Vart är vi på väg?

Jag minns året 1982.
Jag bodde i Östersund.
Jag tyckte att det var trist.
En gång om året var det stadsfestival.
Storsjöyran.
En gubbe som hette Evert Ljusberg var nån slags president för (det som skämtsamt kallades)"Republiken Jämtland".

Presidenten hade skägg.
Det hade Cornelis också.
Han hade en stor plats i media oavsett han spelade eller inte.
Hans ansikte.
Ögonen.
Rösten.
Skägget.



Det slogs mynt av myten kring att ett slags odjur varit synligt i Storsjön.
Odjuret och presidenten avbildades i olika former och såldes till turister.
T-tröjor.
Smycken.
Jag tyckte att det var pinsamt, både med presidenten och Storsjöodjuret.

Älgjakten.
Som Åsa-Nisse.
Filmerna i tv.
Nisse och Klabbarparn tjuvsköt med gevär och trakasserade (en klart fjollig) Sjökvist i handelsboden.


Dessa återkommande ämnen.
Yran.
Presidenten.
Odjuret.

Älgen.
Älgskånkskastning.
Folk tävlar.
Kastar ett avhugget älgben.
Det finns herr- och damklass.
Åsa Nisse.
Cornelis sjöng i en folkpark.

Jag ville flytta därifrån.

Jag flyttade till Göteborg.
Det är snart 30 år sen.

Några ganska gamla gubbar skulle spela på Ullevi 1982.
Rolling Stones.
Mick Jagger hade tights.
Pinsamt.
Cornelis hade inga tights.
Aldrig att Cornelis.
Det behövdes inte.
Cornelis sjöng på Kåren.
Han var full.
Skägget.



Det är nu 2011.

I övrigt är allting sig likt.


Cornelis dominerar stadsbilden.
Reklam för filmen om Cornelis finns överallt på bussar, spårvagnar,väggar, affischplatser,tidningar, annonssidor.
Det offentliga rummet är bräddfyllt av Cornelis.
En skådespelare som liknar Cornelis, spelar rollen som Cornelis i filmen om Cornelis.
Cornelis.
Skägget.

Stadsbildens ljudmiljöer domineras av Rolling Stones.
Dressmans reklamkampanj.
Låtarna.
T-tröjor med tryck.
Biografier, böcker,smycken, skvallerpress.
Nya gamla skivor med Rolling Stones.
Mick Jagger.

Åsa-Nisse har regelbundet repriserats i tv genom alla dessa år.
Härom året gjordes en storsatsning med Kjell Bergqvist.
Nu ska det spelas in nya filmer med Åsa- Nisse.

Storsjöodjuret heter Cryptosporidium och förgiftar dricksvattnet.
Folk tillverkar smycken med den avbildade bakterien.
Säljer smycken.

Evert Ljusberg är fortfarande nån slags president för (det som fortfarande skämtsamt kallas för) Republiken Jämtland.
Varje år talar presidenten till folkmassorna på Stortorget i Östersund.
Storsjöyran.
Presidenten har kvar sitt skägg.
Härom året fick han Cornelisstipendiet.

Älgskånkarna ska kastas.
Cornelis ska sjungas.
Skägg.


Det sägs ofta att Sverige har kommit långt på vissa områden.
Att vi är ett föregångsland i många avseenden.
Att det märks att mycket har hänt.
Att vi är på väg någonstans.

Vart är vi på väg?

Visioner

Idag presenterades Centerns framtida ledare.
Annie Lööf heter hon och är mediatränad.
Hennes idol sägs vara Margaret Thatcher.
Det låter nåt det.
En järnlady i den svenska mediamyllan!

Studio Ett försöker ställa frågor till Annie Lööf.
Det går sådär.
Annie är som sagt mediatränad och redan vid 28, en rutinerad ringräv i rådande retorikklimat.
Hon suger tag i en fras, låter den vobbla som ett skeddrag några varv i munnen och "levererar", liksom strör ut frasen, fragmentariskt, sövande och upprepande ljudar hon sen,medan klockan går och ingen orkar höra mer,jag uppfattar ord som "bredd", "bredare", "bredda" och "brett".
Lööf kommer att gå mycket långt.
Eller brett.

