-
Döden, döden, döden. Så sägs det att Astrid Lindgren inledde vissa samtal. Det är befriande på något sätt, att hon satte ord på det som många har svårt att tala om. Ett ord som får människor att rygga tillbaka eller helt enkelt att bli obekväma. Det blir väl lätt så, att vi inte vet var…
-
”Alla behövs, oavsett om vi bär svart kostym eller trasig t-shirt”
ag tror det är destruktivt att vilja ställa oss mot varandra. Glöden behövs. Tryggheten behövs. Frågorna behövs, svaren likaså. Poängen med församlingens spretighet och mångfald är ju just den: alla behövs med våra olika gåvor, olika erfarenheter. Oavsett om vi bär svart kostym eller trasig t-shirt.
-
Att få modet att lyfta blicken
Det är kväll i vårt tält. Mörkret har lagt sig och vi har krupit ner i våra sovsäckar. Efter en ovanligt varm sommardag har vädret slagit om. Nu ylar vinden, haglet smattrar hårt mot tältduken, och flera öronbedövande åsknedslag skakar marken omkring oss. Det är rätt skrämmande att vara där i stormens öga. Ett av…
-
Kom!
Det är just det som det handlar om: att våga lyssna på den som ropar ”Kom”. Då blir jag funnen och får hitta något. En uppgift, en kallelse, en mening. Ibland är det barnet, konfirmanden, vännen, kollegan – men genom alla rop kan vi höra honom som vandrade där längst stranden.
-
Tankar i midsommartid
Naturen är så vacker i midsommartid, tänkte Josefin. Mitt i allt detta satt hon själv och kände sig trasig. Gud har skapat så mycket fantastiskt, blommorna, träden, molnen, friden. Och så hon själv. Det var samma skapare som gjort alltihop. Josefin hade inte tänkt på det tidigare för hon hade under så lång tid tänkt…
-
Förlorad och återfunnen
Det värsta jag någonsin har förlorat är inte en fysisk sak utan min tro på Gud, den som jag fann som barn och kunde sätta ord på som 14-årig konfirmand. När jag var ung vuxen kom annat att bli viktigare än min relation med Gud och jag började glida alltmer ifrån den som tidigare varit…
-
Familjefrid
Det händer ibland att jag försöker vara så tyst och stilla som möjligt i mitt eget hem. Då gör jag mitt bästa att inte märkas, att inte höras, att knappt andas. Det händer de gånger när mina två barn leker tillsammans utan att någon gråter eller skriker. De är fyra och sex år gamla och…
-
Molnperspektiv
Oväntat nog sitter jag på ett fluffigt moln, högt ovanför jordens vanliga vardag, och försöker se på världen med Guds ögon. Jag ser på grodorna, på storkarna, på girafferna – alla djur skapade av vår Herre med kärlek och fantasi. Jag ser på allt vackert i naturen, alla gåvor Gud ger oss till skönhet och…
-
Gud är på ängen
Ibland tänker jag att Gud ser på mänskligheten som en äng, en vacker äng fylld med alla sorters blommor och blad. Ja, eller om det är jag som tänker på mänskligheten så, för det gör det lättare att uppskatta andra människor – som vackra pa sitt eget vis, som delar av nagot större. Något som…
-
Glad som en hund
Jag har nog så länge jag kan minnas haft en förkärlek till djur och natur. Mycket av Guds fantastiska skaparförmåga och Guds kärlek till sin skapelse kan jag förnimma och uppleva i naturen och hos djuren, kanske specifikt hos en liten hund vid namn Frank. Så vägen till livet – den måste väl sträcka sig…
