-
Vad jag lärt mig om sorg efter tretton år som präst
Jag är en nybörjare på sorg. Jag har visserligen varit präst i 13 år, talat med många sörjande och lett många begravningar men jag känner mig ändå som en nybörjare. Nu har jag själv blivit drabbad av sorg i familjen på ett sätt som jag aldrig tidigare varit med om då min pappa och min syster dött på kort tid.…
-
Distansens sorg
Jag har en vän som dog för många år sedan. Jag tänker inte på henne varje dag längre, men två gånger i år har jag påmints om henne. Bland annat när jag städade en låda och bestämde mig för att läsa igenom gamla brev från henne och hennes dödsannons. Det är 25 år sedan hon…
-
Soppa med mormor
Jag åt tomatsoppa här om kvällen, sådär färdig som det bara är att hälla upp i en kastrull och värma på. När jag åt soppan så påmindes jag av min mormor. Jag minns hur hon brukade be mig köpa med den ibland och hur vi ibland åt den tillsammans vid hennes vardagsrumsbord. Vi åt och…
-
Hur långt lyser ett gravljus?
Hon rör så mjukt hon kan vid gravstenen, det är hennes sons gravsten. Den är hård och skrovlig. Hennes hjärta är också hårt och skrovligt denna dag, när hon är här för att tända det sjuttonde allhelgonaljuset för honom. Hennes röst är skrovlig när hon viskar ”jag älskar dig”. Då, nu, alltid. Kärleken tar inte…
-
När färgerna kommer tillbaka
Du har bott i natten. Det är där du känt dig mest hemma, kanske för att nattens brist på färg liknar sorgens brist på färg. Allt är olika dunkla nyanser mellan grått och svart. Natten är din. Silkesmörker, sidensvärta, sammetsnatt. Sorgen gör dig illa, men den har en tröst: natten. Mörkret. Du tar emot kvällsstunden…
-
Svaga ljus, starkt trots
Ljusen på kyrkogårdarna den här helgen lyser i natten, värmer i kylan. Varje låga ett minne, varje tändning en ritual. Varje sörjande en kämpe i den långa, mörka, svåra kampen mot mörker och meningslöshet. Ljusen flammar där, mitt ibland alla döda. Svaga i lågan men starka i trotset. En proteströrelse för sörjande. Du (du, vem…
-
Sorgens ögon
Det är snart allhelgonahelg, när de sörjande firar högtid, när de sargade känner gemenskap. Jag går på kyrkogården en onsdag i början av november, för att påminna mig själv: Döden, döden, döden. Detta är en tröstande plats för mig. Så jag går på kyrkogården, andas ut den sorg som annars inte syns, andas in lättnad.…
-
Din bundsförvant är tiden
6:e november Tiden läker inte alla sår, men Tiden väntar in dig. När Tiden är inne lyser något upp dunklet. Och en dag ska du märka att du skrattar igen, och att detta nya skratt är en gåva att glädjas åt. När Sorgen flyttar in, kommer hon med två systrar och en portvakt. Systrarna är…
-
Hoppet finns här och nu, hur mörkt det än blir
Vi är ute vid gravarna denna helg och tänder ljus. Kyrkogårdarna fylls med gravljus och förvandlas i höstmörkret till ljushav. Våra liv på jorden ristas in på en gravsten. Vi pysslar med gravarna och tittar upp mot himmelen. Vad kommer det bli av oss? Denna helg är också helgonens helg. Helgon var de som levde…
-
Tre ord om framtidstro
Tankar inför alla själars dag Slutet av Oktober. På många håll i Sverige är det disigt, grått och enligt vissa brukar vädret vara sämst den här tiden på året. Ännu har inte adventsljusen tänts. Ännu har inte året vänt mot ljusare tider. Det är under denna tid som vårt fokus riktas åt ett håll som…
