Ideologi

Minns ni folkomröstningen om kärnkraft?
Linje 1 var för.
Linje 2 var för och emot: "avveckla kärnkraften men med förnuft".
Linje 3 var emot.
Min mormor röstade på linje 2.
Eller, rättare sagt, hon röstade på Olof Palme.
Det var vad hon sa:
-Jag röstar på Palme.
Det var nog rätt många som gjorde just så.
Palme var liksom trygg.
Socialdemokratin var stark.
Det är den inte längre.
Av många orsaker.

Den senaste veckan har präglats av mediadrev och misstroende mot partiledaren Juholt.
Media rapporterar om sjunkande väljarsympatier.
Juholt har räknat fel och opinionssiffrorna rasar.

Jag förstår inte det.

Jag röstar visserligen på ett annat parti men om partiledaren för det parti som jag röstar på skulle räkna fel skulle inte det spela någon roll för mig.
Inte alls.
En talesperson är en människa.
Ett parti grundar sig på ideologi.
Om partiledaren för det parti som jag röstar på skulle begå ett brott som rån, misshandel, våldtäkt eller mord?
Det skulle resultera i många personliga tragedier och jag hoppas förstås att det aldrig sker.
Men jag skulle inte rösta annorlunda för den sakens skull.
Jag skulle ha min ideologi intakt även om ledaren förbrukat sitt förtroende.

Det gäller även i omvänd riktning.
Om exempelvis Carl Bildt vore en svart lesbisk kulturarbetande transperson från arbetarklassen.
Jag skulle ändå inte rösta på honom.
Inte så länge han är moderat.
Inte ens om hans politik skulle vara lönsam för just mig.
Politik handlar om ideologi.
Det börjar där.
Och slutar.

Minns en bild från barndomen, en affisch med två tecknade kor samt texten:
Socialism: Du har två kor och ger den ena till din granne.
Kommunism: Du har två kor, regeringen tar båda och ger dig mjölk.
Byråkrati: Du har två kor, regeringen tar båda, skjuter den ena, mjölkar den andra och häller bort mjölken.
Fascism: Du har två kor, regeringen tar båda och säljer din mjölk.
Nazism: Du har två kor, regeringen tar båda och skjuter dig.
Enkla sanningar som inte tål några följdfrågor.


Jag minns också ett argument som Gösta Bohman med flera högermän använde så ofta att även det fäste sig i barnaminnet.

"Socialister vill hellre att alla ska ha det sämre, än att några ska ha det bra."
Det argumentet har jag hört från höger i hela mitt liv.
Sjuttiotalet.
Åttiotalet.
Nittiotalet.
Tjugohundratalet.
Igår hörde jag det igen.
Den här gången var det kristdemokraten Mats Odell som sa det.
Han la till ett knastrande litet skratt efteråt, så att vi skulle förstå det orimliga i ett sådant tankesätt.

Jag tänkte en stund.
Om det nu vore så, att politik skulle handla om att välja mellan dessa två möjligheter:
1.Att alla får det sämre.
2.Att några får det bättre.

Då skulle jag faktiskt välja ettan.

Det vore inte roligt om alla skulle få det sämre.
Men det vore mer rättvist.

Och kanske skulle alla få det bättre i sinom tid?

Tänk om några skulle få det bättre på bekostnad av att andra får det sämre.
Det vore nog det värsta scenariot.
Så mycket konflikter.
Obalans.
Vrede.
Avund.
Är det verkligen någon som vill ha det så?
Ja.
En majoritet av de svenska väljarna.
Det är så svårt att acceptera det.

Månadsbesvär

Oktobermåndag.

Tre forskare från Karolinska Institutet meddelar "...att mer än hälften av befolkningen över 77 år, är oförmögna att välja sin vårdform."

De är för gamla.
För dementa.
För sjuka.
Hör för dåligt.
Ser klent.
Orkar inte.

