En av alla fantastiska, troligen sanna, berättelser om Revolver från 1966 rör ett samtal mellan Paul McCartney och Bob Dylan på Mayfair Hotel i London om vad de båda arbetade med. (I Dylans fall var det Blonde on Blonde.) När han hörde de loopade ljuden och dödspoesin i ”Tomorrow Never Knows” ska Dylan ha sagt: ”Ah, jag fattar. Ni vill inte vara gulliga längre.” För ett band som hade släppt ”I Want to Hold Your Hand” mindre än tre år tidigare var Revolver relativt komplex både i fråga om sound och teman. Den utmanade The Beatles image som popgruppen hela familjen kunde enas om, och satte dessutom popmusiken på en ny kurs mot outforskade horisonter. The Beatles lyckades inte bara knyta samman sina intressen för psykedelia och experimentell och klassisk indisk musik med Motown (”Got to Get You Into My Life”) och det vi idag ser på som klassisk Beatles-pop (”Good Day Sunshine”).