"Baseball"-polisernas fest efter Palme-mordet

Det är några timmar efter mordet på Olof Palme.

Tidigt på morgonen, den 1 mars 1986, ringer en polisman in till vakthavande befäl på Norrmalmspolisen. Han jublar över mordet, utbringar en skål i champagne. Han ringer också några andra polismän den här natten, fortfarande lika lycklig över mordet.

Den skålande mannen, som är polisinspektör vid Norrmalms vaktdistrikt, har gjort sig känd inom polisen för sina kontroversiella fester. Mellan 1982 och 1984 har han arrangerat en serie herrmiddagar för utvalda poliser som blivit handplockade och muntligen inbjudna. Sammankomsterna har hållits i Van der Lindeska Valven på Västerlånggatan i Gamla stan, Stockholm.

Och det ska visa sig att festerna har en mycket speciell karaktär. Säpo hade fattat intresse för sammankomsterna efter uppgifter om att det förekommit nazisthälsningar under festerna.

När Säkerhetspolisen utreder festerna, i en operation kallad "Projekt Adolf", visar det sig att arrangören, polisinspektören vid Norrmalms vaktdistrikt, är nazist och stark motståndare till det rådande demokratiska statsskicket. Det är uppgifter som senare, enligt flera utredningar, ska vittna om "en nazistisk kultur inom polisen" vid tiden för Palme-mordet.

Redan i dörren ska den arrangerande polismannen ibland ha gjort nazisthälsning när de handplockade polisgästerna anlände.  Ibland mötte han också gästerna i dörren tillsammans med sin medarrangerande vän, en känd högerextremist. På herrmiddagarna har deltagarna sedan utbildats i föreläsningar om "vänstervridningen i pressen", vapen och överlevnad.

"Så dog den fähunden Palme"

Och en av polismannens främsta hatobjekt, liksom flera av hans vänner, var den socialdemokratiske statsministern Olof Palme.

När han på mordnatten ringer in till vakthavande befäl på Norrmalmspolisen är han strålande glad:

– Så dog den fähunden Palme.

Poliser som betett sig märkligt i samband med mordet, fördröjningar av larm, förhalningar på sambandscentralen.

Gruppen av högerextrema och överdrivet vapenintresserade poliser och deras hemliga möten. Uppgifter om mystiska män, eventuellt poliser med walkie-talkie på mordkvällen och natten. Kopplingar till mordet högt upp bland polisledning och myndighetschefer.

Polisiära åtgärder eller enskilda polismäns handlingar som skulle kunna sättas i samband med Palme-mordet.

Alla dessa uppgifter har kommit att kallas polisspåret.

Polisspåret har av Palmeutredningen aldrig utretts som ett enskilt spår men har ändå aldrig släppt greppet om utredningen och finns med i utredningsmaterialet som ett stort antal enskilda spår.

Ett första frö till vad som skulle bli decennier av kritik mot polisens insatser - där många menade att det var medvetna förhalningar i en poliskonspiration - såddes redan några dagar efter mordet.

Då, den 5 mars 1986, gick några polisbefäl till attack mot den högsta polisledningen i Stockholm.

"Inte fan var det någon mördarjakt"

Polisledningen hade först hävdat att alla resurser satts in i jakten på Palmes mördare.

Men det visade sig vara fel.

Många polispatruller i yttre tjänst hade inte ens informerats om vad som hänt. En polisman vid Norrmalms polisstation, vars bevakningsområde var just området kring mordplatsen, berättade efteråt:

– Kvällen hade varit lugn för oss och natten fortsatte att vara lugn. Inte fan var det någon mördarjakt. Vi jagade småtjuvar som vanligt.

Inte heller fick de angränsande polisdistrikten i Stockholm något larm. Flyktvägar åt alla håll lämnades fria.

– I våra dokument från mordnatten finns inget som tyder på att vi informerades av Stockholm eller blev ombedda att hjälpa till, berättade Bo Hagman, vakthavande befäl i Solna.

– Först 02.05 fick vi veta vad som hänt. Då sändes rikslarmet ut.

– Denna brist på information i det första skedet har gjorts oss förvånade. Det var ju en sådan stor historia och i vanliga fall brukar ju distrikten meddela varandra vad som händer.

– Underligt.

Samma sak i Nacka polisdistrikt:

– Polisen i Stockholm informerade oss först fem minuter över två då rikslarmet gick ut, berättade Leif Slätt, vakthavande befäl i Nacka.