Studio Ett upprepar sig också.
De pratar om "Centerns katastrofsiffror."
Katastrofsiffror?
Det låter det.
Nåt för en järnlady att sätta tänderna i.
Partikollegan Abir Al-Sahlani är i gasen.
Hon vet vad Centern vill åstadkomma i framtiden.
Hur ska Centern få tillbaka väljarna från (den så kallade) landsbygden?

"Vi vill att varje människa ska kunna förverkliga sina drömmar oavsett var de bor någonstans."

Det vill jag också.
En fantastisk vision.

Hur ska det gå till?

"Genom en sänkning av restaurangmomsen."
Det låter det.

Vilket spring det kommer att bli på landsbygdsrestaurangerna av de ystra och hungriga landsbygdsväljarna!

Jag ser fram emot det.

Urskiljningslöst?

I helgen var jag ute och plockade hallon.
Femton mil ifrån mitt hallonsnår pågick ett politiskt massmord.
Först en bomb i regeringsbyggnaden i Oslo.
Sen massakern på Utöya.

När det stod klart att ett AUF-läger varit måltavla, så anade jag att det här var ett verk av högerextremister.
Det var det också.
Svensk media rapporterar att "Norge nu mist sin politiska oskuld."
Egendomligt uttryck.

Visserligen ockuperades Norge av nazisterna under andra världskriget men det är kanske så länge sen att svensk media har glömt det?



Bilden av gärningsmannen i Oslo klarnar i takt med att svensk media alltmer talar om honom som en ensam galning.
En högerextrem.

Fredrik Reinfeldt säger att gärningsmannens dåd är "fegt" och "urskiljningslöst".
Vad menar han med det?
Finns det modigare sätt att begå politiska massmord på?
Hur då?

"Urskiljningslöst"?
Massakern var planerad sen flera år.
Gärningsmannen åkte inte till Utöya av en slump.
Han åkte dit för att mörda medlemmar i Arbeiderpartiets Ungdomsförbund.
Han lyckades dessvärre.

Han ville med denna vidriga gärning sprida sitt s.k.manifest till omvärlden.
Det lyckades också.

Vidare önskade han sig att Norges folk skulle söka sig till kyrkan.
Även där fick han sin vilja fram.
Hans partikamrater satt bredvid kungaparet i Storkyrkan under minneshögtiden som hölls för de många offren.

Visserligen fick han, under rättegångsförhandlingarna, inte själv förkunna sitt budskap till världen men istället sköter hans advokat om rapporteringen.
Kvällstidningarnas löpsedel visar en leende gärningsman.
En högerextremist.


Jag har följt nyhetsrapporteringen noggrant under veckan.
Inte en enda högerpolitiker har sagt något om att detta terrordåd inte får förknippas med högerpolitik.
Ingen har sagt nåt om att åsikter som ligger till grund för Breiviks agerande inte är förenliga med högerpolitik.
Kanske beror det på att det är just högerpolitik.
Kanske ligger svaret där.
Att de högerpopulistiska partier som vinner mark över hela Europa tycker som Breivik.
Att hans rädsla för islam är typisk för högersympatisörer.
Om det inte var så skulle väl någon ha sagt det?

Den enda jag har hört säga något om humanitet är Jens Stoltenberg.
Det hade sett snyggt ut om någon högerpolitiker sagt nåt om just humanitet.

Beatrice Ask vinnlägger sig om att framhålla att "det finns extremister BÅDE till höger och till vänster."
Jo.
Såvitt jag vet har hittills ingen vänsterextremist mördat eller skottskadat en enda högerpolitiker i Norden.

Ådalen 1931.(Media:Att detta kunde hända i Sverige)
Olof Palme.(Media: Att detta kunde hända i Sverige)
Lasermannens offer.(Media: Att detta kunde hända i Sverige)
Anna Lindh.(Media: Att DETTA kunde hända i Sverige)
Malmöskyttens offer.(Att detta kunde hända i Malmö)
Lägger vi till offren från Norge-massakern är vi uppe i ett hundratal politiska mord på socialdemokrater.(Att detta kunde hända i Norge)


Socialdemokrater brukar bli mördade i Norden.
Nu är det sagt.

