Till innehåll på sidan

Författare: Charlotte Frycklund, präst

  • Dagen då tacksamheten faller
    Charlotte Frycklund, präst

    Dagen då tacksamheten faller

    En dag ska du lägga av dig alla krav.  Det kommer att vara en mörk dag. En sådan dag som du tror att du inte kommer att orka igenom, som du inte vill orka igenom. En dag när mörkret tar ifrån dig orken. Det blir som att allt som skyddar dig bara trillar bort.  En…

    Läs mer


  • Meditation över en död spindel
    Charlotte Frycklund, präst

    Meditation över en död spindel

    Det ligger en död spindel på vårt hallgolv. Det brukar det inte göra, eller det tror jag inte i alla fall. Vi har just flyttat in i ett nytt hus. En stor och vacker prästgård. Kanske tillhör döda spindlar vardagen. Det får vi lära oss så småningom. ”Det gör inget” säger min femåriga son som…

    Läs mer


  • Ska inte kristna vara snälla mot varann?
    Charlotte Frycklund, präst

    Ska inte kristna vara snälla mot varann?

    Det var en gång en mamma som satt och stirrade på facebookflödet i den nya grupp hon precis gått med i. Gruppen hette Kristen tro för nyfikna, men nyfikenheten hade övergått i chock. De i gruppen sade förfärliga saker till varandra. Hennes tidigare värld på nätet hade nämligen rört sig bland ”funkisföräldrar”, föräldrar till barn…

    Läs mer


  • Augustis Gud
    Charlotte Frycklund, präst

    Augustis Gud

    Jag tror på augustis Gud:den Gud som vetatt sommarstressen har sin tidoch höstrutinerna sin. Jag tror att Gudinte kan sova på nattenutan vakar med dig igenom din oroför allt det som ska hända dig i höst. Jag tror på en Gud somhar egen erfarenhet av att livet är trasigtoch, liksom du, vetatt ett pussel som…

    Läs mer


  • Klarsynens ögonblick
    Charlotte Frycklund, präst

    Klarsynens ögonblick

    Varför kan jag inte se dig klart, Gud? Om jag bara kunde det, om jag bara kunde få fatta, åh, vad jag skulle vara bra att ha, för dig alltså. Om jag bara kunde hålla dig, så att säga, i mina händer, titta på dig från alla håll, då skulle jag vara din bästa hjälp…

    Läs mer


  • Molnens bilder
    Charlotte Frycklund, präst

    Molnens bilder

    Jag vill vara kvar i det här ögonblicket för alltid, allt känns så självklart,  sa hon när hon samtidigt tog tag i handen bredvid henne.De låg och kollade upp mot himlen där sommarmolnen svävade förbi. De hade sett moln i massa former. Ett som såg ut som en enhörning som galopperade förbi, ett som ett…

    Läs mer


  • Charlotte Frycklund, präst

    Vilken är din dialekt?

    Någon som ville trösta sin vän i kris hade en bra formulering efter att ha lyssnat på vad krisen verkade handla om: Behöver du tröst, eller lösning? Då fick den som hade krisen säga vad den behövde. Båda fick en bättre möjlighet att låta stunden bli någonting konstruktivt i den svåra situationen. Att få höra…

    Läs mer


  • Saker med Gud som irriterar mig
    Charlotte Frycklund, präst

    Saker med Gud som irriterar mig

    Gud försvinner. Du ser honom bokstavligen lämna, inte bara dig, utan hela jorden. Han som du följt, trott på, lämnat allt för, han som du sett dö och uppstå. Han bara försvinner. Han lovar att det kommer en hjälpare, men han ger sig av. Är inte kvar. Lärjungarna upplevde det – det är det vi…

    Läs mer


  • Med Guds glasögon
    Charlotte Frycklund, präst

    Med Guds glasögon

    Har du någonsin fått på dig ett par glasögon som du verkligen, verkligen behöver? Jag minns så väl i fjortonårsåldern när jag fick mitt första par. Den överväldigande känslan var avslappning – alla de små musklerna som fått mina ögon att kisa fick alla vila på en och samma gång. Jag kunde se bra utan…

    Läs mer


  • Vad ropar en snögubbe?
    Charlotte Frycklund, präst

    Vad ropar en snögubbe?

    En röst ropar i öknen. En ensam röst. En röst utan hopp om att bli hörd. En röst, som när den ropat färdigt, kan försvinna in i tystnaden utan att någon vet att den ropat, utan att någon hört eller reagerat, utan att någon fört budskapet vidare. Det är Johannes som ropar, men om ingen…

    Läs mer