I Jesus kärlek

Gode Gud,

Jag har varit orolig. När en närstående till mig hörde av sig efter en läkarundersökning. När jag fick höra att de hittat något de inte visste vad det var. När flera prover behövdes och nya tester bokades in.

Jag tror att du också kände dig orolig. När ni närmade er Jerusalem för att fira påskhögtiden. När du bröt brödet tillsammans med den du visste skulle förråda dig. När du gick ut i trädgården för att be.

Jag har känt mig ensam. När jag stod på skolgården den första dagen i en ny skola och inte kände någon. När alla platser vid bordet var tagna och jag fick sätta mig vid bordet där ingen satt. När ingen tittade på mig när vi skulle hitta någon att arbeta med på lektionen.

Jag tror att du också kände dig ensam. När dina vänner lämnade dig när soldaterna kommit. När du fick höra att den som sagt att han aldrig skulle överge dig sa att han inte kände dig. När de kastade lott om dina kläder.
Jag har varit rädd. När min son föddes och läkarpraktikanten tryckte på knappen som kallade dit jourläkare. När de tog med sig honom till en apparat som skulle trycka in luft i hans lungor. När jag väntade på att få höra hans första skrik.

Jag tror att du också var rädd. När de skrek att du skulle korsfästas. När de tryckte ner törnekronan på ditt huvud. När du såg dem ta fram spikarna som skulle slås in i din kropp.

Jag har känt glädje. När jag fick höra att testerna som oroat mig visade att allt var bra. När min ensamhet skingrades av en nyfunnen vän som valde mig till arbetskamrat på lektionen. När rädslan upplöstes till ljudet av min sons allra första skrik.

Jag tror att du också kände glädje. När du lämnade bindlarna bakom dig och klev ut ur graven. När du såg förvåningen och kärleken i Marias ögon när hon kände igen din röst. När du bröt brödet tillsammans med dem som bett dig stanna kvar efter att du gått med dem på vägen till Emmaus.

Jag tror att vi en dag ska mötas ansikte mot ansikte. Då hoppas jag kunna uttrycka min tacksamhet. Tacksamheten för att du inte bara tog på dig din oro, ensamhet och rädsla på korset, utan också min. Tacksamheten för att min glädje får fullkomnas när din glädje strålar fram, inte bara från din tomma grav, utan också från min.