-
När gränser suddas ut
I sjukhusvärlden är det lätt att hitta ”vi och de.” Vi personal, de där patienterna. Vi sjuksköterskor, de där läkarna. Sjukvården rymmer uppdelningar av olika tillhörigheter, det finns även en tydlig hierarkisk struktur i hur vården är uppbyggd. En tillhörighet som skapar gemenskap, förståelse, omsorg och trygghet är gott. En struktur som ger ordning, rättvisa…
-
”Keeping our humanity”
För någon vecka sedan blev jag inbjuden till en konferens och genom en zoom-länk hoppade jag in en stund på ett seminarium, så där som det enkelt går att göra nu när det mesta blivit digitalt. Jag hamnade i ett samtal mellan religiösa ledare från olika delar av världen som delade erfarenheter av hur Covid-19…
-
Helt plötsligt blev allting tråkigt
Hur ofta har vi tråkigt egentligen? Hur ofta har jag tråkigt? Våra barn hade nog svarat att det är tråkigt oftare än jag svarar. Jag har nog egentligen aldrig det riktigt tråkigt. I vanliga fall. Jag älskar mitt jobb, har aldrig känt av söndagsångest. Jag trivs i mitt hus, i samhället jag bor och lever nog…
-
Det viktiga mänskliga mötet
När jag ser tillbaka på året som gått ser jag, att arbetet under pandemin har inneburit att vi har behövt uppfinna hjulet under körning. Metoderna fanns inte, verkligheten stämde inte överens med kartan, vi fick ta oss fram i okänd terräng. Allt försvann, strukturen, inga hållpunkter, men nu efter ett år upplever jag att arbetet…
-
Diakonins ledstjärna – flexibilitet
2020 blev som för många andra ett år där vi möttes av en ny vardag, ett år där diakonins ledstjärna – flexibilitet – fick följas hela vägen. Söndagen den 15:e mars, det är första dagen på något som kom att bli ett mycket märkligt år. Pandemin hade börjat komma på allvar även i vårt område,…
-
#Kristus är uppstånden
Kristus är uppstånden – ja han är sannerligen uppstånden! I år ekar ropen ensligt i våra kyrkor. För vi kan inte mötas om inte i väldigt små sammanhang. Vi längtar efter att få mötas och fira påsk och i jubel få ropa vårt påskrop. Få mötas över generationsgränser och låta barnbarn krama äldre. Vår längtan…
-
Vem kunde väl ana…?
Att viruset drabbar lika, även mig, och utgången är oviss.Att skyddsutrustning skulle bli hårdvaluta.Att ovissheten om arbetsinkomst och orderingång skulle bli en realitet för många. Att hemmakontoren skulle dammas av och skolundervisningen förvisas till sängen där pyjamasklädda elever halvt liggande försöker hänga med i lärarens zoomföreläsning. Att livszonen för människor över 70 år skulle begränsas så starkt att det…