att vite ska åläggas för att tvinga

      a) ett transaktionsregister att upphöra med en överträdelse, i

      enlighet med ett beslut som fattats enligt artikel 73.1 a, eller

      b) en person som avses i artikel 61.1

      i) att lämna fullständig information som har begärts genom

      ett beslut enligt artikel 61,

      ii) att underkasta sig en utredning och särskilt tillhandahålla

      fullständiga handlingar, uppgifter, rutiner och annat nöd­

      vändigt material samt komplettera och korrigera annan

      information som tillhandahållits i samband med en ut­

      redning som inletts genom beslut enligt artikel 62, eller

      iii) att underkasta sig kontroller på plats som begärts genom

      beslut enligt artikel 63.

      2. Vitet ska vara effektivt och proportionellt. Vite ska betalas

      per förseningsdag.

      3. Utan hinder av punkt 2 ska vitesbeloppet uppgå till 3 %

      av den genomsnittliga dagliga omsättningen under det föregå­

      ende verksamhetsåret eller, när det gäller fysiska personer, 2 %

      av den genomsnittliga dagsinkomsten under det föregående ka­

      lenderåret. Vitesbeloppet ska beräknas från det datum som

      anges i beslutet om åläggande av vitet.

      4. Vite ska åläggas för maximalt sex månader från och med

      att Esma meddelar sitt beslut. Efter det att denna period löpt ut

      ska Esma se över åtgärden.

      Artikel 67

      Hörande av berörda personer

      1. Innan beslut fattas om avgifter eller vite enligt artiklarna

      65 och 66 ska Esma ge de personer som är föremål för för­

      farandena möjlighet att höras om de omständigheter som Esma

      påtalat. Esma ska endast grunda sina beslut på omständigheter

      som de personer som är föremål för förfarandena har getts

      möjlighet att yttra sig över.

      2. Rätten till försvar för personer som är föremål för för­

      farandena ska iakttas fullt ut under förfarandena. De ska ha rätt

      att få tillgång till Esmas handlingar i ärendet, med förbehåll för

      andra personers berättigade intresse av att deras affärshemlighe­

      ter skyddas. Tillgången till akten ska inte omfatta konfidentiella

      uppgifter eller Esmas interna förberedande handlingar.

      Artikel 68

      Offentliggörande, art, verkställighet och fördelning av

      avgifter och viten

      1. Esma ska offentliggöra alla avgifter och viten som har

      ålagts enligt artiklarna 65 och 66, utom i de fall då offentlig­

      görandet skulle skapa allvarlig oro på finansmarknaderna eller

      orsaka de berörda parterna oproportionerlig skada. Sådana of­

      fentliggöranden får inte innehålla personuppgifter i den mening

      som avses i förordning (EG) nr 45/2001.

      2. Avgifter och viten som åläggs enligt artiklarna 65 och 66

      ska vara av administrativ karaktär.

      3.

      Om Esma beslutar att inte ålägga avgifter eller vite ska den

      informera Europaparlamentet, rådet, kommissionen och den be­

      rörda medlemsstatens behöriga myndigheter om detta och mo­

      tivera sitt beslut.

      4. Avgifter och viten som åläggs enligt artiklarna 65 och 66

      ska vara verkställbara.

      Verkställigheten ska följa de civilprocessrättsliga regler som gäl­

      ler i den stat inom vars territorium den sker. Beslutet om verk­

      ställighet ska bifogas avgörandet utan andra formaliteter än

      kontroll av avgörandets äkthet genom den myndighet som varje

      medlemsstats regering ska utse för detta ändamål, samt meddela

      Esma och domstolen.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/47

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      107

      När dessa formaliteter uppfyllts på begäran av den berörda

      parten, får denne fullfölja verkställigheten enligt den nationella

      lagstiftningen genom att hänskjuta ärendet direkt till det behö­

      riga organet.

      Verkställigheten får endast skjutas upp genom beslut av dom­

      stolen. Domstolarna i den berörda medlemsstaten ska dock vara

      behöriga beträffande klagomål om att verkställigheten inte ge­

      nomförs på ett regelrätt sätt.

      5. De belopp som åläggs i form av avgifter och viten ska

      tillfalla Europeiska unionens allmänna budget.

      Artikel 69

      Domstolens prövning

      Domstolen ska ha obegränsad behörighet att pröva beslut ge­

      nom vilka Esma har ålagt avgifter eller viten. Den får upphäva,

      sänka eller höja ålagda avgifter eller viten.

      Artikel 70

      Ändringar av bilaga II

      I syfte att beakta utvecklingen på finansmarknaderna ska kom­

      missionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet

      med artikel 82 avseende åtgärder för att ändra bilaga II.

      Artikel 71

      Återkallande av registrering

      1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 73 ska

      Esma återkalla ett transaktionsregisters registrering om trans­

      aktionsregistret:

      a) uttryckligen avstår från registreringen eller inte har tillhan­

      dahållit några tjänster under de senaste sex månaderna,

      b) har beviljats registrering efter att ha lämnat osanna uppgifter

      eller på annat sätt ha använt otillbörliga metoder,

      c) inte längre uppfyller de villkor som gällde för registreringen.

      2. Esma ska utan onödigt dröjsmål underrätta den berörda

      behöriga myndighet som avses i artikel 57.1 om ett beslut att

      återkalla ett transaktionsregisters registrering.

      3. Den behöriga myndigheten i en medlemsstat, där trans­

      aktionsregistret tillhandahåller sina tjänster och är verksamt,

      som anser att något av villkoren i punkt 1 har uppfyllts, får

      begära att Esma ska granska om villkoren för att återkalla regi­

      streringen av det berörda transaktionsregistret är uppfyllda. Om

      Esma beslutar att inte återkalla det berörda transaktionsregistrets

      registrering, ska den lämna en fullständig motivering.

      4. Den behöriga myndighet som avses i punkt 3 ska vara

      den myndighet som utsetts enligt artikel 22.

      Artikel 72

      Tillsynsavgifter

      1. Esma ska ta ut avgifter av transaktionsregistren i enlighet

      med denna förordning och med de delegerade akter som antas

      enligt punkt 3. Avgifterna ska helt täcka Esmas nödvändiga

      kostnader som är hänförliga till registreringen och tillsynen av

      transaktionsregistren och för att ersätta varje kostnad som de

      behöriga myndigheterna kan ådra sig när de utför uppgifter

      enligt denna förordning, särskilt som ett resultat av en delege­

      ring av uppgifter i enlighet med artikel 74.

      2. Det avgiftsbelopp som tas ut av ett transaktionsregister

      ska täcka Esmas samtliga administrationskostnader för registre­

      ring och tillsyn samt stå i proportion till det berörda trans­

      aktionsregistrets omsättning.

      3. Kommissionen ska i enlighet med artikel 82 anta en de­

      legerad akt som närmare anger vilka avgifter som ska betalas, i

      vilka fall avgifter ska betalas, hur stora avgiftsbeloppen ska vara

      och hur de ska betalas.

      Artikel 73

      Esmas tillsynsåtgärder

      1. Om Esma i enlighet med artikel 64.5 finner att ett trans­

      aktionsregister har begått någon av de överträdelser som för­

      tecknas i bilaga I, ska den fatta ett eller flera av följande beslut:

      a) Kräva att transaktionsregistret upphör med överträdelsen.

      b) Ålägga avgifter enligt artikel 65.

      c) Utfärda offentliga underrättelser.

      d) Som en sista utväg återkalla registreringen av transaktions­

      registret.

      2. När Esma fattar beslut enligt punkt 1, ska den beakta

      överträdelsens natur och allvar med hänsyn till följande kriterier:

      a) Överträdelsens varaktighet och frekvens.

      b) Huruvida överträdelsen har visat på allvarliga brister eller

      systembrister i företagets förfaranden, ledningssystem eller

      interna kontroller.

      c) Huruvida överträdelsen har lett till, underlättat eller på annat

      sätt avser ekonomisk brottslighet.

      SV

      L 201/48

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      108

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      d) Huruvida överträdelsen har begåtts uppsåtligen eller av oakt­

      samhet.

      3. Esma ska utan onödigt dröjsmål underrätta det berörda

      transaktionsregistret om varje beslut som antas enligt punkt 1

      och meddela beslutet till medlemsstaternas behöriga myndighe­

      ter och kommissionen. Den ska offentliggöra varje sådant beslut

      på sin webbplats inom tio arbetsdagar från dagen för antagan­

      det.

      När Esma offentliggör sitt beslut enligt första stycket ska den

      också offentliggöra att det berörda transaktionsregistret har rätt

      att överklaga beslutet och, i förekommande fall, att ett sådant

      överklagande har lämnats in, med angivande av att överklagan­

      det inte har suspensiv verkan, samt att Esmas överklagande­

      nämnd har möjlighet att tillfälligt upphäva tillämpningen av

      det överklagade beslutet i enlighet med artikel 60.3 i förordning

      (EU) nr 1095/2010.

      Artikel 74

      Esmas delegering av uppgifter till behöriga myndigheter

      1. Om det är nödvändigt för att en tillsynsuppgift ska kunna

      utföras korrekt får Esma delegera specifika tillsynsuppgifter till

      den behöriga myndigheten i en medlemsstat i enlighet med de

      riktlinjer som Esma har utfärdat enligt artikel 16 i förordning

      (EU) nr 1095/2010. Sådana specifika tillsynsuppgifter kan sär­

      skilt innefatta befogenhet att begära uppgifter enligt artikel 61

      och att genomföra utredningar och kontroller på plats enligt

      artiklarna 62 och 63.6.

