Sommaren bara flyger förbi. Tiden går alldeles för fort. Så det gäller att ta till vara på de stunder som ges. Just det gjorde jag en fin sommardag under min semester. Jag beslutade mig för att på egen hand ta bilen ner till Skåne och besöka en favorit i min bok, Brännvinsdammarna.
Brännvinsdammarna är ett ställe som bjuder på lite mer utmanande fiske, fisken har gått här länge och det låter sig inte luras så lätt. Vattnet är superklart så det gäller att hålla låg profil och presentera sina flugor väl. De stora marabouflugorna lämnar jag hemma, här är det små nymfer och torrflugor som gäller.
Det är en fin sommardag, solen skiner, endast en lätt vind och fisken vakar. Jag är helt själv här idag och tar det lugnt, ingen brådska alls. Otroligt skönt med dessa små stunder i den vanligtvis stressiga och intensiva vardagen.
Jag tar några kast i den stora dammen där jag ser en hel del fisk som patrullerar längs med kanterna men utan att lyckas lura dem. Jag beger mig istället upp mot den övre dammen och den nya strömsträckan. Den nya delen ger verkligen hela anläggningen ett extra lyft, ett av Sveriges bästa put and take vatten har precis blivit ännu bättre. Strömsträckan kan väl mest liknas vid en engelsk kalkström som sakta flyter fram. Inga snabba strömmar utan endast lugnflyt med kristallklart vatten. Man ser lätt fisken som står på sina ståndplatser eller rör sig sakta fram för att söka föda. Ett riktigt torrflugeparadis.
Självklart åker en torrfluga på och en liten HH-puppa blir mitt första val. HH-puppan som är en liten torrfluga i stort sett endast bunden av hjorthår som man klipper ner väldigt kort eller t om bränner lätt med tändare. Förmodligen en fluga som fisken kan ta för lite vad som helst. Det dröjer inte många sekunder från det att flugan landar på vattnet tills den försvinner ned i gapet på en öring som patrullerade i strömmen. Dagens första fisk kan landas ganska odramatiskt, en vacker öring som är i perfekt kondition. Det är något alldeles speciellt att kasta på fisk som man ser hela tiden. Förutom att man själv måste hålla låg profil vid vattnet för att inte skrämma dem så får man följa fisken hur den märker direkt när den här pyttelilla torrflugan landar på vattnet. Den vänder snabbt om och simmar för att inspektera vad det är som ramlat ner på ytan och nu gäller det att hålla sig så där lagom lugn när fisken stiger mot flugan. Flugan försvinner från vattenytan i den lilla ringen som skapas från fisken när den tar flugan. Man får inte sätta mothugget för tidigt men inte heller för sent. Så otroligt spännande, fascinerande och roligt fiske.
Jag forsätter vandra sträckan uppströms som kanske är runt 150-200 meter lång. Man ser flera fiskar som simmar runt i det klara vattnet och jag lyckas få ett par stycken till på min HH-puppa. När jag kommit allra längst upp ser jag en större fisk som står ensam på grunt vatten intill en större sten. Jag har nu knytit en på stor danica-imitation, de var inte så längesedan de var fullt med sådana insekter här. Jag smyger fram och på knä för att hålla så låg profil som möjligt kastar jag ut min fluga. Flugan landar en meter från fisken, jag ser hur fisken direkt reagera och sakta simmar fram mot flugan. Öringen bokstavligen slukar min fluga och det är ett sådant ögonblick man skulle vilja se i slow-motion, så häftigt när man ser hela händelsen i det klara vattnet. Mothugget sitter och jag kan landa en vacker öring på runt 2-3 kg, otroligt fin.
Jag lyckas ta någon öring till i strömmen och börja nu fiska lite mer i den mindre dammen som strömmen rinner ner i. Här är det ganska mycket aktivitet och efter några missade hugg kan jag landa den andra arten för dagen. En slank och fin regnbåge på 1 kg kanske får också syna håven.
Här hos Brännvinsdammarna har man chansen på en trippel då det simmar regnbåge, öring och röding här. Rödingen är väl den fisken som man allra helst vill fånga när man är här men denna gången gick jag bet på det. Jag såg flera fina rödingar som syns tydligt i det klara vattnet med sin vita kanter ytterst på fenorna. Så nog finns de här alltid, har varit här flera gånger nu och har fångat röding här alla gånger tidigare. Istället fick jag denna gången flera riktigt fina öringar och det är inte fy skam det heller.
En fantastisk dag är till ända och det är dags att bege sig hemåt mot Småland igen. En dag som gett mig många riktigt fina torrflugefångade fiskar. Kolla in videon här nedan från min dag hos Brännvinsdammarna.
Det var ett tag sedan jag senast skrev något här. Magasinet, jobb och familjen tar mycket av min tid. Fiskas gör det, mer än på mycket länge. Bloggen reflektera endast en bråkdel av fiskeäventyren. Många berättelser sparas åt MagazineFishEco och i videoform går det att finna mycket på YT-kanalen ”Every Fish Counts”. En av sommarens stora fiskeögonblick hittills skall jag berätta lite kort om här nu. Det är faktiskt inte ens om en fisk jag fångat men där jag var med och landade denna fisk. Min kusin Micke var det som fångade denna gigantiska fisk och den unnar jag verkligen honom.
Monstret från skogen Ja så kan man nog beskriva den gigantiska gädda som vi fick häromveckan. Eller snarare min kusin Mikael var den som drog upp den men tillsammans med min andra kusin Tommy så var jag med och landade den. En enorm fisk verkligen. Helt osannolikt skulle jag nog påstå, inte just storleken på fisken men att vi skulle få upp en sådan fisk på den plats där vi var.
Jag har nyligen sjösatt min lilla plasteka i en vacker liten skogsjö, en sjö som är stor som 3-4 st fotbollsplaner. Ingen större sjö men en sjö där jag visste att det fanns mycket gäddor och även fått höra att det skulle finnas lite abborrar. En perfekt sjö för att bara komma ut och fiska, en sjö för barnen att fånga sina första fiskar.
Innan denna häftiga upplevelse i sjön tillsammans med mina kusiner så har jag fiskat här ett flertal gånger. Min dotter Siri har fått sina första gäddor här och jag fångat massor med gäddor. Dock så har de som jag misstänkt varit enbart mindre gäddor. Storleken är kring halvkilot och några lite större som vart närmare 2-3 kg.
Jag bjöd med mina kusiner Micke och Tommy ut för att testa fisket på sjön, vi har fiskat mycket ihop men nu var det ett tag sedan sist så det var kul att äntligen komma ut och fiska lite tillsammans igen. Båda två är duktiga spinnfiskare vilket jag inte är så det skulle bli spännande att se vad de kunde hitta här med sina drag. Det började dock knepigt för oss då det blåste bra denna dag och utan motor så fick vi det tufft. Vi blåste in i en vik och i våra försök att ta oss ut ur viken så gick fästet till årklykan sönder. Men likt Mcguyver så satte vi ihop det dugligt med spännband och lyckades med mycket möda ta oss ut.
