Jag heter ju Daniel, så jag har alltid levt mig in i berättelsen om Daniel i lejongropen. Det är lätt att identifiera sig med hans ångest. Det händer saker i mitt, och säkert i ditt, liv där vi har bett Gud om hjälp. Där vi symboliskt har bett Gud att stänga lejonets käftar, där vi försöker be om beskydd av Guds änglar.
Det finns en berättelse om en man som kommer till Gud, han börjar berätta för Gud om allt hemskt han har sett, han berättar om fruar som blir misshandlade av sina män. Män som blir mördade, barn som svälter i andra länder. Den orättvisa fördelningen av jordens resurser. Han berättar om alla orättvisor som han har sett i världen. Mannen avslutar med att fråga Gud ”Nå varför försökte du inte göra något åt situationen?” Gud ser på honom med tårar i ögonen och sa ”Det var precis vad jag skulle fråga dig.”
Kanske är det så att vi måste hjälpa varandra att stänga lejonens käftar. Dareios som skickade ner Daniel i Lejongropen bad själv ”Den Gud som du ständigt dyrkar må rädda dig”. Det är inte menat som en förolämpning utan kungen hoppas verkligen att Daniel skall överleva. Dareios kände sig tvingad att kasta Daniel i Lejongropen, men han ville egentligen inte. Hur ofta gör inte vi och andra saker som vi själva inte vill göra. Saker som vi vet kommer leda till mer lidande för andra människor. Men vi tänker kanske att ”det är ju så lite så det spelar ingen roll”. Vi köper de billiga kläderna, de billiga mobiltelefonerna, det billiga kaffet där vi inte är säkra på att folk inte har blivit utnyttjade. Du och jag vet om det som sker i andra länder, vi vet om vad som sker här i Sverige. Vi ser hur orättvisor breder ut sig på flera olika sätt.
Vi har en möjlighet att vara som Daniel och faktiskt stå upp för det som är gott, för alla människors lika värde. Våga säga ifrån, stå upp tillsammans och vara stolta över det vi tror på. Att vara stolta över att hjälpa andra människor. Jag är övertygad om att änglar finns. Jag är övertygad om att de vill hjälpa oss. Men jag är också övertygad om att vi måste ta första steget. Vi måste hjälpa i det lilla för att sedan kunna hjälpa i det stora. Daniel som kastades i Lejongropen blev en ändring för de övriga judarna som fick en möjlighet att tillbe sin Gud.
Dareios ber senare till Daniels Gud.
Han är den levande Guden, han som evigt förblir.
Hans rike går aldrig under.
Hans makt har inget slut.
Han räddar och befriar,
han gör tecken och under i himlen och på jorden:
Daniel har han räddat från lejonen.
Om du känner att lejonens käftar är runtomkring dig. Om du känner att du behöver beskydd av Gud och av änglar. Eller om du bara känner att du behöver prata med någon kan du alltid höra av dig till Jourhavande präst eller prästen/diakonen i församlingen där du bor. De kan be med dig och du kan få någon att prata med i en jobbig situation.
Daniel Jansson Brask, präst
Lämna ett svar