      2. Esma ska samråda med den relevanta behöriga myndighe­

      ten innan en uppgift delegeras. Detta samråd ska gälla

      a) den delegerade uppgiftens omfattning,

      b) tidsfristen för utförandet av den uppgift som ska delegeras,

      och

      c) överföringen av nödvändig information från och till Esma.

      3. I enlighet med den förordning om avgifter som kommis­

      sionen antar enligt artikel 72.3 ska Esma ersätta en behörig

      myndighet för kostnader som uppkommit till följd av utföran­

      det av de delegerade uppgifterna.

      4. Esma ska med lämpliga intervall ompröva det beslut som

      avses i punkt 1. En delegering får när som helst återkallas.

      5. En delegering av uppgifter ska inte påverka Esmas ansvar

      och inte begränsa Esmas förmåga att genomföra och övervaka

      den delegerade verksamheten. Tillsynsuppgifter enligt denna för­

      ordning, bland annat registreringsbeslut, slutbedömningar och

      uppföljningsbeslut avseende överträdelser, får inte delegeras.

      KAPITEL 2

      Relationer med tredjeländer

      Artikel 75

      Likvärdighet och internationella överenskommelser

      1. Kommissionen får anta genomförandeakter som fastställer

      att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett tredjeland säker­

      ställer att

      a) transaktionsregister som auktoriserats i detta land följer rätts­

      ligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som fast­

      ställs i denna förordning,

      b) transaktionsregister i detta land löpande är föremål för ef­

      fektiv tillsyn och efterlevnadskontroll, och

      c) garantier för tystnadsplikt finns, inklusive skydd för affärs­

      hemligheter som myndigheterna delar med tredje parter, som

      åtminstone är likvärdiga med dem som föreskrivs i denna

      förordning.

      Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det gransk­

      ningsförfarande som avses i artikel 86.2.

      2. Vid behov, och i varje fall efter att ha antagit en sådan

      genomförandeakt som avses i punkt 1, ska kommissionen

      lämna rekommendationer till rådet om att förhandla om inter­

      nationella överenskommelser med berörda tredjeländer om öm­

      sesidig tillgång till och utbyte av information om derivatkon­

      trakt i transaktionsregister som är etablerade i detta tredjeland,

      på ett sådant sätt att unionens myndigheter, inbegripet Esma,

      har direkt och ständig tillgång till all information som krävs för

      fullgörandet av deras uppgifter.

      3. När de överenskommelser som avses i punkt 2 har slutits,

      och i enlighet med dem, ska Esma upprätta samarbetsarrange­

      mang med de behöriga myndigheterna i de berörda tredjelän­

      derna. I sådana samarbetsavtal ska minst följande anges:

      a) En mekanism för informationsutbytet mellan Esma och an­

      dra unionsmyndigheter med ansvar enligt den här förord­

      ningen, å ena sidan, och de berörda behöriga myndigheterna

      i berörda tredjeländer, å andra sidan.

      b) Förfaranden för samordning av tillsynsverksamhet.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/49

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      109

      4.

      I fråga om överföring av personuppgifter till tredjeland ska

      Esma tillämpa förordning (EG) nr 45/2001.

      Artikel 76

      Samarbetsarrangemang

      Berörda myndigheter i tredjeländer som inte har transaktions­

      register etablerade i sina jurisdiktioner får kontakta Esma i syfte

      att etablera samarbetsarrangemang för tillgång till information

      om derivatkontrakt i transaktionsregister i unionen.

      Esma får etablera samarbetsarrangemang med dessa berörda

      myndigheter om tillgång till den information om derivatkon­

      trakt i transaktionsregister i unionen som dessa myndigheter

      behöver för att fullgöra sina skyldigheter och sina uppdrag,

      under förutsättning att det finns garantier för tystnadsplikt, in­

      begripet skydd för affärshemligheter som myndigheterna delar

      med tredje parter.

      Artikel 77

      Godkännande av transaktionsregister

      1. Ett transaktionsregister som har etablerats i ett tredjeland

      får tillhandahålla tjänster och verksamheter till i unionen eta­

      blerade enheter för tillämpningen av artikel 9 enbart om regist­

      ret är godkänt av Esma i enlighet med punkt 2.

      2. Ett sådant transaktionsregister som avses i punkt 1 ska

      lämna in sin ansökan om godkännande till Esma tillsammans

      med all nödvändig information, inklusive åtminstone de upp­

      gifter som krävs för att kontrollera att transaktionsregistret är

      auktoriserat och föremål för effektiv tillsyn i ett tredjeland som

      a) har godkänts av kommissionen genom en genomförandeakt

      enligt artikel 75.1 enligt vilken det framgår att detta land har

      ett likvärdigt och verkställbart ramverk för reglering och till­

      syn,

      b) har ingått en internationell överenskommelse med unionen i

      enlighet med artikel 75.2, och

      c) har ingått samarbetsarrangemang med unionen enligt arti­

      kel 75.3 för att se till att unionens myndigheter, inbegripet

      Esma, har direkt och kontinuerlig tillgång till alla nödvändiga

      uppgifter.

      Inom 30 arbetsdagar efter mottagandet av ansökan ska Esma

      bedöma om ansökan är fullständig. Om ansökan inte är full­

      ständig ska Esma fastställa en tidsfrist inom vilken det ansö­

      kande transaktionsregistret ska lämna ytterligare information.

      Senast 180 arbetsdagar efter inlämnandet av en fullständig an­

      sökan ska Esma skriftligen med en fullständig motivering under­

      rätta det ansökande transaktionsregistret om huruvida godkän­

      nande har beviljats eller avslagits.

      Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de

      transaktionsregister som godkänts i enlighet med denna förord­

      ning.

      AVDELNING VII

      KRAV PÅ TRANSAKTIONSREGISTER

      Artikel 78

      Allmänna krav

      1.

      Ett transaktionsregister ska ha stabila styrformer, som om­

      fattar en tydlig organisationsstruktur med en väl definierad,

      transparent och konsekvent ansvarsfördelning och tillfredsstäl­

      lande rutiner för intern kontroll, däribland sunda förfaranden

      för administration och redovisning, vilket förhindrar att kon­

      fidentiella uppgifter lämnas ut.

      2. Ett transaktionsregister ska upprätthålla effektiva organisa­

      toriska och administrativa skriftliga förfaranden för att identi­

      fiera och hantera eventuella intressekonflikter när det gäller dess

      ledning, anställda eller personer med direkt eller indirekt kopp­

      ling till dem genom nära förbindelser.

      3. Ett transaktionsregister ska ha tillräckliga riktlinjer och

      förfaranden som tryggar att alla bestämmelser i denna förord­

      ning följs, inklusive att ledning och anställda följer dem.

      4. Ett transaktionsregister ska ha en organisationsstruktur

      som säkerställer kontinuitet och väl fungerande verksamhet

      och tillhandahållande av tjänster. Det ska använda lämpliga

      och passande system, resurser och förfaranden.

      5. Om ett transaktionsregister erbjuder anknutna tjänster,

      bland annat orderavstämning, ordermatchning, kredithändelse­

      tjänster, portföljförliknings- och portföljkompressionstjänster,

      ska transaktionsregistret hålla dessa anknutna tjänster skilda i

      operativt hänseende från transaktionsregistrets uppgift att cen­

      tralt samla in och registerföra uppgifter om derivat.

      6. Transaktionsregistrets företagsledning och medlemmarna i

      dess styrelse ska ha tillräckligt gott anseende och tillräcklig

      erfarenhet som säkerställer en sund och ansvarsfull ledning av

      transaktionsregistret.

      7. Ett transaktionsregister ska ha objektiva, icke-diskrimine­

      rande och offentliggjorda villkor för tillträde för företag som

      omfattas av rapporteringsskyldighet enligt artikel 9. Ett trans­

      aktionsregister ska på icke-diskriminerande grunder ge tjänstele­

      verantörer tillträde till transaktionsregistrets uppgifter, under

      förutsättning att de berörda motparterna har samtyckt till detta.

      Begränsningar av tillträdet ska bara tillåtas om syftet är att

      kontrollera riskerna för transaktionsregistrets uppgifter.

      SV

      L 201/50

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      110

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      8. Ett transaktionsregister ska offentliggöra priser och avgif­

      ter för tjänster som tillhandahålls enligt denna förordning. Priser

      och avgifter för varje tjänst som tillhandahålls ska offentliggöras

      separat, inklusive avdrag och rabatter och villkoren för att åt­

      njuta dessa. Det ska tillåta rapporterande enheter separat till­

      träde till särskilda tjänster. Ett transaktionsregisters priser och

      avgifter ska vara kostnadsrelaterade.

      Artikel 79

      Driftssäkerhet

      1. Ett transaktionsregister ska kartlägga operativa riskkällor

      och minimera dem genom att utveckla lämpliga system, kon­

      troller och förfaranden. Sådana system ska vara tillförlitliga och

      säkra och ha tillräcklig kapacitet för hantering av mottagen

      information.

