Akut kris i matförsörjningen hotar runt hörnet
En riktig kris kommer sällan smygande. Den utlöses sällan av en faktor vi förutsett, även om vi i förväg kan se bidragande faktorer utvecklas i en riskfylld riktning. Nu står vi mitt i en brinnande kris, men de som äger makten att motverka den tycks fortfarande inte se den.
Prisökningarna på insatsvaror för jordbruket skenar. Värst är det för växtnäring, drivmedel, el och vissa fodermedel, där vi ser prisökningar det senaste året på upp till och i vissa fall till och med över 100 procent! Situationen är dock ännu allvarligare än så. Tillverkarna av handelsgödsel ser så stora kostnadsökningar för sina insatsvaror att de inte tror sig kunna ta ut de nödvändiga priserna av kunderna. De har därför minskat eller helt stoppat produktionen av handelsgödsel.
Det är framför allt det skenande priset och bristen på naturgas inom Europa som fått tillverkarna att stänga ned produktionsanläggningar. Priset för naturgas i EU har mångfaldigats på ett år. Det är tveksamt om tillverkarna skulle kunna producera ikapp ifall priset på naturgas oväntat nu skulle sjunka och tillgången på gas öka.
En teori är att Ryssland medvetet strypt gasleveranser till EU under hösten för att på så sätt sätta extra tryck på den tyska regeringen att godkänna ibruktagande av den nu i dagarna färdigställda kontroversiella, enorma pipelinen för naturgas från Ryssland till Tyskland och Danmark, Nord Stream 2. Tysklands energiförsörjning är mycket sårbar efter den förtida avvecklingen av kärnkraften, som ett resultat av opinionstryck efter olyckan i japanska kärnkraftverket Fukushima 2011.
Energi- och växtnäringskrisen är dock inte enbart ett europeiskt fenomen. Råvarupriserna har ökat kraftigt globalt och Kina inför nu exportrestriktioner för fosfor till och med 2022 och restriktioner för export av kväve kan stå på tur. Det ger brist och oro i de globala leveranskedjorna.
Även priserna på spannmål, oljeväxter och proteinfodermedel har skenat i år. Det skapar såklart möjligheter för många växtodlare, men om det inte finns nog växtnäring att köpa så kommer produktionen oundvikligen att minska. Bristen på handelsgödsel ger ringar på vattnet som även ger kraftigt ökade kostnader i så kallad ekologisk odling när organiska växtnäringsmedel uppvärderas kraftigt.
Vi ser redan effekter av pristurbulensen så som konflikten mellan Kronfågel och deras leverantörer. När inte alla i handelskedjan ställer upp på kostnadsökningarna kan det vara bättre för gårdsekonomin att en period inte föda upp djur. Missad produktion går inte att ta igen i närtid.
Sverige har ingen tillverkning av handelsgödsel. Sverige har ingen nämnvärd tillgång till naturgas. Vi är helt beroende av import av handelsgödsel. Vår animalieproduktion är pressad av fri import i kombination med nationella särregler, särskatter, högt generellt skattetryck och dyr arbetskraft. Det ger en ökad risk för att även animalieproduktionen kan minska vid kraftiga kostnadsökningar för foder. Konsumenterna ser ännu inte mycket av de skenande råvaru- och fraktpriserna i butikspriserna, men det kommer snart. Hur mycket mer är de då beredda att betala för våra så kallade mervärden? Och vem kommer de att klandra för de ökade priserna?
Vår beredskap för att säkra livsmedels- och bioenergiproduktionen är i princip obefintlig. Vi är mycket sårbara små offer för globala marknadskrafter som nu kombineras med ett smygande internationellt handelskrig.
Den politiska debatten i Sverige och svenska media är fortsatt inriktad på åtgärder som minskar produktionen av mat och bioenergi samt ”utveckling” av energiförsörjningen i en mer sårbar riktning. Vi fick en näsbränna i början av pandemin när effekten av nedbantade beredskapslager var tydlig. Lärde vi oss inget? Lyckligtvis gick det att försova sig den gången. Men att slumra sig genom en kris som har sitt ursprung i livsmedel och energi. Det klarar ingen, inte ens svensk politik.
Nej, det är inget skämt. Galenskapen är på riktigt. Det är akut att vi lyckas öppna ögonen på politiker och allmänhet. Det är alltid enklast att hänga bonden. Det är sedan gammalt.
Stefan Ljungdahl
