Det är snart jul och vi är många som förtjänar lite lugn och ro, inte minst våra politiker. De har haft ett körigt år. Kanske vilar de blicken på en glittrande julgran och konstaterar att de ändå är ganska nöjda med en, i allt väsentligt, vettig skogsproposition.
Marie Wickberg: ”Orimliga inventeringskrav på skogsägare”
Just nu förändras nämligen själva grundvalarna för den svenska skogspolitiken, skriver Marie Wickberg i en krönika.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Lugnet är tyvärr bedrägligt. Just nu förändras nämligen själva grundvalarna för den svenska skogspolitiken bakom deras ryggar.
Sedan i somras har ett antal domstolar bestämt att vi använder Artskyddsförordningen på fel sätt. De menar till exempel att det är förbjudet att skada eller förstöra alla vilt levande fåglars fortplantningsområden eller viloplatser. Oavsett om fågeln är en blåmes eller en vitryggig hackspett alltså.
I mars i år anmälde en skogsägare i Jämtland att hen avsåg att avverka. Skogsstyrelsen meddelade att det på fastigheten finns spillkråka och tretåig hackspett och gav skogsägaren en lista på tio punkter som ska utredas, som: Hur många ringhackade träd av tretåig hackspett som finns i området, hur många spår av spillkråka finns? Används området av arterna under häckningstiden? Hur många noteringar av arterna har gjorts under häckningstid? Var befann sig arterna vid noteringarna? Finns det fler eller mer av ovanstående spår eller element i någon del av området?
Som tur är har markägaren fått fram till sommaren 2022 på sig att skicka in uppgifterna …
Ovanstående är det som man i Skogsutredningen kallar kunskapskravet. Politikerna tror att de har begravt frågan eftersom den inte fanns med i skogspropositionen men myndigheterna går obekymrat vidare med implementeringen.
Miljöhänsynen i skogsbruket kan i framtiden komma att regleras av Miljöbalken i stället för Skogsvårdslagen. Regelverket och de krav som ställs på enskilda markägare kryper närmare dem som i dag läggs på stora industrier med miljardomsättning.
För att vara övertydlig, det handlar inte om att skogsägare inte bryr sig om djur och natur. Det handlar om att man ställs inför orimliga krav som gör det omöjligt att bedriva ett lönsamt skogsbruk om man är en helt vanlig sjuksköterska (eller kommunikationschef) som också råkar äga skog.
Det fanns en tid då Skogsstyrelsen hade ett uppdrag att förenkla för skogsägarna. Dit kan man nostalgiskt längta åter. Samtidigt kanske något av de gamla takterna sitter i för några tips och trick får sig ändå vår skogsägare i Jämtland sig till livs: ”Djuphack efter hästmyror är typiska spår av spillkråka” och ”Bästa inventerings perioden är veckan före och efter midsommar (ungefär). Då är ungarna så pass stora att man kan höra dem när de tigger mat, ofta sticker de ut huvudet ur bohålet när de är stora. Trumning kan indikera häckning från mars till juni.”
Jag börjar frenetiskt googla ord som ”djuphack”, ”tiggande hackspettsunge” och ”trumning” och konstaterar att jag förmodligen är underkänd som skogsägare. Ska det vara så här är det nog bättre att staten tar över mitt skogsbruk.
Marie Wickberg
Marie Wickberg är chef för kommunikation och näringspolitik på Mellanskog.