      2. Ett transaktionsregister ska utforma, tillämpa och upprätt­

      hålla tillräckliga riktlinjer för kontinuerlig verksamhet och en

      katastrofplan för att kunna upprätthålla verksamheten, snabbt

      kunna återuppta den och fullgöra transaktionsregistrets skyldig­

      heter. En sådan plan ska åtminstone omfatta inrättande av fa­

      ciliteter för säkerhetskopiering.

      3. Ett transaktionsregister för vilket registreringen återkallats

      ska se till att det sker en ordnad ersättning, inbegripet över­

      föring av uppgifter till andra transaktionsregister och omdirige­

      ring av rapporteringsflöden till andra transaktionsregister.

      Artikel 80

      Skyddsåtgärder och registrering

      1. Ett transaktionsregister ska säkerställa konfidentialitet, till­

      förlitlighet och skydd, när det gäller de uppgifter som mottas

      enligt artikel 9.

      2. Ett transaktionsregister får endast använda de uppgifter det

      tar emot enligt denna förordning för kommersiella ändamål om

      de berörda motparterna har gett sitt samtycke till det.

      3. Ett transaktionsregister ska omgående registrera de upp­

      gifter som mottas enligt artikel 9 och bevara dem i minst tio år

      efter det att motsvarande avtal löpt ut. Det ska ha snabba och

      effektiva registerförfaranden för att dokumentera förändringar

      av registrerade uppgifter.

      4. Ett transaktionsregister ska beräkna positioner per klass av

      derivat och rapporterande enhet, utifrån de närmare uppgifter

      om derivatkontrakt som inrapporterats enligt artikel 9.

      5. Ett transaktionsregister ska tillåta att parterna i ett kon­

      trakt får åtkomst till uppgifterna och möjlighet att rätta dem i

      god tid.

      6. Ett transaktionsregister ska vidta alla rimliga åtgärder för

      att undvika att uppgifter i dess system missbrukas.

      En fysisk person som har en nära förbindelse med en central

      motpart eller en juridisk person med ställning som moder- eller

      dotterföretag till transaktionsregistret får inte använda konfiden­

      tiella uppgifter som registrerats i ett transaktionsregister i kom­

      mersiella syften.

      Artikel 81

      Transparens och tillgång till uppgifter

      1. Ett transaktionsregister ska regelbundet och på ett lättill­

      gängligt sätt offentliggöra aggregerade positioner per klass av

      derivat i de avtal som inrapporterats till det.

      2. Ett transaktionsregister ska samla in och registerföra upp­

      gifter samt säkerställa att sådana enheter som avses i punkt 3

      ges direkt och omedelbar tillgång till alla de detaljerade upp­

      gifter om derivatkontrakt som de behöver för att kunna fullgöra

      sina respektive skyldigheter och uppdrag.

      3. Ett transaktionsregister ska tillhandahålla nödvändiga upp­

      gifter till följande enheter så att de ska kunna fullgöra sina

      respektive skyldigheter och uppdrag:

      a) Esma.

      b) ESRB.

      c) Den behöriga myndighet som utövar tillsyn över centrala

      motparter som utnyttjar transaktionsregistret.

      d) Den behöriga myndighet som utövar tillsyn över handels­

      platsen för de rapporterade kontrakten.

      e) Berörda ECBS-medlemmar.

      f) Berörda myndigheter i ett tredjeland som har ingått en sådan

      internationell överenskommelse med unionen som avses i

      artikel 75.

      g) Tillsynsmyndigheter som utsetts enligt artikel 4 i Europapar­

      lamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april

      2004 om uppköpserbjudanden ( 1 ).

      h) Unionens berörda värdepappers- och marknadsmyndigheter.

      i) Berörda myndigheter i ett tredjeland som har ingått ett sam­

      arbetsarrangemang med Esma i enlighet med artikel 76.

      j) Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/51

      ( 1 ) EUT L 142, 30.4.2004, s. 12.

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      111

      4. Esma ska till andra berörda unionsmyndigheter förmedla

      uppgifter som dessa behöver för att fullgöra sitt uppdrag.

      5. I syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna

      artikel ska Esma, efter samråd med ECBS-medlemmarna, ut­

      arbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som närmare

      anger frekvensen för och innehållet i de uppgifter som avses i

      punkterna 1 och 3 samt de operativa standarder som krävs för

      att aggregera och jämföra uppgifter mellan transaktionsregister

      och för att de enheter som avses i punkt 3 ska få tillgång till

      den information som behövs. Dessa förslag till tekniska stan­

      darder för tillsyn ska syfta till att säkerställa att ingen part till

      något kontrakt ska kunna identifieras genom den information

      som offentliggörs i enlighet med punkt 1.

      Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

      tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2012.

      Kommissionens ska ges befogenhet att anta de tekniska stan­

      darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

      artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

      Artikel 82

      Utövande av delegering

      1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio­

      nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

      2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i

      artiklarna 1.6, 64.7, 70, 72.3 och 85.2 ska ges till kommissio­

      nen på obestämd tid.

      3. Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den sträva

      efter att samråda med Esma.

      4. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 1.6,

      64.7, 70, 72.3 och 85.2 får när som helst återkallas av Euro­

      paparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att

      delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att

      gälla. Det får verkan dagen efter det att det offentliggörs i

      Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare, i beslutet

      angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter

      som redan har trätt i kraft.

      5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den

      samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

      6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 1.6, 64.7, 70,

      72.3 och 85.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparla­

      mentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade

      akten inom en period av tre månader från den dag då akten

      delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europapar­

      lamentet och rådet, före utgången av den perioden, har under­

      rättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna

      period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets

      eller rådets initiativ.

      AVDELNING VIII

      ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

      Artikel 83

      Tystnadsplikt

      1. Tystnadsplikt ska gälla för alla personer som arbetar eller

      har arbetat för de behöriga myndigheter som utsetts i enlighet

      med artikel 22 och de myndigheter som avses i artikel 81.3, för

      Esma eller för revisorer och experter som agerar eller har agerat

      på uppdrag av de behöriga myndigheterna eller Esma. Utan att

      det påverkar fall som omfattas av straff- eller skatterättsliga

      bestämmelser eller denna förordning, får de inte till någon per­

      son eller myndighet röja konfidentiella uppgifter som de fått i

      tjänsten, utom i sammandrag eller i sammanställning som

      omöjliggör identifiering av enskilda centrala motparter, trans­

      aktionsregister eller annan person.

      2. Om en central motpart har försatts i konkurs eller tvångs­

      likvideras, får konfidentiella uppgifter som inte rör tredje part

      röjas i civilrättsliga eller kommersiella förfaranden, om det är

      nödvändigt för att kunna driva målet.

      3. Utan att det påverkar fall som omfattas av straff- eller

      skatterättsliga bestämmelser får konfidentiella uppgifter enligt

      denna förordning användas av de behöriga myndigheterna, Es­

      ma, organ eller andra fysiska eller juridiska personer än behöriga

      myndigheter som mottar den, men i de behöriga myndigheter­

      nas fall enbart för att utföra sina uppgifter och fullgöra sitt

      uppdrag inom förordningens ram, eller i andra myndigheters,

      organs eller fysiska eller juridiska personers fall i det syfte för

      vilket informationen lämnades till dem och/eller inom ramen

      för administrativa eller rättsliga förfaranden som har ett sam­

      band med fullgörandet av respektive uppdrag. Om Esma, den

      behöriga myndigheten eller annan myndighet, ett organ eller en

      person som lämnar information ger sitt samtycke, får den mot­

      tagande myndigheten emellertid använda den i andra icke-kom­

      mersiella syften.

      4. Bestämmelserna om tystnadsplikt i punkterna 1, 2 och 3

      ska gälla för allt mottagande, utbyte eller förmedling av kon­

      fidentiella uppgifter enligt denna förordning. Dessa villkor ska

      emellertid inte förhindra att Esma, de behöriga myndigheterna

      eller de berörda centralbankerna i enlighet med denna förord­

      ning, och annan lagstiftning som är tillämplig på värdepappers­

      företag, kreditinstitut, pensionsfonder, fondföretag, AIF-förvalta­

      re, försäkrings- och återförsäkringsförmedlare, försäkringsföre­

      tag, reglerade marknader eller marknadsplatsoperatörer, utbyter

      eller förmedlar konfidentiella uppgifter med medgivande av den

      behöriga myndighet eller annan myndighet eller ett organ eller

      en fysisk eller juridisk person som meddelade informationen.

      SV

      L 201/52

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      112

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      5. Punkterna 1, 2 och 3 ska inte förhindra att de behöriga

      myndigheterna i enlighet med nationell lagstiftning utbyter eller

      förmedlar konfidentiella uppgifter som inte har mottagits från

      en annan medlemsstats behöriga myndighet.

      Artikel 84

      Utbyte av information

      1. Behöriga myndigheter, Esma och andra relevanta myndig­

      heter ska utan onödigt dröjsmål förse varandra med den infor­

      mation som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter.

      2. Behöriga myndigheter, Esma, andra relevanta myndigheter

      och andra organ eller fysiska eller juridiska personer som mottar

      konfidentiell information vid utförandet av sina uppgifter enligt

      denna förordning får inte använda den för annat syfte.

