Tankar inför alla själars dag
Slutet av Oktober. På många håll i Sverige är det disigt, grått och enligt vissa brukar vädret vara sämst den här tiden på året. Ännu har inte adventsljusen tänts. Ännu har inte året vänt mot ljusare tider. Det är under denna tid som vårt fokus riktas åt ett håll som fyller många med ännu mer nedstämdhet.
Under allhelgonahelgen besöker människor i stora skaror kyrkogårdar och begravningsplatser. Även om gravlyktor och andra ljus får lysa upp i väntan på advents- och jultiden är det för många en tid av sorg och saknad. Skälen att besöka en grav är säkerligen skiftande. Så också känslorna inför närheten till sorg och saknad.
Men upplevelsen av alla ljuslågorna fyller ändå många med hopp. Därför passar det bra att temat för söndagen efter Alla helgons dag är: ”Vårt eviga hopp”. De tre orden talar om framtidstro. Om ett liv som är starkare än döden. Ordet ”hopp” gör det, utan att tvärsäkert veta. Men ändå med trosvisshet. Det kristna hoppet är inte grundlöst. Det är ett trotsigt hopp. Ibland mot alla odds.
”Jag skall öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk” säger Gud själv till oss denna söndag. Vilken vågad tanke. Ordet gravöppning ger många olika associationer – både bra och dåliga. Men tanken på att Gud själv har förmåga att ge liv till det som är dött – den är inte bara vågad. Den går emot det mesta av det vi ofta kallar sunt förnuft.
Just detta är grunden för vårt hopp. Det hopp som finns hos många, som besöker en grav denna helg. Hoppet om återseende. För i gränslandet mellan död och liv fungerar inte våra vanliga räknesätt och tankefigurer. Kan det vara så fantastiskt att den Gud, som blev människa och levde med oss, Jesus, har förmåga att lura själva döden på sitt byte?
Det är exakt vad kyrkan tror och hoppas. Vi alla – oavsett hur vi beskriver vår relation till Gud eller till kyrkan – inbjuds denna helg att vara med och hoppas. Hoppas att också vi får vara en del av det som ska ske när Gud säger till oss: ”Jag ska fylla er med min ande och ge er liv”.
Redan nu får vi inleda denna livgivande relation med Gud. Ett sätt är att vända sig till Gud i bön:
Gud, Du som genom Jesus gjort en väg genom döden.
Hämta upp mig – redan nu – ur allt som har med död att göra.
Fyll mig med liv och låt mig få bidra till att andra också får uppleva livet i sin fullhet.
Amen.
Anders Göranzon
präst
Lämna ett svar