När Fredrik Reinfeldt talar om islamsk fundamentalism, säger han att "vi måste "värna om vår öppenhet" och "stå upp för allt vi håller kärt."

Det finns inget "vi" Fredrik Reinfeldt.
Jag blir aldrig "vi" med er.

Köpa sig fri

Jag går in på Hemköp i Majorna.
Bär en brun papperskasse med tomma PET-flaskor.
Pantautomaten finns i entrén.
Jag går in genom dörrarna och tar sikte på pantmaskinen, när två unga killar rusar fram, hälsar på mig och säger "Välkommen".
Jag blir förvånad.
Dels för att jag blir så bryskt välkomnad redan innan jag gått in i affären men mest för att de två killarna är en så udda konstellation.
Den ene har stripigt okammat hår, svarta metalkläder,dödskalletröja, nitbälte och piercingar.
Den andre ser ut som en tecknad figur, som en försäljare i Simsons, med randig stärkt skjorta,slips, vax i håret, svettpärlor i pannan och en rabiat stirrande blick.
Påtänd eller religiös, tänker jag, möjligen både och.
Men det förklarar inte samröret med hårdrockspojken, som ser livrädd ut.
Finns det någon förklaring till att dessa två slagit sig samman för att välkomst-attackera folk vid pantautomaterna på Hemköp?
De skulle kunna vara från scientologikyrkan, tänker jag, men inte ens Ron L Hubbard skulle få för sig att foga ihop de här ytterligheterna och ställa dem där.
Ingenting stämmer med de här personerna.
Jag kommer liksom av mig i flaskpanteriet.
Det lilla kyffet där vi trängs stinker av avslaget folköl, golvet är klibbigt av läskeblask och annat onämnbart, allt i en stekande sommarhetta.
-Vad gör ni?
Min fråga är uppriktig. Jag vill veta.
Framgångsteolog-typen går omedelbart i försvarsposition.
-Vi försöker bara vara trevliga.
Hans röst är som ett skrik.
Hårdrockskillen bryter in.
Diplomaten, tänker jag, innan han börjar sitt korsförhör.

-Äter du Omega 3?
Åklagaren, tänker jag och svarar så fort jag kan.
-Ja det gör jag.
Lika bra att erkänna.
Han står helt nära mig nu.
Om jag räcker ut tungan kan jag slicka honom i örat men det tänker jag inte på.
Jag hinner inte tänka alls.
-Vad äter du då?
Jag greppar en PET-flaska, som för att återgå till verkligheten.
Automaten surrar, trafikljuden utifrån gatan överröstar Åklagaren, han ropar sin fråga igen.
-VAD ÄTER DU DÅ?
- Omega 3, säger jag.
Försöker stoppa in tomflaskorna samtidigt som jag försöker avvärja fara och hot. Tittar inte Åklagaren i ögonen.
Försöker med hundspråket.
Tittar lite vid sidan av honom,undviker samtidigt den påtände skjortslipskillen, han är den mest aggressive av de två.
Åklagaren skrattar.
Hastigt och olustigt.
-JAG MENAR VILKEN SORTS MAT ÄTER DU?
Nu gäller det att vara skärpt.
Min framtid kan avgöras.
-Fisk, säger jag.
-FISK?
-Ja.
-MEN HUR OFTA DÅ?
Hur ofta?
Nu handlar det om sekunder.
Jag vill inte dö.
Inte så här.
Om jag säger varje dag kommer de inte att tro mig.
Varannan?
För ofta.
Tvångsmässigt.
-Tre gånger, säger jag.
-VA?
Automaten tuggar ljudligt.
Jag matar in PET.
-TRE GÅNGER.
-I VECKAN?
-JA.
Åklagaren tvekar.
Ett noll till mig, hinner jag tänka innan han hittar en ny infallsvinkel:
-MEN VILKEN SORTS FISK?
Jag petar in den sista tomflaskan, automaten rosslar ur sig ett kvitto på 14.95.
Jag tvingas ta ett snabbt beslut.
En motfråga.
-Vad menar du, säger jag.
Den piercade läppen darrar.
-Ja, om du äter mycket fryst fisk.
Det är här jag sätter in stöten.
-Jag fiskar själv, säger jag, allt jag äter har jag fiskat själv.
-Det var värst!
Jag nickar.
-Jo.
-Ja då får du ju i dig massor med Omega 3.
-Ja.Hej då.
-Hej då, ropar Piercingen.
Vi är lättade, jag och han.
Jag har ljugit.
Han också.
Vi vet det.
Den serietecknade ser rakt igenom oss.
Ser oss inte.
Han spanar in nästa offer.

