När människor frågar mig om jag som präst tror att allt i Bibeln är sant är det inte lätt att svara. För vad betyder sant? Och när Jesus berättar liknelser är dom ju inte sanna i bemärkelsen att dom har hänt, men dom är ju sanna för att dom säger något viktigt om Gud.
Den text som jag ska predika över på söndag är rätt dryg. Dryg som i besvärlig, stundtals obegriplig. Jesus berättar en liknelse om himmelriket som börjar med 10 unga flickor. De gick ut med sina facklor för att möta en brudgum. Det blev en lång väntan, facklorna slocknade, och alla 10 somnade. Men fem var oförståndiga och fem var kloka. De kloka hade med sig olja till facklorna. De fick vara med på festen. De oförståndiga hade glömt oljan och fick gå iväg och ordna med det när dom hade vaknat och kom inte med på festen. Så ska det bli med himmelriket, säger Jesus. Håll er vakna för ni vet aldrig när timmen är inne.
Det är verkligen tvärtemot det jag brukar predika. Jag brukar predika att du är välkommen till Gud, vare sig du kommer tidigt eller sent. Vare sig du är klok eller oförståndig, väl förberedd eller rejält slarvig. Så texten är dryg. Vad menar Jesus?
Och varför kan vi inte räkna med att få hjälp om vi har glömt oljan? Jag skulle önska att de där kloka kunde dela med sig, men det går ju tydligen inte heller.
Min prästkompis tycker att jag ska predika om oljan. Hon är väldigt miljömedveten. Och det är klart jag skulle kunna göra det. Jag skulle kunna säga att oljan är på väg att ta slut, och att vi behöver ha andra källor till våra facklor. Men problemet kvarstår. Att några får vara med på festen och några inte. Jag tycker att det är svårt. Jag vill att alla ska få vara med.
Jag bläddrar lite runt den där texten, i Matteusevangeliet i Bibeln. Och där handlar alla texterna om att slutet på världen, slutet på livet, kan komma hastigt,. Vi behöver vara beredda, förberedda. Och kanske kan jag i det hitta en kärna i den där texten med oljan. Att vi behöver leva som att vi vet att slutet kan komma när som helst. Att den som vet att det kan bli hur som helst med det framtida vill vara vaken, här och nu. Kanske pågår festen. Och den som vet det kan vara med. Den som inte vet att festen pågår, utan fortfarande väntar, missar den. Och i efterhand kan det verka som om dom inte var inbjudna, dom oförståndiga. Dom missade festen när den pågick.
Jag vet inte, jag. Jag tror ju på ett himmelrike dit alla som vill är inbjudna. Men OM det är så att festen är här och nu, och inte sen. Då vill i alla fall inte jag missa den.
För jag vet, genom mitt jobb och genom mitt liv, att slutet kan komma oväntat och hastigt. Att vi ofta inte är beredda och att vi inte förstått. Och DÅ, när slutet kommer, vill jag vara en av dom kloka. Som förstått att ta vara på facklor och fest. Då får liknelsen en högaktuell poäng för mig.
Att leva i festen medans den pågår. Inte missa den. Och sen. Efter festen. Då får Gud ta vid.
Och jag tror att vi alla är inbjudna till efterfesten. Så det så.
En dryg text
Kommentarer
11 svar till ”En dryg text”
-
Vilken bra text. Tog verkligen till mig av den, tack <3
-
Wow. Så fint och vägledande. Tack. ❤️🙏
-
Livet ”festen”, pågår varje dag vi är i livet och det är värt att ta vara på, både för min och andras skull. Tror att det är vad texten handlar om. De som missar festen pga olika anledningar, som slut på olja t.ex. är ändå lika välkomna till ”efterfesten”, eller huvudfesten om man vill så, efter detta liv. Alltså, ju fler som är vakna och redo i detta liv, desto bättre för människorna och planeten.
-
Tack, vad fint! Jag tänker att oljan och facklan är en symbol för det andliga arbetet. Har man olja och håller man sin lampa tänd så lever man ett autentiskt och hjärtligt liv och kan lättare hantera de prövningar som livet eller döden utmanar med. Måste man först tända sin fackla och ordna med olja så blir livet svårare och man famlar i mörker. Och jag tror också att det ordnar sig med efterfesten!
-
Tack Charlotte! Känner igen precis hur dina tankar har rört sig inför den här söndagen. ❤️🙏
-
Fin text som berör och får mig till eftertanke. Tack🌸
-
Så kloka tankar, Maria! Jag bevarar dom i mitt inre. 🥰
-
Tack, det blir bra ❤️
-
Men -har inte Jesus rätt när han skiljer mellan de som bryr sej och de som inte bryr sej? Jag vill också att alla ska komma till himlen men om man inte bryr sej??
-
Du har rätt i att festen på ett sätt börjar här och nu. Det eviga livet börjar redan här. Men bröllopsfesten tillsammans med brudgummen sker efter Jesu återkomst. Och för att vara med måste man ha hållit sig vaken, ha tagit emot Jesus i sitt hjärta och hållit detta vid liv. Alla är inbjudna men man måste ta emot själv.
-
Jag fick en annan tanke från början. Lite att dela havet mellan de troende och icke troende.
Mellan de som håller sig nära gud i både tanke och skrift.
Men din tolkning är ju schysstare.
Sen har jag alltid med i tanken att tiden då jesus levde på jorden var en helt annan tid med andra svåra bekymmer. Och så som vi idag tar skriften till nutid, gjorde han då. I ursprungstiden.
Att varje kapitel färgas av vår dåtida omvärld.
Kanske var det en uppmaning att våga tro. Våga stå stark och försiktig . Att tron ger hopp. För då, var de förföljda. En ständig rädsla. Kanske var de i relation till de mörkret , en tröst.Långtext. Kanske har jag fel. Men ville dela min tanke.
Lämna ett svar