Efter detta lyckas vi fånga ett antal mindre gäddor, jag och Tommy tar absolut flest men Micke sparade den största till sist. I en av de grundare delarna av den annars relativt djupa sjön så hör vi ett ordentligt plask. Det kan inte vara en av de mindre gäddorna hinner vi säga till varandra och snart landar Mickes bete, en pig shad jr i närheten av plasket. Det dröjer inte många sekunder innan fisken tar Mickes bete. Fisken tar lina och ger en bra fight och vi inser snabbt att det inte är en av de mindre gäddorna. Snart kan vi se fisken närma sig båten och huvudet är enormt. Utan håv är vi dessutom och Tommy lyckas med ett stadigt grepp dra upp fisken. Tommy vrålar att gäddan måste väga minst 10 kg och det är utan tvekan en av de största gäddorna jag skådat.
En magnifik gädda, en helt galen gädda särskilt i detta vatten och helt otippat. 120 cm lång och 11.5 kg landar denna best på. Mäktig fisk som åter simma i den djupa skogssjön.
Stort grattis Micke till en riktig drömfisk. Den var du värd!
Stenbiten Jakt och Fiskecenter har blivit ännu bättre. Ja numera finns det här två stycken dammar där det simmar grov öring och regnbåge. Jag och Peter hade fått möjligheten att inviga den nya dammen och det var vi inte sena med att tacka ja till.
Förväntningarna var extremt höga särskilt med vårt premiärfiske i första dammen fortfarande färskt i minnet. Vintern här nere har varit längre och kallare än på många år så suget efter att komma ut och fiska igen var dessutom efterlängtat.
Vi rullar in på den bekanta grusvägen genom den vackra bokskogen innan vi når Stenbiten och Örjans fiskeparadis. Vi inleder med en värmande kopp kaffe i den nya stugan där grillen redan är tänd. Perfekt för att värma sig frusna dagar som dessa. Isen har legat länge men har precis släppt greppet om dammarna. Temperaturen är låg i vattnet och ett lågtryck ligger i luften så det är inte de bästa förutsättningarna men vi är minst lika taggade ändå. Vi räknade nästan med hugg i första kastet men fick hålla oss till tredje eller kanske fjärde kastet. Då hör jag Peter skrika – Fisk! En jättefin regnbåge har tagit hans fluga och den är urstark, precis som de brukar vara här. Jag agerar håvman och en vacker regnbågshane kan landas på ca 5-6 kg. Nu är vi igång och snart har Peter landat både två och tre fiskar. Sen var det äntligen dags för mig att kliva in i matchen. Regnbåge efter regnbåge kan landas och trots låg temperatur har vi bra fiske, visst fisken har inte sett flugor innan så det gör ju det enklare. Dock så har fisken gått i dammarna under lång tid så de har anpassat sig till födan som dammarna har att erbjuda. Stora färgglada streamers som normalt sett brukar vara bra på nysatt fisk funkade inte alls så bra för min del, däremot så funkade mindre nymfer desto bättre.
LIVLINAN
Livlinan är ett mycket fint initiativ där betesbyggare och sportfiskare auktionerar ut beten eller fiskedagar där alla pengar går till Barncancerfonden. Jag har varit med tre gånger tidigare och bidragit med flugor. Förra året så hade jag med en gäddfluga som var buden på en krok som delvis var i 18K guld och resten i silver. Då jobbade jag inom guldsmedsindustrin och hade möjligheter att skapa något sådant unikt. Denna gången ville jag och Peter försöka erbjuda en fiskedag och vi började tidigt prata med Örjan om detta på Stenbiten jakt och fiskecenter. Han som är en otroligt generös person var inte sen på att haka på. Sagt och gjort auktionerade vi ut en heldag på Stenbiten där vinnarna skulle vara ensamma på anläggningen tillsammans med oss och maten fixade Örjan. Slutpriset landade någonstans runt 8000:- vilket var fantastiskt bra och ett stort tack till vinnarna Maria och Henrik.
Den 7:e April var det äntligen dags och vi mötte upp Örjan, Maria och Henrik tidigt på morgonen vid Stenbiten. Taktik, tips och tricks snackades men sedan kunde vi inte hålla oss längre då alla var ivriga på att börja fiska. Maria och Henrik som fiskat mycket genom åren var överväldigade över alla fiskar som visade sig genom vak eller som bara hoppade i sjön. Ett otroligt trevligt par och man kände tidigt att detta skulle bli en bra dag. Mycket fisk som var aktiva och rörde sig mycket i dammarna men de var inte lättflörtade. Fisken har ju sett betydligt fler flugor numera än sedan vår första tur hit då vi krokade av 150 fisk på ett dygn. Jag börjar som jag numera ofta gör vid regnbågsfiske i dammar rota i mina nymfaskar. En nymf som jag ofta kör med i storlek 14 med lite peacock dubbing och orange hotspot blir valet. Nu dröjer det inte många kast innan första fisken är på. Men som Peter brukar säga är motorn hel så blir det ofta åka av, dvs fisk med hela och fina fenor. Ja då blir det åka av och linan far ut från spolen och bromsen är förmodligen något hårt ställd så tafsen smäller av. Det är också något som Örjan kan stoltsera med att förutom att det simmar mycket och grov fisk här så har det fina och hela fenor, framförallt öringen som är magiskt vackra.
Det är just en sådan öring som nu tar min nymf och det märks stor skillnad när en öring är på gentemot en regnbåge. Regnbågen är mycket mer explosiv medan öringen mer stånkar och går mot bottnen. Efter en nervös kamp med en öring av modell XL så kan Peter till slut håva in denna fantastiska fisk. Några snabba bilder och sedan får den åter simma tillbaka. Förresten bara för att reda ut vissa kanske tveksamheter vid catch and release. När vi fotar och filmar fisken så låter vi den alltid vila i håven, förbereder kameran och synkar ihop oss. När kameran är redo lyfter vi fisken, pang, pang, pang med kameran och sedan tillbaka med fisken i håven. Sedan så brukar vi hålla den i vattnet medan vi tar ett snabbt filmsvep för att sedan låta fisken simma tillbaka. Så vi försöker verkligen minimera luftexponering och har aldrig fisken på land.
Även Maria lyckas fånga en kanonfin öring på torrfluga och nytt PB på öring dessutom. Stort grattis till det Maria. Vi landar flera fina regnbågar och någon enstaka öring till under dagen, både Peter och jag kan ta våra första på torrt också. Vi grillar korv, snackar fiske och delar erfarenheter från tidigare fiskeupplevelser. Maria och Henrik verkar nöjda med dagen och framåt 16-tiden drar de hemåt igen med sin husbil. Jag och Peter tar några kast till, det är ju så svårt att slita sig från denna lilla pärla i nordöstra Skåne.
Vi tackar, Livlinan, Maria, Henrik och framförallt Örjan på Stenbiten Jakt och Fiskecenter för en dag att minnas.
Sportfiskemässan är över för detta året. Vilken succé det blev och dessutom ett nytt publikrekord. Nu kan årets fiskesäsong starta på allvar.
Det var en grymt bra mässa med många nya bekantskaper och gamla vänner som man fick träffa igen. Jag, Peter och Jan.O var på plats för att representera FishEco och delade monter med fantastiska Livlinan. Peter och jag ”flöt” mest omkring och pratade med folk, bokade nya reportage och skaffade oss varsin ”spontantatuering”.
