Malin tog över morföräldrarnas hus: ”Så mysigt”

Det var inte bara mormor och morfars hus Malin och Michael tog över. Det var även ”tusen och en” möbler och prylar som tillsammans med Malins egna konstverk blivit ett bohemiskt och personligt hem.  

Huset i Höreda uppfördes 1934.
Huset i Höreda uppfördes 1934. Foto: Jonas Lundberg

ARTIKELN I KORTHET

• Malin och Michael tog över Malins morföräldrars hus i Höreda.

• Huset är från 1934 och har renoverats flera gånger.

• Gamla möbler och prylar från vinden används i inredningen.

• Malin är konstnär och har en ateljé på gården. 

Grusvägen fram till Malin i Höreda snirklar sig fram genom det gamla jordbrukslandskapet. Naturen har skiftat färg till gult och håller på att övergå till brunt. Löven dalar ner och förändrar färgpaletten på marken. 

Malin bor med sin man Michael och deras två barn Noah och Neliah i sin mormors och morfars gamla hus, ett älskat hem som hon tillbringat mycket tid i som barn. Intill bor hennes föräldrar, och bröderna bor ett stenkast bort. 

Flytt­lasset gick i slutet av sommaren och trots att familjen endast bott ett par månader i huset så känns det inbott och mycket hemtrevligt.

– Vi tog över huset efter att mormor och morfar inte orkade med att sköta allt längre. Detta hade varit planen i många år, då huset skulle vara kvar i släkten, och jag var den enda som ville bo där av mina syskon. Så när dagen kom var vi väl förberedda, säger Malin. 

– Jag och mina barn är generation sex och sju som bor på gården. Det stod ursprungligen ett rött trähus här. Men det flyttades till Forserum och vårt hus stod klart 1934. Mormor och morfar flyttade in på övervåningen och min gammelfarmor och gammelfarfar bodde på nedervåningen. Jag träffade aldrig dem, men mamma har berättat om hur det såg ut när allihopa bodde här, säger Malin.

Hemma hos familjen Sjölander

Här bor: Malin, 40, och Michael, 40, med barnen Neliah, 10, och Noah, 8.

Gör: Malin är utbildningsadjutant inom Försvarsmakten, konstnär och illustratör. Michael är webbutvecklare på ett logistikföretag.

Var: På landet, i Höreda i Jönköpings län.  

Bor: I ett hus byggt 1934 på 176 kvm. 

Instagram:  

Malin i köket. ”Jag älskar vårt gröna kök. Vi var helt överens om att det skulle bli grönt och lyckades enas om rätt nyans på mindre än tio minuter i färg­affären.” Tapet, Rusta.
Malin i köket. ”Jag älskar vårt gröna kök. Vi var helt överens om att det skulle bli grönt och lyckades enas om rätt nyans på mindre än tio minuter i färg­affären.” Tapet, Rusta. Foto: Jonas Lundberg
Köket har fått tillbaka sin ursprungliga gröna färg som gör sig fint mot träet i stegen och det gamla skåpet. ”Jag hittade det på vinden och fick bända bort det med våld från väggen.” Tapet, Rusta. Bänkskivor, Ikea.
Köket har fått tillbaka sin ursprungliga gröna färg som gör sig fint mot träet i stegen och det gamla skåpet. ”Jag hittade det på vinden och fick bända bort det med våld från väggen.” Tapet, Rusta. Bänkskivor, Ikea. Foto: Jonas Lundberg
Det platsbyggda köket är lantligt med många detaljer i trä och keramik.
Det platsbyggda köket är lantligt med många detaljer i trä och keramik. Foto: Jonas Lundberg
På pärlspontväggen i köket hänger ärvda tavlor och fotografier som funnits i huset.
På pärlspontväggen i köket hänger ärvda tavlor och fotografier som funnits i huset. Foto: Jonas Lundberg
Malin i ateljén. Hon har själv byggt skåpet. Den gamla dörren som tidigare satt i källaren är nu en dekoration i ateljén. ”Det är bättre att den får hänga någonstans där man ser den”.
Malin i ateljén. Hon har själv byggt skåpet. Den gamla dörren som tidigare satt i källaren är nu en dekoration i ateljén. ”Det är bättre att den får hänga någonstans där man ser den”. Foto: Jonas Lundberg

Vinden en guldgruva med gamla prylar

Huset har renoverats och byggts om invändigt i olika omgångar, renoveringarna som gjordes på 1960- och 1970-talet var fortfarande tongivande i huset när Malin och Michael tog över. Här finns till exempel intakta tapeter från Malins mammas barndom. 

