Vi maler ned ekosystemet med strömmingsfisket
Strömmingen är navet i Ãstersjöns ekosystem. Men synen pÃ¥ den skiljer sig kraftigt Ã¥t mellan Finland och Sverige. Särskilt huruvida det industriella trÃ¥lfisket ska tillÃ¥tas ta nio av tio fiskar och göra fodermjöl av det. Det är dags för Ãstersjöländerna att enas pÃ¥ riktigt.
Världens vanligaste ryggradsdjur är ovanligt på tallriken i dag. Likt torsken har strömmingen gått från billig vardagsmat till något som krögare erbjuder exklusivt.
Dioxinhalterna i fisken har förstÃ¥s gjort att vi inte äter den som förr. Men det är ändÃ¥ provocerande att över 90 procent av den fiskade strömmingen och vassbuken i Ãstersjön och Bottenviken tas av den industriella trÃ¥lningen och blir fiskmjöl. Huvudargumentet är att fiskodlingarna i Finland är beroende av det protein man fÃ¥r ut av strömmingen, som i slutändan ger ännu mer fisk â samtidigt som dioxinet renas. Resten är ren handelspolitik. Enorma mängder försvinner till foderfabriker i Polen, Norge, Danmark och den svenska västkusten.
I oktober sätts kvoterna för 2025. Vi har redan fÃ¥tt en föraning om vart Internationella havsforskningsrÃ¥det, ICES, tänker gÃ¥, genom att förorda mer än en fördubbling av kvoterna (136 procent eller mer) i centrala Ãstersjön. Det är den sÃ¥ kallade MSY-förvaltningen, att maximera fÃ¥ngsten i ton biomassa utan hänsyn till storleken pÃ¥ fisken och dess reproduktionsförmÃ¥ga, som rÃ¥der. En felbedömning, en underskattning av reproduktionen 2022, ligger till grund för den ökade kvoten.
Det bör vara mer värt att ha strömmingen kvar i vattnet, än att bara hålla den nedtryckt på marginalen till hållbarhet.
Förutom vänner av traditionell husmanskost går den hem som lunch hos andra fiskar, fåglar och inte minst säl. Den sistnämnda är i sig ett bekymmer då den helst tar de största exemplaren som är viktigast för reproduktionen. Men vi har haft stora parallella bestånd av säl och strömming förr.
Starkast bidragande till 2024 års kvoter var Finland. Den finska ståndpunkten gick hårt mot EU:s utgångsförslag att ha noll-kvot för strömmingen. à land satt med vid förhandlingarna i form av dåvarande närings- och fiskeriministern Fredrik Karlström (M). Han berättar att den rutinerade finske chefsförhandlaren Orian Bondestam höll en imponerande taktpinne och fick med sig ett passivt Sverige att gå emot utgångsrekommendationen.
Debatten kring just strömmingen skiljer sig avsevärt mellan Finland och Sverige. I Finland ligger ett stort fokus på hotet mot fiskenäringen medan forskning kring fiskbestånd och havsmiljö får ett betydligt större utrymme i Sverige. Inte bara på politisk nivå, utan även hos Världsnaturfonden på respektive nationell nivå, skiljer sig både tongångar och rekommendationer åt om vad som är hotat eller inte.
Den näringslivspolitiska lobbyingen är omfattande. ICES resonemang och rekommendationer används lite som det passar â och det finns goda skäl att ifrÃ¥gasatta hur rekommendationerna baseras.
Den svenska EU-parlamentarikern och tidigare miljöpartiledaren Isabella Lövin pekar bland annat pÃ¥ hur larmen för torsken ignorerades när ICES gav sina rekommendationer â tills att ICES till slut meddelade att man hade för lite data för att kunna säga nÃ¥got över huvud taget.
Hon menar att strömmingen snart också är där.
Den viktiga statistiken frÃ¥n trÃ¥lfiskarna är inte att lita pÃ¥. Felrapporteringen har under flera Ã¥r visat sig vara omfattande. Det senaste decenniet följde yrkesfiskets inrapporterade fÃ¥ngster i centrala Ãstersjön de tilldelade kvoterna nästan slaviskt. Problemet är att trÃ¥lfisket efter strömming och vassbuk är ett blandfiske där bÃ¥da sorterna betalar lika bra när de gÃ¥r till fiskmjöl. När strömmingskvoten gÃ¥r ned sÃ¥ minskar passande nog ocksÃ¥ den rapporterade andelen strömming i trÃ¥len, dock har lika mÃ¥nga trÃ¥lhalningar gjorts.
Om fångsten inte speglar kvoterna så blir den ena arten begränsande då yrkesfiskaren tvingas sluta fiska innan den fyllt den totala kvoten. Incitamentet för att bokföra strömming som vassbuk eller vice versa ökar ju sämre verkligheten stämmer med kvoterna.
à terkommande kontroller har visat pÃ¥ enorma avvikelser â i vÃ¥ras upp till 2 000 procent Ââ som kan klassas som rent fusk. Polska och svenska trÃ¥lare har varit de största syndarna.
Strömmingskvoten i Ãstersjön är 2024 den lägsta nÃ¥gonsin och speglar enligt expertisen en mer verklighetstrogen fÃ¥ngstandel i trÃ¥len de senaste Ã¥ren.
Man kan uppehÃ¥lla sig vid varför man i Finland anser strömmingen riklig vid kustvattnen medan man anser den utfiskad pÃ¥ den svenska sidan. Vattenmiljö, tillgÃ¥ng pÃ¥ föda och eventuella rovdjur spelar förstÃ¥s roll. Men för att veta sÃ¥ mycket om Ãstersjön sÃ¥ vet forskningen märkligt lite om just strömmingens liv och rörelser.
Vi vet dock tillräckligt mycket för att veta att hela bestÃ¥nd tas upp av en enda trÃ¥lare. Datumbegränsningarna som införts för att skydda fisken under lekperioden är knappast tillräckligt â och att flytta ut trÃ¥lningsgränsen frÃ¥n kusterna riskerar att bli verkningslöst eftersom den endast gäller nationellt. En danskregistrerad trÃ¥lare kan utnyttja byteshandeln inom EU:s fiskevatten och gÃ¥ närmare kusten.
Här måste det till en ny samsyn, likvärdiga utgångspunkter och hårdare sanktioner för trålfisket.
Man behöver inte vara miljöaktivist för att se problemet. Som nybliven ordförande i Ãstersjökonferensen BSPC kan till exempel à land ta initiativ till samordning i frÃ¥gan.
Tack för att du väljer Nya à land!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya à land och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.