Varför just bröd?

Jag halvsover i den lilla kökssoffan vid frukosttid. Tankarna flackar och min trötta blick fastnar på brödskivan framför mig. Tänk att du, Jesus, valde just brödet (och vinet förstås) till dina främsta attribut. Det är som att du är en superhjälte som valde de märkligaste tingen till dina.

Mina tankar vandrar till en plats där vi får sitta, min Frälsare och jag, och diskutera. ”Varför just bröd?” frågar jag honom försiktigt, och jag möter hans varma blick. Han ler underfundigt mot mig, och svarar: ”Alla människor och kulturer har en relation till brödet. Du har flera sorter hemma, inte sant?” Det har jag.

”Kommer du ihåg första gången du tog emot nattvarden?” frågar han. ”Nej”, svarar jag skamset. ”Som konfirmand, kanske? Ska jag vara ärlig så förstod jag nog inte riktigt mer än att jag ville vara med.” ”Ah, som den lilla pojken med fem bröd och två fiskar”, svarar han. ”Jag har nog alltid läst berättelsen som att pojken la det lilla han hade i dina händer och då kan stora ting ske”, svarade jag. ”Ja, det låter också bra men tillbaka till nattvarden. Hur är det nu då?” frågar han. ”Nu vet jag att jag inte kan förstå nattvardens mysterium, men tar ändå med glädje emot.”

Ett skarpt ljud från trapphuset bryter min dagdröm och placerar mig återigen i kökssoffan. Mackan ligger på fatet framför mig. Inte Livets bröd, utan en alldeles alldaglig brödbit. Men den ligger där denna morgon och säger mig något om hur Jesus arbetar.

Han använder vardagliga ting för att tala med oss om vem han är. Han mötte några vandrare efter sin uppståndelse och talade länge med dem innan han bröt brödet och de fattade vem som satt där. Det som till synes är dött och obetydligt, ger han liv och Ande. Han använder liknelser för att tala med oss om sin omsorg. Lämnar man inte nittionio får i öknen för att leta efter det hundrade? Nej, det gör man inte. Men Jesus gör det.

Det är en svår tid för den kristna kyrkan nu. Vi kan inte dela brödet såsom vi brukade. Men är detta kanske tiden när vi lär oss att inte ens ta det brutna brödets gemenskap för givet? En tid då vi får vara i gemenskap med alla våra bröder och systrar som förföljs för sin tros skull och inte vågar samlas för att bryta brödet. ”Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av samma bröd” – även när vi inte kan samlas kring altaret. Är detta en tid då vi får längta, av hjärtat längta, efter att få samlas i våra kyrkor och bryta brödet i en obegränsad gemenskap.

”Ge oss alltid det brödet” sa lärjungarna och kanske kan det vara vår alldagliga bön. En bön när vi äter frukost, en bön när vi är tyngda av vardagens plågor eller när livet leker: Herre, ge oss alltid det brödet. Alltså: Jesus, var med oss nu, verka i oss, lev i oss, tag plats i vår vardag. Använd vår vardags torra brödkanter för att möta oss ansikte mot ansikte.