Bara en av tio motsvarar något så när bilden av en s.k. idealkonsument.
En sådan kännetecknas enligt följande:
"Idealkonsumenten ska ha adekvat förmåga att hämta in och tolka information, ha god hörsel och bra syn.
Idealkonsumenten ska också kunna ta sig fram utomhus och får inte lida av psykisk ohälsa."

En av tio.

Jag känner ett gammalt par som vårdas på demensboende.
Detta kostar dem tillsammans ca 16.000 kronor i månaden.
Om de hade fått välja hade de varit friska.

Månadskostnader.

Jag ser lite knackigt men i övrigt tar jag mig fram rätt bra.
Utomhus också.
"Adekvat förmåga" är en subjektiv definition som jag värjer mig emot.
Diskrepansrisk föreligger således och därvidlag,men jag hör förbannat bra.
Borde alltså vara en hyfsad konsument.

Tänker att i 35 år har jag köpt bindor.
Kalkylerar.
Kommer fram till att jag hittills betalat närmare 30.000:- för bindor.
Då har jag inte räknat med merkostnader i form av sjukdagar och paracetamol.
Regleringen, sa min mormor, om menstruationen.

Det vimlar av apotek.
Avreglerade.
Jag är en ringräv när det gäller bindor.
Jag vet vad jag behöver.
Det står inte att finna.

Idag har jag varit på tre ställen.
En före detta (manlig) viselev arbetade på ett av dem.
Det är inte honom jag vill pressa på den specifika produktinformationen.
Ändå gör jag det.
Har inget val.

Efter att han nagelfarit hyllsektionerna suckar han och skakar på huvudet.
-Nej. Vi har bara de här, säger han och visar på de diskreta och jungfruliga småpaketen.
Jag läser:
Ultratunn.
Mini.
Super-ultra-light.
Invisible!
Super-ultra-invisible.
Extra-super-ultra-light-invisible-mini.

Som näsdukar.
Eller frimärken.
Vad ska jag säga?
Ska jag fråga om de har nån Super-makro-heavy-hardcore-metal-jävla dunderbinda?
Det vore att ta i.
Jag vill bara ha en gängse.
Problemet är att det vill tydligen ALLA bind-konsumenter.
Apotekspersonalen urskuldar sig.
-Vi brukar ha, men de är slut.

Alltid.
Kvar finns bara ultra-light-in-absurdum, i obegränsade upplagor, fast i samma format.
Ingen vill ha dem.
Jag skulle kunna välja dem.
Men det gör jag inte.
Ingen idealkonsument.

Jag är en sökare.

Vart är vi på väg?

Jag minns året 1982.
Jag bodde i Östersund.
Jag tyckte att det var trist.
En gång om året var det stadsfestival.
Storsjöyran.
En gubbe som hette Evert Ljusberg var nån slags president för (det som skämtsamt kallades)"Republiken Jämtland".

Presidenten hade skägg.
Det hade Cornelis också.
Han hade en stor plats i media oavsett han spelade eller inte.
Hans ansikte.
Ögonen.
Rösten.
Skägget.



Det slogs mynt av myten kring att ett slags odjur varit synligt i Storsjön.
Odjuret och presidenten avbildades i olika former och såldes till turister.
T-tröjor.
Smycken.
Jag tyckte att det var pinsamt, både med presidenten och Storsjöodjuret.

Älgjakten.
Som Åsa-Nisse.
Filmerna i tv.
Nisse och Klabbarparn tjuvsköt med gevär och trakasserade (en klart fjollig) Sjökvist i handelsboden.


Dessa återkommande ämnen.
Yran.
Presidenten.
Odjuret.

Älgen.
Älgskånkskastning.
Folk tävlar.
Kastar ett avhugget älgben.
Det finns herr- och damklass.
Åsa Nisse.
Cornelis sjöng i en folkpark.

Jag ville flytta därifrån.

Jag flyttade till Göteborg.
Det är snart 30 år sen.

