Oron finns nu överallt runtomkring oss, i hela den kända världen. Vi vet inte vad som händer imorgon. Vi vet inte vad som händer om en vecka. Inte för att vi visste det innan heller – men det märks mer nu.
Kanske kände man en liknande oro i samhället där Maria fanns. Oron över att inte veta vad romarna skulle hitta på var kanske extra stor just det året, men oavsett oro, oavsett vad som fanns runtomkring, så kom Gabriel till Maria.
Ängeln kom och erbjöd Maria en livsuppgift: att föda Gud själv. Att få ta på sig den rollen. I en tid av oro fick hon den största gåvan av dem alla. Men hon behövde inte göra det själv. Bredvid henne fanns Josef, adoptivpappan, som ställde upp och fanns där för henne. Elisabeth och Zacharias som också fick barn några månader tidigare som kunde hjälpa denna unga kvinnan.
I tider av oro finns vi för varandra. Kan vi hjälpa varandra. Gud kallar oss att hjälpa till på det sättet vi kan. Ett sätt kan vara att vara hemma och inte utsätta andra för risk, en annan kan vara att handla åt de som är tvungna att vara hemma. Gud kallar dig och han kallar mig till att vara hans utsträckta händer i den här tiden. Och Gud säger till oss som han sa till Maria – Var inte rädd, du har funnit nåd hos Gud.
En av mina favoritsånger från Taize vill jag skicka med.
”Känn ingen oro,
Känn ingen ängslan
Den som har Gud kan
ingenting sakna
Känn ingen oro,
Känn ingen ängslan
Gud din Gud,
Bär allt”
Guds frid och välsignelse!
/Daniel, präst
Lämna ett svar