Meditation över en död spindel

Det ligger en död spindel på vårt hallgolv.

Det brukar det inte göra, eller det tror jag inte i alla fall. Vi har just flyttat in i ett nytt hus. En stor och vacker prästgård. Kanske tillhör döda spindlar vardagen. Det får vi lära oss så småningom.

”Det gör inget” säger min femåriga son som står tillsammans med mig i hallen och tittar på spindeln. Jag väntar spänt på vad som kommer härnäst. Jag oroar mig lite för att det kommer en utläggning om att djur inte är viktiga och att den döda spindeln därför inte spelar någon roll. Min lite tv-skadade hjärna har sett för många avsnitt av diverse kriminalserier för att inte börja koppla ihop våld mot djur med framtida våld mot människor.

Eskalering kallas det visst. Absurd tanke? Absolut, välkommen in i mitt huvud. Men det kommer något helt annat från den femårige sonen.

”Det gör inget. När man dör kommer man till himlen. Då får man träffa Jesus och det är ju bra.”
Mitt hjärta gör ett litet glädjeskutt. Tack gode Gud för detta.

Samtidigt så börjar tankarna snurra. Vad ska jag svara? För visst gör det något att någon dör? All smärta och saknad som det innebär för de som lever kvar gör något. Förlorade möjligheter och ouppfyllda drömmar gör något. Alla samtal som jag fört vid köksbord hos änkor och änklingar, svårigheten i att hitta ord och bilder som bär i en begravningsgudstjänst, allt det vittnar om att det gör något när någon dör.

Och är det verkligen så enkelt? När man dör kommer man till himlen och får träffa Jesus? Den som läst lite teologi vet att det är en snårig och mångfacetterad del av tron. Där är det lätt både känna upptäckarglädje och bävan mitt i alla teorier och läror. Där finns vackra begrepp och komplicerade tankegångar som tar sina utgångspunkter så väl bibeltexter som filosofiska strömningar. Några av den kristna historiens största tänkare har försökt att ge en vattentät argumentation kring frågorna kring frälsningen och himmelriket men ingen verkar ha lyckats än.

Både döden och livet, som är söndagens tema, är mer komplicerade än att det tillåts rymmas i min sons uttalande, det vittnar väl både söndagens bibeltexter och den allmänna erfarenheten om. Eller behöver det kanske inte vara så?

”Var inte rädd, bara tro!” säger Jesus i evangelietexten.

Så stillas min hjärnas många frågor. Kanske kan det, mitt i livets gråskalor och teologins nyansrika reflektioner, ändå bara få vara så enkelt. Ibland kanske vi kan få vila i något så enkelt som att Guds nåd är så ofattbart stor och omfattande. Vila i att när man dör så kommer man till himlen. Då får man träffa Jesus och det är ju bra.
Om min femårige son har rätt så gäller det en död spindel på golvet i en prästgårdshall. Då gäller det oss också.