Jag går in på apoteket.
Läser ett anslag där:
INGEN KAN TVINGA DIG ATT SÄLJA SEX.
Tänker att det är ett riktigt, viktigt och bra påstående.
Vem tvingar dig att sälja OMEGA 3?
Vem tvingar oss att köpa?

Ryggont

Jag bor i Göteborg.
Jag har telefon.
Jag pratar bra svenska.
Jag har ont i ryggen.

I mars 2011 ringer jag Sahlgrenska sjukhuset.
Kö till växeln.
Väntar.
Kopplas till ortopeden.
Kö till ortopeden.
Lång kö.
"Det är många som ringer, du behåller din plats..."
Min plats är 12.
Jag väntar i telefon i 45 minuter.
Jag har då avancerat till plats 2.
Där bryts samtalet.

Jag ringer upp igen.
"Det är många som ringer, din plats i kön är 19..."
Jag lägger på.

Försöker nästa dag.
Då har jag plats 4.
Den här gången känns det mer lovande.
Jag har nyss ätit frukost och har en ledig dag.
Efter en halvtimme har jag hamnat på plats 1.
Då bryts samtalet.

Det blir april.
Jag har ont i ryggen.
Går till naprapat.
Går till kiropraktor.
Får akupunktur.
Jag har ont i ryggen.
Höfterna.
Knäna.
Googlar på ortopeder.
Googlar på Sahlgrenska.
Ringer Ortopeden.
Hamnar i växeln.
Kopplas till ortopeden.
Plats 7 i kön.
Väntar.
Plats 1.
En människa svarar!

Jag säger att jag har ont i ryggen och vill beställa en tid.
-Det kan du inte, säger kvinnan i telefonen.
-Då måste du ha en remiss eller fylla i en vårdbegäran.
Jag frågar vad en vårdbegäran är och får till svar att det är en blankett där jag skriver att jag vill ha en tid.
Jag beställer en sån blankett.

Jag ber min husläkare om ett remiss.
Han säger att han har skrivit den.
Har han skickat den?

Jag fyller i min vårdbegäran.
Den har jag skickat.

Maj månad.
Jag har ont.
Ringer privatpraktiker.
Carlanderska.
Sysslar inte med rygg.
De är inte säkra på att de kan hjälpa mig och har heller "ingen aning" om vart jag skulle kunna vända mig.

Juni.
Försöker ringa ortopeden.
Får plats 10 i kön.
Väntar 45 minuter till plats 2.
Där bryts samtalet.

Jag ringer växeln.
Får, utan att begära det, ett direktnummer till "Klagomålsärenden".

En Anette svarar direkt.
Hon tar mina uppgifter och säger att personalen på ortopeden snart kommer att ringa upp mig!

Anette har tumme med ortopeden.
Hennes nummer är 031-343 08 76.

Jag har ont i ryggen.

Heteronorm och homofobi

Programmet heter "Nya Vågen" och sänds i P1.

"I Stadsteaterns Angels in America, spelar flera namnkunniga heterosexuella skådespelare gaymän.
Men omvänt går inte, enligt Rikard Wolff som tröttnat på att aldrig få spela heterosexuell.
Är teatervärlden lika heteronormativ som elitfotbollen?

Så står det på SR:s hemsida.
Jag hörde inslaget.