      3. Behöriga myndigheter ska lämna information till berörda

      ECBS-medlemmar om sådan information är relevant för full­

      görandet av dessas uppdrag.

      AVDELNING IX

      ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

      Artikel 85

      Rapporter och översyn

      1. Senast den 17 augusti 2015 ska kommissionen se över

      och utarbeta en allmän rapport om denna förordning. Kom­

      missionen ska lägga fram denna rapport för Europaparlamentet

      och rådet, eventuellt åtföljd av lämpliga förslag.

      Kommissionen ska särskilt göra följande:

      a) I samarbete med ECBS-medlemmarna bedöma om det be­

      hövs åtgärder för att underlätta centrala motparters tillgång

      till likviditetsfaciliteter hos centralbankerna.

      b) I samordning med Esma och relevanta sektorsmyndigheter

      bedöma vilken systemvikt icke-finansiella företags transaktio­

      ner med OTC-derivat har och i synnerhet vilken effekt denna

      förordning får på icke-finansiella företags användning av

      OTC-derivat.

      c) På grundval av de erfarenheter som gjorts bedöma hur till­

      synsramarna för centrala motparter fungerar, inbegripet ef­

      fektiviteten när det gäller tillsynskollegierna, de respektive

      röstningsförfaranden som fastställs i artikel 19.3 och Esmas

      roll, särskilt under auktoriseringsförfarandena för centrala

      motparter.

      d) I samarbete med Esma och ESRB bedöma hur effektiva kra­

      ven på marginalsäkerhet har varit när det gäller att begränsa

      de procykliska effekterna och huruvida det finns ett behov av

      att definiera ytterligare befogenheter att intervenera på detta

      område.

      e) I samarbete med Esma utvärdera utvecklingen av centrala

      motparters riktlinjer för marginalsäkerheter och säkerhets­

      krav och deras anpassning till användarnas specifika verk­

      samhet och riskprofiler.

      Den bedömning som avses i led a i första stycket ska beakta

      resultat från det pågående arbetet mellan centralbanker på

      unionsnivå och på internationell nivå. Bedömningen ska också

      beakta principen om centralbankers oberoende och deras rätt

      att efter eget gottfinnande erbjuda tillgång till likviditetsfacilite­

      ter samt till den potentiella oavsiktliga effekten på centrala

      motparters beteende eller den inre marknaden. Eventuella åtföl­

      jande förslag får inte, vare sig direkt eller indirekt, innebära att

      en medlemsstat eller en grupp medlemsstater diskrimineras som

      plats för clearingtjänster.

      2. Senast den 17 augusti 2014 ska kommissionen efter sam­

      råd med Esma och Eiopa utarbeta en rapport som bedömer de

      framsteg och de ansträngningar de centrala motparterna gjort

      för att utveckla tekniska lösningar för pensionssystems över­

      föring av icke-kontanta säkerheter som tilläggssäkerhet (varia­

      tionsmarginal) liksom behovet av åtgärder för att underlätta en

      sådan lösning. Om kommissionen anser att de nödvändiga an­

      strängningarna för att utveckla lämpliga tekniska lösningar inte

      gjorts och att de negativa effekterna som central clearing av

      derivatkontrakt för pensionssystem har på framtida pensionärers

      pensionsförmåner förblir oförändrade, ska den ges befogenhet

      att anta delegerade akter i enlighet med artikel 82 för att för­

      länga den treårsperiod som avses i artikel 89.1 en gång med två

      år och en gång med ett år.

      3. Esma ska till kommissionen lämna rapporter om

      a) tillämpningen av clearingkravet enligt avdelning II och sär­

      skilt om avsaknaden av clearingkrav för OTC-derivatkontrakt

      som har ingåtts före dagen för denna förordnings ikraftträ­

      dande,

      b) tillämpningen av identifieringsförfarandet enligt artikel 5.3,

      c) tillämpningen av de separeringskrav som fastställs i

      artikel 39,

      d) utvidgningen av tillämpningsområdet för samverkansöver­

      enskommelser enligt avdelning V till att omfatta transaktio­

      ner med klasser av andra finansiella instrument än överlåt­

      bara värdepapper och penningmarknadsinstrument,

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/53

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      113

      e) centrala motparters tillgång till handelsplatser, om vissa me­

      toders följder för konkurrensförhållanden och effekterna på

      likviditetsfragmenteringen,

      f) Esmas personal- och resursbehov till följd av de befogenheter

      och uppgifter som den får enligt denna förordning,

      g) verkningarna av att medlemsstaterna tillämpar ytterligare

      krav enligt artikel 14.5.

      Dessa rapporter ska överlämnas till kommissionen senast den

      30 september 2014 med avseende på tillämpningen av punkt 1.

      De ska även överlämnas till Europaparlamentet och rådet.

      4. Efter att ha begärt en bedömning av ESRB ska kommis­

      sionen, i samarbete med medlemsstaterna och Esma, ta fram en

      årsrapport som bedömer möjliga systemrisker och kostnads­

      effekter av samverkansöverenskommelser.

      Rapporten ska åtminstone behandla sådana överenskommelsers

      antal och komplexitet samt hur adekvata riskhanteringssystem

      och riskmodeller är. Kommissionen ska lägga fram denna rap­

      port för Europaparlamentet och rådet, åtföljd av eventuella

      lämpliga förslag.

      ESRB ska till kommissionen lämna sin bedömning av möjliga

      systemrisker och effekter av arrangemang för samverkan mellan

      centrala motparter.

      5. Esma ska årligen överlämna en rapport till Europaparla­

      mentet, rådet och kommissionen om de sanktioner som de

      behöriga myndigheterna ålagt, inklusive tillsynsåtgärder, avgifter

      och viten.

      Artikel 86

      Kommittéförfarande

      1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska värdepappers­

      kommittén som inrättades genom kommissionens beslut

      2001/528/EG ( 1 ). Denna kommitté ska vara en kommitté i

      den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

      2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord­

      ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

      Artikel 87

      Ändring av direktiv 98/26/EG

      1. I artikel 9.1 i direktiv 98/26/EG ska följande stycke läggas

      till:

      ”Om en systemoperatör har ställt säkerhet till en annan system­

      operatör i samband med ett samverkande system, ska den sy­

      stemoperatörens rättigheter till säkerheten inte påverkas av in­

      solvensförfaranden mot den mottagande systemoperatören.”

      2. Medlemsstaterna ska anta och offentliggöra de lagar och

      andra författningar som är nödvändiga för att följa punkt 1

      senast den 17 augusti 2014. De ska genast underrätta kommis­

      sionen om detta.

      När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla

      en hänvisning till direktiv 98/26/EG eller åtföljas av en sådan

      hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur

      hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

      Artikel 88

      Webbplatser

      1. Esma ska upprätthålla en webbplats där följande uppgifter

      tillhandahålls:

      a) Kontrakt som är godtagbara för clearingkravet enligt arti­

      kel 5.

      b) Sanktioner som ålagts för överträdelser av artiklarna 4, 5

      och 7–11.

      c) Centrala motparter som är auktoriserade för tillhandahål­

      lande av tjänster eller verksamheter i unionen och som är

      etablerade i unionen, samt de tjänster eller verksamheter som

      de auktoriserats att tillhandahålla eller utföra, inklusive de

      typer av finansiella instrument som auktorisationen omfattar.

      d) Sanktioner som ålagts för överträdelser av avdelningarna IV

      och V.

      e) Centrala motparter som är auktoriserade för tillhandahål­

      lande av tjänster eller verksamheter i unionen och som är

      etablerade i tredjeland, samt de tjänster eller verksamheter

      som de auktoriserats att tillhandahålla eller utföra, inklusive

      de typer av finansiella instrument som auktorisationen om­

      fattar.

      f) Transaktionsregister som är auktoriserade att tillhandahålla

      tjänster eller verksamheter i unionen.

      g) Avgifter och viten som ålagts i enlighet med artiklarna 65

      och 66.

      h) Det offentliga register som avses i artikel 6.

      SV

      L 201/54

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      ( 1 ) EGT L 191, 13.7.2001, s. 45.

      114

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      2. Med avseende på tillämpningen av punkt 1 b, c och d ska

      de behöriga myndigheterna upprätthålla webbplatser, vilka ska

      tillhandahålla länkar till Esmas webbplats.

      3. Alla webbplatser som avses i denna artikel ska vara till­

      gängliga för allmänheten, uppdateras regelbundet och ska till­

      handahålla information i ett tydligt format.

      Artikel 89

      Övergångsbestämmelser

      1. Under tre år efter denna förordnings ikraftträdande ska

      clearingkravet i artikel 4 inte gälla OTC-derivatkontrakt som

      på ett objektivt mätbart sätt minskar investeringsrisker med

      direkt koppling till den finansiella solvensen för sådana pen­

      sionssystem som definieras i artikel 2.10. Övergångsperioden

      ska också gälla enheter som har inrättats i syfte att tillhanda­

      hålla ersättning till medlemmar i pensionssystem om de skulle

      hamna på obestånd.

      De OTC-derivatkontrakt som dessa enheter ingår under denna

      tid och som annars skulle omfattas av clearingkravet enligt

      artikel 4 ska omfattas av de krav som fastställs i artikel 11.