– Det bästa är att det finns två rullar till av tapeten på vinden, så att vi kan komplettera den om det behövs.

Tapeten är bara en sak som har sparats genom åren. I det här huset har man inte slängt något. Vinden och logen är full av gamla prylar, en guldgruva för Malin. Här har allting en historia som kan knyta an till familjen.

– Jag har alltid älskat detta hus och känner varenda vrå av det. Det var så mysigt när mormor och morfar bodde här. Men när huset blev vårt ville vi skapa vår stil i huset. Vi hade en klar bild om vad vi skulle börja med, och hur vi ville att de skulle se ut. 

”Jag har alltid älskat detta hus och känner varenda vrå av det”

Även om hon kände huset utan och innan, fick hon och Michael en del överraskningar när de började riva i väggar och golv. 

– Planen var att vi skulle behålla stommarna till det platsbyggda köket som morfar byggt. Men när vi började öppna upp det gamla skafferiet hittade vi en fuktskada som låg bakom alla stommarna. Det blev till att riva bort och låta torka. Med hjälp av svärfar lyckades vi sedan skapa vårt eget kök.  

– Vi hittade spår av hur köket såg ut i original. Det fanns pärlspont som vi dessvärre inte kunde spara, och köket hade varit målat både i grönt och i en gul nyans. Det kändes väldigt fint att vi 90 år senare har ett grönt kök, och pärlspont på väggarna. Cirkeln är sluten på något vis. 

”En del stolar är inte till att sitta på, utan endast som prydnad. Barnen har fått som vana att fråga när jag släpar in en gammal stol: Går det att sitta på den eller inte?” Malin har gjort en målning direkt på väggen. ”Det har smugit in lite fåglar här och där. Allting behöver inte vara så uppstyrt utan man får rita på väggarna, i alla fall om man är vuxen”, säger Malin.
”En del stolar är inte till att sitta på, utan endast som prydnad. Barnen har fått som vana att fråga när jag släpar in en gammal stol: Går det att sitta på den eller inte?” Malin har gjort en målning direkt på väggen. ”Det har smugit in lite fåglar här och där. Allting behöver inte vara så uppstyrt utan man får rita på väggarna, i alla fall om man är vuxen”, säger Malin. Foto: Jonas Lundberg
Malin har själv satt in det spröjsade gamla fönstret. ”Det satt ursprungligen på husets veranda. Jag hade en sådan tur att de passade perfekt på höjden i det stora fönstret. Det blev en helt annan känsla med lite spröjs.”
Malin har själv satt in det spröjsade gamla fönstret. ”Det satt ursprungligen på husets veranda. Jag hade en sådan tur att de passade perfekt på höjden i det stora fönstret. Det blev en helt annan känsla med lite spröjs.” Foto: Jonas Lundberg
”Här sitter jag när jag gör illustrationer i akvarell eller tusch, just nu gör jag nya motiv till kulturreservatet Åsens by”, säger Malin.
”Här sitter jag när jag gör illustrationer i akvarell eller tusch, just nu gör jag nya motiv till kulturreservatet Åsens by”, säger Malin. Foto: Jonas Lundberg
Tegelväggen kom fram när Malin bara skulle ”kolla lite” vad som fanns bakom masonitskivan på väggen. Kakelugnen fungerar dessvärre inte, men är lika fin med tända ljus i. ”Morfar har berättat att klockan är gammal och speciell eftersom den bara har en timvisare.”
Tegelväggen kom fram när Malin bara skulle ”kolla lite” vad som fanns bakom masonitskivan på väggen. Kakelugnen fungerar dessvärre inte, men är lika fin med tända ljus i. ”Morfar har berättat att klockan är gammal och speciell eftersom den bara har en timvisare.” Foto: Jonas Lundberg
Matbordet är 4,10 m långt och byggt av ett slagbord och delar av trasiga slagbordsskivor. Malin har byggt underredet av ek. Stolarna är en salig blandning av ärvda och upphittade stolar från gården. Den gröna bänken är Malins gammel­farmors- och farfars.
Matbordet är 4,10 m långt och byggt av ett slagbord och delar av trasiga slagbordsskivor. Malin har byggt underredet av ek. Stolarna är en salig blandning av ärvda och upphittade stolar från gården. Den gröna bänken är Malins gammel­farmors- och farfars. Foto: Jonas Lundberg
Malin älskar att duka med både ärvt, nytt och ”loppat” porslin och glas.
Malin älskar att duka med både ärvt, nytt och ”loppat” porslin och glas. Foto: Jonas Lundberg
På väggen hänger ett av Malins konstverk. Vit bordslampa, Nesso, Artemide. Månbordet är arvegods. De flesta pinnstolarna fanns i huset.
På väggen hänger ett av Malins konstverk. Vit bordslampa, Nesso, Artemide. Månbordet är arvegods. De flesta pinnstolarna fanns i huset. Foto: Jonas Lundberg