Några ganska gamla gubbar skulle spela på Ullevi 1982.
Rolling Stones.
Mick Jagger hade tights.
Pinsamt.
Cornelis hade inga tights.
Aldrig att Cornelis.
Det behövdes inte.
Cornelis sjöng på Kåren.
Han var full.
Skägget.



Det är nu 2011.

I övrigt är allting sig likt.


Cornelis dominerar stadsbilden.
Reklam för filmen om Cornelis finns överallt på bussar, spårvagnar,väggar, affischplatser,tidningar, annonssidor.
Det offentliga rummet är bräddfyllt av Cornelis.
En skådespelare som liknar Cornelis, spelar rollen som Cornelis i filmen om Cornelis.
Cornelis.
Skägget.

Stadsbildens ljudmiljöer domineras av Rolling Stones.
Dressmans reklamkampanj.
Låtarna.
T-tröjor med tryck.
Biografier, böcker,smycken, skvallerpress.
Nya gamla skivor med Rolling Stones.
Mick Jagger.

Åsa-Nisse har regelbundet repriserats i tv genom alla dessa år.
Härom året gjordes en storsatsning med Kjell Bergqvist.
Nu ska det spelas in nya filmer med Åsa- Nisse.

Storsjöodjuret heter Cryptosporidium och förgiftar dricksvattnet.
Folk tillverkar smycken med den avbildade bakterien.
Säljer smycken.

Evert Ljusberg är fortfarande nån slags president för (det som fortfarande skämtsamt kallas för) Republiken Jämtland.
Varje år talar presidenten till folkmassorna på Stortorget i Östersund.
Storsjöyran.
Presidenten har kvar sitt skägg.
Härom året fick han Cornelisstipendiet.

Älgskånkarna ska kastas.
Cornelis ska sjungas.
Skägg.


Det sägs ofta att Sverige har kommit långt på vissa områden.
Att vi är ett föregångsland i många avseenden.
Att det märks att mycket har hänt.
Att vi är på väg någonstans.

Vart är vi på väg?

Visioner

Idag presenterades Centerns framtida ledare.
Annie Lööf heter hon och är mediatränad.
Hennes idol sägs vara Margaret Thatcher.
Det låter nåt det.
En järnlady i den svenska mediamyllan!

Studio Ett försöker ställa frågor till Annie Lööf.
Det går sådär.
Annie är som sagt mediatränad och redan vid 28, en rutinerad ringräv i rådande retorikklimat.
Hon suger tag i en fras, låter den vobbla som ett skeddrag några varv i munnen och "levererar", liksom strör ut frasen, fragmentariskt, sövande och upprepande ljudar hon sen,medan klockan går och ingen orkar höra mer,jag uppfattar ord som "bredd", "bredare", "bredda" och "brett".
Lööf kommer att gå mycket långt.
Eller brett.

Studio Ett upprepar sig också.
De pratar om "Centerns katastrofsiffror."
Katastrofsiffror?
Det låter det.
Nåt för en järnlady att sätta tänderna i.
Partikollegan Abir Al-Sahlani är i gasen.
Hon vet vad Centern vill åstadkomma i framtiden.
Hur ska Centern få tillbaka väljarna från (den så kallade) landsbygden?

"Vi vill att varje människa ska kunna förverkliga sina drömmar oavsett var de bor någonstans."

Det vill jag också.
En fantastisk vision.

Hur ska det gå till?

"Genom en sänkning av restaurangmomsen."
Det låter det.

Vilket spring det kommer att bli på landsbygdsrestaurangerna av de ystra och hungriga landsbygdsväljarna!

Jag ser fram emot det.

Urskiljningslöst?

I helgen var jag ute och plockade hallon.
Femton mil ifrån mitt hallonsnår pågick ett politiskt massmord.
Först en bomb i regeringsbyggnaden i Oslo.
Sen massakern på Utöya.

När det stod klart att ett AUF-läger varit måltavla, så anade jag att det här var ett verk av högerextremister.
Det var det också.
Svensk media rapporterar att "Norge nu mist sin politiska oskuld."
Egendomligt uttryck.

