Gå direkt till sidans innehåll
Palmemordet
Leif GW Persson

Jakten på Palmevapnet är inte på något sätt över

I veckan som gick kom så beskedet från Nationellt Forensiskt Centrum (NFC) om den revolver som jag överlämnat till dem.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Två och ett halvt år tidigare hade de fått en kula som avlossats med just den revolvern och den hade väckt förhoppningarna till liv. På den niogradiga skalan som NFC tillämpar vid sina bedömningar hade den fått en sexa eller en sjua och det hade aldrig tidigare hänt trots att man jämfört fler än tusen kulor och revolvrar mot de två kulor som hittades på brottsplatsen. Om jag bara kunde ge dem revolvern skulle också säkerheten i deras undersökning öka eftersom man då kunde jämföra med samma slags patron som användes vid mordet på Sveavägen och därmed avföra en av flera osäkra faktorer vid analysen.

Strax före jul kunde jag tillmötesgå deras önskemål och helt naturligt ökade därmed förväntningarna hos mig och alla de andra närmast berörda vid Rikskriminalen, inom Palmegruppen och på NFC. Resultatet vi fick gick däremot i "fel" riktning och den tidigare sexan eller sjuan förvandlades till en trea. Man kan visserligen inte utesluta att detta ändå är det vapen med vilket Olof Palme blev mördad men de spår man säkrat talar "i viss mån mot" att så skulle vara fallet. Och om nu någon undrar varför man inte kan ge ett ordentligt svar på den frågan så beror det på de två återstående problemen.

Det har gått nästan trettio år mellan mordet och min leverans av det nu undersökta vapnet och spårbilden som vapnet ger kan ha förändrats åtskilligt på den tiden. För varje skott som lossats och beroende på hur man skött och förvarat det. Själv tror jag dock inte att detta kan vara förklaringen till analysresultatet. Vapnet är mycket välskött och eftersom jag tror mig veta var det befunnit sig och hur det använts under de senaste tjugonio - eller möjligen tjugoåtta - åren, är jag så säker som man nu kan vara på att det lämnar i allt väsentligt samma spårbild som det skulle ha gjort för trettio år sedan.


Återstår det dåliga skicket hos kulorna som hittades på brottsplatsen. En komplikation som vi i vart fall inte kan komma runt med den kriminalteknik som vi i dag förfogar över. Samtidigt menar jag att min kunskap om vapnets historik kan ge åtskilligt med information på den punkten. Å ena sidan min övertygelse om att min revolver ger samma spårbild i dag som den skulle ha gjort vid tidpunkten för mordet. Å den andra det faktum att det på kulorna från brottsplatsen finns spår som min revolver inte skulle ha avsatt på dem. Sammanfattningsvis att det vapen som jag levererade till NFC inte har med mordet att göra.


Jag har givetvis fått frågan hur man på det rent personliga planet hanterar den typen av nya insikter. I mitt fall ganska väl vill jag påstå och det är definitivt inte på det viset att jag kravlar omkring i skärvorna efter något som jag upplever som ett personligt misslyckande. Kriminalteknikerna nere i Linköping har gjort sitt jobb så långt och så väl som det är möjligt med de kunskaper som vi har i dag. Själv har jag genom åren tagit emot ungefär tre tusen tips om mordet på Palme (senaste veckan ett femtiotal beroende på alla skriverier) och eftersom inget av dem fått polletten som hänger i mitt huvud att trilla ner så är jag ganska luttrad. Dessutom finner jag stor glädje i att arbeta med just den här typen av problem alldeles oavsett utfallet.

Återstår att gilla läget och ta nya tag. Just nu har jag erbjudanden om fyra olika revolvrar i kaliber.357 Magnum. Självklart kommer jag att göra mitt bästa för att kunna lämna över även dem till Palmeutredarna. Livet går vidare.


LÄS MER: Unik 3D-special: Olof Palmes sista steg

Leif GW:s spaningstips

Kulfinnarspaning

Berättelsen om kulorna från brottsplatsen på Sveavägen är en sorgesam historia. Eftersom polisen inte hade gjort några avspärrningar värda namnet var det fritt fram för alla att rota runt där och båda kulorna hittades av privatpersoner som därefter lämnar dem till polisen. Den första - den som snuddar vid Lisbeth Palme - hamnar på trottoaren på andra sidan Sveavägen och hittas på lördag morgon sju timmar efter mordet. Den andra - den som dödade Olof Palme - hittas strax efter lunch på söndag och precis vid avspärrningen där människor då hade samlats för att ge en sista hälsning till landets statsminister. Åtminstone en av dem hade ögonen med sig till skillnad från de poliser som borde ha hittat dem åtminstone ett dygn tidigare.

Villospårspaning

Därmed hade också Hans Holmér och hans medarbetare lagt den mentala grunden till det ifrågasättande som var givet hos varje stolle i allmänhet och privatspanare i synnerhet. Med tanke på historiken så måste ju kulorna vara villospår som inte hade med mordet att göra utan hade placerats där av någon som ville föra Palmespanarna bakom ljuset. Detta trots att de själva skött just den biten utan minsta invändning redan från utredningens början.

Spårsäkringsspaning

När man väl har fått kulorna i sin hand bestämmer sig spaningsledningen att skicka dem till dåvarande SKL nere i Linköping för kaliberbestämning. Där ser man först till att rengöra dem från de lämningar som hamnat på dem sedan de avfyrats. Textilspår från Lisbeth Palmes kläder, blod, vävnadsrester, textilspår från Olof Palme och det han hade på sig. Först genom att lägga dem i sprit och därefter skrubba av dem ordentligt med en vanlig tandborste innan man gör den kaliberbestämning som spaningsledningen i Stockholm hade beställt. Det övriga häller man i vasken och därmed adjöss till alla de spår som bortom varje rimligt tvivel hade kunnat styrka att det var just dessa kulor som gärningsmannen hade avlossat.

Det var sämre förr-spaning

I den debatt som sedan följer genomför Palme-utredarna ytterligare ett antal åtgärder som skadar kulorna och försvårar den kriminaltekniska undersökningen. Man hämtar bly från dem för att göra en isotopundersökning, man gör avgjutningar för att kunna skicka kopior på kulorna till sina utländska koller vid FBI och BKA. Man tar bort spårunderlag och tillför spår som inte har med saken att göra plus en del annat också som i dag omgående skulle leda till att man fick sparken från NFC. På goda grunder och allt var inte bättre förr.