      2. När det gäller de pensionssystem som avses i artikel 2.10

      c och d ska det undantag som avses i punkt 1 i den här artikeln

      beviljas av den berörda behöriga myndigheten för typer av

      enheter och typer av arrangemang. Efter att ha mottagit ansö­

      kan ska den behöriga myndigheten meddela Esma och Eiopa.

      Inom 30 kalenderdagar efter mottagandet av meddelandet ska

      Esma, efter samråd med Eiopa, utfärda ett yttrande med en

      bedömning av huruvida enheten eller arrangemanget överens­

      stämmer med artikel 2.10 c eller d och av skälen till varför ett

      undantag är motiverat på grund av svårigheter att uppfylla

      marginalsäkerhetskraven. Den behöriga myndigheten ska endast

      bevilja undantag om den är helt övertygad om att enheten eller

      systemet överensstämmer med artikel 2.10 c eller d och att

      dessa har svårt att uppfylla marginalsäkerhetskraven. Den behö­

      riga myndigheten ska anta ett beslut inom tio arbetsdagar från

      det att Esmas yttrande mottagits, med vederbörlig hänsyn till

      detta yttrande. Om den behöriga myndigheten inte instämmer i

      Esmas yttrande ska den i sitt beslut ange alla skäl till och

      förklara alla viktiga avvikelser från yttrandet.

      Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över

      enheter och system som avses i artikel 2.10 c och d och som

      i enlighet med första stycket har beviljats undantag. För att

      ytterligare förstärka överensstämmelsen när det gäller resultatet

      av tillsynen ska Esma i enlighet med artikel 30 i förordning (EU)

      nr 1095/2010 genomföra en årlig inbördes utvärdering av de

      enheter som är upptagna i förteckningen.

      3. En central motpart som i sin etableringsmedlemsstat har

      auktoriserats att tillhandahålla clearingtjänster i enlighet med

      medlemsstatens nationella lagstiftning innan alla tekniska stan­

      darder för tillsyn enligt artiklarna 4, 5, 8–11, 16, 18, 25, 26,

      29, 34, 41, 42, 44, 45, 46, 47, 49, 56 och 81 antagits av

      kommissionen, ska ansöka om auktorisation enligt artikel 14

      med avseende på tillämpningen av denna förordning inom sex

      månader från och med dagen för ikraftträdandet av alla tekniska

      standarder för tillsyn enligt artiklarna 16, 25, 26, 29, 34, 41,

      42, 44, 45, 47 och 49.

      En central motpart som är etablerad i ett tredjeland och som

      har godkänts för att tillhandahålla clearingtjänster i en medlems­

      stat i enlighet med den medlemsstatens nationella lagstiftning

      innan alla tekniska standarder för tillsyn enligt artiklarna 16, 26,

      29, 34, 41, 42, 44, 45, 47 och 49 antagits av kommissionen,

      ska ansöka om godkännande enligt artikel 25 med avseende på

      tillämpningen av denna förordning inom sex månader från och

      med dagen för ikraftträdandet av alla tekniska standarder för

      tillsyn enligt artiklarna 16, 26, 29, 34, 41, 42, 44, 45, 47 och

      49.

      4. Innan ett beslut enligt denna förordning om auktorisation

      eller godkännande av en central motpart har fattats ska respek­

      tive nationella regler om auktorisation och godkännande av

      centrala motparter fortsätta att gälla och den behöriga myndig­

      heten i den medlemsstat där den centrala motparten är etable­

      rad eller godkänd ska fortsätta att utöva tillsynen över denna.

      5. Om en behörig myndighet har auktoriserat en central

      motpart för clearing av en viss klass av derivat i enlighet med

      medlemsstatens nationella lagstiftning innan alla tekniska stan­

      darder för tillsyn enligt artiklarna 16, 26, 29, 34, 41, 42, 45, 47

      och 49 antagits av kommissionen ska den behöriga myndighe­

      ten i den medlemsstaten underrätta Esma om auktorisationen

      inom en månad från och med dagen för ikraftträdandet av de

      tekniska standarder för tillsyn som avses i artikel 5.1.

      Om en behörig myndighet har godkänt en i ett tredjeland eta­

      blerad central motpart för clearing av en viss OTC-klass av

      derivat i enlighet med medlemsstatens nationella lagstiftning

      innan alla tekniska standarder för tillsyn enligt artiklarna 16,

      26, 29, 34, 41, 42, 45, 47 och 49 antagits av kommissionen,

      ska den behöriga myndigheten i denna medlemsstat underrätta

      Esma om godkännandet inom en månad från och med dagen

      för ikraftträdandet av de tekniska standarder för tillsyn som

      avses i artikel 5.1.

      6.

      Ett transaktionsregister som har auktoriserats eller registre­

      rats i sin etableringsmedlemsstat för insamling och registerfö­

      ring av uppgifter om derivat i enlighet med den medlemsstatens

      nationella lagstiftning innan alla tekniska standarder för tillsyn

      och genomförande enligt artiklarna 9, 56 och 81 antagits av

      kommissionen, ska ansöka om registrering enligt artikel 55

      inom sex månader från och med dagen för ikraftträdandet av

      dessa tekniska standarder för tillsyn och genomförande.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/55

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      115

      Ett i ett tredjeland etablerat transaktionsregister som har fått

      tillstånd för insamling och registerföring av uppgifter om derivat

      i en medlemsstat i enlighet med den medlemsstatens nationella

      lagstiftning innan alla tekniska standarder för tillsyn och ge­

      nomförande enligt artiklarna 9, 56 och 81 antagits av kom­

      missionen, ska ansöka om registrering enligt artikel 77 inom

      sex månader från och med dagen för ikraftträdandet av dessa

      tekniska standarder för tillsyn och genomförande.

      7. Innan ett beslut enligt denna förordning om registrering

      eller godkännande av ett transaktionsregister har fattats ska

      respektive nationella regler om auktorisation, registrering och

      godkännande av transaktionsregister fortsätta att gälla och den

      behöriga myndigheten i den medlemsstat där transaktionsregi­

      stret är etablerat eller godkänt ska fortsätta att utöva tillsynen

      över detta.

      8.

      Ett transaktionsregister som har auktoriserats eller registre­

      rats i sin etableringsmedlemsstat för insamling och registerfö­

      ring av uppgifter om derivat i enlighet med den medlemsstatens

      nationella lagstiftning innan alla tekniska standarder för tillsyn

      och genomförande enligt artiklarna 56 och 81 antagits av kom­

      missionen, får användas för att uppfylla rapporteringskraven

      enligt artikel 9 tills ett beslut om transaktionsregistrets registre­

      ring eller godkännande enligt denna förordning har fattats.

      Ett i ett tredjeland etablerat transaktionsregister som har fått

      tillstånd för insamling och registerföring av uppgifter om derivat

      i enlighet med en medlemsstats nationella lagstiftning innan alla

      tekniska standarder för tillsyn och genomförande enligt artik­

      larna 56 och 81 antagits av kommissionen, får användas för att

      uppfylla rapporteringskraven enligt artikel 9 tills ett beslut om

      transaktionsregistrets godkännande enligt denna förordning har

      fattats.

      9. Utan hinder av artikel 81.3 f får ett transaktionsregister,

      om det inte finns någon sådan internationell överenskommelse

      mellan ett tredjeland och unionen som avses i artikel 75, förse

      de relevanta myndigheterna i tredjelandet med nödvändig infor­

      mation fram till den 17 augusti 2013, under förutsättning att

      det underrättar Esma.

      Artikel 90

      Esmas personal och resurser

      Senast den 31 december 2012 ska Esma bedöma personal- och

      resursbehoven till följd av de befogenheter och uppgifter Esma

      får enligt denna förordning, och förelägga Europaparlamentet,

      rådet och kommissionen en rapport.

      Artikel 91

      Ikraftträdande

      Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att

      den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

      Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

      Utfärdad i Strasbourg den 4 juli 2012.

      På Europaparlamentets vägnar

      M. SCHULZ

      Ordförande

      På rådets vägnar

      A. D. MAVROYIANNIS

      Ordförande

      SV

      L 201/56

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      116

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      BILAGA I

      Förteckning över överträdelser som avses i artikel 65.1

      I. Överträdelser som gäller organisatoriska krav eller intressekonflikter:

      a) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 78.1 om det inte har stabila styrformer, som omfattar en tydlig

      organisationsstruktur med en väldefinierad, transparent och konsekvent ansvarsfördelning och tillfredsställande

      rutiner för intern kontroll, däribland sunda förfaranden för administration och redovisning, vilket förhindrar att

      konfidentiella uppgifter lämnas ut.

      b) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 78.2 om det inte har eller tillämpar effektiva skriftliga organisatoriska

      och administrativa förfaranden för att identifiera och hantera eventuella intressekonflikter när det gäller dess

      ledning, dess anställda eller andra personer med direkt eller indirekt koppling till dem genom nära förbindelser.

      c) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 78.3, om det inte infört riktlinjer och förfaranden som säkerställer att

      alla bestämmelser i denna förordning följs, inklusive att ledning och anställda följer dem.

      d) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 78.4 om det inte har eller tillämpar en tillfredsställande organisations­

      struktur som säkerställer kontinuitet och väl fungerande verksamhet och tillhandahållande av tjänster.

      e) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 78.5 om det inte i operativt hänseende håller anknutna tjänster skilda

      från uppgiften att centralt samla in och registerföra uppgifter om derivat.

      f) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 78.6 om det inte säkerställer att företagsledningen och styrelsen har

      tillräckligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet som säkerställer en sund och ansvarsfull ledning av transaktions­

      registret.

      g) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 78.7 om det inte har objektiva, icke-diskriminerande och offentliggjorda

      villkor för tillträde för tjänsteleverantörer och företag som omfattas av rapporteringsskyldighet enligt artikel 9.

      h) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 78.8 om det inte offentliggör priser och avgifter för tjänster som

      tillhandahålls enligt denna förordning, om det inte ger rapporterande enheter separat tillgång till särskilda tjänster

      eller om det tar ut priser och avgifter som inte är kostnadsrelaterade.

