De trodde att lärjungarna var berusade.
Det säger något, eller hur?
Folket i Jerusalem såg på spektaklet med nyfikenhet och förbluffning, men också avståndstagande och kanske till och med äckel. De skrattade åt dem, gjorde sig lustiga, medan andra undrade hur det kom sig att galiléerna plötsligt pratade en massa andra språk.
Inte ens då hade vi människor ord för det vi inte förstår.
Ibland funderar jag på om det är det som berättelsen om Babels torn handlar om. Människorna kunde prata om de stora tingen, de ting som ligger utanför här och nu, allt det där vi kallar andligt och religiöst, men de använde sitt språk till att bygga världslig rikedom och makt. De utnyttjade det religiösa språket för att bygga en hierarki, ett väldigt torn. Och när det hände tänkte sig människorna att makt var viktigare än rättvisa, hierarkier viktigare än liv. Och deras egna ambitiösa projekt viktigare än Gud.
I motsats till det handlar pingsten om att gå bortom våra språk och olika erfarenheter för att bindas samman av Guds ande till att berätta om en annan framtid – en där Jesus för alltid har besegrat makter och herravälden, där döden har mist sitt grepp. När pingstens under drabbar lärjungarna och de andra blir det inte språk och hudfärg och bakgrund som förenar, det blir helig Ande och livet som skänkts genom Jesus.
Det är svårt att förstå. Och även idag skrattas det åt dem som förkunnar allas lika värde, åt dem som förkunnar att Jesus gav sitt liv för hela mänskligheten. Men att förkunna det är att vara sann mot Jesus Kristus, som konstant tog den förtrycktes sida. Det är att vara sann mot helig Ande, som förenar människorna. Det är att vara sann mot Gud Fader själv, som skapade oss alla till sin avbild.
Det går faktiskt inte att tjäna Gud och Mammon samtidigt. Men Mammon vill att vi ska tro det. Vi uppmuntras till att shoppa oss glada, äta oss till gemenskap, dricka oss till smärtlindring, träna oss till hälsa. Våra pengar ska placeras, våra hem renoveras. Barnen ska underhållas, och relationen vårdas genom weekendresor och mys. Allt kostar. Allt handlar om att köpa sig hel och fri och lycklig. Och missförstå mig rätt – det är viktigt att röra på sig och äta och vårda relationer. Men ingen av de där sakerna kan ge mig evigt liv.
Babelstanken på våra liv som projekt som ger oss makt lever starkt ibland oss fortfarande. Om vi bara bygger lite till, köper lite mer, ska vi nog bli fria, ska vi nog bli gudar i våra egna liv. Men det enda det resulterar i är att vi sitter på topparna av våra torn, separerade från varandra. Pingsten ger en annan möjlighet. Riv tornen. Jesus uppstod för oss. Hans liv ger oss liv, och vårt liv kan ge andra liv.
Sen får de skratta åt oss hur mycket som helst. Kanske skrattar vi med dem. Glädjen är trots allt också ett tecken på helig Ande.
Maria Bergius, präst
Lämna ett svar