Invasionen av Ukraina har medfört att såväl geografiska som moraliska gränser passerats där rysk militär systematiskt kränker mänskliga rättigheter. Är det möjligt som försvarare mot en sådan angripare att upprätthålla det mänskliga, när man i ett krig konfrontroneras med det djupt omänskliga?
Den fullskaliga invasionen av Ukraina är inne på sin tredje sommar. Ett alltmer desperat och konfrontativt Ryssland med imperialistiska ambitioner, fortsätter därutöver att skapa instabilitet i vårt direkta närområde genom territoriella kränkningar, desinformation och hybrida hot mot våra demokratiska samhällen. Denna eskalering innebär att krig inte är ett uteslutet framtida scenario där Försvarsmaktens uppgift består att försvara Sverige och våra nyblivna NATO-allierades frihet att leva som vi själva väljer.
Hur rustas Försvarsmaktens personal – moraliskt och existentiellt – inför att möta en eventuell angripare i en framtida konflikt som inte följer gängse konventioner och krigets lagar? Och vilken roll och röst har kyrkan i dessa frågor – som kristen praktik och bärare av etiska värden och som en del i det civila försvaret – före, under och efter en konflikt?
Du som inte hade möjlighet att vara på plats i Almedalen kan ta del av samtalet på Youtube.
