Till innehåll på sidan

Författare: Charlotte Frycklund, präst

  • När stjärnorna viskar
    Charlotte Frycklund, präst

    När stjärnorna viskar

    Det är natt, och du har vant dig vid att det är natt, men det är inte riktigt ok att det håller på att bli morgon. För så länge det är natt, är det fortfarande igår, men när det blir dag, blir det måndag, och när det blir måndag börjar en ny arbetsvecka, och när…

    Läs mer


  • Följ fyrarna som du följer din frälsare
    Charlotte Frycklund, präst

    Följ fyrarna som du följer din frälsare

    Den som ska ut och nattsegla måste ge sig av innan skymningen. När skymningen kommer, blir det för mörkt, och du kommer inte ens att komma ut ur din hemmahamn, ut till fyrarna. Och utan fyrar kommer det inte att gå. Så sov en stund på eftermiddagen, och packa mycket kaffe. Några mackor? Ja, varför…

    Läs mer


  • En dag ska alla murar falla
    Charlotte Frycklund, präst

    En dag ska alla murar falla

    En dag ska alla murar falla.Den tunna men stålskarpa muren mellan det gudomliga och det vardagliga.Den hårdcementerade muren mellan det Gud säger och det jag hör.Den svårpenetrerade muren mellan oss och andra.Alla murar ska falla den dagenoch ur röran ska världen spira på nytt. En dag ska alla murar falla.Språkliga murar.Personliga murar.Psykologiska murar.Murar mellan de…

    Läs mer


  • Molnperspektiv
    Charlotte Frycklund, präst

    Molnperspektiv

    Oväntat nog sitter jag på ett fluffigt moln, högt ovanför jordens vanliga vardag, och försöker se på världen med Guds ögon. Jag ser på grodorna, på storkarna, på girafferna – alla djur skapade av vår Herre med kärlek och fantasi. Jag ser på allt vackert i naturen, alla gåvor Gud ger oss till skönhet och…

    Läs mer


  • Kaosböner
    Charlotte Frycklund, präst

    Kaosböner

    Jag försöker verkligen stilla ner mig för att be. Jag vet att det är bra för mig, för min kontakt med Gud. Jag har sökt upp en stilla plats. Tagit fram min Bibel. Stängt av min telefon. Sätter på den igen, för att spela någon lugnande, kristen musik. Stänger av alla andra notifikationer. Så. Nu…

    Läs mer


  • Din ängel väntar bakom ett hörn
    Charlotte Frycklund, präst

    Din ängel väntar bakom ett hörn

    Ängeln är redan på väg mot dig. Hon har packat sina änglaförnödenheter: glansmedel för vingarna, och harpan. Hon vet att det kommer att ta några timmar, att de himmelska färdvägarna är långsammare än vad människor ibland tror. Men hon vet också att hon kommer att komma fram i precis rätt tid. För det gör alla…

    Läs mer


  • Monsterhögarna
    Charlotte Frycklund, präst

    Monsterhögarna

    Du kämpar dig igenom dagarna, och det är sannolikt att ingen vet vad du går igenom.(De går igenom egna saker, kanske samma, men på något sätt delar vi aldrig detta med varandra.)Du vaknar, tvingar dig till köket för en kaffe.Det är dags att gå upp nu, du måste.Du måste ta dig genom dagen.Du tittar kanske…

    Läs mer


  • Värdshusvärdens aftonbön
    Charlotte Frycklund, präst

    Värdshusvärdens aftonbön

    Gud, jag ber för kvinnan i stallet. Kvinnan som jag sade att jag inte hade rum för. Kvinnan som fick föda sitt barn bland djuren. Jag ber för henne, Gud, för jag är orolig för henne och barnet, och orolig för att jag inte bjöd in henne här. Jag har ju själv fött barn, Gud,…

    Läs mer


  • Den svåra konsten att bana väg
    Charlotte Frycklund, präst

    Den svåra konsten att bana väg

    Bana väg för Herren, sade de.Det var som att orden lyste i mitt hjärta.Jag ville. Jag ville bana väg. Jag ville fixa. Jag såg mig själv som en proffsig curlingspelare en som som sopade isen renså att Gud skulle komma,skulle nå sitt mål. Jag började hemma.Det är ju där man ska.Jag förberedde. Städade.Köpte gåvor.Bjöd in…

    Läs mer


  • Att få bli sig själv
    Charlotte Frycklund, präst

    Att få bli sig själv

    Jag var den töntiga på högstadiet, hon som hängde i kyrkan, tyckte att höga ljud och mycket människor var jobbiga. Jag var lillgammal och ganska rädd för många saker och så fastnade jag i något slags gränsland. Jag var inte riktigt mobbad, men inte heller riktigt med. Det var mig man himlade med ögonen mot,…

    Läs mer