Nacka polisdistrikt hade dock fått larmet tidigare ändå - via TT och dåvarande finansminister Kjell Olof Feldt.

– För strax efter midnatt ringde finansminister Kjell Olof Feldt som bor i Nacka. Han hade just informerats om mordet via TT och han ville ha hjälp av oss att snabbt komma in till Stockholm och Kanslihuset.

En halvtimme efter mordet satt också en grupp polismän på Södermalms polisstation, bara några kilometer från mordplatsen, och har kafferast. Ingen har informerat dem om att det pågår en polisjakt efter ett statsministermord. Runt klockan två hade Södermalmspolisen fått informationen om Palme-mordet och en grupp poliser, på väg att gå av sitt pass, erbjöd sig att jobba över och hjälpa till.

Det fick beskedet att det var väl inte nödvändigt.

Kritiken växte när det visade sig att 80 polismän i Stockholm skickats på kurs, dagen efter mordet.

Länspolismästaren Hans Holmer, som vid det laget också blivit spaningsledare i Palme-mordet, sade sig inte ha tid att diskutera dessa frågor och att man måste fokusera på mördarjakten.

Men så kommer nya förbryllande uppgifter.

• Bara sekunder efter mordet larmades polisen av en taxichaufför. Men den första polisbilen är på plats först tio minuter senare.

• Rikslarmet går ut först efter två och en halv timme.

• Eftersom inga angränsande polisdistrikt larmades var alla flyktvägar öppna. Först efter en och en halv timme utökades bevakningen vid Stockholms utfarter.

• Först en och en halv timme efter mordet sattes extra bevakning in på centralstationen. Då hade två tåg redan hunnit gå.

• Flera timmar efter mordet var Finlandsbåtarna obevakade.

• Under mordnatten spärrades bara själva mordplatsen av, några kvadratmeter. Först dagen efter utökades avspärrningarna. Då hade stora folkmassor redan gått runt på platsen.

I ett tidigt skede kommer nu också uppgifter om Palme-hatande nazister inom polisen.

"Du kan bli ihjälskjuten, begriper du inte det?"

Redan dagen efter mordet riktar polisen intresset mot en polisman och hans vän som sedan tidigare haft Säpos ögon på sig. En av dem kallas till förhör dagen efter mordet. Polismännen ska ha ett extremt vapenintresse och uppgifter finns om nazistiskt intresse. Polismannens vän har i en skrift, fientlig mot socialdemokratin, varnat "Lella Olle" för att "du kan bli ihjälskjuten".

Skriften ges ut samma dag som statsministern skjuts ihjäl.

Det är en form av satir där Socialdemokraterna infört en ny ordning. Partiledningen har fått en svart uniform med SAP i silver. "Lella Olle" har utropat sig till "rikskansler". I numret som utkommer samma dag som Palme-mordet har rikskanslern "Lella Olle" ryckt upp dörren till Petter, chefen för partipolisen:

– Vad fan menar du Lella Olle med att rycka upp dörren och komma inrusande på mitt rum. Du kan bli ihjälskjuten, begriper du inte det?

– Men det är ju jag. Jag är ju rikskanslern. På mig kan väl ingen skjuta?

Partipolisen Petter svarar:

– Vi har diktatur nu Lella Olle. Och på din order. Glöm inte det.

Det visar sig att polismannen och hans vän tidigare samma vecka gripits av polisen i Östergötland sedan de kommit körande med släckta strålkastare på motorvägen.

– De uppträdde mycket underligt, sade en av poliserna som deltog i ingripandet.

– Efteråt började vi tycka att vår kollega liknande den efterlysningsbild på mördaren som skickats ut.

Polismannen tog kraftigt avstånd från anklagelserna - men misstankarna om nazistiska poliser med koppling till mordet skulle fortsätta att komma.

Uppgifterna om högerextrema och Palme-hatande poliser har sin grund i vad som kallades G-turen på Norrmalmspolisen i Stockholm.

Gruppen har blivit mer känd som Baseball-ligan.

Den civilklädda gruppen hade på initiativ av Hans Holmér bildats i början av 1980-talet för att möta det ökande gatuvåldet. Gruppen hade fått sitt informella namn eftersom poliserna i gruppen brukade bära baseball-mössor.

Gruppen blev snabbt ökänd för kontroversiella metoder.