Visserligen ockuperades Norge av nazisterna under andra världskriget men det är kanske så länge sen att svensk media har glömt det?



Bilden av gärningsmannen i Oslo klarnar i takt med att svensk media alltmer talar om honom som en ensam galning.
En högerextrem.

Fredrik Reinfeldt säger att gärningsmannens dåd är "fegt" och "urskiljningslöst".
Vad menar han med det?
Finns det modigare sätt att begå politiska massmord på?
Hur då?

"Urskiljningslöst"?
Massakern var planerad sen flera år.
Gärningsmannen åkte inte till Utöya av en slump.
Han åkte dit för att mörda medlemmar i Arbeiderpartiets Ungdomsförbund.
Han lyckades dessvärre.

Han ville med denna vidriga gärning sprida sitt s.k.manifest till omvärlden.
Det lyckades också.

Vidare önskade han sig att Norges folk skulle söka sig till kyrkan.
Även där fick han sin vilja fram.
Hans partikamrater satt bredvid kungaparet i Storkyrkan under minneshögtiden som hölls för de många offren.

Visserligen fick han, under rättegångsförhandlingarna, inte själv förkunna sitt budskap till världen men istället sköter hans advokat om rapporteringen.
Kvällstidningarnas löpsedel visar en leende gärningsman.
En högerextremist.


Jag har följt nyhetsrapporteringen noggrant under veckan.
Inte en enda högerpolitiker har sagt något om att detta terrordåd inte får förknippas med högerpolitik.
Ingen har sagt nåt om att åsikter som ligger till grund för Breiviks agerande inte är förenliga med högerpolitik.
Kanske beror det på att det är just högerpolitik.
Kanske ligger svaret där.
Att de högerpopulistiska partier som vinner mark över hela Europa tycker som Breivik.
Att hans rädsla för islam är typisk för högersympatisörer.
Om det inte var så skulle väl någon ha sagt det?

Den enda jag har hört säga något om humanitet är Jens Stoltenberg.
Det hade sett snyggt ut om någon högerpolitiker sagt nåt om just humanitet.

Beatrice Ask vinnlägger sig om att framhålla att "det finns extremister BÅDE till höger och till vänster."
Jo.
Såvitt jag vet har hittills ingen vänsterextremist mördat eller skottskadat en enda högerpolitiker i Norden.

Ådalen 1931.(Media:Att detta kunde hända i Sverige)
Olof Palme.(Media: Att detta kunde hända i Sverige)
Lasermannens offer.(Media: Att detta kunde hända i Sverige)
Anna Lindh.(Media: Att DETTA kunde hända i Sverige)
Malmöskyttens offer.(Att detta kunde hända i Malmö)
Lägger vi till offren från Norge-massakern är vi uppe i ett hundratal politiska mord på socialdemokrater.(Att detta kunde hända i Norge)


Socialdemokrater brukar bli mördade i Norden.
Nu är det sagt.

När Fredrik Reinfeldt talar om islamsk fundamentalism, säger han att "vi måste "värna om vår öppenhet" och "stå upp för allt vi håller kärt."

Det finns inget "vi" Fredrik Reinfeldt.
Jag blir aldrig "vi" med er.