Malin älskar saker med platina

Malin och Michael hittade också tre lager tapeter som Malins mamma aldrig sett, tapeter som satts upp mellan 1934 och 1959. 

– Det tyder på att ”gilla inredning” finns i familjen, säger Malin och ler.

Hon älskar gamla saker med patina, där man ser att de har använts i vardagen genom åren. Och hon har förmågan att få saker från olika stilepoker att matcha med varandra och bilda en vacker helhet. I matrummet samsas udda pinnstolar runt ett långbord av tre slagbord som Malin har byggt samman. I det stora fönstret i vardagsrummet har hon satt in husets gamla fönsterbågar från verandan.

”Det blev en helt annan känsla med lite spröjs”

– Jag hade en sådan tur att de passade perfekt på höjden i det stora fönstret. Det blev en helt annan känsla med lite spröjs.

Basen är ljus där de gamla plankväggarna som Malin och Michael plockat fram målats vita. Panelen i matsalen var tidigare i samma bruna kulör som de vackra handmålade dörrarna, men Malin tyckte att det blev för dystert, så de fick bli vita. 

Soffan har fått en snabb omklädning av en vit gardin, tills Malin hittar det perfekta tyget. Skåpet är köpt för två plattor öl och passar perfekt in i huset.
Soffan har fått en snabb omklädning av en vit gardin, tills Malin hittar det perfekta tyget. Skåpet är köpt för två plattor öl och passar perfekt in i huset. Foto: Jonas Lundberg
Sovrummet står långt ner på renoveringslistan, men för att göra det mer ombonat satte Malin upp ett mönstrat tyg från ett påslakan på väggen. Gardiner ramar in sängen, en ombyggd utdragssoffa, som stått på gården i alla tider.
Sovrummet står långt ner på renoveringslistan, men för att göra det mer ombonat satte Malin upp ett mönstrat tyg från ett påslakan på väggen. Gardiner ramar in sängen, en ombyggd utdragssoffa, som stått på gården i alla tider. Foto: Jonas Lundberg
Framför Malins konstverk hänger en grupp av lampor. ”De satt förr på olika ställen i huset och blev tillsammans en härlig konstellation”, säger Malin.
Framför Malins konstverk hänger en grupp av lampor. ”De satt förr på olika ställen i huset och blev tillsammans en härlig konstellation”, säger Malin. Foto: Jonas Lundberg
Sovrummet är ombonat med tyg och planscher på väggen. ”Jag tycker att alla gamla tavlor med bibliska motiv ger ett sånt lugn”, säger Malin. Pigtittaren och bordet är ärvt.
Sovrummet är ombonat med tyg och planscher på väggen. ”Jag tycker att alla gamla tavlor med bibliska motiv ger ett sånt lugn”, säger Malin. Pigtittaren och bordet är ärvt. Foto: Jonas Lundberg

Gillar att blanda gammalt och nytt

– Jag har en ateljé på rännet (som logen kallas) i den gamla ladugården. Jag målar mycket och har det som ett sätt att rensa skallen och komma ner i varv. 

Malin målar med palettkniv eller med tvättsvamp.

 – Det är inget ”pillmåleri” utan snabba rörelser och utan krav på att det ska bli perfekt. De stora tavlorna på nedervåningen är abstrakta och lite mer nedtonade för att inte konkurrera för mycket med möbler och annat. 

”Möblerna passar ju så bra in här. Det kan ju bero på att de hör hit”

Malin gillar att blanda det gamla med det nya.

– Men jag har märkt att det rinner över mer åt det gamla. Har nog nästan plockat in hela gammelfarmor och farfars bohag från logen snart. Men möblerna passar ju så bra in här. Det kan ju bero på att de hör hit.