Trots att civilklädda spaningsgrupper enligt de interna reglerna inte skulle ta till tvångsmetoder gick Baseball-ligan regelmässigt in med handgripligheter i olika situationer.

Den mest uppmärksammade händelsen kom den 28 juni 1982 genom det så kallade Machnow-fallet.

Två poliser från Baseball-ligan ingrep då mot den kraftigt berusade missbrukaren Rolf Machnow på Sergels torg i Stockholm. Machnow fördes till det så kallade OT-rummet på T-centralen. Det var ett rum som SL, Storstockholms Lokaltrafik, höll tillgängligt för polisen för ingripanden. Exakt vad som hände är inte klarlagt men när poliserna var klara med Rolf Machnow i OT-rummet var han död. Kroppens skador förklarade poliserna med att han ramlat illa och slagit sig mot ett bord, väggen och golvet. Förundersökningen mot poliserna lades ner i brist på bevis - men händelsen kom ändå att cementera ryktet om den våldsamma Baseball-ligan.

Gatuvåldsgruppen upplöstes senare formellt - men det struntade medlemmarna i Baseball-ligan i. De fortsatte att arbeta på precis som vanligt, som om inget hänt.

En internutredning hösten 1985 visade att gruppen satte sig över givna instruktioner, utan befälsstyrning, att det förekom könsdiskriminering och att gruppen "på goda grunder misstänktes för övervåld i tjänsten".

Baseball-ligan kom också att sammankopplas med nazism och Palme-hat.

En polisman i gruppen var en känd högerextremist och gruppen fanns också representerade på de herrmiddagar där det gjordes nazisthälsningar.

Granskningskommissionen, som granskade Palme-utredningen och lämnade sin rapport 1999, kartlade ingående alla uppgifter om Palme-hat och nazism som ofta hade koppling till Baseball-ligan och Norrmalmsdistriktet.

Bland uppgifterna märks:

• NAZISTMUSIK - I POLISBUSSEN: Polismän som under 1969 och 1970 på fritiden lyssnat på marschmusik och inspelade tal av Hitler. Ytterligare en polisman som hade skivor med nazistiska marscher och tal. Polismän som under 1970-talet spelat marschmusik i en piketbuss.

• NAZISTMIDDAGARNA. Herrmiddagar av högerextremistiskt slag, där det bland annat gjorts nazisthälsningar, under 1982 och 1984. Antalet deltagare var som mest 40 poliser.

• MORDSKÅLEN. Polismannen som under mordnatten jublade, och skålade för mordet, i ett samtal till vakthavande befäl.

• PALME-NIDBILDER. Inne på polishus hittades klistermärken från Europeiska Arbetarpartiet, som förde en aggressiv hatkampanj mot  Palme, som man påstod var betald av KGB.  Nidbilder av Olof Palme hittades också i exempelvis polisens omklädningsrum.

Bland uppgifterna finns också polisfesten den 1 mars 1986.

Festen hölls i Ragnbrants Festvåningar, Apelbergsgatan i Stockholm, dagen efter mordet. Omkring 100 personer deltog.

Under middagen höll ett polisbefäl, ett tal. Och det är då han ska ha utbringat en skål i tillfredställe över mordet mot statsministern natten innan.

Polisbefälet som höll talet har bekräftat att han ogillade Olof Palme men tagit avstånd från uppgifterna om en skål för mordet. Uppgifterna har heller inte kunnat bekräftas, trots flera utredningar, men har ändå levt vidare som en symbol för Palme-hatet inom polisen.

Granskningskommissionen, som granskade Palme-utredningen i en rapport 1999, konstaterade att mördarjakten varit osystematisk, avspärrningarna hade varit otillräckliga, det hade varit kaos på sambandscentralen och vittnesanteckningarna var bristfälliga.

Men kommissionen menar att det är osannolikt att dessa misstag kan kopplas till en poliskonspiration bakom mordet:

"Allt detta skulle då vara belägg för att polisen på många håll gjorde vad den kunde för att försvåra spaning och utredning. Det skulle förutsätta att poliser överallt i Stockholm varit mer eller mindre införstådda med att statsministern skulle mördas"

"Det grundläggande skälet till att det inte gått att sätta punkt för diskussionen om en medveten fördröjning är emellertid de missförhållanden som allmänt rådde i sambandscentralen och polisens ovilja att själva snabbt söka bringa klarhet i förhållandena. Detta gör att vi får leva med att vissa enskildheter kan förbli oförklarade."