Extra kul till alla er som kom fram och ville snacka fiske ! Härnäst väntar regnbågsfiske i snärjebäcken och Novascottia. Inom kort drar vi återigen ner till Stenbiten för vår fiskedag åt Livlinan. Det skall planeras in en fjällenresa, Alsterån har snart premiär och havsöringsfisket är snart igång på allvar här. Dessutom väntar det en revansch till hösten på Åland, ja nog verkar det bli en del fiske detta året också.
Nu börjar det äntligen liknar vår här nere i sydöstra Småland. Det har varit ovanligt kallt med mycket snö och is denna vintern, åtminstone känns det som det. Nu har de flesta isarna släppt taget och snön är borta sedan någon vecka. Nästa vecka är det dags för reportage igen, äntligen fiske efter regnbåge och öring igen, väldigt efterlängtat. Dessutom med lite flyt så blir det lite abborrefiske också. Vårfisket är kort här i kalmarsund efter abborre och gädda då förbudet kommer nu redan första mars. Så det gäller att ta vara på tillfällena som ges.
Just det gjorde jag och Peter häromveckan. Det var öppet i en av våra favoritvikar, hyfsat högvatten och blåste så där lagom, åtminstone enligt prognosen. Väl nere vid vattnet blåste det ordentligt, runt 12-13 m/s. Så vinden tog tag rejält i oss men ingen minns en fegis brukar man ju säga. Vi tacklade upp våra flugspön och gav oss ut i stormen. När det blåser så här pass mycket är det viktigt att hålla bra avstånd mellan varandra och framförallt tänka på hur det blåser. Man får helt enkelt ta hjälp av vinden annars är risken att man sätter en fluga i nacken eller på polaren och det vill man ju inte.
Det börjar lite trögt för oss och trots bra vindar in i viken så hittar vi ingen fisk. Vi forsätter oss uppåt och ut från viken och snart så börjar vi hitta fisk. Gäddorna är riktigt på hugget nu och nu har vi ett riktigt kanonfiske. Vi hamnar i en klassisk huggperiod och det känns helt plötsligt som att det står fisk överallt. Det är inga monstergäddor men flera fiskar runt 75-80 cm och det är ändå kul att se att det finns så pass gott om gäddor fortfarande. Alla fiskarna är i riktigt bra kondis och efter ca 2 h fiske har vi landat ett tiotal fiskar och vi känner att det börjar bli dags att dra oss hemåt då vi är ordentligt trötta och frusna efter kämpat på i stormen.
Några dagar var jag här igen men med båt och då var gäddorna som ”bortblåsta”. Inte en fisk eller ens en följare, intressant hur det kan vara sådan skillnad ändå. Förutsättningarna var i stort sett identiska förutom att gäddorna verkade vara någon annanstans. Vill ni kika in vår film från den lyckade turen så har ni den här och glöm inte att prenumerera på kanalen. Vi har också fått upp en liten shop där man kan hitta lite olika prylar med våra egna tryck, kolla gärna in det. https://everyfishcounts.myspreadshop.se
Det riktigt startskottet för årets säsong stundar också inom kort, närmare bestämt den 15 mars i Jönköping. Självklart menar jag Sportfiskemässan 2024. Sportfiskemässan där samlas sportfiskefolk från alla håll och kanter i Sverige, kända profiler, betesbyggare, flugbindare och så kommer ju vi (FishEco) dit. Vi kommer finnas på plats under alla dagar så kom gärna fram och snacka lite !
2024. Nytt år och nya äventyr. För tillfället känns fisket långt bort då det är flera minusgrader ute och varit så sedan en tid tillbaka. Vi var t om nere och snuddade på minus 20 grader här och det är inte alltför vanligt i sydöstra Småland.
Men 2024 började traditionsenligt. Fiske med min dotter Siri, en fin tradition som vi har och något som jag värdesätter högt. Vi hade efter några dagar med minus haft plusgrader i en vecka innan nyår så det såg ändå lovande ut inför nyårsdagen. Vi begav oss till Hultsby sportfiske för att blöta lite flugor. Vi hittade lite fläckar med öppet vatten och huggvilliga regnbågar. Kolla in filmen här nedan från dagen.
Jaha, så var det dags igen. Dags att försöka sammanfatta det gångna året, det känns som att jag nyss satt och sammanfattade 2022. Tiden bara flyger förbi, klyschigt jag vet men så känns det verkligen. Men nog har det fiskats under 2023, det har fiskat som aldrig förr skulle jag nästan vilja påstå. Jag gick ju igenom en skilsmässa under slutet av 2022 eller egentligen under sommaren 2022 men allt blev inte klart förens i slutet av förra året. Nu har det gått mer än ett år sedan det och mitt liv har pga det blivit annorlunda såklart. Men det mesta har blivit till det bättre, jag har träffat en helt fantastisk tjej, ett nytt jobb som jag trivs kanon med och det har öppnat upp för mer fiske och framförallt mer fiskeresor då. Så 2023 skulle jag nog påstå ha varit det året då jag varit iväg på flest antal fiskeresor. Det har blivit fjällen, vi har vart i Hökensås, Åland och i Skåne vet jag knappt hur många gånger jag varit detta året. Men som vanligt har tiden ändå inte räckt till att besöka alla platser man har velat åka till. Det är många järn i elden och bloggen har hamnat lite på efterkälken pga detta. Jag försöker hålla den så aktiv som möjligt för det är trots allt den som gjorde det möjligt att hålla på med mycket utav det som jag gör idag. Det som tar största delen av tiden inom mitt fiske numera är ju reportagen som jag, min gode vän och kollega Peter åker på. Vi har nu hunnit bli ganska varma i kläderna när det gäller att skriva för MagazineFishEco. Vi sköter ju hela flugfiskedelen själva i form av flugfiskeredaktörer och faktiskt i skrivande stund så jobbar vi på nummer 1 – 2024 som kommer ut i mitten av Januari. Sedan två nummer tillbaka sköter jag layouten helt och hållet också och det är jättekul men samtidigt tidskrävande. Vi utvecklas hela tiden och det är med en viss stolthet som vi skickar ut våra nummer då det ligger mycket jobb bakom och MagazineFishEco är förmodligen Europas största digitala fiskemagasin. Det är rätt häftigt när man tänker på det.
Något som också tar mer och mer tid är vår gemensamma Youtube-kanal EveryFishCounts. Vi närmar oss 1000 prenumeranter och det är fantastiskt roligt att skapa våra små filmer. Framförallt nu under den mer fiskesnåla årstiden så är det kul att se tillbaka på våra äventyr i rörlig form och förhoppningsvis ger det en del av er tittare lite glädje och inspiration också. Foto har alltid varit en väsentlig del i mitt fiske och numera är filmning en stor del också.
Förutom våra reportage så blir det ju också ett och annat spontanfiske och fisken med goda vänner. Jag fiskar så ofta som jag får möjlighet med min gode vän och numera arbetskollega på Brandab, Eric Thunberg. Eric är en riktigt god vän med mycket humor och framförallt är han riktigt duktig fiskare med fokus på abborre. Vi hade en oförglömlig fisketur i början av Januari och vi eller snarare Eric landade en av Sveriges största och framförallt längsta abborrar. En helt sjukt stor fisk och det är väl frågan om man kommer få uppleva en fisk av liknade kaliber igen. Abborren som vägde in på 2690 gr och med en längd på 55 cm så är det en minst sagt respektingivande fisk. Drillen och landningen var dramatisk och jag kunde med nöd och näppe håva in denna gigatiska fisk och det finns ingen annan jag unnar just denna fisken än Eric. Stort grattis säger jag till dig och att bara fått vara med om detta värdesätter jag högt.
