Till innehåll på sidan

Kategori: 3:e söndagen efter trefaldighet

  • Förlorad och återfunnen
    Redaktör

    Förlorad och återfunnen

    Det värsta jag någonsin har förlorat är inte en fysisk sak utan min tro på Gud, den som jag fann som barn och kunde sätta ord på som 14-årig konfirmand. När jag var ung vuxen kom annat att bli viktigare än min relation med Gud och jag började glida alltmer ifrån den som tidigare varit…

    Läs mer


  • Ovärderligt
    Catharina Carlsson, präst

    Ovärderligt

    Kan du minnas när vi fortfarande hade mynt i plånboken? Innan Swish och kortbetalningar. Eller har du fortfarande mynt i din plånbok? Kan du föreställa dig att tappa greppet om plånboken och tappa ut mynt över hela golvet? Hör du ljudet av mynten som faller och rullar iväg. Du suckar djupt och börjar samla in…

    Läs mer


  • På många vis
    redaktor

    På många vis

    Ibland känner jag mig bortkommen som på en flygplats jag aldrig varit på förut. Skyltarna med information som fladdrar förbi och utrop ger ett intryck av ett maskineri som alla är införstådda med. Själv känner jag mig som en utböling som ingenting begriper. Vissa dagar är hela livet på det sättet. Jag känner mig förlorad…

    Läs mer


  • Vem tröstar dig?
    Charlotte Frycklund, präst

    Vem tröstar dig?

    Jag har varit kyrkvärd sedan 1993. Janne blev kyrkvärd 1976. Och ingen av oss sade någonsin emot honom. Aldrig. Inte förrän en kväll. Det var kyrkvärdssamling och Janne höll i den som vanligt. En sak med Janne: Han tyckte inte att lesbiska passade i kyrkan. Inte i hans kyrka i alla fall. Så han gillade…

    Läs mer


  • Charlotte Frycklund, präst

    Sagan om ringen

    Nej! Ringen satt inte på hennes finger! Förtvivlat rafsade Karin igenom handväskan, som om ringen hade kunnat trilla av fingret och hamna där. Det hade den naturligtvis inte. Hon gick tillbaka in på caféet där hon just suttit, letade runt bordet, frågade i kassan, bad andra kunder om ursäkt när hon kröp in under stolar…

    Läs mer


  • Redaktör

    Det är då Gud bär oss

    Kanske är glädjen aldrig så stor som när man återser eller återfår något som man trodde att man förlorat. Kanske är det en vän som man tappat kontakten med, någon man saknar men ändå inte förmår att söka upp. Men så en dag kanske det där mötet ändå sker. Det som varit ligger där i…

    Läs mer


  • Magdalena Wernefeldt

    Att välkomna den förlorade sonen

    För en tid sedan bodde en ungdomskör några nätter i vår gamla prostgård och sjöng i gudstjänsten på söndagen. Ett par dagar efter kom en iransk vän som bott i Sverige ett tag och frågade ”Hade dom inga föräldrar?” Först förstod jag inte riktigt frågan och han förtydligade; ”Har dom ingen mamma och pappa? Bor…

    Läs mer


  • Magdalena Wernefeldt

    Kom med i stolthetsparaden

    Tankar inför tredje söndagen efter trefaldighet 12 juni Vi kunde gått förlorade. Men Gud har letat och han har funnit. Det är glädje och det är fest. Vi har fått nytt liv tillsammans med Jesus Kristus. Det är många tankar som infinner sig i mitt huvud när jag ser rubriken Förlorad och återfunnen.Jag minns en…

    Läs mer


  • Magdalena Wernefeldt

    Vem är det som är förlorad? – 10 juli

    Det förlorade fåret, det borttappade myntet, den förlorade sonen. Tre (eller åtminstone två) välkända texter. Och vi är så vana att läsa de här texterna och sätta in oss själva i rollen som den som blir funnen. Vi har inte levt som vi skulle och är därför förlorade. Gud har sökt oss och funnit oss…

    Läs mer