Granskningskommissionen konstaterade att Palmeutredningen, PU, från början varit skeptiska till ett polisspår:

"PU:s inställning, från Hans Holmérs spaningsledning till den nuvarande förundersökningsledningen, har emellertid varit att det inte funnits något utredningsbart polisspår och att tanken på ett sådant i stort sett faller på sin egen orimlighet, men att det inte kan uteslutas att mördaren eller någon av hans medhjälpare är polis, på samma sätt som vederbörande kan vara läkare, lärare, journalist etc.",

Granskningskommissionen menade också att alla polisspår körts i botten:

"Vi har inte funnit något uppslag, som i dag motiverar ytterligare utredningsåtgärder. Inte heller beträffande polisärendena anser vi oss ha anledning att anmäla någon avvikande mening beträffande de bedömningar som PU (Palmeutredningen) gjort då utredningen avslutats, vilket skett i samtliga fall."

"Möten med väldigt hatiska uttalanden mot Palme under veckorna innan mordet"

Men under 2010-talet kom flera nya uppgifter kring polisspåret.

2012, i Ekots lördagsintervju, krävde justitierådet Göran Lambertz att polisspåret utreds ytterligare. Han utvecklade sitt utspel för Aftonbladet:

– Hypotesen är att det funnits extremistiska poliser och militärer i Sverige som har samverkat och planerat mordet på Olof Palme och genomfört det.

Flera omständigheter talar för detta, menar Lambertz:

– Det var ju så att det fanns vittnesmål om personer som pratade i walkie-talkies runt mordplatsen. Det fanns ganska många som talat om att det hade varit möten med väldigt hatiska uttalanden mot Palme under veckorna innan mordet. Det ska också ha funnits de som talat om att han skulle röjas ur vägen.

Han får i detta fall medhåll av Leif GW Persson, som han senare ska hamna i storbråk med i rättsskandalen kring Thomas Quick. GW Persson har i flera år trott att det är mördaren finns inom "militären, polisen eller säkerhetsverksamhet" och har exempelvis avfärdat Christer Pettersson som gärningsman.

2013 visade SVT dramat "En pilgrims död", baserad på GW Perssons prisade trilogi "Välfärdsstatens fall" där teorin att säkerhetspersonal och polis i en konspiration mördade Palme lanseras.

Författaren Gunnar Wall avslöjade 2013, i Aftonbladet, att företagsledaren Johan efter valet 1985 blivit tillfrågad av en polis om att skjuta Palme.

Johan tackade nej till uppdraget.

När Aftonbladets reporter senare fick tag på polismannen, som då hade förhörts av den nuvarande Palme-gruppen ville han inte kommentera:

– Gå inte vidare så är du snäll och fråga mig inte mer.

Hösten 2015 kom så nya avslöjanden om polisspåret i Expressen. Palmegruppen har förhört en lastbilsföretagare som i Gunnar Walls nya Palme-bok berättar att han fått ett morduppdrag med kopplingar till polisen. Bakom morduppdraget stod en norrländsk direktör som hade olika transportuppdrag för polisen. Direktören hade uttryckt ett hat mot Olof Palme-hat och brukade åka på diskreta polismiddagar i Stockholm. Lastbilsföretagaren som fick frågan om att mörda statsministern tackade nej, men direktören ska då ha vänt sig till någon annan.

– Efter mordet så sa han att: "Nu är det klart", hävdar lastbilsföretagaren.

Författaren Gunnar Wall - som återkommande i sina böcker återkommit till en konspiration bakom mordet - skriver i boken att direktören sannolikt tillhörde Stay Behind, ett paramilitärt Nato-nätverk som var verksamt i Sverige fram till början av 2000-talet och som i boken kopplas samman med Palme-mordet.

Stay Behind satte han också samman med uppgifter om en hemlig operation med walkie-talkier under mordkvällen.

"De står där i en port och åtminstone en av dem hade walkie-talkie"

I Gunnar Walls nya bok, och i Expressen, träder de trovärdiga vittnena Sven och Berit fram.

De är numera pensionerade men Sven har fortfarande kommunala uppdrag och har tidigare varit inköpschef på en stor detaljhandelskedja. Berith har arbetat som rittekniker.