Något annat som jag uppskattar är fisketid med barnen. Jag och Siri har en tradition att fiska den 1:a Januari men detta året var det inte möjligt pga vädret. Vi kom dock iväg en sväng runt påsk med alla barnen, dvs mina två bonusbarn Leia och Elliot samt min yngsta Sam. Sam visade vägen snabbt och fick en fin fisk och efter det kände han sig nöjd. Siri som är en duktig flugfiskare kämpade på och fick även hon utdelning till slut. Ja och så fick ju pappa såklart ett par stycken.
Året började som sagt på absolut bästa sätt med Erics magiska abborre men vi hann med ett par turer till innan isen skulle lägga sig och fiskeförbuds tider rådde i sundet. Jag fick ett par fina abborrar och även att det brukar bli mycket jiggfiske under dessa turerna så kör jag självklart fluga också. Det är något speciellt att ta abborrarna på fluga med sina stenhårda hugg. Ja abborrfisket rankar jag högt och det är ett otroligt kul fiske särskilt när man vet vilka stora fiskar vi har här nere. På en av dessa turerna fick vi syn på en stor fisk på ekolodet och jag var ju såklart tvungen att kasta på den. Riggade om till gäddprylar och smack ! Vilken jäkla fisk, vet inte om jag sett ett sådant stort huvud tidigare på en gädda. Gigantiskt och en fisk strax över metern.
Min fina flickvän Florence fick även hon testa på flugfiske i somras och på hennes första försök fick hon 5 st regnbågar ! En naturbegåvning helt enkelt, dessa enkla och utan spontana fisketurer skall man inte glömma bort.
I början av året gjorde jag och Peter ett par gäddturer varav en på hemmaplan och Peter får en riktigt välgödd madam på 6 kg. Vi gör också ett besök på Eriksberg igen med otroligt höga förväntningar som vanligt. Äntligen ska vi fiska i Maraviken men tyvärr bjuder inte Maraviken upp till dans denna gång. Vi hade inte någon vidare tur med vädret då bara dagar innan vår resa så slog vädret om och blev kallt. Vi lyckades pillra upp ett antal fina gäddor men de riktigt stora uteblev. Eriksberg bjöd dock på en fin 90 cm fisk och en show i naturupplevelse då vi tidigt på morgonen fick se en hel flock vildsvin som simmade över viken.
Ett antal veckor senare är vi tillbaka och denna gången när vi rullar innanför grindarna till magiska Eriksberg så är siktet inställt på regnbågsfiske i Norrsjön. Att bara rulla in på Eriksberg i sig är en upplevelse och att sedan kunna fiska här inne bland alla djuren är ändå rätt mäktigt. Hjortar och vildsvin ser man allt som oftast här men denna gången fick vi ett varmt välkomnande av en flock med Visenter. Där snackar vi respektingivande djur, riktigt häftigt att se dessa enorma djur. Fisket var för min del kanon, landade ett antal fina regnbågar. Peter hade det lite trögare men han fick första och sista fisken åtminstone. Men så är det ibland när vi fiskar vi går sällan lottlösa men ena gången får jag flest fiskar och nästa gång får han det. Aldrig några sura miner man gläds med den andra och få dokumentera den andres fångst. Självklart är det roligast om båda fångar fisk men bättre att någon gör det än att ingen av oss skulle få något. Det som vi mest ta med oss är min smått otroliga drill med endast spötoppen. Vid ett kraftigt hugg så far min spötopp av och jag tänker ju direkt att fisken är förlorad. Plockar upp spötoppen och känner att fisken fortfarande är på. Resten av drillen görs med endast en spötopp likt en orkesterledare som dirigerar sina musiker drillar jag en urstark trekilos regnbåge. Peter står och garvar åt den märkliga synen och filmar hela spektaklet. Otroligt nog går det vägen och fisken kan håvas, vi båda får oss ett riktigt gott garv åt detta.
Sen var de äntligen dags för oss lantisar att åka till stora staden Stockholm och vara med på Sportfiskemässan. Vi var där från fredag till söndag och representerade FishEco. En riktigt trevlig upplevelse där vi träffade många gamla vänner och skapade många nya vänner. Vi gjorde självklart reklam för både Every Fish Counts och framförallt för FishEco Flugfiske. Vi hade en riktigt trevlig vistelse i Stockholm!
Under den tidiga våren var vi ett par rundor i Kalmar sportfiskeklubbs fina fiskevatten Snärjebäcken. Ett vatten som jag fiskat mycket i under många år men som jag under de senare åren besökt mer och mer frekvent. Dels pga den strömmande och mer vilda sträckan som är en riktig pärla för oss flugfiskare. Min gode vän Ingemar med vänner från Kalmar sportfiskeklubb har gjort ett kanonjobb här. Vi hade under förra året ett helgt magiskt torrflugefiske här och detta året var det nymffisket som dominerade. Ett otroligt effektivt sätt att fiska av de snabba strömmarna med en rejält förtyngd nymf.
Våren fortsatte intensivt och det var mycket fiske och även dags att säga farväl till mitt gamla jobb på Guldbolaget och börja jobba som brandskyddstekniker på Brandab. Ett val jag absolut inte ångrar idag. Som vanligt under denna tid på året försöker jag pricka in näbbgäddornas invasion av vår kust. Det har varit betydligt svårare de sista åren att hitta de där mängderna med fisk men ett par näbbisar blev det ändå. Inte skulle jag tro att under ett av dessa pass skulle jag äntligen bryta min förbannelse. Jag har skrivit spalter om denna förbannelse många gånger tidigare men av någon jäkla anledning har jag inte lyckats lura någon havsöring på kusten med fluga tidigare. På spinn absolut, i ån ja då men med fluga har det gått ”troll” i lyckan.
Men den som väntar på något gott som de säger. Ett riktigt skitväder under flera dagar och rejäl vind hade hållit mig borta från kusten men så en eftermiddag efter jobbet så svängde jag förbi mitt hemmavatten. Just denna lilla fläck som jag fiskat från under så många år och vadade ut långt ut på revet. Plötsligt ser jag vak i ytan, ja där är näbbisarna tänker jag och kastar ut min fluga i riktning mot vaken. Smack säger det och linan far iväg från rullen, så här brukar inte näbbgäddor bete sig. Jag inser ganska snart att detta inte är en näbbgädda och pulsen stiger. Fisken far upp i ytan och jag hinner tänka – oh shit oh shit denna är stor. Jag börjar förbereda mig med håven samma misstag från förra året får inte upprepa sig då jag bokstavligen hade en jätteöring i håven men håven var för liten. Denna gången är jag utrustad med Visions stora kusthåv och den har jag numera alltid när jag fiskar från kusten. En otroligt nervös drillning och självklart är man ensam på detta fiskepass. Fisken kan håvas och denna smiter inte, lyckan är total och äntligen ligger den i håven. Min första flugfångade havsöring, rent silver på 75 cm.