      II. Överträdelser som gäller operativa krav:

      a) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 79.1 om det inte identifierar operativa riskkällor eller inte minimerar

      dessa risker genom att utveckla lämpliga system, kontroller och förfaranden.

      b) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 79.2 om det inte utformar, tillämpar eller upprätthåller en lämplig

      strategiplan för kontinuerlig verksamhet och en katastrofplan för att kunna upprätthålla verksamheten, snabbt

      kunna återuppta den och fullgöra transaktionsregistrets skyldigheter.

      c) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 80.1 om det inte säkerställer konfidentialitet, tillförlitlighet eller skydd

      när det gäller de uppgifter som mottas enligt artikel 9.

      d) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 80.2 om det använder de uppgifter det tar emot enligt denna förordning

      för kommersiella ändamål utan att de berörda motparterna har givit sitt samtycke till det.

      e) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 80.3 om det inte omgående registrerar de uppgifter som mottas enligt

      artikel 9 eller inte bevarar dem i minst tio år efter det att motsvarande kontrakt löpt ut eller om det inte har

      snabba och effektiva registerförfaranden för att dokumentera förändringar av registrerade uppgifter.

      f) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 80.4 om det inte beräknar positioner per klass av derivat och rap­

      porterande enhet, utifrån de närmare uppgifter om derivatkontrakt som inrapporterats i enlighet med artikel 9.

      g) Ett transaktionsregister bryter mot bestämmelserna i artikel 80.5 om det inte säkerställer att parterna i ett kontrakt

      tillåts åtkomst till uppgifterna och möjlighet att rätta dem i god tid.

      h) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 80.6 om det inte vidtar alla rimliga åtgärder för att undvika att uppgifter

      i dess system missbrukas.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/57

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      117

      III. Överträdelser som gäller transparens och tillgång till information:

      a) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 81.1 om det inte regelbundet och på ett lättillgängligt sätt offentliggör

      aggregerade positioner per klass av derivat i de kontrakt som inrapporterats till det.

      b) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 81.2 om det inte ger de enheter som avses i artikel 81.3 direkt och

      omedelbar tillgång till alla de detaljerade uppgifter om derivatkontrakt som de behöver för att kunna fullgöra sina

      respektive skyldigheter och uppdrag.

      IV. Överträdelser som gäller hinder för tillsynsverksamheten:

      a) Ett transaktionsregister bryter mot artikel 61.1, om det lämnar oriktig eller vilseledande information som svar på

      en enkel begäran om information från Esma i enlighet med artikel 61.2 eller som svar på ett beslut från Esma om

      begäran om information i enlighet med artikel 61.3,

      b) transaktionsregistret lämnar oriktiga eller vilseledande svar på frågor som ställs enligt artikel 62.1.c,

      c) transaktionsregistret inte i rimlig tid rättar sig efter de tillsynsåtgärder som Esma antar i enlighet med artikel 73.

      SV

      L 201/58

      Europeiska unionens officiella tidning

      27.7.2012

      118

      Prop. 2012/13:72

      Bilaga 1

      BILAGA II

      Förteckning över koefficienter kopplade till försvårande och förmildrande faktorer vid tillämpning av

      artikel 65.3

      Följande koefficienter ska vara kumulativt tillämpliga på de basbelopp som avses i artikel 65.2:

      I. Justeringskoefficienter kopplade till försvårande omständigheter:

      a) Om överträdelsen har begåtts upprepade gånger ska koefficienten 1,1 tillämpas för varje gång den upprepats.

      b) Om överträdelsen har begåtts i mer än sex månader ska koefficienten 1,5 tillämpas.

      c) Om överträdelsen har visat på systembrister i transaktionsregistrets organisation, särskilt i dess förfaranden, led­

      ningssystem eller interna kontroller, ska koefficienten 2,2 tillämpas.

      d) Om överträdelsen påverkar kvaliteten på de registerförda uppgifterna negativt ska koefficienten 1,5 tillämpas.

      e) Om överträdelsen har begåtts uppsåtligen ska koefficienten 2 tillämpas.

      f) Om inga korrigerande åtgärder har vidtagits sedan överträdelsen konstaterades ska koefficienten 1,7 tillämpas.

      g) Om transaktionsregistrets företagsledning inte har samarbetat med Esma i samband med myndighetens utredningar

      ska koefficienten 1,5 tillämpas.

      II. Justeringskoefficienter kopplade till förmildrande omständigheter:

      a) Om överträdelsen har begåtts under en kortare period än tio arbetsdagar ska koefficienten 0,9 tillämpas.

      b) Om transaktionsregistrets företagsledning kan visa att den har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att förebygga

      överträdelsen ska koefficienten 0,7 tillämpas.

      c) Om transaktionsregistret har uppmärksammat Esma på överträdelsen på ett snabbt, ändamålsenligt och fullständigt

      sätt ska koefficienten 0,4 tillämpas.

      d) Om transaktionsregistret frivilligt har vidtagit åtgärder för att se till att dylika överträdelser inte kan begås på nytt

      ska koefficienten 0,6 tillämpas.

      SV

      27.7.2012

      Europeiska unionens officiella tidning

      L 201/59

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 2

      119

      Sammanfattning av promemorian OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister

      Den 16 augusti 2012 trädde Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister1 i kraft. Genom ikraftträdandet är förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Medlemsstaterna har sex månader på sig, från och med att förordningen trädde i kraft, att underrätta kommissionen om vilka sanktioner man infört för överträdelser av bestämmelserna om bl.a. clearing- och rapporteringsskyldighet.

      Förordningen syftar till att minska riskerna i handeln med derivatkontrakt som handlas utanför reglerade marknader (OTC-derivat). Förordningen innehåller bl.a. regler om obligatorisk clearing via central motpart av OTC-derivat som förklarats lämpliga för clearing, krav på rapportering av derivatkontrakt till transaktionsregister samt auktorisation av centrala motparter och registrering av transaktionsregister. Vidare ger förordningen de nationella behöriga myndigheterna och Esma vissa befogenheter att vidta åtgärder. De behöriga myndigheterna ska ansvara för tillsynen över centrala motparter och för övervakningen av att clearing- och rapporteringsskyldigheten fullgörs. Esma ansvarar för tillsynen över transaktionsregister.

      I denna promemoria föreslås bl.a. en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. I den nya lagen anges att Finansinspektionen är behörig myndighet i Sverige enligt förordningen. Det införs dessutom bestämmelser om Finansinspektionens utrednings- och tillsynsbefogenheter, liksom om Finansinspektionens samarbete med Esma och behöriga myndigheter i andra medlemsstater. Enligt gällande rätt regleras clearingorganisationer som agerar central motpart i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. I denna promemoria föreslås att bestämmelserna om behörig myndighet och utrednings- och tillsynsbefogenheter avseende centrala motparter kvarstår. Vidare föreslås en ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) för att sekretesskydda uppgifter om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som Finansinspektionen får i sin övervakning och kontroll enligt den nya lagen. Utöver regleringen i förordningen, den nya lagen och lagen om värdepappersmarknaden kommer ytterligare bestämmelser att följa av delegerade akter och s.k. tekniska standarder för tillsyn eller genomförande antagna av kommissionen.

      Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2013.

      1 EUT L 201, 27.7.2012, s. 1 (Celex 32012R0648).

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 3

      120

      Promemorians lagförslag

      Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister

      Härigenom föreskrivs följande.

      1 kap. Inledande bestämmelser

      1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister1.

      Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i förordning (EU) nr 648/2012.

      Behörig myndighet

      2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordning (EU) nr 648/2012.

      2 kap. Clearingskyldighet, rapporteringsskyldighet och riskbegränsning för OTC-derivat

      Särskild avgift

      1 § Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordning (EU) nr 648/2012 genom att

      1. inte överlämna OTC-derivat för clearing hos central motpart (artikel 4),

      2. inte se till att uppgifter om OTC-derivat rapporteras till transaktionsregister (artikel 9),

      3. inte underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Finansinspektionen om positioner i OTC-derivat när dessa positioner överskrider relevanta tröskelvärden (artikel 10), eller

      4. inte införa lämpliga förfaranden och system för att mäta, övervaka och begränsa operativa risker och kreditrisker (artikel 11).

      Den särskilda avgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.

      Särskild avgift tillfaller staten.

      2 § En särskild avgift får bara tas ut om den som avgiften gäller, inom två år från det att överträdelsen ägde rum, har delgetts en upplysning om att frågan om särskild avgift har tagits upp av Finansinspektionen.

