Till innehåll på sidan
Maria Bergius, präst

Konsten att vara ofullkomlig

”Hämndfantasier”, försäkrar terapeuten, ”är väldigt naturliga. Till och med nyttiga.”

De sitter där, i hennes rum med de mjuka färgerna, och talar om livet. De ses då och då, prästen och terapeuten. Det är inte lätt att vara människa, och prästen har fått sig en hel del törnar i både privatliv och arbetsliv. Ett tag var utmattningen nära. Ett tag grät prästen varje dag. Och flera gånger var det andra människor som gjorde honom illa. Som baktalade, intrigerade, manipulerade. Och prästen skäms så förfärligt över att han lät det hända, att han inte kunde skydda sig.

Prästen sitter där med dåligt samvete över att hämndfantasierna är så vanliga, och så sköna. För en kristen (särskilt en präst?) ska ju inte hämnas. Ska vända andra kinden till. Ska ödmjukt bära smärtan. Eller? Visst är det så?

Ibland blir det tyst där i terapirummet. Ganska ofta när frågorna behöver vändas och vridas på, när prästen behöver finna svaren själv. Eller kanske lyssna till vad Gud viskar i tystnaden.

Det är inte lätt att vara människa.

Kanske känner du igen dig i den här situationen. Kanske handlar detta om dig, om mig, om någon annan. Inte helt och hållet, men kanske lite. Våra förebilder är så helgonlika (ja, i flera fall är de ju helgon, på riktigt), och vi strävar efter att vara så goda, så bra, så … fullkomliga. Strävar, och misslyckas allt som oftast grundligt.

Det känns lite lättare, tycker prästen, att faktiskt få erkänna allt det där hämndgiriga och fula han bär på. Att få sätta ord på vad smärtan gjort och gör. Att få vara arg och ledsen. Det blir lite lättare att stå upp.

Men hur blir det då med ”vänd andra kinden till”? Hur blir det med att vara fullkomlig som Gud? Hur blir det med att inte värja sig mot det onda?

Sanningen är väl att ingen av oss klarar av att leva upp till Jesus ord, inte helt och hållet. Ingen av oss klarar av att vara fullständiga. Ingen av oss kan vara god hela tiden. Att inse det är inte att ge upp, utan att inse att vi behöver hjälp. Vi klarar inte av det här ensamma. Ingen av oss.

Sinnesrobönen låter såhär: ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.” Det finns en visdom i att inse sin egen begränsning.

Terapeuten och prästen pratar mycket om det. Vad ligger på prästen att förändra och göra, och vad ligger utanför hans förmåga eller ansvar? Hur mycket är gott nog, om fullkomligheten är omöjlig att nå?

På väggen i terapeutens rum finns en broderad tavla, en sån där äldre människor ofta har. På den står det ”Gud låter sin sol gå upp över onda och goda”, och det är som att prästen andas ut när han ser den. Ja, det är en orättvis välsignelse. Solen går upp även över den som misslyckas, över den som sårats, över den som är illvillig, över den som längtar efter hämnd. Solen går upp över alla, Guds omsorg gäller alla. Även en vilsen präst.

Även dig, och mig, och den som sårat oss. Även om vi inte är fullkomliga. Även då.

Kommentarer

7 svar till ”Konsten att vara ofullkomlig”

  1. Profilbild för Robert
    Robert

    Track. Precis vad jag behövde läsa!

  2. Profilbild för Birgitta Olsson
    Birgitta Olsson

    Tack för fina ich tänkvärda ord från en som arbetat hela sitt liv inom Svenska kyrkan, men som tyvärr tillfogats stor skada av människor inom denna organisation.
    ”Hur många gånger ska jag förlåta min broder…..:

    1. Profilbild för Charlotte Frycklund, präst
      Charlotte Frycklund, präst

      Hej Birgitta. Jag beklagar verkligen att du skadats i mötet med människor i Svenska kyrkan. Det ska ju inte hända, men det händer. Och ja, nog finns det anledning att fråga sig ibland hur många gånger en ska förlåta. Tills dess får vi försöka stötta varandra. Allt gott, Maria

  3. Profilbild för Mats Eliasson
    Mats Eliasson

    Tycker det är mycket om än välvilligt, psykologiskt tal i predikokonsten. ”att inte värja sig mot det onda” säger Jesus. Nej. Det får komma, ”shit happends”, vi ska gå vidare i uppståndelsen kraft. Och då ska upprättelse av t.ex.den mobbade anstaltas och rättssamhället upprätthållas. Den plågade måste bekräftas i det svåra för att gå vidare och disciplinära åtgärder utfästas. Det är grundläggande psykologi och kristendom6

    1. Profilbild för Charlotte Frycklund, präst
      Charlotte Frycklund, präst

      Hej Mats. Jag får erkänna att jag inte helt och hållet förstår vad din invändning mot texten är. Detta är ju inte en predikan, och jag skulle aldrig hålla den som en sådan. Det är tankar runt texten.
      Jag håller med dig (tror jag) om att människor som är drabbade ska bekräftas i detta för att få hjälp att gå vidare, ska få upprättelse.
      Vänligen, Maria

  4. Profilbild för Höstvind
    Höstvind

    Maria Bergius, tack för en fin och tänkvärd text.

    Reflekterar… att det är viktigt i terapisituationen att inte bara skydda och lyfta prästen från skam och skuld, utan faktiskt utröna vad som låg bakom att människor ”baktalade och manipulerade” honom. Kanske – jag säger kanske – finns också en omedveten mörk sida hos prästen själv (som hålls dold även för terapeuten) i att orsaka vissa kvinnliga konfidenter skada, genom att manipulera för att fylla egna känslomässiga behov? Jag har tagit del av människors berättelser och erfarenheter av detta slag i en ömtålig själavårdssutuation, alltför många gånger. Terapeutens ansvar är då inte att stryka medhårs i det färgglada terapirummet – utan också att undersöka på djupet och möjliggöra en ärlig rannsakan. Med nåden och kärleken fullt närvarande.

    1. Profilbild för Charlotte Frycklund, präst
      Charlotte Frycklund, präst

      Hej Höstvind! Nu är ju detta en fiktiv text, så att spekulera runt vad den påhittade prästen gjort eller inte kanske inte spelar så stor roll. Han blev en han för att inte folk skulle uppfatta det som min historia. Men rent allmänt har du förstås rätt. Det behövs mycket mer arbete än såhär, och arbete som är svårt och går på djupet. Enligt texten har ju prästen och terapeuten träffats flera gånger, så förhoppningsvis är den här situationen bara en glimt att ett längre arbete. Tack för kommentaren! /Maria

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.