Sen vår och jag och Peter har fått nys om ett nystartat put and take vatten som de flesta idag förmodligen känner till, Vi är här för att göra ett reportage om Örjans nystartade vatten och hjälpa till med marknadsföringen. Vi är bland de första som fiskar här och vi kan knappt tro våra ögon när vi ser hur klart det är i vattnet och mängden fisk som simmar här. Vi har ett helt makalöst fiske här och det går knappt att beskriva. Vad sägs om 150 fiskar på knappt ett dygn och 15 st över 5 kg. Vill ni läsa mer om fisket så kolla in länken här Eller kika in på Youtube-filmen här under.
Vi fortsätter med våra reportage och denna gång är det dags för vår första resa till et av Sveriges kändaste put and take vatten, nämligen Hökensås Sportfiske. Vacker natur och många fina vatten att välja på är det. Vi lyckas inte riktigt pricka in danica kläckningen som var förhoppningen men vi har stundtals riktigt bra fiske från våra flytringar. Fiskarna här håller fantastisk kvalité. Kolla in filmen från Hökensås här under
Nu är sommaren här och det än äntligen dags för vår efterlängtade fjällenresa. Resan blev en väldigt känslosam och betydelsefull resa för oss och framförallt Peter vars far gick bort kort innan vi skulle åka. Vårt mål för resan var Vemdalen, ett ställe som både jag och Peter känner väl till sedan tidigare men där vi aldrig varit tillsammans. Vi har några fantastiska dagar här, fångar röding på fjället, återupplever gamla minnen och skapar många nya minnen. Framförallt tar jag med mig vårt galna harrfiske från för oss båda ett nytt ställe där vi prickade helt rätt. En magisk resa som jag kommer bära med mig hela livet.
Så var det återigen dags för reportagefiske. Denna gången strax ovanför Oskarshamn och Stenbrottet flugfiske. Jag har länge pratat med ägaren där om att få testa deras häftiga vatten. Äntligen så klaffade det rent tidsmässigt och nu var vi på plats vid dessa stora stenbrott. Ett put and take vatten som inte liknar något annat där fisken håller absolut toppklass. Regnbågarna var inte riktigt på hugget denna sommarkväll men öringar fångade vi många på framförallt torrflugefiske.
Under resten av högsommaren blir det ett par rundor gäddfiske i insjöar och en härlig tur till Hultsby med min flickvän Florence så tar sina första flugkast. Som hon gör det sen, 5 fiskar landade på mindre än en timme får man säga är en lyckad premiär.
Sensommar, jag och Peter är återigen på vägarna ner mot Skåne. Denna gången för att besöka Brännvinnsdammarna. Ett vatten som vi skrev om förra året och som blivit lite av en favorit hos oss sedan dess. Här fiskar man regnbåge, öring och röding. Röding i Skåne är inte det första man tänker på men här finns dem och trivs dem. I detta ständigt kalla källvatten kan man fiskar dessa vackra fiskar. Jag fångar en magiskt fin röding och Peter lura upp en av dammens fina öringar något som vi inte lyckats med tidigare. Eftersom Stenbiten endast ligger 10 minuter bort så passar vi på att snacka med Örjan och köra ett kortare kvällspass här också. Galet fiske som vanligt på Stenbiten. Två helt skilda vatten men två riktiga pärlor i Skåne.
Några veckor senare var vi återigen tillbaka på Stenbiten denna gången tillsammans med av våra följare Hannes Berlin som också är en riktigt duktig flugfiskare trots sin ringa ålder. Hannes hade vunnit en fiskedag här via Stenbintens FB-sida. Vi fick möjligheten att följa med och fiska med Hannes och försöka göra hans dag ännu bättre. Fisket var lyckat och Hannes kunde åka hem med två nya PB:n.
Under hösten så blir det lite abborrefiske med bästa Eric och vi lyckas rätt bra med en toppfisk på 1.9 kg från Eric. Jag har sagt det förr men han är otroligt duktig sportfiskare och framförallt abborrefisket. Det är alltid lika kul att ge sig ut på jakt efter de randiga krigarna tillsammans med honom.
Två reportage var också inbokade under hösten och det började med det vi längtat kanske mest efter, Åland. Första reportaget utomlands, ja Åland tillhör faktiskt Finland men alla pratar svenska och valutan är euro. Väldigt speciellt. Tyvärr så prickar vi helt fel med tid och datum då rejält oväder har dragit över ön bara dagar innan vår ankomst och med ett plötsligt temperaturfall så var fisket minst sagt trögt. Fantastiska guider och underbart boende tillsammans med min kamrat Peter gjorde ändå detta till en härlig resa. Man får lära sig ännu en gång att det inte bara är att åka och hämta fisken. Reportage nummer två så var det dags för Dragsö, Karlskrona. Men innan det så hann jag med en tur på hemmaplan.
Det var högvatten och då försöker jag alltid klämma in ett par turer efter gädda på hemmaplan. Denna gång tillsammans med min kusin Tommy, förväntningarna var som vanligt höga. Det kändes stekhett men första timmen så var vi helt utan kontakter eller ens följare. Tommy som fiskar med spinn söker ju av stora områden snabbt men inte han heller hade känt något. Men som alltid så från ingenstans lägger jag ett kast riktigt strandnära, där det normalt sett inte brukar vara vatten i det höga gräset. En enorm plog kommer bakom min fluga och man inser direkt att det är en fisk av bättre kaliber. Fisken strider på riktigt bra men till slut kan jag få in den mot grundare vatten och landa en enorm gädda. Strax över meter och i riktigt bra kondis, har sällan med mig våg vid gäddfiske, inte denna gången heller. Men den var nog inte långt ifrån den berömda 10-kilos gränsen. En fantastisk fisk hur eller hur.
Dragsö då. Jo det var lite som Åland, vi hade inte riktigt rätt förutsättningar med kraftigt temperaturfall och bleke, noll vind. Vi lyckas ändå ta tvåsiffrigt i antal men inga större fiskar denna dag. Dock så kommer vi säkerligen tillbaka hit då det är gott om fina platser här i skärgården.
En annan kul grej eller snarare bra och viktig grej under vintern är Livlinan. Livlinan är ett projekt där sportfiskare och betesbyggare skänker beten eller upplevelse till Livlinan. Livlinan auktionerar sedan ut dem på Tradera där alla pengar går till barncancerfonden. Jag brukar bidra med en fluga av exklusivare sort men i år så blev det en fiskedag. En fiskedag tillsammans med Peter som vi anordnar tillsammans med Örjan Martinsson på Stenbiten Jakt och fiskecenter. Auktionen slutade på hela 7200:- och det känns riktigt bra att kunna bidra till detta så viktiga arbete.
Nu sitter jag här natten mellan Juldagen och annandagen. Det är snart ett nytt år, en ny dag och ja faktiskt en ny fiskedag. Annandag jul är en fiskedag sedan länge om vädret tillåter det, det är inget mysväder direkt men det ligger åtminstone ingen is så det är helt klart fiskbart. Med detta tänker jag att jag avrundar denna sammanfattning eller årskrönika om man vill kalla den det.