      1 EUT L 201, 27.7.2012, s. 1 (Celex 32012R0648).

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 3

      121

      3 § Om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller det annars finns särskilda skäl, får en särskild avgift efterges helt eller delvis.

      4 § En särskild avgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om att ta ut avgiften har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

      5 § Om den särskilda avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 4 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.

      Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

      6 § Ett beslut om särskild avgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 4 §.

      7 § En särskild avgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

      3 kap. Transaktionsregister

      Handräckning

      1 §

      Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en kontroll på plats ska kunna genomföras enligt artikel 63 i förordning (EU) nr 648/2012.

      Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras.

      Verkställighet

      2 § Kronofogdemyndigheten är ansvarig myndighet för äkthetskontroll av beslut enligt artikel 68 i förordning (EU) nr 648/2012.

      Beslut om avgifter eller viten enligt förordningen får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har vunnit laga kraft, om inte något annat följer av förordningen.

      4 kap. Gemensamma bestämmelser

      Tillsyn

      1 § För tillsynen över att bestämmelserna i förordning (EU) nr 648/2012 följs får Finansinspektionen förelägga

      1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar, eller annat, och

      2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 3

      122

      Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

      Avgifter till Finansinspektionen

      2 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt förordning (EU) nr 648/2012.

      För att bekosta Finansinspektionens övervakning enligt denna lag ska de institut som står under inspektionens tillsyn betala årliga avgifter.

      Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt första och andra styckena.

      Överklagande m.m.

      3 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag och enligt förordning (EU) nr 648/2012 får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

      Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

      4 § Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart, om annat inte följer av förordning (EU) nr 648/2012.

      1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

      2. Särskild avgift får tas ut endast för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 3

      123

      Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

      Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

      dels att 20 kap. 5 § ska upphöra att gälla

      dels att 1 kap. 1 och 5 §§ och 20 kap. 3 § samt rubriken närmast före 20 kap. 3 § ska ha följande lydelse.

      Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

      1 kap.

      1 §

      I denna lag finns bestämmelser om värdepappersmarknaden. I 2–11 kap. finns särskilda bestämmelser om värdepappersrörelse, i 12–18 kap. om börsverksamhet m.m. och i 19–21 kap. om clearingverksamhet. I 22–26 kap. finns vissa gemensamma bestämmelser.

      För sådan clearingverksamhet som avses i 5 § 6 b gäller följande bestämmelser i denna lag:

      – 23 kap. 1 § första och andra styckena, 2 §, 4 § första stycket, 7 § och 11–14 §§,

      – 25 kap. 1, 2, 6, 8–11, 17 samt 25–29 §§, och

      – 26 kap. 1 §. Ytterligare bestämmelser om sådan clearingverksamhet som avses i 5 § 6 b finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister 1 .

      5 §2

      I denna lag betyder

      1. anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts eller företags räkning

      a) marknadsföra investerings- eller sidotjänster,

      b) ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende investeringstjänster eller finansiella instrument,

      c) placera finansiella instrument, eller

      d) tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende dessa instrument eller tjänster,

      1 EUT L 201, 27.7.2012, s. 1 (Celex 32012R0648). 2 Senaste lydelse 2012:197.

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 3

      124

      2. behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,

      3. börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade marknader,

      4. clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en clearingorganisation,

      5. clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap. att driva clearingverksamhet,

      5. clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap. eller förordning (EU) nr 648/2012 att driva clearingverksamhet,

      6. clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i att

      a) på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk eller utländsk valuta,

      b) genom att träda in som part eller som garant ta över ansvaret för att förpliktelserna fullgörs, eller

      c) på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas genom överförande av likvid eller instrument,

      6. clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i att

      a) på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk eller utländsk valuta,

      b) genom att träda in som part, eller

      c) på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas genom överförande av likvid eller instrument,

      7. direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG3, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU4,

      8. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

      9. emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,

      10. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt värdepappersföretags etablering av flera driftställen i Sverige ska anses som en enda filial,

      11. genomförandeförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller

      3 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039). 4 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 3

      125

      dokumenteringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktionsrapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet5,

      12. handelsplattform: ett multilateralt handelssystem (Multilateral Trading Facility, MTF) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut eller en börs och som sammanför ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

      13. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i denna lag,

      14. investeringstjänster och investeringsverksamheter: de tjänster och verksamheter som anges i 2 kap. 1 §,

      15. kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

      16. koncern: detsamma som i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag,

      17. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bank- eller kreditföretag som driver bank- eller finansieringsrörelse från filial i Sverige,

      18. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

      19. professionell kund: en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 §, 20. reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

      21. sidotjänster: de tjänster som anges i 2 kap. 2 §, 22. sidoverksamheter:

      a) för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och 4 §§,

      b) för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §, och

      c) för en clearingorganisation de verksamheter som anges i 20 kap. 7 §, 23. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

      24. systematisk internhandlare: värdepappersinstitut som på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform,

      25. utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse,

      26. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse,

      5 EUT L 241, 2.9.2006, s. 1 (Celex 32006R1287).

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 3

      126

      27. värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska kreditinstitut som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige,

      28. värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet, och

      29. öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG6, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU7.

      20 kap.

      Krav på säkerhet m.m. Krav på säkerhet

      3 §

      En clearingorganisation som inträder som part i handeln eller garanterar förpliktelser skall se till att det vid clearingverksamheten ställs betryggande säkerhet för gjorda åtaganden och att sådan säkerhet vidmakthålls så länge åtagandet består.

      Vid annan

      clearingverksamhet skall clearingorganisationen se till att det ställs säkerhet för gjorda åtaganden i den utsträckning det behövs.

      En säkerhet skall anses betryggande, om det kan antas att åtagandet kan avvecklas utan att ytterligare kapital behöver skjutas till.

      En clearingorganisation ska se till att det ställs säkerhet för gjorda åtaganden i den utsträckning det behövs.

      1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

      2. En clearingorganisation som vid ikraftträdandet av denna lag har tillstånd att driva sådan clearingverksamhet som avses i 1 kap. 5 § 6 b lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden får, om en ansökan om auktorisation enligt artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 har getts in i enlighet med artikel 89.3 i samma förordning, fortsätta med denna verksamhet till dess att ansökan har prövats slutligt. Under denna tid gäller äldre bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden.

      6 EUT L 390, 31.12.2004, s. 38 (Celex 32004L0109). 7 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 3

      127

      En clearingorganisation ska upphöra med sin verksamhet enligt första stycket, om det beslut som meddelats med anledning av ansökan innebär att auktorisation enligt förordning (EU) nr 648/2012 vägrats.

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 3

      128

      Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

      Härigenom föreskrivs att 30 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

      Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

      30 kap.

      6 §

      Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i övervakning eller kontroll för sådan uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten, om övervakningen eller kontrollen sker enligt

      1. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

      2. lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet,

      3. lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument,

      4. lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

      5. lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument, eller

      5. lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument,

      6. lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden.

      6. lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden, eller

      7. lagen ( 2013:000 ) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

      Om en uppgift som avses i första stycket rör den uppgiftsskyldige, gäller sekretessen endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretessen inte motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten.

      För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

      Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 4

      129

      Förteckning över remissinstanserna

      Sveriges riksbank, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Domstolsverket, Konsumentverket, Revisorsnämnden, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Kronofogdemyndigheten, Konkurrensverket, Bolagsverket, Regelrådet, Juridiska Fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Aktietorget AB, Bankgirocentralen BGC AB, Burgundy AB, Euroclear Sweden AB, FAR SRS, Finansbolagens Förening, Finansförbundet, Fondbolagens förening, Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden, Företagarna, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Landsorganisationen (LO), Nasdaq OMX Stockholm AB, Nordic Growth Market NGM AB, Näringslivets Regelnämnd (NNR), Stockholms Handelskammare, Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Journalistförbundet, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Finansanalytikers Förening, Sveriges Kommuner och Landsting, Tidningsutgivarna (TU), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och TriOptima AB.

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 5

      130

      Lagrådsremissens lagförslag

      Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister

      Härigenom föreskrivs följande.

      1 kap. Inledande bestämmelser

      1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister1.

      Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i förordning (EU) nr 648/2012.

      Behörig myndighet

      2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordning (EU) nr 648/2012.

      2 kap. Clearingskyldighet, rapporteringsskyldighet och riskbegränsning för OTC-derivat

      Särskild avgift

      1 § Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordning (EU) nr 648/2012 genom att

      1. inte överlämna OTC-derivat för clearing hos central motpart (artikel 4),

      2. inte se till att uppgifter om OTC-derivat rapporteras till transaktionsregister (artikel 9),

      3. inte underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Finansinspektionen om positioner i OTC-derivat när dessa positioner överskrider relevanta tröskelvärden (artikel 10), eller

      4. inte införa lämpliga förfaranden och system för att mäta, övervaka och begränsa operativa risker och kreditrisker (artikel 11).

      Den särskilda avgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.

      Särskild avgift tillfaller staten.

      2 § En särskild avgift får bara tas ut om den som avgiften gäller, inom två år från det att överträdelsen ägde rum, har delgetts en upplysning om att frågan om särskild avgift har tagits upp av Finansinspektionen.

      1 EUT L 201, 27.7.2012, s. 1 (Celex 32012R0648).

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 5

      131

      3 § Om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller det annars finns särskilda skäl, får en särskild avgift efterges helt eller delvis.