De vittnar om hur de först blir bortkörda av en man med walkie-talkie när de ska parkera på Norra Latins skolgård inte långt från mordplatsen.

– På ett hotfullt och bryskt sätt avvisar han oss från platsen, han hötter med handen nästan aggressivt. I högra handen hade han en walkie-talkie som han höll mot örat.

Lite senare på Tunnelgatan, alldeles intill Sveavägen och den plats där mordet på Olof Palme skulle komma att ske lite senare samma kväll, ser de ytterligare män med walkie-talkier i en port med utsikt över mordplatsen:

– De står där i en port och åtminstone en av dem hade walkie-talkie för han höll den mot örat, säger Sven.

– Jag minns att jag kommenterade det ungefär: Vad konstigt, där står ju en till med walkie-talkie, säger Berith.

Samtidigt avslöjar också en av Olof Palmes närmaste män - Ulf Dahlsten - att walkie-talkiemännen var poliser på hemlig uppdrag.

Ulf Dahlsten tillhörde den närmaste kretsen runt Olof Palme. Dahlsten, kanske mest känd som koncernchef på Posten, var statssekreterare och ansvarade bland annat för säkerhetsfrågorna kring Olof Palme. Han stod också familjen Palme nära och blev ett nära stöd för Lisbeth Palme tiden efter mordet.

I boken uppger Dahlsten att han efter mordet blev informerad av polisens mordutredare om att walkie-talkieuppgifterna kunde kopplas samman med en grupp poliser som befunnit sig i området under mordkvällen.

– Det var ju ett antal, jag kommer inte ihåg det längre, men någonstans mellan sex och tio eller vad det var.

– De var nere vid Tunnelgatan och gick med walkie-talkies. Det är fortfarande lite oklart för mig om de var på officiellt uppdrag eller om det var någonting de själva hittat på att de skulle göra.

LÄS MER Gåtan Christer Pettersson friandes i hovrätten

LÄS MER PKK-spåret slutade med en politisk och polisär skandal

När Expressen når Dahlsten säger han:

– Ja, jag fick höra av polisen vid den här tidpunkten, som är ett antal år sedan, att de hade kollat upp att det pågick en polisspaning i området. Med ett antal som hade walkie-talkies. Jag tolkade det som en knarkspaning, men det där grävde jag aldrig i. Det var bara som de berättade.

Polisen hade uppgett för Dahlsten att spåret var ointressant. Den hemliga operationen blev därmed aldrig utredd.

– Det var vad de sa då, att de hade kollat det. Och att det till och med var ett initiativ av en grupp poliser. Det var inte nåt som de visste om högre upp.

– Det var inte del av en större operation. Ibland är det stora operationer som är organiserade med massa ledningspersonal också. Så var det inte. Det var en liten grej.

Dahlsten säger att han lät sig sig nöjas med att Palmegruppen hade kollat uppgiften och avfärdat den.

"Sammantaget pekar det mesta på att det pågick en hemlig operation"

Gunnar Walls slutsats är att det pågick en operation av Stay Behind, den diskreta gruppen av svenska makthavare, i området på mordkvällen och att det finns en stark koppling till polisen.

– Sammantaget pekar det mesta på att det pågick en hemlig operation, som Stay Behind låg bakom, på mordkvällen. Man måste också starkt överväga alternativet att det kan ha varit personer från kretsen kring Baseball-ligan som ingick i den operationen.

Inga-Britt Ahlenius, tidigare chef för Riksrevisionsverket, satt med i den granskningskommission som tittade närmare på Palme-utredningen i slutet av 1990-talet. Då var slutsatsen att alla polisspår utretts.

I dag är hon inte lika säker.

– Om jag då vetat att Stay Behind existerade hade jag sett annorlunda på många saker. Stay Behind är en rörelse som funnits på flera håll och där granskats grundligt, bland annat i Österrike, Finland och Belgien. Men av någon anledning har det inte skett i Sverige.

Hon menar att Stay Behind och dess kopplingar till polisen och Palme-mordet måste utredas grundligt.

– Det är helt otroligt att man inte utrett detta noggrannt. Det finns absolut anledning att gå vidare med både polisspåret och Stay Behind.

Curt-Steffan Giesecke, som var chef för Stay Behind 1978-1995, avvisar alla påståenden om gruppens eventuella inblandning i Palmemordet.

– Det är nonsens, säger han till Expressen.