Jag ser fram emot ett spännande och härligt 2024 med många spännande fiskedagar. Jag vill rikta ett stort tack till mina samarbetspartners, Vision, Flydressing, Mayfly.se, FishEco, Thermotic och Revolution Race. Ett stort tack till Örjan på Stenbiten Jakt och Fiskecenter, Martin på NovaScottia, Johan och Eva-Lena på Strömfiske Alsterån, Ingemar på Kalmar sportfiskeklubb, Visit Åland, Dragsö Sportfiske och Peter på Brännvinsdammarna. Stort tack till Niklaus Bauer på Flydressing för förtroende och Jan.O på FishEco för ditt förtroende. Stort tack till min vän, kollega och expert inom abborrefisket Eric Thunberg, du är grym. Ett extra stort tack till Peter Svensson, min numera kollega inom fisket och en riktigt bra vän, jag hoppas på många flera timmar i bil, vid vattnet och ute på reportage med dig framöver.
Det har varit en intensiv period sista tiden med mycket jobb, fiskereportage och annat så tiden har inte riktigt räckt till att kunna skriva om denna underbara resa förens nu.
Efter många års frånvaro från våra lite nordligare breddgrader så var jag äntligen tillbaka. Dessutom tillbaka till platsen där mitt fiskeintresse startade på riktigt, Vemdalen. De var hit min far och hans fru Irene tog mig för vad som nu har hunnit bli ganska många år sedan. Vi fick hyra en fjällstuga av en bekant till Irene långt upp på fjället i Vemdalen. Vi besökte Gunnar på Ekbergs fiske och fick tips om att fiska i den vackra skogsån Veman. Veman de var där jag la kanske de mest avgörande kasten för att mitt flugfiske intresse är vad det numera är. Jag minns så väl den första harren på fluga, spanandet efter vak och stora gäddor som simmade förbi i det klara vattnet. Min far fick flera fina fiskar men han fiskade många gånger också med sina små spinnare som var så effektiva. Jag kämpade på med flugspö och till slut lyckades jag få en harr till att stiga till min Europé 12. Irene fångade det ögonblicket på bild när jag står med spöböj, mitt livs första harr och min far kommer springandes till undsättning.
Så jag har mycket att tacka Vemdalen för. Nu när jag återigen fått tiden till att åka norrut igen så känns det ändå rätt självklart att valet föll på Vemdalen. Denna gången blir det Vemdalen tillsammans med min gode vän och kompanjon Peter. Peter som roligt nog också vart i Vemdalen flera gånger, troligen fler gånger än mig. Även han har ett starkt band till denna ort och fisket här. Det som är intressant är att trots att vi båda varit här många gånger så har vi inte fiskat alls på samma platser. Detta visar väl egentligen bara på hur många fiskevatten det finns här uppe. Vi velade många gånger fram och tillbaka på vart vi skulle åka månaderna innan avfärd. Men valet föll på Vemdalen som sagt, vi skulle testa några av våra guldkorn men också testa för oss båda nya platser.
Resan var på många sätt speciell för oss. Min återkomst till Vemdalen efter så många år, här där mitt intresse en gång började på allvar tillsammans med min gode vän och numera redaktörskollega Peter. Men framförallt för att bara Peters far bara dagar innan vår resa gått bort. Vi diskuterade lite fram och tillbaka om vi skulle åka eller inte men Peter kände att det kunde vara bra mitt i allt sörjande att ändå komma bort. Det är smärtsamt att se sin vän ledsen särskilt när jag vet hur nära de stod varandra. Det är svårt att göra något för att lindra smärtan men man försöker bara finnas där och vara så gott stöd man kan. Resan var efterlängtad och den vackra miljön och fisket är bra meditation.
Den drygt 11 timmar långa resan går trots alla timmar i bil ändå bra, det är altid enkelt att resa och fiska med Peter. Vi är trots ålderskillnad väldigt lika och det är aldrig några krusiduller.
Vi är efter ca 11 timmar i bil framme på bekanta vägar, vi rullar in i Vemdalen runt 19.00 och vi skall bo på Gästis i Vemdalen. Peter har bott här flertalet gånger och det är verkligen ett kanonfint boende. Här finns allt för självhushåll, fräscha rum och gott om plats. Dessutom till bra pris, så jag kan varmt rekommendera Gästis i Vemdalen om man söker boende i dessa krokarna.
Efter plockat in vårt bagage i rummet så tar vi en runda längs ”memory lane”. Vi berättar om platser va varit på och åker ned till ett av mina ställen som jag trots många år sedan jag sist var här minns väl. Vid Vemhån rinner Veman fram och här går det en stig längs med den långsamt flytande pärlan Veman. Små vak ser vi titt som tätt från mindre harrar och rätt var det är så ser vi en bäver komma simmande nedströms. Den simmar ganska ostört förbi oss och vi står bara och tittar på denna speciella varelsen. Rätt häftiga djur ändå och längs med stigen ser vi flera av bäverns verk då den skapat flera trädskulpturer med sina tänder. Hade det inte varit för att det var så vansinningt mycket mygg här längs denna skogså så hade vi förmodligen stannat längre. Men vi smålänningar var inte riktigt redo för dem så vi beslutar oss för att ta en tidig kväll och vara redo för morgondagen.
Nästa dag så blir första stoppet hos Ekbergs fiske, Gunnar Ekberg som är en riktig legendar runt Vemdalen och som varit med hur länge som helst känns det som. Han har stenkoll på de flesta vatten inom en 10 mils radie från Vemdalen. I vanlig ordning inhandlas det lite flugor som man bara måste ha trots att man spenderat många timmar framför städet hemma innan resan. Men det hör liksom till att köpa lite lokala måsteflugor. Vi har fått lite tips om olika vatten av många vänner och bekanta men det vi fastnade mest för var en liten rödingsjö uppe på fjället. Skärsjön som den heter tipsade våra vänner på Youtube-kanalen ”Bara ett kast till” oss om. Röding är något varken jag eller Peter testat så mycket så det skulle bli riktigt spännande. Vi tar bilen så långt upp vi kan för berget och sedan är det en vandring på 2.2 km uppåt i en utmanande terräng. Väl framme så ser vi snart att det redan är flera andra fiskare här. Det var faktiskt lite snopet då vi inte var beredda på hitta andra här mitt ute i ingenstans på fjället. Men det finns gott om plats i sjön så vi hittar en plats som känns lovande. Peter visar snart vägen och tar både en och två riktigt fina rödingar. Jag kastar och kastar och till slut kan även jag fånga en riktig fjällröding. Vi avnjuter en lunch i form av ravioli på burk och även om det inte är världens mest kulinariska upplevelse så smakar det fantastiskt på den här magiskt vackra platsen.
Vädret skiftar snabbt i fjällvärlden och från ingenstans drar det in ett ordentligt regnväder och det öser bokstavligen ner. Vi kämpar på en stund i regnet och lyckas landa ett par rödingar till och Peter får också en liten men väldigt fin öring.
Efter vandringen ned från fjället är vi ordentligt blöta och vi bestämmer oss för att fylla på energilagret och trycker i oss varsin kebabtallrik. Laddade med ny energi åker vi för att testa ett av Peters favoritställen runt Vemdalen, ”Strömmen” som det kallas. Det är rätt otroligt att jag aldrig varit här eller ens hört om detta stället under mina gånger i Vemdalen. Jag förstår dock snabbt varför Peter gillar detta stället. Det är fullt med fina nackar och storsten i strömmen som rinner så där lagom snabbt för att både kunna fiska med nymf och torrfluga.
