Vi har många olika åsikter i kyrkorna. Vi tycker olika om dop, alkohol, hbtqia+, kvinnliga präster, kyrkolokaler och många andra saker. Ändå hör vi ihop, vi kristna, och präster och pastorer i Sverige och utomlands träffas och pratar, trots att vi inte alltid håller med varandra. Ibland finns inte möjlighet till samarbete eftersom vi skiljer oss för mycket i grundfrågan. Det vi kan göra i ett sådant fall är att be för den andra och att de får be för oss. I bönen möts vi som kristna syskon även när vi inte själva har alla svar om hur vi ska kunna dela tro med varandra. Hur är det möjligt?
För mig ligger svaret i vad broder Roger, ledare för klostret i Taize, sade. Till Taize kommer det ett antal tusen ungdomar varje vecka de somrar när det inte är pandemi. Jag var där för några år sedan och då tog broder Roger mina händer, tittade runt på de andra i kyrkan, såg rakt på mig och sade: ”Christ is in everybody” – Kristus finns i alla.
Och kyrkan var full med personer som hade olika åsikter om det mesta.
Kan vi tänka på samma sätt som han? Jag kanske inte håller med dig, men jag ser Kristus i dig. Då kanske vi kan komma till enheten och leva i Jesus bön: ”Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett.”
Kristus finns i alla!
Lämna ett svar