      4 § En särskild avgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om att ta ut avgiften har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

      5 § Om den särskilda avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 4 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.

      Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

      6 § Ett beslut om särskild avgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 4 §.

      7 § En särskild avgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

      3 kap. Transaktionsregister

      Handräckning

      1 § Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en kontroll på plats ska kunna genomföras enligt artikel 63 i förordning (EU) nr 648/2012.

      Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras.

      Verkställighet

      2 § Kronofogdemyndigheten är ansvarig myndighet för äkthetskontroll av beslut enligt artikel 68 i förordning (EU) nr 648/2012.

      Beslut om avgifter eller viten enligt förordningen får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har vunnit laga kraft, om inte något annat följer av förordningen.

      4 kap. Gemensamma bestämmelser

      Tillsyn

      1 § För tillsynen över att bestämmelserna i förordning (EU) nr 648/2012 följs får Finansinspektionen förelägga

      1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar, eller annat, och

      2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.

      Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 5

      132

      2 § Finansinspektionen får också förelägga den som har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordning (EU) nr 648/2012 att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller upphöra med ett visst agerande.

      3 § Ett beslut om föreläggande enligt denna lag får förenas med vite.

      Avgifter till Finansinspektionen

      4 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt förordning (EU) nr 648/2012.

      För att bekosta Finansinspektionens övervakning enligt denna lag ska de institut som står under inspektionens tillsyn betala årliga avgifter.

      Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt första och andra styckena.

      Överklagande

      5 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag och enligt förordning (EU) nr 648/2012 får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

      Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

      6 § Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart, om annat inte följer av förordning (EU) nr 648/2012.

      1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

      2. Särskild avgift får tas ut endast för överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 5

      133

      Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

      Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

      dels att 20 kap. 5 § ska upphöra att gälla

      dels att 1 kap. 1 och 5 §§ och 20 kap. 3 § samt rubriken närmast före 20 kap. 3 § ska ha följande lydelse.

      Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

      1 kap.

      1 §

      I denna lag finns bestämmelser om värdepappersmarknaden. I 2–11 kap. finns särskilda bestämmelser om värdepappersrörelse, i 12–18 kap. om börsverksamhet m.m. och i 19–21 kap. om clearingverksamhet. I 22–26 kap. finns vissa gemensamma bestämmelser.

      För sådan clearingverksamhet som avses i 5 § 6 b gäller endast följande bestämmelser i denna lag:

      – 1 kap. 11 och 12–14 §§ om tystnadsplikt, uppgiftsskyldighet, meddelandeförbud och ansvar,

      – 23 kap. 1 § första och andra styckena, 2 §, 4 § första stycket samt 7, 11, 12 och 14 §§ om tillsyn,

      – 25 kap. 1, 2, 6, 8–11, 17 samt 25–29 §§ om ingripanden, och

      – 26 kap. 1 § om överklagande. Ytterligare bestämmelser om sådan clearingverksamhet som avses i 5 § 6 b finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTCderivat, centrala motparter och transaktionsregister 1 och lagen ( 2013:000 ) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

      5 §2

      I denna lag betyder

      1. anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värdepap-

      1 EUT L 201, 27.7.2012, s. 1 (Celex 32012R0648). 2 Senaste lydelse 2012:197.

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 5

      134

      persföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts eller företags räkning

      a) marknadsföra investerings- eller sidotjänster,

      b) ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende investeringstjänster eller finansiella instrument,

      c) placera finansiella instrument, eller

      d) tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende dessa instrument eller tjänster,

      2. behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,

      3. börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade marknader,

      4. clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en clearingorganisation,

      5. clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap. att driva clearingverksamhet,

      5. clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap. eller förordning (EU) nr 648/2012 att driva clearingverksamhet,

      6. clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i att

      a) på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk eller utländsk valuta,

      b) genom att träda in som part eller som garant ta över ansvaret för att förpliktelserna fullgörs, eller

      b) genom att träda in som motpart till både köpare och säljare av finansiella instrument, eller

      c) på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas genom överförande av likvid eller instrument,

      7. direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG3, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU4,

      8. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

      9. emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,

      10. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt värdepappersföretags etablering av flera driftställen i Sverige ska anses som en enda filial,

      3 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039). 4 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 5

      135

      11. genomförandeförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller dokumenteringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktionsrapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet5,

      12. handelsplattform: ett multilateralt handelssystem (Multilateral Trading Facility, MTF) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut eller en börs och som sammanför ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

      13. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i denna lag,

      14. investeringstjänster och investeringsverksamheter: de tjänster och verksamheter som anges i 2 kap. 1 §,

      15. kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

      16. koncern: detsamma som i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag,

      17. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bank- eller kreditföretag som driver bank- eller finansieringsrörelse från filial i Sverige,

      18. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

      19. professionell kund: en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 §, 20. reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

      21. sidotjänster: de tjänster som anges i 2 kap. 2 §, 22. sidoverksamheter:

      a) för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och 4 §§,

      b) för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §, och

      c) för en clearingorganisation de verksamheter som anges i 20 kap. 7 §, 23. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

      24. systematisk internhandlare: värdepappersinstitut som på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform,

      25. utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse,

      5 EUT L 241, 2.9.2006, s. 1 (Celex 32006R1287).

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 5

      136

      26. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse,

      27. värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska kreditinstitut som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige,

      28. värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet, och

      29. öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG6, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU7.

      20 kap.

      Krav på säkerhet m.m. Krav på säkerhet

      3 §

      En clearingorganisation som inträder som part i handeln eller garanterar förpliktelser skall se till att det vid clearingverksamheten ställs betryggande säkerhet för gjorda åtaganden och att sådan säkerhet vidmakthålls så länge åtagandet består. Vid annan clearingverksamhet skall clearingorganisationen se till att det ställs säkerhet för gjorda åtaganden i den utsträckning det behövs.

      En säkerhet skall anses betryggande, om det kan antas att åtagandet kan avvecklas utan att ytterligare kapital behöver skjutas till.

      En clearingorganisation ska se till att det ställs säkerhet för gjorda åtaganden i den utsträckning det behövs.

      1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

      2. En clearingorganisation som vid ikraftträdandet har tillstånd att driva sådan clearingverksamhet som avses i 1 kap. 5 § 6 b får, om en ansökan om auktorisation enligt artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 har getts in i enlighet med artikel 89.3 i samma förordning, fortsätta med denna verksamhet till dess att ansökan har prövats slutligt.

      6 EUT L 390, 31.12.2004, s. 38 (Celex 32004L0109). 7 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 5

      137

      En clearingorganisation ska upphöra med denna verksamhet, om det beslut som meddelats med anledning av ansökan innebär att auktorisation enligt förordning (EU) nr 648/2012 vägrats.

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 5

      138

      Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

      Härigenom föreskrivs att 30 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

      Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

      30 kap.

      6 §1

      Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i övervakning eller kontroll för sådan uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten, om övervakningen eller kontrollen sker enligt

      1. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

      2. lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet,

      3. lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument,

      4. lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

      5. lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument,

      6. lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden, eller

      6. lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden,

      7. lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning.

      7. lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning, eller

      8. lagen ( 2013:000 ) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

      Om en uppgift som avses i första stycket rör den uppgiftsskyldige, gäller sekretessen endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretessen inte motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten.

      För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

      Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.

      1 Senaste lydelse 2012:736.

      Prop. 2012/13:72 Bilaga 6

      139

      LAGRÅDET

      Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-02-15

      Närvarande: F.d. justitieråden Bo Svensson och Severin Blomstrand samt justitierådet Margit Knutsson.

      OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister

      Enligt en lagrådsremiss den 31 januari 2013 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

      1. lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister,

      2. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

      3. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

      Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Frida Olin och ämnesrådet Henrik Lennefeldt.

      Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

      Lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

      Övergångsbestämmelser Lagrådet föreslår att punkt 2 av övergångsbestämmelserna ges följande lydelse:

      2. En clearingorganisation som vid ikraftträdandet har tillstånd att driva sådan clearingverksamhet som avses i 1 kap. 5 § 6 b får, om en ansökan om auktorisation enligt artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 har getts in i enlighet med artikel 89.3 i samma förordning, fortsätta att driva denna verksamhet enligt äldre bestämmelser till dess att ansökan har prövats slutligt. Om auktorisation vägras, ska clearingorganisationen upphöra med verksamheten.

      Frågan när och hur clearingorganisationen ska upphöra med verksamheten om auktorisation vägras, bör besvaras i den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet.

      Övriga lagförslag

      Lagrådet lämnar övriga lagförslag utan erinran.

      Prop. 2012/13:72

      140

      Finansdepartementet

      Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 februari 2013

      Närvarande: Statsråden Björklund, ordförande, Larsson, Hägglund, Carlsson, Billström, Adelsohn Liljeroth, Ohlsson, Norman, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ek, Arnholm

      Föredragande: statsrådet Norman

      Regeringen beslutar proposition 2012/13:72 OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister

      Prop. 2012/13:72

      141

      Rättsdatablad

      Författningsrubrik Bestämmelser som

      inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande

      Celexnummer för bakomliggande EUregler

      Lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTCderivat, centrala motparter och transaktionsregister

      4 kap. 4 § 32012R0648