Köpa sig fri

Jag går in på Hemköp i Majorna.
Bär en brun papperskasse med tomma PET-flaskor.
Pantautomaten finns i entrén.
Jag går in genom dörrarna och tar sikte på pantmaskinen, när två unga killar rusar fram, hälsar på mig och säger "Välkommen".
Jag blir förvånad.
Dels för att jag blir så bryskt välkomnad redan innan jag gått in i affären men mest för att de två killarna är en så udda konstellation.
Den ene har stripigt okammat hår, svarta metalkläder,dödskalletröja, nitbälte och piercingar.
Den andre ser ut som en tecknad figur, som en försäljare i Simsons, med randig stärkt skjorta,slips, vax i håret, svettpärlor i pannan och en rabiat stirrande blick.
Påtänd eller religiös, tänker jag, möjligen både och.
Men det förklarar inte samröret med hårdrockspojken, som ser livrädd ut.
Finns det någon förklaring till att dessa två slagit sig samman för att välkomst-attackera folk vid pantautomaterna på Hemköp?
De skulle kunna vara från scientologikyrkan, tänker jag, men inte ens Ron L Hubbard skulle få för sig att foga ihop de här ytterligheterna och ställa dem där.
Ingenting stämmer med de här personerna.
Jag kommer liksom av mig i flaskpanteriet.
Det lilla kyffet där vi trängs stinker av avslaget folköl, golvet är klibbigt av läskeblask och annat onämnbart, allt i en stekande sommarhetta.
-Vad gör ni?
Min fråga är uppriktig. Jag vill veta.
Framgångsteolog-typen går omedelbart i försvarsposition.
-Vi försöker bara vara trevliga.
Hans röst är som ett skrik.
Hårdrockskillen bryter in.
Diplomaten, tänker jag, innan han börjar sitt korsförhör.

-Äter du Omega 3?
Åklagaren, tänker jag och svarar så fort jag kan.
-Ja det gör jag.
Lika bra att erkänna.
Han står helt nära mig nu.
Om jag räcker ut tungan kan jag slicka honom i örat men det tänker jag inte på.
Jag hinner inte tänka alls.
-Vad äter du då?
Jag greppar en PET-flaska, som för att återgå till verkligheten.
Automaten surrar, trafikljuden utifrån gatan överröstar Åklagaren, han ropar sin fråga igen.
-VAD ÄTER DU DÅ?
- Omega 3, säger jag.
Försöker stoppa in tomflaskorna samtidigt som jag försöker avvärja fara och hot. Tittar inte Åklagaren i ögonen.
Försöker med hundspråket.
Tittar lite vid sidan av honom,undviker samtidigt den påtände skjortslipskillen, han är den mest aggressive av de två.
Åklagaren skrattar.
Hastigt och olustigt.
-JAG MENAR VILKEN SORTS MAT ÄTER DU?
Nu gäller det att vara skärpt.
Min framtid kan avgöras.
-Fisk, säger jag.
-FISK?
-Ja.
-MEN HUR OFTA DÅ?
Hur ofta?
Nu handlar det om sekunder.
Jag vill inte dö.
Inte så här.
Om jag säger varje dag kommer de inte att tro mig.
Varannan?
För ofta.
Tvångsmässigt.
-Tre gånger, säger jag.
-VA?
Automaten tuggar ljudligt.
Jag matar in PET.
-TRE GÅNGER.
-I VECKAN?
-JA.
Åklagaren tvekar.
Ett noll till mig, hinner jag tänka innan han hittar en ny infallsvinkel:
-MEN VILKEN SORTS FISK?
Jag petar in den sista tomflaskan, automaten rosslar ur sig ett kvitto på 14.95.
Jag tvingas ta ett snabbt beslut.
En motfråga.
-Vad menar du, säger jag.
Den piercade läppen darrar.
-Ja, om du äter mycket fryst fisk.
Det är här jag sätter in stöten.
-Jag fiskar själv, säger jag, allt jag äter har jag fiskat själv.
-Det var värst!
Jag nickar.
-Jo.
-Ja då får du ju i dig massor med Omega 3.
-Ja.Hej då.
-Hej då, ropar Piercingen.
Vi är lättade, jag och han.
Jag har ljugit.
Han också.
Vi vet det.
Den serietecknade ser rakt igenom oss.
Ser oss inte.
Han spanar in nästa offer.

Jag går in på apoteket.
Läser ett anslag där:
INGEN KAN TVINGA DIG ATT SÄLJA SEX.
Tänker att det är ett riktigt, viktigt och bra påstående.
Vem tvingar dig att sälja OMEGA 3?
Vem tvingar oss att köpa?