Peter är snabbt ute på en favoritspot och jag är snart strax bakom honom. Äntligen så står jag där med spöböj och harr i andra änden. Det var många år sedan senast men äntligen fångas det harr igen. Vi plockar massor med fisk här och även om det inte är några jättar är det kul med spöböj och vi har ett fantastiskt kul fiske. Dagarna är långa här uppe så här års och det börjar närma sig midnatt och vi beger oss nedströms för att fiska av det lite mer lugnflytande delarna där det också är lite djupare vatten i hopp om att hitta större fisk. Peter börjar kasta sina kraftigt nedtyngda nymf uppströms och snart får han ett rejält hugg. Vi förstår snabbt att det är en bättre fisk och jag är snabbt på plats och kan hjälpa han landa en kanonfin harr på strax över kilot skulle jag tippa. Fina 46 cm och efter några filmklipp och snabba bilder får denna majestätiska harr simma tillbaka. Vi fortsätter sedan att fiska oss nedströms i skymningen och vi plockar massor med harrar denna kväll, puffar lite på våra cigarrer och njuter av livet helt enkelt.
Nästa dag och vi har velat under morgonen vart vi skall ta vägen. Peter har många ställen som tidigare varit på och jag har mestadels fiskat i Veman. Vi är dock båda sugna att testa på något nytt och är man beredd att åka en timmes bilfärd ungefär så når man otroligt många fina vatten runt Vemdalen. Vårt val föll på ett tips från en av mina följare från Instagram. Nästelströmmen som tillför Ljusnan och rinner ifrån Nästelsjön. Vi har fått tips om att testa att fiska längs nacken mot sjön precis innan strömmen börjar. Det är en ganska riskabel vadning och det gäller att ha koll på vattennivån och hur mycket vatten som kraftverken släpper på. Vi hade ganska gynsamma förhållanden på runt 50 kubik kanske något för mycket och man känner verkligen vattnet trycka på. Så ska ni hit, vada med stor försiktighet, vadarstav och gärna ett flytunderställ. Vi vandrar sakta men säkert ut mot mitten av strömmen där vi har sett några sporadiska vak. Solen skiner och det är verkligen ett kanonväder när vi plötsligt ser ”solfisken” harren stå som ovanpå stenarna under vattnet i väntan på det som rinner ned mot strömmen. Vi kommer riktigt nära dem och jag lyckas fånga en harr på en spölängds avstånd. Jag ser hela händelseförloppet när fisken ser flugan, stiger och tar flugan. Riktigt häftigt och vi har ett fullständigt magiskt fiske här. Timmarna flyter förbi vansinnigt fort som det ofta gör när man har roligt. Vi fångar massvis med harrar och det som skiljer detta stället från många andra ställen här i Jämtland och Härjedalen åtminstone där jag fiskat är medelstorleken på fisken. De verkar vara skapade i samma form och nästan alla fiskar är mellan 40-45 cm långa. Med andra ord riktigt fina fiskar. Vi bryter för lite lunch i form av ravioli och korv över öppen eld, tänder. varsin cigarr för att hålla borta knotten och försöker ta in denna än så länge fantastiska dag.
Det fina fisket innan middagen fortsätter och vi fiskar fram till kvällen. Vi landar massor med harr och nästan uteslutande på torrflugor. Inne vid strandkanten dansar danicor och det är en riktigt magisk dag vi upplever här i fjällen. Ren njutning och balsam för själen. När vi åter är tillbaka på gästis sjunker vi ned i soffan framför något program och skickar bilder till varandra från dagen.
Tiden går snabbt när man har roligt och det är dags för sista dagen på vår vistelse här i Vemdalen. Ännu en gång velar vi om vart vi skall ta vägen denna dag. Vi åker ned till Gunnar på Ekbergs fiske och bollar lite med honom. Det slutar med att vi inte kan åka någon annanstans än tillbaka till Nästelströmmen. Det magiska fisket där från gårdagen ligger färskt i minnet och vi hoppas ju såklart på att få uppleva detta igen. Men på vår vandring ut till vår ”hotspot” ute i strömmen så märker vi att det är djupare och betydligt mer strömt runt benen. Det är nästan lite obehagligt och vi beslutar oss för att inte ta några risker. Det visar sig att kraftverket har släppt på mycket mer vatten och det är runt 70 kubik nu. Det är absolut inget att rekommendera att vandra ut i strida strömmar om man inte känner sig helt säker och är minst två stycken.
Vi får byta taktik och jag går nedströms och börjar nymfa av de lite mer snabba strömmarna. Det visar sig vara ett bra drag och jag kan snabbt plocka ett par riktigt fina harrar. Peter tar även han ett par fina harrar och det visar sig ännu en gång hur viktigt det är att hantera och testa nya metoder för att ”knäcka koden”. Efter ett antal harrar så får jag dessutom en liten öring, ingen troféfisk alls men denna fisken gör att även jag kan bocka av min trippel här. Harr, röding och så öring en klassisk trippel i fjällen.
En helt underbar och fantastisk resa är till ända. Vi har haft fantastiskt trevligt och bra fiske, ätit god mat och druckit gott. En resa som jag längtat efter under många år men som nu äntligen blivit av lite tack vare förändrade familjeförhållanden. En resa som Peter verkligen behövde för att samla sina tankar och bearbeta sin sorg. Peter är en fantastiskt fin vän, tack för din vänskap och tack för oförglömliga minnen.
Med laptopen i knäet sitter jag framför brasan en av få fördelar med att det börjar bli mörkare och kallare är att kunna sitta framför brasan och känna värmen från kaminen. En annan fördel är att gäddsäsongen sätter igång på allvar igen.
Just nu så blåser det ordentligt utanför husets varma väggar, det smäller och dunsar i altantaket. Det knakar och viner i det gamla trähuset när byvindarna sveper in och hugger tag i huset. Men likväl så kan jag bara tänka på att komma ut och stå där längs kusten igen för att nå ut med mina flugor till de hungriga gäddorna.
Med dessa vindar så är det också ett ordentligt högvatten, t om extremt högt för tillfället. Detta resulterade i ett spontant fiskepass något som inte sker så ofta för min del längre. Min kusin och vän Tommy hörde av sig han var sugen på att testa ett närliggande ställe som vi haft mycket bra fiske vid under flera år men sista tiden har det inte alls varit detsamma där längre. Om det bara är en slump, på grund av Östersjöns allmänna tillstånd eller kanske pga det ökande antalet sälar i området låter jag vara osagt. Vi är dock inte riktigt redo att släppa detta stället utan gav oss ut mitt i veckan efter våra 7-16 jobb för att testa. Vi hinner åtminstone med en timmes effektiv fisketid innan solen går ned. När vi kommer ned till vår gamla favoritvik möts vi av ett rejält högvatten som förväntat men så här högt vatten har jag nog aldrig tidigare sett här. Det blåser så där lagom mycket, kanske inte optimala vindar. Nordliga kalla vindar men de har blåst så ett par dagar nu och det har varit väldigt högt vatten i över en vecka nu. Ihållande väder och vattennivå brukar vara en förutsättning för bra fiske. Snabba och kraftiga förändringar åt ena eller andra hållet är sällan bra det har jag lärt mig genom åren.