Programledaren Jenny Aschenbrenner, kritiker Lars Ring, teaterchef Birgitta Englin, chefen för radioteatern Stina Oscarsson pratar om "det eftersatta genustänket inom scenkonsten".
Rikard Wolff kunde inte vara med, vilket alla var ledsna för, dock citerades han
och hyllades av samtliga medverkande, för att han kan spela både hetero och homoman.
Att han är bred.
Tom Cruise fick också vara med i programmet.
För att han inte vill bli kallad för bög.
Bögar har svårt att få roller, sägs det.
Publiken vill kunna identifiera sig och en skådespelare måste vara trovärdig. Den synen tros ligga bakom heteronormen inom scenkonsten.
Alla medverkande tycker att det är illa.
De efterlyser en bättring på genustänket.
En av kvinnorna säger att "...Carl Iwar Larssons rollprestation som Willy Strid (Hem till byn) snarare förstärks av Larssons homosexualitet."
Hur och på vilket sätt rollprestationen skulle förstärkas går hon inte in på.
Det behövs heller inte,de medverkande är eniga.
De medverkande enas om att svarta också är diskriminerade.
Och rullstolsburna skådespelare.
I tjugo minuter pratar de.
Om manlighet.
Genus.
Om heteronorm.
Inte en enda gång sägs ordet "lesbisk".
Inte en enda kvinnlig referens förekommer i programinslaget.
Jag ringer upp redaktionen och påtalar det.
De tackade för att jag ringde och sa "...att de inte hade tänkt på det och att de nog skulle ha tänkt på det."
Ja.
Men de gjorde de inte.
Så fungerar osynliggörande.
Så upprätthålls heteronorm.
Modern homofobi.

På Nya Vågens fråga: "Är teatervärlden lika heteronormativ som elitfotbollen?" vill jag svara:
1. Elitfotbollen är inte heteronormativ. Den har i decennier dominerats av lesbiska.
2. Jag vet inte mycket om "teatervärlden".Däremot vet jag att Nya Vågen har en heteronormativ redaktion och att dagens inslag präglas av regelrätt homofobi.

Media larmar om den barnfattigdom som råder i Sverige.
Jag tycker inte att det är något konstigt med det.
Barn arbetar ju inte i Sverige,åtminstone inte i tillräcklig omfattning.

I Sverige är det arbetslinjen som gäller.

Vill man klara sig så måste man arbeta och det måste löna sig att arbeta.
Barnen i Sverige gör inte ett dugg.
Jo, de går i skola.
Länge.
En del går längre än nio år.
Det lönar sig inte.

Om barnen istället gick i ett eller högst två år skulle de kunna börja arbeta mycket tidigare och tjäna egna pengar och slippa vara fattiga.
Det säger sig självt.
Lär de sig inte att arbeta i skolan?
Om vi införde lärlingsutbildning redan i årskurs ett?
Eller i förskolan.
Då skulle de lättare få jobb.

Som det är nu rullar de omkring på brädor, skridskor, cyklar och mopeder i stället.
Eller hoppar studsmatta.
En tydlig bild av utanförskap: ett fattigt barn som studsar på en blå matta.
Har de inga ambitioner?
Ingen egen energi?
Jag saknar viljan hos de fattiga barnen.
Det håller inte, att stå och hoppa på samma ställe och förvänta sig tak över huvudet, mat och service.
De kan inte räkna med att andra ska stå för deras försörjning.
Det finns så mycket de kan arbeta med.
Det handlar om att engagera sig.
Att matchas mot rätt nisch.
Inte stå och hoppa.
Inte rulla planlöst.

Pensionärerna.
De rullar också.
Långsamt och håglöst.
Rullatorer.
Rullstolar.
Trist.
Fattigt.

De skulle jobba så de fick mer pengar så de kunde åka taxi.
De vill säkert ha mer pengar, om man frågar dem vill de säkert jobba längre och längre.
Inte begränsas.

Om man frågar barnen och pensionärerna så kommer de säkert att säga att de vill jobba och tjäna pengar och åka taxi.
I alla fall rätt många procent av de som tillfrågas.
Det gäller att fokusera på den procenten, som vill åstadkomma något.
De som förstår att om man inte arbetar så blir det inga pengar i plånboken.

Inget jobb = inga pengar.

Arbetslinjen.

Jag tycker att det är lätt.
Det är högerpolitik.
Som vi röstat fram.
Så vill vi ha det.
Barnen och pensionärerna får skärpa upp sig.
Om de vill integreras i samhället.
Det här håller inte.