Tillbaka till fisket. Det blåser lagom mycket, inga konstigheter att kasta fluga i denna vinden. Tommy kör spinn och täcker ytor medan jag går strandnära för att fiska grunt med mina flugor. Temperaturen känns perfekt ca 10 grader i vattnet, mulet och ytan bryts av lite lätta krusningar från vinden. Det känns riktigt hett, det kommer smälla när som helst känner vi.
Här får man normalt eller åtminstone förr ganska snabbt svar på om det var fisk inne i form an en virvel, följare eller hugg. Men ingenting händer. Vi kan inte förstå varför, det måste bara vara fisk inne nu. Vi försöker hitta anledningar till varför inte det står någon fisk här, förutsättningarna är ju perfekta. Men så plötsligt så händer det. Jag lägger in ett kast där det är riktigt grunt, här är det i vanliga fall land. Men tack vare högvatten så är det väl ca 40-50 cm djupt vatten här och riktigt högt gräs. Flugan landar och jag hinner knappt ta hem min fluga förens jag ser den där berömda plogen bakom flugan. Någonting stort närmar sig från land och ytan bryts av några rejäla plask. Mothugget sitter och jag känner direkt att detta är en bra fisk. Så likt Snoken i PikeFight skriker jag på Tommy – Bättre fisk, bättre fisk!
Denna gäddan beter sig inte alls så som de gäddor jag fångat tidigare gör, den drar iväg i flera långa rusningar och tar lina, mycket lina. Jag kämpar på en bra stund med den, åtminstone känns det som det och när den väl närmar sig mig ser jag att det är en riktigt bra fisk. En av de större jag fått på fluga, kondisen är brutal. Jag försöker ta mig in på grundare vatten för att landa denna ”krokodil” till fisk då det inte känns helt bekvämt att landa den på midjedjupt vatten där jag drillat fisken.
Särskilt inte efter förra helgens incident när jag var ute och fiskade abborre med Eric. Då en gädda tog betet och svalde den djupt, vi fick ”operera” och fisken skakade till och medan jag höll upp munnen på den så fastade min tumme i en gäddtand. Det blödde rejält och lär lämna ett fint ärr när det väl läkt ihop ordentligt.
I övrigt så gav den turen förutom gädda och sargad tumme några fina abborrar. Eric visade vägen som vanligt med en riktigt fin borre strax under 2 kg.
Så med det färskt i minnet så kändes det bättre att landa den där jag hade bättre kontroll. Flugan satt perfekt och var lätt att kroka av, flugan var för övrigt en grå/vit fluga som jag inspirerats att binda efter sett en av Anders Bergströms fina alster i FB-gruppen ””. En brutal fisk på 101 cm i fantastisk kondition. Efter några snabba bilder får denna vackra fisk åter simma tillbaka. Vikt på den har jag inte då jag extremt sällan väger fisk. Detta för att minimera behandligen av fisken men också för att vikten oftast inte har så stor betydelse för mig. Det vi kan konstatera är att det var en riktigt fin fisk och ska vi våga oss på en gissning så skulle jag säga mellan 8-9 kg. Jag tror inte den var uppe på 10 pannor men inte långt därifrån.
När denna fantastiska varelse åter simmat tillbaka så är solen på väg ned och vi hinner inte med mycket mer fiske. Tommy har något hugg men mer än denna fisken blir det inte denna gång. Men vi är ändå båda nöjda med dagens korta pass, det är inte varje dag man ser en gädda av denna kalibern. Nu är hösten här och nästa helg bär det av till Åland tillsammans med Peter, det skall bli riktigt spännande!
Peter och jag har under de senaste åren jagat regnbåge och öring på många olika platser i vårt land på jakt efter den ”perfekta” fisken. Vad den perfekta fisken är för oss är nog väldigt olika från person till person. Många vill ta en så tung fisk som möjligt eller kanske så lång som möjligt. För vår del, framförallt när det kommer till regnbåge så är det att hitta de där fiskarna som påminner så mycket som möjligt om en vild fisk. En prickig varelse med perfekta fenor i god kondition, lagom långa och slanka fiskar. Givetvis är det extra kul om det är en större fisk men inte då på bekostnad av kvalitén. Put and take fiske har ett många gånger ofötjänt dåligt rykte om fenskadade pelletsfiskar som enbart är höga och snabbt odlade i trånga utrymmen. Visst har vi stött på sådana men det är inte sådana fiskar vi letar efter.
Jag fick för snart ett år sedan nys om ett ställe norr om Oskarshamn som hade kanonfina fiskar som fått simma ostört och fritt i gamla stenbrott. En annorlunda miljö att fiska regnbåge i. Stenbrottet flugfiske erbjuder fiske efter öring och regnbåge utav bästa kvalité och här simmar fiskarna i friskt vatten i de gamla stenbrotten. Fisket som bedrivs här är enbart catch and release och fisket sker enbart via bokning på så vis kan det hållas ett lågt fisktryck.
Vi möter upp Andreas som driver Stenbrottet tillsammans med Sarah. Andreas som är en duktig flugfiskare själv och har jobbat med guidning under flera år. Man märker snabbt att detta är en man som brinner för sitt fiske och sina fiskar. Han delar med sig av deras visioner och planer, det låter minst sagt spännande.
Första dammen som vi skall fiska i är svåråtkomlig från land och vi hoppar snabbt i våra flytringar som Andreas rådde oss till att ta med. Stenbrottet är djupt och det är stora ytor för fisken att hålla till på. Vi paddlar omkring i ca en timme utan resultat så vi bestämmer oss för att pröva den andra dammen.
Här är det enklare att fiska från land även om det bjuder på en del höga höjder och minst sagt annorlunda fiske. Snart börjar vi se att det börjar vaka och Peter kan snabbt kroka en fantastiskt vacker liten öring. Härligt med dagens första fisk. Vi står nu båda tillsammans uppe som på en klippa. Det är säkert 4-5 meter ned till vattnet och vi har sett flera fiskar som vakar här utanför. Hur vi skall landa fisken om vi krokar på någon, ja det funderar vi inte mycket över. Goddard caddis blir valet av fluga, en fluga som alltid brukar leverera särskilt i sämre ljus som det börjar bli nu när solen sakteliga börja gå ned. Jag missar några fina vak varav en regnbåge som bryter vattenlinjen och flyger upp i luften när den tar min fluga. Tafsen smäller av och vi kan konstatera att det var nog en av sjöns större fiskar. Snart har Peter krokat ännu en fisk, svårt att tro att det inte var så många år sedan som han började fiska med torrfluga. Redan nu sätter han nog fler mothugg än vad jag lyckas med trots att jag har betydligt fler års erfarenhet av torrflugefiske. Fisken lyckas landas från en liten klippavsats längre nedanför. Snart skall det lossna även för mig. Jag lyckas landa en kanonfin öring på en Goddards caddis som är en favorit bland torrisarna. Solens sista strålar för denna dagen når oss och allt eftersom ljuset minskar desto mer fisk får vi. Vi landar ett antal fina fiskar till innan det är allt för mörkt för att kunna fiska. Framförallt är det öringen som är aktiv och svart wolly bugger är stekhett så här framåt kvällningen.
Vi tackar för oss och Stenbrottet flugfiske är verkligen något för den som söker fiske efter fisk av yttersta kvalité och ett annorlunda fiske från hög höjd.
